Lagercrantz

Nu var det slut... här i alla fall

2009-03-01T17:33:00.003+01:00

Så.

Nu börjas det om på ett nytt ställe. Länken finns väl uppe här ett tag så att man enkelt kan komma åt mig ett tag till.

Senare får man väl mejla mig eller något om man vill ha adressen men hamnat här.

Den nya adressen är lång, så bokmärk eller börja prenumerera på bloglovin så du inte missar.

http://everythingseemsperfectfromfaraway.wordpress.com

Och hon skrek "Jobba, jobba jo-obba!" i telefonen

2009-02-27T21:33:00.002+01:00

Tidigt i morse vaknade jag av att telefonen ringde. Den här gången förväxlades det inte med alarmet, utan jag svarade med precis den myndiga röst man har efter fem timmars halvtaskig sömn.

Jag: "Mm, ööh... Michael?"
Överpositiv konsultchef: "Åh, hej. Gud, så bra att jag fick tag i dig. Du sover kan jag tänka mig? Det är *** från ***!"
J: "Mhmgruff... Okej, ja jo. Jag sover."
ÖK: "Får be om ursäkt, men när kan du vara på jobbet."
J: "Eh... timma kanske."
ÖK: "Så bra. Gud, så bra att jag fick tag i dig. Tusen tack!"
J: "Mhm."
ÖK: "Hej!"
*click*

Och vips skulle jag jobba i dag också. Inte mig emot, pengar växer ju inte på träd. Den go'a överraskningen var sedan när min chef på arbetsplatsen uttrycker sin glädje över att se mig. Glädjen var det inget fel på, möjligen är belöningen för mitt snabba inhopp lite underlig. Jag får jobba på söndag. Egentligen fanns ingen plats över, men nu skapades hux flux några extra timmar för att även jag skulle få plats. Visst, pengar är fina och det är dubbelt upp på söndagar, men knepig belöning ändå.

Köplusta

2009-02-26T01:14:00.002+01:00

Jag gick in på Bengans med Hanna och tanken att hålla händerna knutna i fickorna. Det skulle banne mig inte köpas något i dag.

Det höll på att brista när jag hittade en samling med Spike Jonze-kortfilmer och det brast på riktigt när jag höll "Upp till kamp"-boxen i handen. Att sedan Justice dokumentär/live-dvd "A Cross the Universe" slank med i korgen kunde inte hjälpas.

Nästa löning, Spike, då får du också följa med hem.

Premiärkväll

2009-02-24T23:03:00.003+01:00

Det är väl jättefint med kärlek och så men jag blir ärligt talat äcklad av den megaexponering den kungliga förlovningen får. Extrainsatta nyhetssändningar med intervjuer av senila gubbar och tanter. Nej tack.

Dock är filmen på kungörelsen mycket underhållande.

På ett bitande kallt Valhalla vann GAIS årets hemmapremiär. 2-0 mot Elfsborg. Fint som snus och plötsligt kändes optimismen krypa lite närmare. Inte för att det är lugnt på något vis inför i år, men det var kul att se ändå. Elfsborg vinner inte guld i år. Målvakten är för klen.

Flytt på gång

2009-02-23T15:13:00.003+01:00

Kort sammanfattning av helgen:

Filmnördar i huvudstaden gör världen osäker på mongoliska restauranger, Bantorgshotell och små privata biosalonger. Mycket trevlig helg.

I övrigt. Den här bloggen läggs inte ned, den kommer dock att flyttas till en ny adress inom kort. Jag flyttar men det ska gå så smidigt som möjligt. Den stora anledningen är vikten av att inte uppge fullt namn och kunna vara någorlunda anonym, speciellt med ett ovanligt efternamn, inför framtida anställningsintervjuer alternativt kändisskap. Någonting jag skrev i maj 2006 kan stjälpa mig trots att det inte är den jag är nu till exempel, och det vore oerhört onödigt. Därför flyttas inte hela bloggen heller, utan endast utvalda delar av den. Likt Silverfisken gjorde då han fick erbjudandet att bli betald bloggare.

Jag ska registrera domännamn, designa ett nytt utseende och välja ut de mest värdefulla inläggen. Sedan kommer en övergångsperiod där den här bloggen finns kvar i cirka en månad eller liknande. Om du har något inlägg som du speciellt tycker skall finnas kvar, kan du kommentera kort vilket och varför.

Rutiner är överskattade

2009-02-19T23:59:00.002+01:00

I dag var en lång dag på jobbet. Klockan tycktes gå baklänges mot lunch istället för framåt rast. Jag är inte byggd för fastställda lunch och rasttider. Rutiner är överskattade.

Tre timmar - Lunch.
Tre timmar - Rast.
Två timmar - slut.

Men i morgon åker jag till Stockholm och bor på hotell. Mitt i stan. Tänk om jag blir kär i staden jag lärt mig hysa förakt för utan undantag. Öppna sinnen, kameran i handen och filmintresset i huvudet och det kommer nog att bli trevligt.

Tänk på pengarna, tänk på pengarna

2009-02-18T19:08:00.003+01:00

Det var enkelt att vakna igår. På riktigt och det kändes lätt i hjärtat när jag åkte iväg med bussen. Sedan gick någonting toksnett. En medioker, men inte bedrövlig, dag på jobbet sabbade allt. Nu sitter jag och är bitter, har ont i princip överallt och vill helst bara sova.

Men så tänker jag ett steg längre. Sover jag, kommer jag vakna lagom till att jag ska jobba igen. Ja. Kul. Tur jag har en annorlunda helg i Stockholm i antågande.

Och förresten kan jag ju inte sova eftersom jag ska titta på Popcirkus med bland annat Anna Ternheim och Skansros och senare också Manchester United - Fulham. Här finns det inte tid för sömn.

Le, det är verkligheten

2009-02-18T00:36:00.003+01:00

Kvällens enda lilla dammkorn på linsen är att jag måste sova. Det finns så många hårt glada känslor i mig och mitt hjärta just nu att jag håller på att spricka.

Jag vill inte sova, för jag vet att jag kommer vakna upp med ett leende och sedan bli tillknycklad av jobbet. Men det kommer vara lätt att vakna. Lättare än vanligt att jobba. Lätt att ta bussen hem och förhoppningsvis har jag då klurat ut en fantastisk beskrivning av känslan. Den som värmer hjärtat som bara kärlek kan.

Uppskattning. Visa mer uppskattning, folk.

Brum säger flaskan och livet

2009-02-17T15:15:00.003+01:00

Det står en tvåliters pet-flaska bredvid mig. Den är fylld till en femtedel av Coca-Cola. Jag sitter så stilla jag någonsin kan, harklar mig och lyssnar intensivt. Det brummar från flaskan. Och så fnittrar jag lite grann.

Och igen.

Ibland är regression ganska skönt. Att man kan gå tillbaka i utvecklingen och släppa allt för en kvart eller så. Bara för att lyssna till de små sakerna. De som visar att vi, konstigt nog, lever.

Sedan hostar jag för att lungorna inte vant sig vid den varma luften inomhus. Jag hostar nästan så jag spyr. Det visar också att jag lever, men är inte lika njutbart.

I B Positive

2009-02-16T22:59:00.003+01:00

Det kommer inte spela någon roll hur mycket jag försöker övertyga er, ni kommer alltid tro att jag gick dit bara för att Navid skrivit om det. Men redan i lördags bestämde jag mig för att besöka Droppen i Nordstan på måndagen.

Faktum är att det var min första tanke också när jag vaknade. Det är en skitbra sak att lämna blod om man kan. Dessutom får man ju gratis fika. Det är inte helt fel. Men som för alla andra, måste mitt blod testas först och jag hade lite tveksamheter eftersom jag haft gulsot som liten. Troligen är det inget problem, och om fem veckor lämnar jag mina första deciliter blod.

Jag tycker det är ganska så jättebra. Dessutom fick jag ju foten ur för en gångs skull.

Man måste inte äta stek på söndagar

2009-02-16T01:35:00.004+01:00

Min kropp är alldeles slut. Inte vet jag varför, men kanske är det något slags lättnadsrus som fyllt mig och nu sakta andas ut. Jag var hos Hanna på födelsedagsmiddag i dag. Det var mysigt, vegetariskt och enormt trevligt. En blandad kompott människor som passade fint ihop. Alla var så snygga.

Ja, alla utom Ludde, den korvtjocke hunden som var på besök.

Men hur som, det lilla spel av vinterkubb och vinterfotboll som utgjorde aptitretaren kan väl knappast ha tärt så på min kropp?

Kollage av fejkade polaroidbilder är bra. Magdalena finns dock inte med på bild där, men hennes namnskylt i alla fall. Och ifall jag inte har sagt det - maten, åh maten!

Nu börjar det pirra

2009-02-14T02:16:00.004+01:00

Visst, det är fredagskväll.
Visst, det bubblar en del i blodet.
Visst, man är väl lite kåt. Fast det är nog bara för att fotbollen har smygstartat för oss gaisare. Satt och följde Hammarby - GAIS via Hammarbys ganska duktiga liverapportering från första träningsmatchen för i år. Förlagd utanför Los Angeles, på Home Depot Center, slutade matchen rättvist 1-1.

Spännande att islänningen Baldvinsson producerar från första match. Det gjorde visserligen Super-Migen också. Naturligtvis torde islänningens smeknamn bli Super-Ballen, men huruvida det är uppskattat är osäkert.

Det var första smaken på det grönsvarta katastrofår det här bara kan utveckla sig till. Media börjar tro så smått på GAIS och Wanderson ses som en lite större profil bland alla möjliga brassar och det betyder bara en sak - underdogen GAIS är numera accepterade och har klarat sig kvar de tuffa första åren och bara för det åker vi ur i år. Kanske är tur att Öis nu tippas högre pga en MacSantos. Sorry, men den kommer inte med plusmeny Öis, men det är värt ett helt annat inlägg. Hur som helst.

Tjugofjärde spelas första hemmamatchen. Jag kan inte vänta. Det är hysteriskt jobbigt nu. Man kanske ska sova fram tills dess. Ja, jo. En stund kan sovas bort i alla fall.

God natt.

Rättvist och bra

2009-02-11T17:27:00.002+01:00

I går fick Sigrid en pastalunch med halvt arbetslösa mig.

I dag fick Hanna en sushilunch med fortfarande halvt arbetslösa mig.

Och jag råkade shoppa loss. Fast det gör inte så mycket för de här jeansen vill jag nog begravas i. Så sköna tycker jag att de är. Och galet rättvisemärkta också. Och på rea. Good shite på Icons of Eco.

Apropå ett västkustskt backslick

2009-02-10T22:13:00.002+01:00

Jo, jag tänkte på en sak.

Är inte göteborgska brats sjukt onödiga? Jag menar, var kommer de ifrån?

De är ju om möjligt ännu drygare än deras stockholmska bröder, eftersom Göteborg är Sveriges mest uttalade arbetarstad. Och det ligger oändlig mängd historia och sanning bakom det. Backslicken som pratar västkustskt (fast naturligtvis med försök till Lidingö-i:n som snarare låter som Åstol-i:n) blir en samling wannabes med sina farföräldrars avsvetsade fingrar och lortiga fotsulor hängandes i släktträdet.

Mycket därför föraktar jag rosaskjortorna.

I tårar igen...

2009-02-10T01:17:00.003+01:00

Nu skrattar jag så jag gråter. Igen. Andra gången på två tre dagar.

Den här gången beror det på urklipp från Barack Obamas egenhändigt skrivna bok. Hysteriskt klockrena kommentarer från hans high school-kompis Ray.

Guess what?
Boken finns som ljudbok.

Guess what again?
Barack Obama är själv uppläsare.

Så här skulle det kunna låta ifall man ställer följande frågor (klicka på SVAR, för att lyssna på Baracks kommentarer):

What do you think of Sweden? And its population?
SVAR

What about Dick Cheney?
SVAR

So, Mr. President, what are your opinion on the economic situation?
SVAR

Daaaad?! Can I have fries with my burger?
SVAR

I've lost my number, can I have yours?
SVAR

Vad jag bryr mig om nu

2009-02-08T20:15:00.005+01:00

Förlåt. Det blir ytterligare ett youtubeklipp här. Men jag minns Storsjöyran i somras. Och jag minns brittiska The Magic Numbers. Hur gemytlig spelningen Badhusparken var. Jo, jag har berättat förut, men nu är det ännu lite finare. Jag och Hanna stod längst fram vid staketet och det var inte mycket folk till en början.

När sista låten går igång är det desto fler, och plötsligt kändes det lite som att halva Östersund samlats kring scenen där de två syskonparen spelade. Vi hummar med i en känd melodi, men kan inte riktigt höra vad som sjungs.

- Det låter som att dom sjunger på svenska..? frågar Hanna.
- Mjo lite faktiskt, men njae, så kan det väl inte vara? svarar jag. Fast... är inte det här en Håkan-låt?
- Men... Dom sjunger ju på svenska! Lyssna! utbrister Hanna samtidigt som hon hoppar till av förtjusning. Dom gör det! Dom gör det!

Och sedan hittade vi rätt, med viss modifikation, i texten till Kärlek är ett brev skickat tusen gånger. I dag, tack vare Attityd-Viktor kan jag, och du, få höra den underbara Billy Landsdowne-svenskan. Den här gången från en spelning i julas på Cirkus i Stockholm.

Om Star Wars var svensk

2009-02-06T22:25:00.004+01:00

Inte ofta skrattar man så mycket att man till och med börjar gråta, men när jag såg den här fan-filmen för första gången gick vattnet så att säga.

Det är briljant. Humorn inte på Sagan om de bannlysta-klass, men det är stort att koppla ihop så många skådespelares repliker och det gör den här fan-filmen fantastiskt bra.

Min framtid och så

2009-02-04T22:54:00.002+01:00

Nu har jag jobbat två dagar. Mina fötter värker, händerna är torra och ett finger blev nästintill vanskapt på grund av en tung back med risgrynsgröt. Framförallt är jag så trött att jag knappt kan stå upp när jag kommer hem. Enda anledningen till att jag vaknade när jag skulle av bussen i stan var att chauffören svängde skarpt och att mitt huvud slog i sidofönstret.

Ett gäng tappra själar har arbetat på mitt jobb i sju, åtta, nio till och med tio år. Hur fan orkar dem? Det är ett tungt arbete, i kyla på betonggolv och aldrig finns någon möjlighet till omväxling. Inte någonsin. Okej, man kan jobba natt – men det är ändå samma sak fast med färre medarbetare.

Jag ser naturligtvis ett mönster i dem som jobbar. De är alla ungkarlar, något överviktiga, utan egentligt socialt umgänge utanför jobbet och de jobbar så mycket övertid som möjligt så länge de inte missar både fredagens och lördagens supande med någon eller några kolleger från arbetet. Detta medför också att effektiviteten på jobbet blir något lägre efter lunch på veckans sista vardag.

En del har andra drömmar, en del verkar nöja sig och tycka att livet inte har mycket mer att ge egentligen, samtidigt som de samlar pengar till en plasma-tv eller den där anskrämliga bardisken de drömt om sedan de fick sniffa sin första whiskeyånga.

Men de är kvar på jobbet, ständigt. Jag borde inte, men jag gör det ändå – jag tycker synd om dem. Egentligen finns det ingen anledning om de är nöjda med livet, men jag som har mycket större drömmar känner föraktet svepa in mig i en bubbla som ska hindra mig själv från att fastna i träsket.

Om det fortsätter så här, att jag jobbar fullt ut och kommer hem vid sjutiden och inte har någon egentlig kraft för att göra någonting – kommer jag hamna på samma ställe som mina arbetskollegor. Jag har då sju halvskrivna filmmanus, tre påbörjade romaner, en innehållsfattig självbiografi och ett tarvligt försök till diktsamling och på tisdagskvällen sitter jag i ett hörn i min lägenhet i djupaste Backa, framför min plasma-tv jag köpt för surt sparade övertidsslantar med ett glas rom&cola och tittar på en dokumentär om världens kortaste kroppsbyggare för att ha någonting att snacka om på jobbet nästa dag.

Ja jo, statistiken visade att jag blev december månads arbetare med högst kvalitet. Vad säger det om min framtid?

Klockan är nu... noll två och femtiotre beep

2009-02-03T02:53:00.000+01:00

Naturligtvis sover jag inte än.

Vem hade egentligen trott någonting annat?

Bara lite slut i kroppen

2009-02-02T22:45:00.004+01:00

Jag sov en och en halv timma mer än jag borde ha gjort ikväll mellan halv åtta och nio. Det är aldrig bra, för nu kommer jag inte kunna sova och jag ska jobba imorgon. Första dagen på länge, det kommer kännas tungt, ovant och tråkigt samtidigt som jag vet hur mycket det betyder för framtiden och även min kropp i nuläget. Man vill ju inte bli helt förslappad.

Kanske tränar jag på att spela Guitar Hero hela natten. Studsar runt i mitt rum och spelar Bloc Party, Metallica och Weezer högt, högt i mina hörlurar samtidigt som jag ivrigt slår hårt på tangenterna och strummern.

Vi får se. Hur som helst, löser det sig.

Dessutom har jag gjort en ny banner. Trevligt, tycker jag.

För alla er som undrar...

2009-02-02T00:01:00.002+01:00

Självklart sitter jag uppe, en stund i alla fall, och tittar på Superbowl.

Bra månadsstart

2009-02-01T20:19:00.003+01:00

Februari kom åkandes på skridskor med sol och minusgrader mitt i Göteborg. Att spola is och göra bandyplan på Heden är en alldeles briljant idé och varför det inte uppförts tidigare är bara konstigt.

Fredrik, Hanna, Sigrid, Wictoria och jag gled runt och njöt av sol, kyla och en riktigt trevlig stund bland alla små barn. Januari som varit så grå, så grå blev till skinande vackra februari. Och jag gillar't.

Kommer hem lagom för att se Frank Lampard bli felaktigt utvisad, Torres göra två mål och linjedomaren göra årets miss när han dömer Chelseainkast då Bosingwa stämplar nyss nämnde Torres(?) i ryggen. Ett sådant hjärnsläpp. Tragikomik. Jag som hade tänkt berömma domarnas helsvarta ställ. Så vill jag att de ska se ut. Precis som farfar gjorde på sin tid. Helst med Domus-reklamtryck på ryggen, som den gamla malätna tröjan i garderoben bakom mig. Den är snygg.

Kanske behöver jag en hjärnskrynklare

2009-01-31T15:01:00.000+01:00

Jag sitter och läser i Stopper, det fantastiska gräsrotsfotbollsmagasinet jag en gång tidigare nämnt här på bloggen, och frossar i obskyra fakta. Älskar det. Men jag måste avbryta. Andra halvlek mellan Stoke och Manchester City har precis startat.

Nej, jag är inte konstig. Bara passionerad.

Så. Det. Så.

Lediga dagar är ett minne blott... i nästa vecka typ.

2009-01-30T18:34:00.002+01:00

Lättnad är när de ringer från konsultfirman och säger att jag inte alls är bortglömd, utan snarare kan vänta mig en hel del jobb i nästa vecka och även en hel del jobb på söndagar i februari, mars.

Hej, hundra procent ob.

Nu hoppas jag bara det inte var en tjuvringning.

Vad gör ett tjugotal Corollas vid Bauta?

2009-01-30T14:42:00.006+01:00

När jag går på promenad i mina grå och trista kvarter händer det allt som oftast att jag på något vis går förbi huset där jag spenderade mina första åtta år i livet. Men det här handlar inte om huset, utan om en parkering vid en nedlagd närbutik precis bredvid.

När jag var liten och min mormor var i Göteborg och hälsade på, gick vi varje dag för att köpa tolvkaffesfika på den lilla butiken i den låga, röda byggnaden som mer ser ut som en container än något annat. Butiken bar sig inte, och om jag inte minns helt fel var det planerna på att bygga köpcentrum fem-sexhundra meter längre bort längs vägen som fick det att börja existenstvivlas rejält. Köpcentrumet byggdes, och nu bor jag precis bredvid det istället.

Den röda containern fick nya ägare i Göfab som uppförde den svenska varianten av "One Dollar Store" som frodat stora framgångar i USA. Mängder av privatimporterade varor med tyska, turkiska, grekiska innehållsförteckningar stuvades in och butiken klarade sig ett bra tag enbart på oss mellan- och högstadieelever som var mer än nöjda med att kunna köpa tre läskburkar och tre glassar för en Selma. Efter två stängningar och återöppningar fick de så ge med sig och sedan dess har det stått mer eller mindre tomt.

Så börjades det ryktas om att det skulle bli ungdomsgård men istället kom det upp en skylt "Mix Nuts" som inte gjorde någon förutom ägarna klokare. De kunde knappt svenska, och någon tydlig verksamhet blev det aldrig för de två fönster som huset är förädlat med bommades igen och svarta tygskynken hängdes för glasdörrarna. Jag ska inte säga något säkert, men jag tror skylten är borttagen nu.

Och efter denna historia tillbakablick kommer vi tillbaka till för ett par veckor sedan. Jag promenerade och ett par män turades om att köra in bilar och tränga ihop så många som möjligt på den lilla parkeringen. Upp på gatsten och gräsmattor, här skulle de prompt in. Och så "spärrade" männen för infarten med en tunn gummislang med gulröda reflexer.

För ett par dagar sedan blir jag lite paff när jag ser en stor biltrailer köra iväg med fem av bilarna på släp. Alla är Toyotamodeller i olika färger, men alla ser ut att komma från nittiotalet. Så jag tittar efter på det tjugotal bilar som står kvar, alla är Toyotamodeller i blandade kulörer från en och samma tidsepok, och ja, kanske till och med samma årsmodell. Vad är grejen med detta?

I dag gick jag förbi igen och de fem bilar som försvunnit var ersatta, möjligtvis tillbakaställda men var är logiken i det? Ta en söndagstur med fem bilar på ett lastbilsflak? Njae.

Toyota Corolla från 1996 någon gång. Vad får en normalt funtad person att samla ihop ett tjugotal och ställa upp dem på en parkeringsplats på Hisingen? Finns det något speciellt värde i just den här bilmodellen för så jävla snygg är den inte? Någon som vet..?

GOOOOOOOOL!

2009-01-29T12:52:00.004+01:00

Alltså. Sverige gör mål mot Mexiko. Mexikanska(?) kommentatorer. Lyssna på det jävla målskriket. Börja kolla på målet vid 1.35 någon gång. Visst, Elms passning är alldeles fantastisk. Men kommentatorn, som precis sett motståndarna göra mål...

Skriket håller på ungefär härifrån...

...till hit.

Monty Python goes 23K

2009-01-28T00:28:00.004+01:00

Du kanske minns hur jag skrev om Monty Pythons snillrika drag att genom radera alla klipp av deras sketcher på Youtube kunna öka deras popularitet. De lade sedan upp de populäraste under egen regi, med uppmaningen att vi inte skulle kommentera hur bra/kassa de är, utan köpa deras DVD-utgåvor istället om vi tyckte om det vi såg.

Och gissa vad? Försäljningen har ökat med 23 000 %.

Tjugotretusen.

Nu har jag i och för sig inte gjort mer research än Marcus eller den här bloggartikeln, men bara siffran är fantastisk. Vad än kommentarerna säger om rabatter och liknande - sådan ökning hade inte skett utan Youtube-kuppen.

23k.

Jag har skeva ögon, men det visste vi ju

2009-01-28T00:04:00.004+01:00

Med mitt högeröga ser jag tillräckligt bra för att inte behöva några linser eller glasögon. Vilket låter väldigt konstigt, eftersom jag behövt det tidigare. Det har tydligen frisknat till.

Det andra ögat, det vänstra, ser precis så bra och lite till att jag inte behöver någon korrigering för att få köra bil. Tillsammans ser de nästan felfritt, men linser ska jag ha i alla fall. Och jag klagar inte, för då får jag gå tillbaka till optikern. Nej, hon var knappast söt eller så. En pratig tant, var vad hon var. Men vilken inredning! Det såg ut som att komma in i lägenheten i Brighton, fast utan den turkosa decimetertjocka heltäckningsmattan. Kristallkrona i taket, gamla fina möbler och stora oljetavlor från förr. Om jag mot alla odds blir optiker, är det stället där jag vill jobba. Att det sedan ligger helt off på Herkulesgatan är en annan femma. Jag får skaffa cykel eller bil.

100 meter foto

2009-01-26T18:32:00.002+01:00

Det här tycker jag om himla mycket. Simon Høgsberg ligger bakom.

We're All Gonna Die - 100 meters of existence

Ja, jag tycker om det mesta han gjort.

Mitt liv som trailer

2009-01-25T23:53:00.002+01:00

Dagens absolut bästa nyhet är att kortfilmen Mitt liv som trailer vann Startsladden på filmfestivalen. Det betyder att den kommer sändas imorgon på SVT 22:55.

Just denna kortfilm var en av de jag såg mest fram emot, och jag missade biljetter till alla olika visningstillfällen. Brist på framförhållning. Men nu kan jag, och du, se filmen på teve istället. Fantastiskt bra.

Min filmfestival är invigd

2009-01-25T15:08:00.002+01:00

Nu har jag gottat mig i fotbollsporr. Men det var mer mjukporr än hard core. Mindre nörd och mer känsla.

Danska fotbollslandslaget och dansk fotboll var på dekis fram till åttiotalet. Fram till 1971 fick inte utlandsproffs delta i landslaget. Uttalandet från den dåvarande danske landslagsmålvakten "Jag ser mig själv som en mycket medioker målvakt. Vi danskar är inte de som vinner." blev startskottet på en fantastisk framgångssaga som egentligen hade allt, inklusive öl och röd pølse. Det var förresten ölet som gjorde att dansk fotboll kunde bli professionell där i slutet på sjuttiotalet i och med den kostsamma anställningen av Sepp Piontek som förbundskapten, som Carlsberg sponsrade. En tysk fick danskarna att tro på sig själva.

Hysteriskt roliga uttalanden från bland andra nyss nämnde Piontek, Peter Schmeichel, Brian och Michael Laudrup, John Faxe Jensen och Morten Olsen. Fantastiskt råa bilder på tacklingar och brutala skallningar mer passande för Street Fighter. En helt urledhoppad/krossad/infekterad/exploderad knäskål och vild glädje på arenor runt om i världen. Och så kavalkaden av missriktade skott av Faxe Jensen som till slut ledde till en kanon i krysset på Ullevi i EM-finalen -92.

Faxe Jensen är för övrigt ny tränare för Bobbie Friberg da Cruz i Randers i år. Bara en sådan sak.

Men det här är långt ifrån nördigt, som jag inledde med att insinuera. Det är en varm historia som alla med minsta behov av feel-good borde se. En och en halv timma, med rysningar gång på gång. Regissörerna berättade på frågestunden efter filmen också att de tänkt sig att göra filmen som en miniserie, men jag tycker att formatet de övertalats att välja slår allt annat.

Det enda jag har att klaga på, är hur de drog kopplingarna till tyskarnas ockupation av Danmark under andra världskriget ett steg för långt. Att ha fokuserat på bilderna då landslaget firades på rådhusets balkong i Köpenhamn och på hur exakt samma plats varit erövrad knappt femtio år tidigare, hade varit lite mer smakfullt än att visa många arkivbilder på svartvita soldater i början av filmen. Nu kom bilderna på balkongen alldeles för sent, och vi var redan lite trötta på liknelsen. De tappade i värde helt enkelt.

Nåja, där fick filmen hoppa ned från "perfekt"-steget och nöja sig med en nästan-plats. Det är inte meningen att danskar ska kunna vinna. Egentligen.

Toppenbra ändå. ...Og det var Danmark.

On Wiki in an Instant

2009-01-25T04:25:00.004+01:00

Hysteriskt roligt.

En, för mig helt okänd, amerikan vid namn Sasha Kljestan gör hattrick på Sverige i nattens träningslandskamp. Jag letar upp hans wikipediasida för att ta reda på mer. Döm om min förvåning när jag, mindre än fem minuter efter att han gjort sitt tredje mål i matchen, ser den här texten:

"Kljestan scored his first senior international goal on January 24, 2009, when he connected on a free kick in a friendly against Sweden. He added a second goal with a penalty kick in the 39th minute. Kljestan netted a third goal in the 75th minute to complete his hat trick."

Jag tror som Marcus och antar att hans mamma sitter och skriver in allt som händer på Wikipedia, i realtid.

Tevesport är en vetenskap

2009-01-25T03:05:00.005+01:00

Jag läste just en kommentar om hur bandyns vara eller icke vara mest är uppbyggd på en föråldrad myt.

"Bandy?! Man ser ju inte ens bollen."

Nej, det gjorde man inte förr. Men nya tider - ny teknologi - samma sport. Producenterna vet vilka bilder som skall läggas in när och hur spelet ter sig. Man har fått mer spelförståelse av att producera fler matcher.

Jag har haft tankar om hur fantastiskt bra Premier League är och varför. Egentligen är ju majoriteten av spelarna mindre skickliga än de i spanska ligan, gräsmattorna är oftast sämre och vädret allt som oftast av det bittraste slaget. Därför tänker jag att en bidragande faktor till att Premier League är så oerhört mycket mer intressant att titta på är att de lagt uppseendeväckande summor på att utveckla teveproduktionen kring matcherna. Sedan 1992 har ju ligan varit vinstdrivande och det har satt sina spår, misstänker jag. Man vet att en fantastiskt bra teveprodukt kommer att sälja, även om skitmatchen Fulham - Bolton visas.

En vidareprodukt är naturligtvis highlights av de redan snygga bilderna. Fotot spetsas till lite med djärva kontraster och beskärningar. Det skapar ett enormt intresse bra genom det. Canal+ utnyttjar det. Visar snygga trailers för Premier League, slänger snabbt in en bild på Zlatan och Totti - vi får visst italienska Serie A också! Det blir en bonus att få se Zlatan, för egentligen är det engelska ligan jag blir påprackad. Och som jag faller för det.

Sedan tittar man på TV4:s lama marknadsföringsförsök för spanska La Liga. Det är egenproducerade jinglar och sämre foto. Inte lika het produkt, och varför ska man nöja sig med mindre? Det är svensk produktion. Lite mesigare. Lite sämre. Som alltid. Jag tittar enbart på spanska ligan för att få se topplagen. Skulle aldrig sätta mig och titta på Numancia - Mallorca. Däremot är tidigare nämnda Fulham - Bolton inte helt omöjlig att genomlida.

Hur som helst, hela den här utläggningen borde man göra en djupare forskning kring och sedan visa det hela för svensk fotbolls högsta män. Se om de kan ta vara på det, starta igång något och om tjugo år få igång en fantastisk hysteri kring svensk fotboll. Det var inte längesedan även engelsk fotboll var på dekis. Ja, det var egentligen precis innan starten av älskade Premier League.

Danish Dynamite

2009-01-24T23:18:00.005+01:00

Snart ska jag lyckas sova. De senaste två veckorna har det inte John Blund kommit på besök före tretiden. Och det var ovanligt tidigt.

Men imorgon ska jag sitta, antagligen helt själv, på bio och titta på hur dansk fotboll gick till att bli en europeisk stormakt, nåja, i och med EM-guldet i Sverige 1992. Att det är 17 år sedan är för mig helt obegripligt. ...Og det var Danmark är en dokumentär som går på underbara lilla Aftonstjärnan imorgon 12:30.

Och för övrigt såg jag nu att jag inte blir ensam. En ensam själ till har köpt en biljett enligt nedräknaren på filmens infosida.

Allt på samma gång

2009-01-24T20:05:00.003+01:00

Vad är det egentligen som gör att när man går in på random nyhetssida finns det antingen ett: idiotmånga artiklar om idiotallvarliga saker; eller två: idiotmånga artiklar om idiot... ja, idiotsaker.

Surfar man in på Aftonbladet en helg som denna läser man "Tre döda i dagisattack", "En död i storband", "Skottlossning i Göteborg" och "Fyra barn döda när tak rasade in". En annan helg kanske man möts av stora svarta rubriker också, men oftast med färgglada riggade bilder. "Sju sätt att gå ned i vikt!", "Carolas nya älskling", "Bästa sätten att trimma din dator" eller "Modeveckan slår nya rekord" är inte alls omöjliga att se som huvudrubriker.

Hur kan det komma sig att allvarliga saker händer pang-pang-pang och utan lite bufferttid emellan? Ska vi bli så chockade att vi inte vågar gå ut på två veckor och därför minskar risken för dystra nyheter?

Jag läste kort och snabbt en artikel om Sabina som blev mördad på sitt dagis 2003. Tydligen hade den psykiskt sjuke gärningsmannen hört någonting om den förra utrikesministern Anna Lindhs mord och det hade triggat igång hjärnan. Han var tvungen att göra någonting liknande. Lite så att cynikern i mig vill lägga ned allt vad nyhetsrapportering heter, men sedan kommer förnuftet och säger att det vore ju osedvanligt korkat.

Men ändå. Någon mer anledning än slumpen är det väl som gör att vi går igenom sådana här tider?

Trött men fortsatt inspirerad

2009-01-23T14:15:00.002+01:00

Jag är ganska nyvaken fortfarande, trots att jag vaknade kring tolvsnåret. Ett tag låg jag bara kvar i den varma sängen och tittade på teve. Dock ska det sägas att jag ju var vaken mellan åtta och tio för att se ifall jag fick något samtal från jobbet. Det fick jag inte, och alltså blev det ingen utskällning. Tack, för det.

Mina sömndruckna ögon ändrade form och blev drömska istället. Jag läste Birros senaste blogginlägg och blev inspirerad. Han är bra. Riktigt bra.

Som ett tempolopp från hjärnbalken till fingertopparna

2009-01-23T02:40:00.003+01:00

Det är underligt hur saker kommer till en bara man får den minsta av inspirationshalmstrå att greppa tag i. Sådan är jag. Nu kan jag verkligen inte sova, eftersom min hjärna tycks gå på ett högoktanigt bränsle (ofta kallat koffein) susar det nu i öronen så fort jag inte hör tangenternas knäppande under mina fingrar.

Men wow, vilken känsla det är. Helt sanslös och jag känner mig som om jag verkligen kastat mig ut för ett stup, för allt går så fort, så fort. Man känner sig oövervinnerlig när kreativiteten faller rakt på en, utan att man egentligen behöver kämpa. Det är en härlig del av att vara vid liv.

Just nu skiter jag i om jag ska jobba eller inte. Nu skriver jag tills jag stupar.

Laddar upp

2009-01-23T01:07:00.002+01:00

Jag kan naturligtvis inte sova, trots att jag gick och lade mig när jag var trött. Istället har jag tittat på Juno en gång till och förälskat mig i Ellen Page en gång till. Om hon är upptagen så går i och för sig Olivia Thirlby inte heller av för hackor. Men allt är så jävla fint i den filmen, att det inte är riktigt sant.

Sedan ligger jag och förbereder mig på att skälla ut min konsultchef i morgon. Jag hoppas innerligt att jag slipper, mest för mitt eget ryktes skull. Komplicerad historia, men jag har muntligen blivit lovad jobb under våren, men ingenting finns registrerat på hemsidan som jag ska kolla dagligen för att inte missa något. Jag är lite frustrerad, men litar på att min chef vet vad hon gör. Än så länge. Ringer min arbetsplatschef och undrar "var i helvete jag är", ryker förtroendet på sekunden.

Honest to blog. As you can see.

Det är orättvist, muttrade han som en butter femåring.

2009-01-22T01:33:00.002+01:00

Vafan?

Varför upptäcker jag att Bloc Party spelar i Stockholm den 24:e februari i Stockholm när jag bara är där till den 22:a? Rättvisa i världen, var är du?

Fortsatt halsont men vid gott mod

2009-01-21T20:25:00.001+01:00

Det finns alltid någonting att klaga på har jag märkt. Speciellt när det gäller ens kroppsliga åkommor. I dag är det höger halsmandel som gör ont. Ganska rejält ont också. Helt oprovocerat började det smärta i natt. Underligt.

Jag hade dock bestämt mig för att gå till The English Shop med Hanna, och stå fast vid sitt ord måste man ju. På med musik och åka båt. Att sitta och vänta på båten, och känna vinden greppa hårt tag om mitt hår, var en oväntat frisk känsla som kände mig lite mer levande på något vis. Ute på älven gungade det mycket mindre än man kunde tro och alla kranarna, som jag så ofta och gärna glamouriserar, såg ut som flera frihetsgudinnor i miniatyrform. Jag tänkte lite på Obama och USA igen, men släppte det. Det är så långt bort och alldeles för stort för lilla mig att krångla mig in i. Jag har ju nog med att sköta mig själv.

På vägen till Linné plockade jag upp festivalprogrammet inför Göteborgs filmfestival. Jag har bara hunnit läsa ca trettio korta texter om lika många filmer men jag har kryssat för ungefär hälften som titlar jag gärna går och ser. Den som vill komma med och se i alla fall en film kan säga till mig här. Kommentera, så ska vi se vad vi kan hitta på.

Ett långt inlägg i bil vs miljö-debatten

2009-01-20T19:22:00.002+01:00

Det hänger en amerikansk flagga på en balkong. Den är omgiven av rosetter i blått, rött och vitt. I mångas ögon är det här en dag av förändring. Vindarna blåser åt ett annat håll i dag. De verkar tro att allt ska bli bra efter en avlagd ed och vips, världen blir bättre. Vad de absolut inte ser är att skillnaden görs hos dem själva. Det är ingen som kommer trycka på en knapp och de börjar tänka på ett annorlunda vis.

Det är ett globalt problem, du och jag är lika inblandade som Obama, Reinfeldt och Kim Jong Il. Människor säger att bilindustrin ska sluta tillverka stora bränsleslukande bilar. Det gör bilbranschen mer än gärna, det är bara det att människor fortfarande köper bränsleslukande bilar. Utan skattelättnader och andra lockande rabattpriser, som i sin tur gör det svårare för bilbranschen att överleva, är det inte många som köper en bil med alternativa bränslen. Det är fortfarande för jobbigt att ändra vårt beteende. Och detta är ett rena fakta.

Och jag är ganska trött på hackandet på bilföretagen.

Så här kan man tycka: Sluta tillverka bränsleslukande bilar då. Bara sluta upp med det. Jo, ja just det. Skulle en biltillverkare bara sluta tillverka bensinbilar, skulle de inte få mycket sålt av just den anledningen att människor inte ändrar på sig på en dag. Många miljöförespråkare verkar helt glömma bort hur dagens marknadsekonomi fungerar. Ett exempel var Volvo som var tvungen att lägga ned sin satsning på gasbilar. Det kostade alldeles för mycket och hotade att driva hela företaget i konkurs eftersom man inte sålde tillräckligt många bilar till människor. Det trots kraftiga skattelättnader, gratis parkering och liknande befrielser. För att ändra marknadsekonomin, måste vi ändra på oss själva. Vi giriga människor.

Många säger att bilföretagen inte bryr sig för att de tjänar för mycket pengar på att sälja bilarna. Som om bensinbilar skulle vara mer inkomstbringande än andra. Nåja, en viss kostnad går det ju åt till att utveckla de nya bilarna, men det är en kostnad som redan finns hos de allra flesta bilföretag. Sedan får vi inte glömma bort lågkonjunkturen vi kommit fram till – det går inte att satsa vilka pengar som helst. Alla företag måste köra vidare på det de vet fungerar och säljer. Det gäller bilar, filmer, skruvtillverkare och skomakare, alla helt enkelt. Det går inte skaka loss och experimentera utan säkra pengar. Då går företag i konkurs och människor förlorar jobb. Det går inte heller, eller hur?

(Sedan skall sägas att jag inte direkt tar Top Gear-superbilar, som mest verkar gjorda för att sluka så mycket bränsle som möjligt, i försvar.)

Problemet ligger i alla dessa giriga människor. Vi är skeptiska av naturen och så också till moderna nya drivmedel. Innan vi vet att det fungerar måste någon annan testa det. Och vi skjuter över det på nästa människa, som i sin tur skjuter över det på nästa. Vi är sådana. Människorna.

Dessutom, en enkel fråga ofta förbisedd i klagosångerna mot bilbranschen: Måste vi ens köra bil hela tiden?

Framtiden ser mycket bättre ut. Även om vi måste köra bil – det kommer vi alltid göra, så länge vi kan eftersom det är i princip blivit en del av vår biologiska utveckling. Om något år kommer framtidens bil finnas ute på marknaden och jag minns inte vilket bilmärke det var, men den har en eldrift som går i tio mil och sedan kopplar den över till vilket annat bränsle den nu har. Det kan mycket väl vara bensin. Men det är en alldeles fantastisk idé, eftersom den överlägsna majoriteten av alla bilresor är kortare än tio mil. Den mest briljanta jag vet på marknaden och jag tror stenhårt på att den är framtiden. På bara fem minuter kommer jag, som inte är en uppfinnare eller marknadsutvecklare, på många nya sätt som kan få det till ett vinnande koncept även för andra företag, eller staten.

Fick jag välja skulle jag absolut betala hundratusen kronor mer för att köpa en bil med ”tio mil på el”-lösningen. Alla dagar i veckan.

Nästa fråga bara: Varifrån kommer elen då?
Någon som är villig att svara på den, eftersom jag inte är lika insatt i eltillverkning som i bilutveckling?

Nattens ordriddare

2009-01-19T05:56:00.001+01:00

Ibland är det skönt att någon annan kan sätta ord på sina egna tankar, så man får spinna vidare i drömmar själv. I natt tackar vi Loke lite speciellt.

Alla är så snygga i polaroid

2009-01-19T00:21:00.002+01:00

Ingen omstart för mig

2009-01-18T22:05:00.002+01:00

När någon säger åt mig att lyssna på Slagsmålsklubben på lite för hög volym är jag inte den som säger emot alltså. Jag tycker det dessutom är fantastiskt skön musik att skriva till eftersom man lätt hamnar i rytmen och bara låter fingrarna gå. Om det leder till ökad förvirring eller till magnifika formuleringar låter jag någon annan avgöra.

Jag är sjuk varannan dag nu. I går kände jag att förkylningen var ur mig. I dag är det snorigare, ondare och klenare igen. Om nu ingenting oförutsett händer kommer det att bli en pigg dag imorgon igen. Och slö på tisdag. Men vi får se.

Många börjar nya kurser och börjar om imorgon. Jag är lite rädd, lite avundsjuk men också ganska så glad över att jag kan sova ut och inte ha något pirr i kroppen över nya klassrum, kursare och föreläsare. Medan jag kommer gå promenader och göra hemliga projekt tills jag får mer jobbtider. Jag tror jag överlever det ändå.

En bra dag

2009-01-17T18:16:00.004+01:00

I dag så älskar vi konstigt nog både Chelseas Frank Lampard och Birminghams Lee Boywer. En hederskyss till Berbatov i Man U också.

58,89 förvandlades i 94:e spelminuten, på två olika arenor, till 617,48. Bra så.

Musik, sport och spel hör ihop

2009-01-17T16:46:00.005+01:00

Grabbarna och tjejerna som arbetar med att handplocka låtarna till EA Sports spel är fantastiska.

När jag sitter och spelar mitt Fifa09 är det nästan så att jag är mer spänd på vilken låt som kommer i pausen, än om jag lyckas göra mål med min nästa hörnvariant. Jag menar, Lykke Li, MGMT, The Ting Tings, The Kooks och Hot Chip. Och så nya bekantskaper som The Kissaway Trail, DJ Bitman, Jakobinarina, Ladytron och Radiopilot. Inga dåliga grejor.

Ja, här är hela listan som dessutom är lyssningsbar. Klick klick!

Men hur som helst. Jag läste ett av de utmärkta inläggen (om man är anglofil och fotbollälskare) på Langham Court-bloggen där bland annat Port Vale togs upp. En liten anekdot om klubbens mest kända supporter, Robbie Williams, handlade om hur han endast ställde upp på att sjunga introt till FIFA 2000 om Port Vale fick vara med i spelet. Till saken hör då att Port Vale är mycket långt från proffsligorna, men ändå fick vara med som ett "världslag". Jag minns när jag satt och spelade FIFA 2000 och vad värre är - jag kommer ihåg texten till Williams-låten. En annan låt jag har speciella minnen till från just det här spelet är Apollo 440:s Stop the Rock.

Robbie Williams - It's Only Us

Någon som vill gå och köpa mer Ben och lite Jerry till mig?

2009-01-16T16:53:00.004+01:00

Naturligtvis var det oerhört dumdristigt utav mig att jobba ~~imorgon~~ igår när jag bara nästan var frisk.

Jag gjorde ett tappert försök till att resa på mig i morse, men varenda muskel i kroppen skrek nej och huvudet tyckte det var dags för att åka karusell. Nej, ned med dig i sängen, ring till chefen och ställ till bekymmer för honom. Gör det bara. Fan.

Helgen används till kurering. Inget annat.

Edit: Se hur förkylningen spelar mig spratt och tror att jag har jobbat imorgon när jag egentligen ska jobba igår. Eller hur var det nu? Nåja. Första meningen är nu åtgärdad.

Poladroid

2009-01-14T22:34:00.003+01:00

Och ja, nu när jag ändå är inne på lite foto och sådant där kan jag ju tipsa om det här gratisprogrammet som gör dina foton till fantastiska polaroidbilder. Att polaroiden snart bara är ett minne blott är ett stort misstag världen kommer att ångra om ett tag.

Så, vi digitala nördar kan ju i alla fall få slå ett slag för Poladroid.

Det här har jag längtat efter

2009-01-14T20:14:00.004+01:00

Jo, och nu har jag kommit mig för att ordna upp en egen liten redigeringsstudio också. Här kommer en kass bild, mest för att du ska få en idé över hur det ser ut när man har: en 32" lcd-tv, en Macbook Pro med Aperture 2 och Photoshop ~~CS3~~ CS4 och så vidare, en jävla massa kablar och lite andra tillbehör, till sitt förfogande. Redigeringen blev tusen gånger roligare än vad den redan är.

Jag köpte mig lite sexighet i dag

2009-01-14T20:07:00.002+01:00

Lite som en liten tröst för att plugget inte alls vill sig och jag kommer få kämpa med att ta igen det i vår i stället, men mest för att de är så djävulskt snygga.

Men... jä'la bitch.

2009-01-13T17:30:00.003+01:00

Om du desperat vill ha reda på hur det gick för mig på tentan, så kan jag meddela att jag inte har någon kommentar till det. Eller jo, okej: Jag fick inte ens göra tentan, på grund av något jävla strul med anmälningar och förvirrade, arroganta och allmänt otrevliga tentavakter.

Andningspaus...

Jävla klimakteriekärring. Jä'la bitch.

... och jag är tillbaka.

Nu sitter jag istället och försöker hitta texter som ska stämma in på någon teorierna jag har kring en av de "övriga världen"-filmer vi sett. Hemtentor är oftast bättre än salstentor tycker jag, men den här knäcker mig i samarbete med svullna halsmandlar, det snoronda i halsen och den stekheta pannan.

Det går ju inte speciellt bra med andra ord.

Otajmat in i minsta detalj

2009-01-11T14:15:00.002+01:00

Återigen har tajmingen slagit helt fel. Helt sanslöst fel.

Jag har besök ifrån norr som man ska underhålla. Inte för att jag är särskilt bra på det, men ändå. Dessutom har jag omtenta tidigt imorgon och den vill jag hemskt gärna klara, för jag orkar inte plugga på det en gång till. Sedan en hemtenta på fredag. Och i dag... Manchester United - Chelsea.

De kan ju inte tro på fullaste allvar att jag ska kunna slutspurta samtidigt som jag ska sitta här och vara nervig. Tio spänn på att det blir oavgjort i matchen och dessutom återbetalning på att jag inte kommer klara tentan. Det var ju just ljust.

Klappur denur sötur köttur!

2009-01-08T17:41:00.003+01:00

Jag smög in på Movieline eftersom jag behöver göra någonting annat än att plugga och köpte mig en brokig samling filmer. Dessutom köpte jag ju ny teve igår också. Den har... inte riktigt de rätta proportionerna för mitt lilla rum, men jag ser den inte med en bulle i ögat. Bra, eller hur?

Till sista andetaget
Snatch
Dunderklumpen
Trainspotting
Svart katt, vit katt (som har den hysteriska titeln "Svartur köttur, hvítur köttur" på isländska)

Lang, Murnau och så Alvin förstås

2009-01-07T16:29:00.004+01:00

Det är ju ganska skönt att koppla ifrån plugget om tysk expressionism (igen...) med att titta på Alvin och gänget. Och Jason Lee utan sin Earl-mustasch, som jag hemskt gärna vill ha i och för sig.

Man uppskattar halvblessyrer till filmer mer då än annars.

Jo, så det kommer nog inte bli jätteaktivt här ännu på ett tag

2009-01-06T23:54:00.003+01:00

Trampa igång det här nu då. Höger först och vänster sedan. Från att nästan gå baklänges till att springa framåt i någon campuspark är det flera mil att gå känns det som. Ännu längre blev det när jag upptäckte hur jag har en omtenta på måndag att lägga till hemtentan som skall vara inne fredagen därefter.

Hejdå fritid.
Hej tändvätska, tändstickor och skolböcker!

Tomgång nästan överallt

2009-01-03T15:28:00.002+01:00

Mellandagarna och ända fram till trettondagsafton verkar allt gå på tomgång. Man vet inte riktigt vad man ska göra, mest för att ingen annan sätter igång något. Jag har ett nytt projekt som satts igång, och det har börjat ganska bra utan att ha släppt iväg kreativiteten på grönbete än.

En annan märkvärdig ny företeelse 2009 är 365saker.se med Navid Modiri i spjutspetsen. Gå in och läs. Ett inlägg varje dag, ett tips på vad man kan göra varje dag. Dessutom är bloggen interaktiv, det vill säga det är till viss del vi läsare som också får bestämma vad som kommer finnas på bloggen - det genom att skicka in egna tips, bilder, kreationer, ja, allt kreativt du kan hitta på.

Det är inspirerande som sjutton.

Tjugosju är ju borta!

2009-01-01T19:24:00.002+01:00

Upptäckte av en händelse att fråga tjugosju är borta i årsenkäten. Likaså förra årets. Lustigt. Nu blev det ju bara trettiotre frågor. Men jag ska försöka tänka bort det, och nöja mig med det som är.

"Klunk... Aaaaah."

2008-12-31T18:11:00.002+01:00

Okej. Nu. Här kommer det sista inlägget.

Bara för att jag råkade stöna som om jag haft den skönaste av orgasm, när jag tog den första försiktiga klunken av min Guinness. Jag följde alla seder som ska tillämpas vid upphällningen, till och med avslutningen med en Shamrock (även om den inte blev så himla snygg), och hjälp! Smaklökarna gick bananer.

På min gravsten kommer det att stå Good Things Come to Those Who Wait.

2008s sista inlägg

2008-12-31T17:39:00.004+01:00

Nu ska här kläs på sig lite finare kläder. Inte för fint, men lite snyggare än min diskvattensnedstänkta t-shirt. Här doftar lakrits och efter att jag gjort mig fin ska jag hälla upp en Guinness i ett av de fina ölglasen jag fick av Sigrid i födelsedagspresent.

Gott nytt på er.
I natt börjar jag. Om.

Fast det blev visst lite fancyschmancy i alla fall, bara för att jag gjorde en upptäckt i pappas garderob.

Facebookmeddelande

2008-12-31T15:40:00.003+01:00

Michael firar med sina bästa vänner Ale och Stout.

Och så den fashionabla nyårsmiddagen.

Falukorv, fullkornspenne och ostsås.

Och så var jag otrogen med en Strongbow till det. Men äh, jag var tvungen.

Samtidigt smäller det fyrverkerier närmast konstant här. Fast det blir nog aldrig så vilt som det var på Guy Fawkes day i England.

2008 i 34 frågor

2008-12-31T14:00:00.007+01:00

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jobbade på lager. Första gången jag har helt eget ansvar på jobbet faktiskt. Ett riktigt jobb, ingen praktikplats-typ.

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Avlade inte några speciellt, men 2009 är ett år som ska bli bättre på alla fronter.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Inga i den närmsta kretsen.

4. Dog någon som stod dig nära?
Ingen som stod mig nära på det viset.

5. Vilka länder besökte du?
Hrm. Jag lämnade inte Sveriges gränser i år. Det är ganska dåligt.

6. Är det något du saknar år 2008 som du vill ha år 2009?
Mjo. Mängder med saker.

7. Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
16 juli framför alla andra. Strax därbakom 1 september.

8. Vad var din största framgång 2008?
Ett välbetalt sommar- och deltidsjobb.

9. Största misstaget?
Att inte ta chanser. Eller att försöka ta dem, men inte vara koncentrerad på uppgiften.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Opererade knäet en gång till, men det var inte speciellt farligt.

11. Bästa köpet?
Svårt att välja mellan Canon Eos400D och Macbook Pro. Playstation 3 har fått för lite tid på de här fem dagarna jag ägt det.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Datorn. Eller ja, det är det största enskilda köpet.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Stundtals gjorde GAIS mig riktigt glad, likaväl som de gjorde mig mycket ledsen ibland.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
Jag hatar att jag behöver skriva det men det är tyvärr "I Kissed a Girl" med Katy Perry. Den spelades ju konstant när jag jobbade. På den positiva sidan "Kärlek är ett brev skickat tusen gånger" med Håkan Hellström (och The Magic Numbers).

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Det var ett ganska likgiltigt år. Inga skarpa toppar och dalar.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest. Varit mer kreativ. Allt helt enkelt.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Suttit stilla utan att göra något. Kom igen. Saker måste ju hända.

18. Hur tillbringade du julen?
Som vanligt med släkten i Östersund och höjdpunkten på julafton spenderades i Strömsund.

19. Blev du kär i år?
Mnjae. Eftersom jag inte kan erinra mig någon speciell så. Nej.

20. Hur många one night stands?
Nej.

21. Favoritprogram på TV?
Generation Kill var riktigt bra. Och Flight of the Conchords.

23. Bästa boken du läste i år?
Jag har så många halvlästa böcker, så jag har bannemig inte en aning. Att de är halvlästa beror inte på kvaliteten, utan snarare på tidsbrist. Ironiskt nog, eftersom jag önskar att jag gjorde mer under året.

24. Största musikaliska upptäckten?
The Ting Tings, The Kooks, Hot Chip, Anna Ternheim, Justice, The Go Team, Kleerup, She & Him, Feist.

25. Något du önskade dig och fick?
Inspiration.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Det orkar jag inte fundera kring.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Förbeställde bland annat Navid Modiris platta.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Egen koncentration och vilja.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2008?
Inte speciellt annorlunda än tidigare. Kanske lite mesigare?

31. Vad fick dig att må bra?
Ofta var det musik och film som gjorde det. Men mest tankar om hur jag skulle kunna förändra.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Ellen Page, Zooey Deschanel och Julia Messelt.

33. Vem saknade du?
Någon stack ju iväg till England igen, och någon till Spanien och en annan till Hultsfred, men annars hade jag de flesta här.

34. De bästa nya människorna du träffade?
Marcus hade jag ju bara knappt träffat. Han får räknas här, vi har ju storslagna projekt på gång.

4/4 2008

2008-12-30T22:00:00.002+01:00

Oktober
Jag, liksom många andra, upptäcker Glasvegas. Fler och fler filmer adderas till min jag-har-sett-lista. GAIS fixar åtta rakar hörnor borta mot IFK Norrköping. Jag öppnar upp mig på Flickr och saknar Darkwing Duck. Mycket handlade också om Englandsnostalgi. Ja, lite nostalgi i form av Bengan också. Och så dansade vi med Navid Modiri på Sticky Fingers.

November
Marcus och jag valvakade det amerikanska presidentvalet och var helt döda på föreläsningarna dagen efter. Krigade på varandras bloggar gjorde vi också. Allsvenskan tog slut med Kalmar som segrare. Jag tog en liten bloggpaus i sann Blondinbella-anda, även om jag inte ville erkänna det. Så gick jag och Hanna på Anna Ternheim-spelning/-signering. Stor skiva den där. Och det viktigaste kanske, jag odlade en redig mustasch, och jag tvekar inte för en ny.

December
Mycket tid gick åt att fila på en hemomtenta om det amerikanska genresystemet. Jag läste bloggvärldens sötaste adventskalender hittills, i Stjärnfall och Vinterkyssar. Samtidigt hatade jag barnprogrammen på teve. Det gör jag fortfarande och enda sättet att dämpa är att kolla på Darkwing Duck. Introducerades för och tog till mig Spotify som en förlorad son. Och så blev det jul i Östersund igen, men den här gången tuffade jag ned till Hising Island för att bo och jobba här över nyår.

3/4 2008

2008-12-29T22:00:00.001+01:00

Juli
Fjärde juli firades tillsammans med Bruce Springsteen och femtiotusen andra på Ullevi. Svårt att tro att den inledningen kommer knäckas av någonting någonsin. Det plockades lite blåbär och så togs det ett körkort, gratulationer välkomnas fortfarande. Och jag åkte tåg till Östersund också för att gå på Storsjöyran och hälsa på släkten.

Augusti
Storsjöyran höll på in i augusti och Hanna hann med tåget upp, tillsammans såg vi bland andra Kent, Lykke Li, Justice, Håkan Hellström och Jenny Owen Youngs, varav den sista fick en bamsekram utav mig. Magiskt. Jens Lekman spelade på Kungstorget och GAIS vann mot Hammarby i Hammarbydräkter. Jag fortsatte jobba järnet.

September
GAIS vinner Göteborgs egna ”äll klass-icko” och gädjen vet inga gränser. Jag fyllde tjugo och firade mig själv med att köpa min underbara Macbook Pro samt Navid Modiri och Gudarnas senaste platta. Började en grundkurs i filmvetenskap för att få igång mitt kreativa tänkande och misslyckades totalt med en annan kreativ grej. Jag och Anton träffade Tor och Malte - om för bara tio minuter - som var änna fantastiska figurer från Borås. Och så fortsatte jag jobba på fredagarna.

2/4 2008

2008-12-29T21:00:00.000+01:00

April
Jag reflekterade kring mina nyårslöften. De var ju inte skrivna i sten eller så, men de allra flesta misslyckades ganska brutalt. Fotbollen gjorde mig ledsen och glad, som vanligt och jag betraktade dekadens på gamla pålitliga sextonbussen. Biljetter till Bruce Springsteen kirrades och jag gjorde mitt livs tråkigaste arbetsdag i och med att jag delade ut Metro i en grön plastväst och keps på Chapmans torg. Och jag skrev en uppsats om The Office, tråkigare ämnen kan man ju hitta.

Maj
Tidigt i maj var jag på husvagnssemester i Kalmar med mina föräldrar. Jag fick ett jobberbjudande passat rätt i famnen och tackade ja på stående fot. Manchester United vann Champions League. Frukostpicnic med utsikt över Biskopsgårdens betong var inte helt fel det heller. Sedan började jag också på jobbet. Min blogg fyllde två år bland mycket annat också. Och månadens babe: Julia Messelt.

Juni
Mycket handlade såklart om fotbolls-EM och jobb där jag fixade truckkörkortet genom det mesigaste av uppkörningsprov någonsin. Jag bröt ihop mitt i Brunnsparken en natt efter ett ganska känslosamt telefonsamtal. Månadens inköp var en Canon EOS400d. Midsommar firades med vänner i en stuga utanför Falkenberg. Spanien vann EM och underdog-själen blev på något vis glad för den ständigt underpresterande nationen.

1/4 2008

2008-12-29T19:00:00.000+01:00

Traditioner är ju fina, tänker jag, så vi håller den här vid liv. I fyra delar får ni året 2008 presenterat för er. Här är första kvartalet.

Januari
Det nya året firades in i Östersund som så många gånger förr tillsammans med släkten. Och jag var äckligt sjuk. Gick till doktorn och röntgade knäet. Spelade beachvolleyboll och åkte skridskor. Sedan var jag inte glad på Göteborgs slask och grådask; det fick mig att vara än mer trött på skolan och att börja läsa fortsättningskursen i engelska var väl inte det smartaste draget.

Februari
Gick på filmfestival och såg GAIS förlora första träningsmatchen för säsongen på ett bitande kallt Valhalla IP. Lyckades ha turen att se Låt den rätte komma in vid visningen av vinnarfilmen i klassen nordisk film på Göteborg Film Festival. Höjdpunkten: Hanna och jag bilade till Skövde för att se på Kent. Fantastiskt. Och så gick jag till läkare med knäet igen. Och så bokades jag upp för en till operation.

Mars
Månaden började med ett försök till att starta upp ett slags fotbollsblogg. Det gick käpprätt åt skogen. Och så tappade jag min plånbok på bussen. Och under ett tag kunde jag aldrig somna förrän morgontidningen kommit, vilket kan bli ganska så jättesent. Dessutom var det en dålig period även känslomässigt. Förvårkänslorna ville aldrig dyka upp, istället blev det desto svartare. Men jag fick tillbaka min plånbok. Och både Navid och Silverfisken kommenterade. Knäet blev opererat igen och just det var alldeles fantastiskt i slutet på månaden.

Snart tuff tuff

2008-12-27T19:47:00.000+01:00

Nu har jag packat ned allt jag behöver för att överleva några dagar ensam i mitt eget hem. Snart åker datorn också ned, men först måste jag ju skriva det här, naturligtvis.

Jag har katthår över halva kroppen efter att Dina varit osedvanligt kelig och ickeaggressiv. Annat blev det när hon hittade en ny leksak och borg i form av en blå ikeakasse. Den som passerade inom en meters avstånd fick klor och tänder i benet. Livsfarlig. Så nu måste jag byta kläder också. Dumkatt.

Funderar på vilken musik som kan tänkas vara bästa valet under natten. Håkan, Kent, Regina Spektor har spelats i dag. Kanske något annat då? Det är inte utan att man saknar en internetuppkoppling tillräcklig för att kunna glida runt med Spotify. Men det hade jag ju ändå inte kunnat göra på tåget. Inte den här gången, eftersom jag sällar mig till pöbeln och Andra klass.

Nu är det en timma kvar till avfärd. I dag Ås, i morgon Göteborg, i övermorgon Hisings Backa..? Fan.

Som att skriva...

2008-12-26T15:26:00.002+01:00

Se där ja. Playstation. 3. Jo, jag tackar ja.

Mirror's Edge. Inte helt fel. Svettigt, frustrerande och jäkligt roligt.

Det är lite svårt att lägga ifrån sig kontrollen må jag säga, även om jag bara har en liten fjuttig fjortontumsteve att spela på här hos mormor. Snart hem till vardagsrummet. Då jäklars. Kanske blir jag lite frånvarande då, men äh. Jag har ju andra plikter också.

Som att skriva blogg.
Som att skriva mejl.
Som att skriva bok.
Som att skriva två filmrecensioner.
Som att skriva en hemtenta.
Som att skriva brev.
Som att skriva nyårslöften.
Som att skriva sammanfattning av året.
Som att... ja, en himla massa saker.

Jo, jag tog Gunnilse till seger i Division II Västra Götaland. Samtidigt vann GAIS Allsvenskan. Jag hyllade Rolle. Rolle hyllade mig. Tror ni att jag mådde gott?
Tänk om det skulle gå så fint i verkligheten också.

Det kan bli bra

2008-12-25T02:28:00.002+01:00

Jag avslutade julaftonsdygnet med att lyssna på Fredrik Lundgrens vinterprat i P4 Göteborg. Och vilken hemsk inspirationskälla.

Plötsligt infann sig en enorm skaparlusta. Livsglädje om man så vill. Antagligen är det också för att det är en annalkande nystart på gång i och med det nya året. Ja, jo visst, säger ni och suckar, så låter det ju varje gång. Men fan vet, den här gången känns det annorlunda i mig. En drivkraft som inte riktigt infunnit sig. Den här gången kanske jag glömmer att skriva in mig på skolan med flit, till skillnad från förra året.

På julaftons morgon

2008-12-24T09:31:00.004+01:00

Det har lagt sig ytterligare ett par centimeter snö nu. Det är gnistrande vitt. Solen är inte helt ensam på himlen, men det gör inte så himla mycket. Med all snö är det ljust i alla fall.

Öh ja, god jul då.
Här är min favoritjullåt alla dagar om året.

The Pogues and Kirsty MacColl - Fairytale of New York

Tusen och åter tusen stjärnor

2008-12-23T03:09:00.003+01:00

Jag är framme i Östersund och skall strax sova skönhetssömnen.

Men först måste jag bara berätta om den fantastiska stjärnhimmel jag upplevde mitt ute i storskogen en bit söder om Åsarna. Helt fantastisk. Jag har aldrig sett så många stjärnor på samma gång. Det var så mörkt ute, att man kunde tro att man var blind om det inte vore för de vita glimrande himlakropparna. Det enda som saknades var någon att hålla om och så.

Istället för att sova

2008-12-22T04:32:00.003+01:00

Känns inte direkt som att det finns någon anledning att sova nu. Om några timmar åker jag till Östersund, som vanligt nu när julen börjar sticka fram näsan runt hörnet, och jag har inte direkt packat klart. Mycket smågrejor som ligger här och där, runt kring i rummet.

Men så plockar jag istället fram kameran och vidvinkelobjektivet jag fått låna av min farbror. Högt och lågt. Överallt bilder. Och det är hur kul som helst. Igen. Och jag glömmer bort tiden. Igen. Och jag packar inte längre. Igen. Och jag börjar blogga. Igen.

Nej. Nu får jag ta ett ordentligt tag kring kragen och skärpa mig. Plocka i ordning det sista, och sova ett par timmar innan avresa.

Vad jag gör

2008-12-21T14:55:00.003+01:00

Tyst nu.

Jag håller som bäst på att städa, leda Gunnilse IS till Champions League (nåja, vi tar väl hem Division II Västra Götaland direkt i alla fall), skriva på julklappar och packar kläder.

Koncentrationen är hög.

Vågen!

2008-12-20T19:26:00.004+01:00

I torsdags var jag inte alls sugen på att gå till skolan. Vår okarismatiske föreläsare, som faktiskt jobbat upp sig en del mycket på grund av vår livliga fantasi, har dalat i förtroende det senaste, så när Hanna bjöd in sig själv på lunch gick det ju inte att stå emot. Helt sonika skippade jag föreläsningen om mexikanska såpoperans betydelse.

Ett styck okarismatisk föreläsare strax innan hans incheckning på motell i Oklahoma. (bild: sloths.us)

Vi bestämde oss också för att gå på bio. Die Welle.

Korta drag:
Filmen är baserad på ett experiment utfört i Kalifornien 1967. Det hela gick ut på att visa hur nazisterna faktiskt fick fäste i Tyskland innan andra världskrigets utbrott. Istället för att berätta om det, utgjorde läraren ledare och fick eleverna att bete sig på ett mycket skrämmande vis. De blev så engagerade i sin rörelse "The Wave" att läraren blev förskräckt över vad han skapat.

Eftersom både jag och Hanna kom ut ur biosalongen med gapande munnar och gåshud tolkar jag det som att vi båda blev oerhört rörda av filmen. Rörda på ett sätt som sade att om vi varit med i experimentet hade vi antagligen också suttit där uniformsklädda och jublat åt den fantastiska gemenskapen och styrkan. Samtidigt som man vet att man avskyr nazism och rasism i alla dess former.

Jag lider av grava bekräftelsebehov. Det är inte så att jag bara har behov. Det är ett rent lidande om bekräftelserna uteblir. Till exempel lever mitt skrivande på beröm och kommentarer på bloggen. Mina fotografier lever på beröm, ja tamejsjutton allt lever för det. Jag ska ha cred, eller åtminstone mycket konstruktiv kritik, för allt jag gör, annars blir jag less på det och vill inte fortsätta.

Så att hamna i en grupp där man konstant får bekräftelse genom att hälsa på ett visst sätt, ha en gemenskap och kunna känna andra som jämlikar, det vore egentligen drömmen för en del av mig. En annan säger att gemenskapen är ju inom oss som art av djur och vi alla är lika mycket värda. Då måste jag kämpa för att få bekräftelser på andra vis. Vilket jag i och för sig tror gynnar kreativitet och personlig utveckling.

Hur som. Bra film. Mycket bra skulle jag vilja säga, och jag tror tyskan gör stämningen i filmen något mer påtagligt otäck. Fina skildringar av många olika vinklar till problemet gör det till ett hemskt bra dokument över hur lättmanipulerade många, majoriteten, är i dagens värld.

Sova nu kanske?

2008-12-20T14:32:00.014+01:00

Det är lördag och jag är helt slut. En ganska slitig dag på jobbet, avslutades i ett litet snuskrum på Chalmers tillsammans med mängder av svett, vänner och okända. Men det var en lugn kväll, ty förvarnad om dagens eskapader var jag ju.

Jag, mamma och pappa gav oss tidigt ut på stan. Ett styck tågbiljett hem till Göteborg från Östersund och ett styck GAIS-årskort inklusive 1954 års supersnygga jubileumströja i Arsenalmodell kom jag hem med. Lägg därtill en undervisningskarta över Jämtland, också den från 1954, på loppmarknad som jag tvingade mamma att köpa - fantastiskt tuff med upphängningsanordning (läs: två krokar) och allt!

Men det har sitt pris; fötterna skriker efter ett fotbad och ompyssling.
I say, fuck you feet. Sluta skrik och stå upp som en man, ynklingar.

Hade det varit så att jag kunnat ta det lugnt och sitta hemma och kolla på Premier League-fotboll hade jag nog brytt mig mer om dem, för att göra dagen fulländad. Nu är det inte riktigt så. Boxen har pajat och inga extra digitala kanaler förrän efter jul och nyår någon gång. Nu brast ju mitt schema totalt.

Så jag får njuta av gamla bilder och få gåshud av sådana här klipp på Youtube istället. Skit samma om man inte gillar fotboll, den känslan av att vara hyllad är svårslagen, till och med för en som inte är från Newcastle, eller ens hejar på dem. Alan Shearers testimonial och allting är precis så där överbra regisserat som det bara blir i fantasins värld. Stort.

Ett år senare lyssnar jag på samma skiva

2008-12-17T21:29:00.004+01:00

I dag är det ett helt år sedan jag åkte tillbaka till Sverige. Flyttade tillbaka. Det betyder att det är ett år sedan jag och Sigrid kånkade våra väskor från vår lägenhet på Second Avenue i Hove, längs med Seafront till Pool Valley vid Old Steine, nästan ända bort till Palace Pier alltså. Vi hade precis lämnat över nycklarna och fått tillbaka depositionen.

Bagaget lämnades på biljettkontoret, så jag och Sigrid kunde gå på en promenad för lunch och sista shopping. På Brighton Square köpte jag Kate Nashs skiva Made of Bricks. Så jag passar på att lyssna på den nu också. Och vi åt på Ye Olde King and Queen en sista gång också. Deras broccolipasta är guld värd tillsammans med en lager.

Vi hämtade upp väskorna och den nytillkomna kvinnan i biljettkassan var svenska. Naturligtvis.
Kramar till de som skulle stanna kvar ett litet tag till, Anna och Astrid i det här fallet, och så satte vi, Hanna, Sigrid och jag, oss på bussen till Heathrow. Och vidare.

Det är ju inte lite man saknar det i dag ändå.

Vilken jordbävning?

2008-12-16T23:20:00.002+01:00

Och medans varenda själ bloggar om hur de vaknade upp av jordskalv i morse, kan jag ju alltid kommentera tillbaka att jag inte märkte något alls.

Inte det minsta.

Små, små glädjeämnen

2008-12-16T22:00:00.003+01:00

När jag är på mitt lekfullaste humör är jag trött. Det är jag inte nu. Alltså är jag inte trött heller, men suget efter att krypa ned i sängen finns ändå.

En enda anledning: nya lakan och slätbäddat.

Att romantisera kan betyda åh, så många saker

2008-12-15T16:31:00.002+01:00

Jag har en söndersmulten Mars i fickan. Den skulle hålla mig vaken under dagens brasilianska film. Men det var inte mycket till film. Den fanns där, men är man inte portugis förstod man inte speciellt mycket.

Min teori följer här (Vi bortser från det allra troligaste; att det bara var en fucked-up crazy-ass weirdo VHS-kopia):

Någon gång under vår sengångare till föreläsares gravt misslyckade roadtrip genom USA satt han på ett motell i Oklahoma. Han slog på sin teve, med alldeles för ljust inställda färger, zappade över till TCM och såg en brasiliansk film. Hög på LSD och rejält rund under fötterna på grund av alkohol, för det är alla forskare någon gång under sitt liv trots att de aldrig blir bjudna på de där hippaste universitetsfesterna, satt han och såg en hallåa han tyckte var förfärligt sexig. Ett ögonblick han absolut inte ville ha glömt bort efter att ha kommit ur sin drogkoma, så han sätter igång sin videokamera och spelar in det som utspelas på teveskärmen, eftersom den här typen av motell sällan erbjuder VHS-apparater, ens i dagens läge. Han däckar på sängen och låter kameran stå där med den röda inspelningslampan lysande.

När han vaknar upp sent på eftermiddagen dagen därpå av föreståndarens rådiga bankningar på dörren, plockar han med sig kameran och sticker. Naturligtvis minns han ingenting av hallåan eller drogerna från dagen tidigare. Han tar sin bil och drar iväg. Bandet i kameran har tagit slut, så han byter ut det och fortsätter sin tragiska resa genom USA's ödemarker.

När han sedan tittade igenom filmerna, för att kunna klippa ihop ett årligt videoband för att skicka till sina tidigare flickvänner och icke-flickvänner för att visa vad de missat, upptäckte han filmen han råkat spela in och han bestämde sig för att bli filmvetare där och då med endast ett mål, använda det här bandet till en visning inför en intet ont anande filmvetarklass i ett råkallt Göteborg många år senare.

Anledningen till hela storyn är helt enkelt denna: Filmens språk var alldeles för portugisiskt, vilket i sig inte är problem om undertexterna syns, och bilden var alldeles för ljus för att de vita undertexterna skulle kunna läsas, vilket understryker problemet med att filmens språk var för portugisiskt för de flesta i klassen. Lägg där till den oerhört dåliga dubbningen, naturligtvis pålagd av vår föreläsare i efterhand.

Och här; hela grunden till varför jag tror att han spelat in med egen kamera framför en teve: i underkant syntes en grå svagt rundad kant (precis som på många tjock-teveapparater) och över hela bilden fanns ett konstant och stadigt epilepsiflimmer (precis som när man filmar på tjock-teveapparater).

Resten av historieberättandet kommer av erfarenheter samt allmänna antaganden utifrån föreläsningar och google-research.

Och anledningen till att ni fick veta det här, är för att jag ska fresta er genom att nu äta min söndersmultna Mars och lyssna ännu mer på Kanye West. Det trodde ni inte, va? Det om Kanye?

Inte jag heller förrän jag började utforska Spotify's oanade möjligheter.

(Och ja, jag föredrar formen "smulten" framför "smält". Jag tycker det låter åh, så mycket vackrare.)

Cashen dom tas

2008-12-14T18:51:00.004+01:00

Lyssnar ännu mer på The Soundtrack of Our Lives som spelar i kompani med cikador i bakgrunden. Jag har alltid fascinerats av ljuden från cikador och gräshoppor.

Man ser dem aldrig, men de finns där så tydligt ändå. Nu är det i och för sig inte så att jag springer omkring och spejar efter dem varje gång jag hör en, aldrig har det hänt tror jag, men ändå. Det är trivsamt och lugnande hur som helst. Och sommar.

Nu är det bara tyst när man är ute. Man hör dubbdäck och tåg eller ett dovt surrande av elektricitet i ett grått plåtskåp. Lugnt var det också på jobbet i dag. Det fanns inte plats för fler pallar. Extremt högavlönad läsning av Sportmagasinet från 2005 (framförallt ett reportage av Erik Niva om fotboll, politik och hur Zlatans farbror lurade skjortan av Niva) var två timmars nöje när klockan långsamt masade sig upp mot fyraslaget.

Mer än ni ville veta om min näsa

2008-12-13T20:45:00.003+01:00

Lucia och då borde man ju vara vaken tidigt på morgonen och fira. Eller ja, äta lussebulle och dricka te och senare på kvällen oftast glögg och så. Men njae. Jag vaknade någon gång kring ett och kunde knappt andas.

Problemet?

Min högra näsborre såg ut som en droppstensgrotta. Den vänstra var jämntjock med krämig fyllning. Troligtvis snöt jag ut någon slags nyuppkommen animalisk art också, men den lär ha drunknat i toaletten vid det här laget.

Jobb och Spotify

2008-12-12T21:43:00.004+01:00

Så fort jag skrivit upp mig, med bläckpenna, på listan över vilka som kunde tänka sig att jobba extra på söndag kände jag hur ångesten växte sig gigantisk och kroppen stretade emot, ville sudda ut namnet. Ny chef, ingen suddbar whiteboard längre. Jag får se det positiva. Mer pengar och gratis lunch (visserligen på McDonalds, men det är fan dyrt det med).

Och Spotify är nog det bästa som hänt Internet.
Det började med säkra kort, Bruce Springsteen; The Soundtrack of Our Lives, och försvann vidare in i myllret med en lång avstickare runt hela musikvärlden. Briljant.

Glenn ifrån Kungsängen undanhåller oss något

2008-12-11T17:52:00.002+01:00

Tack!

Tack, du som googlesökte på "gay glenn kungsängen" och hamnade här. Det gav mig dagens mest bullrande och hostattacksframkallande skratt. Tack igen.

Apropå traditioner

2008-12-11T00:49:00.002+01:00

Så gick jag då förbi den årliga julskyltningen vid NK och jag fortsätter att bli besviken. Vad har hänt med myset?

Likadant undrar jag kring julkalendern. Vad har hänt? Vart är snö, julstök och söta karaktärer? Sedan när blev det töntigt att göra snöänglar, ha en teskedsgumma eller mysa med katter i Uppsalas gränder?

Sedan flöt så tankarna in mot barnprogrammen. När jag en gång blir övergammal, och nästa generation kommer ta över vill jag återigen att dödshjälp skall vara tillåtet. Det får vår generations politiker se till. Jag bävar för vad Teletubbies-generationen kommer göra med oss, Teenage Mutant Ninja Turtles-pensionärerna. Vi som var med om Power Rangers uppgång och mycket snabba nedfall. Vi lekte för sjutton krig med de karaktärerna och jag ser fram emot att se filmen som snart går upp på Canal+.

Barnprogrammen från i dag är fullständigt värdelösa. Allt skall vara så mesigt, korrekt, lärorikt och moralkakorna avlöser varandra. Och vad är grejen med disney-mangan? Modern tecknad film ser ut som massproducerad elefantskit. Vidrigt. Vart är det tecknade Darkwing Duck-våldet? Och Piff och Puff och sitt äventyrargäng? För att inte tala om Luftens hjältar? Där har vi bra, underhållande tecknade barnprogram. Nöje. Nu ska barn få betyg från mellanstadiet. Vilket miffo kom på det? Låt barn vara barn för helvete. Inte sjutton hjälper det att börja hetsa i tidig ålder. Snarare tvärtom. De som har det lätt blir elitistiska tidigare och de som har det tungt riskerar hamna fel.

Utbudet blir större, kvalitén försämras för vartenda år. Till och med Disney kör på kvantitetstänkandet, utan att sätta några stora verk på kartan. Barn skall inte underskattas. De har väldigt mycket tankar om vad som kan bli bättre. Men barn måste underhållas och vad som sänds på teve är definitivt betydelsefullt. Det påverkar en. Som ni märker. Argh. Denna ilska.

Jag känner ett dussintal personer som, för sitt eget bästa, behöver lyssna på vad den här mycket kloke mannen har att säga.

2008-12-10T15:58:00.006+01:00

Tack Walter, för tipset.

Den bästa adventskalendern i år

2008-12-09T16:10:00.003+01:00

Det är ofta, väldigt ofta till och med, som jag hittar spännande saker som jag vill berätta för alla om. Men inte så sällan ramlar jag in i sockerdricketrädet på grund av min nyfikenhet och glömmer bort alla andra på utsidan. Jag tror man kan definiera mig som aningen disträ.

Märkte av det när jag var inne på Movieline i dag och skulle leta efter en film till mamma. Jag såg titlar jag sett och inte sett på filmvetenskapen, filmer jag skulle vilja se och har sett. Hade inte mammas vakande öga varit där hade jag stått med ett tjog filmer. Ja, ni ser. Det går inte så bra ibland.

Hur som helst. Anledningen till detta inlägg, innan jag glömmer bort den, var att jag ville tipsa om dessa fantastiskt mysiga små dagliga presenter i form av texter. En varje dag fram till jul. Jag har glömt att tipsa i drygt en vecka, men gå tillbaka och läs från början.

Helst med levande ljus, vitmossa och glögg.

Stjärnfall och Vinterkyssar.

En helt annan blogg

2008-12-08T23:00:00.003+01:00

Trots det oerhört svala mottagandet av mitt nya projekt väljer jag att ge er chansen.

Från och med nu, elva måndag till och med elva tisdag, ligger länken uppe.

Bokmärk, följ med bloggkoll, skriv ned i mobilen, på post-it-lappar (helst på post-it-lappar). Feel free to comment on my prologue. Do whatever.

Så. J,WDIS är redo för en förhandstitt.
Under tiden fram till 2009 kommer en del layoutande att ske. Lite fix och trix med gränssnitt. Men gå in där nu, på själva råvaran och lämna en kommentar. Snälla. Det ger mig mil med inspiration att leva för.

Nu får det vara nog

2008-12-08T06:20:00.002+01:00

Klockan är strax halv sju och jag ger upp.
Hörde precis hur pappa har klivit upp för att åka till jobbet. Och jag får anse mig som klar med min hemtenta. En av frågorna går inte alls få ihop för mig. Det är helt stopp i huvudet och jag förstår knappt frågeställningen. Ännu mindre förstår jag en av artiklarna som bara är fylld av mängder med referenser till filmer jag aldrig ens hört talas om.

Nej. Nu är det banne mig sovdags.
I morgon tar vi nya tag mot att bli en bättre människa.

Visst?

I morgon

2008-12-08T03:44:00.003+01:00

Jag har ett nytt projekt på gång. Ett litterärt. Bloggbaserat.

Naturligtvis utöver det här, som står kvar och blir uppdaterat i samma takt som tidigare. Jag fortsätter här. Ingen fara på taket, men det som skrivs här är mer vardagsbetonat och betraktelseinriktat.

Kanske får ni reda på adressen imorgon. Om ni vill. Orkar och så.
Vill ni, så säg till. Länken kommer bara finnas där ett tag för att hålla det så anonymt som möjligt, men jag vill ändå att ni ska få chansen att följa med på en ny sorts resa.

Mysrys

2008-12-07T01:30:00.001+01:00

Okej. Jag kan vänta lite till, men är det inte så att man blir lite avundsjuk?

Friday, I'm in love.

33.33333333333333∞ %

2008-12-06T22:49:00.003+01:00

Det har blivit lördagskväll och hur länge som helst har jag lovat att jag ska börja skriva på min hemtenta. Och här har det kommit jobb, en urmysig lägenhet med tillhörande inflyttningsfest, en och en halv timmas våndande innan Nemanja Vidic av alla trycker in ett noll till de röda djävularna.

Så jag tackade tyvärr nej till en säkert alldeles underbar promenad på Liseberg med vänner.

Tror ni att jag har fått något skrivet på min hemtenta?

Inte?

Ja, nej. För en gångs skull har jag faktiskt gjort något oväntat. Och det är att ha svarat på hela den första frågan.

One down. Two left to go.

Ineffektiv är mitt andranamn

2008-12-04T22:06:00.003+01:00

I går lovade jag mig själv att börja skriva på min hemtenta. Gjorde jag det? Njae, jag somnade på kvällen och spenderade natten med att titta på hockey till största delen.

Jag lovade mig själv att börja skriva på hemtentan direkt när jag kom hem från skolan. Njae, då stod maten på bordet och jag glömde av mig. Det är jobbigt att börja ta itu med någonting när inte humöret är på topp. Man drar sig en gång extra för allt. Till och med roliga saker blir åsidosatta för enklare medel så som att titta på teve. Och det trots att jag har den här artikeln i färskt minne.

Nu måste jag börja. Annars blir det aldrig gjort.

Rated R

2008-12-03T02:53:00.008+01:00

Den här bilden tog jag i dag på begäran av min mamma (inte just den här bilden kanske), och jag kan inte hjälpa det. Så här stötande trodde jag inte att det kunde bli när det gäller tomtar. Men tydligen. Och med det här vill jag bara visa varför jag inte släpper in tomtar i mitt rum.

Inte en jävla chans.
(fler mindre stötande bilder på flickr)

Sånt man lever för att få uppleva

2008-12-02T23:22:00.004+01:00

Vissa kvällar, vissa säger jag, saknar man Viasat Sport.

Burnley two.
Arsenal nil.

Snabbare än skuggan

2008-12-02T22:44:00.002+01:00

Wiiiiiiii!

(akta er för konsekvenserna av en ruskigt stor kopp kaffe)

Den enfaldige jag

2008-12-02T17:37:00.002+01:00

Men det var då...

Att jag aldrig lär mig att jag ska skriva ned exakt allt jag ska göra. Skit.

Nedräkningen har börjat

2008-12-02T02:13:00.004+01:00

Jag och julpynt kommer aldrig bli riktigt goda vänner. Mamma har sett till det. Ni vet, man blir precis tvärtemot sina föräldrar. Det kommer bilder, jag ska låna ett vidvinkelobjektiv av min farbror förhoppningsvis, för annars kommer inte allt med. Vid närmare eftertanke behövs nog en fish-eye för att fixa det. Hur som helst.

Det här har lett till ett slags hatkärlek till julbelysning och liknande. Medans mamma helst ser att det blinkar i olika färger och är riktigt jätteglatt, ser jag helst att det är stilrent och bara vita lampor i grönt ris, ni vet. Så tråkig kan jag vara, men så tycker jag att det ser bäst ut också.

Inga galna lysdioder i form av seglande tomtar och koalor eller så.

Men herr Silverfisk har fått mig att tänka om.

Till och med himlakropparna där uppe ser ut att gilla't skarpt.

And then Obama like: "Rofl."

2008-12-01T18:09:00.001+01:00

Det här är så himla bra. Klicka och skratta.

Mina kroppsliga åkommor

2008-12-01T02:37:00.002+01:00

Efter att jag gick igenom den största knäoperationen, och efter att allt bandage och svullnaden försvunnit så pass att knäet börjat ta normal form igen efter tre månader någonting, kunde jag känna (eller snarare inte känna) hur känseln var borta på utsidan av knäet.

Tio gånger fem centimeter hudstycke från ärret och utåt är avdomnat. Det är fortfarande spännande att fingra där och precis på andra sidan av ärret är det istället överdrivet känsligt med avhuggna nerver som knutits ihop. Inte så konstigt med tanke på ingreppet.

Då är det dock lite mer underligt att jag inte heller har någon känsel på ovansidan av stortån. Där är den helt avdomnad. Konstant. I dag blev det väldigt tydligt när jag lyckades sparka tån i sängkanten, men inte kände någonting, trots såret och blodvitorna. Jag tycker det är konstigt, och intressant, att stortån blivit av med känseln när det är i knäet nervtrådarna skurits av. Och det är endast uppe på tån, ingen annanstans på vägen till knäet, känseln är borta.

Säg Ja! till dödshjälp

2008-11-29T02:06:00.003+01:00

Nu har jag suttit och läst varenda kommentar under nyheten att bilddagboken.se kommer att utöka sina tjänster med ett betalsystem för de som vill kunna ladda upp bilder i större format än dagens minibilder. Jag har skrattat mig halvt fördärvad och nu kommer nästa känsla.

Jag får panik.

Vill. Inte. Leva. Med. Så. Många. Idioter. Runt. Om. I. Sverige.

"Bajs på lunajkjew"

"aah , men va dååligt . fan . lägg ner hela bdb istället ! jätte dåligt tkr ja ! "

"asså varå? ska man betala för alla bilder nu? palla 6 spänn i månaden!!!!1"

Snälla, skjut mig.

Har jag någonsin varit lika gammal som dem? Om så är fallet, ber jag om dödshjälp eftersom jag inte skulle kunna ha det på samvetet.

"Vi lånar bara jorden och måste lämna den i gott skick till nästa generation", hör man ibland predikas av miljövänner.

Fuck it. Jag säger; vi klottrar ned jorden, tar vårt pick och pack och drar ifrån dom här gudsförgätna nittiotalisterna. Det är det enda rätta. Må vi alla hamna i helvetet, men det är nog bättre än kvar här med alla barn födda med bredbandskabel som navelsträng.

Mer intressant är det inte just nu

2008-11-29T01:31:00.003+01:00

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om tentan. Jag kunde tillräckligt mycket för att känna en viss förhoppning om att kunna klättra över gränsen, men då måste jag ha sjukt starka fingrar och långa naglar.

Jag skrev oerhört mycket, men frågan är om det är tillräckligt. Det är inte tillräckligt för att få tio poäng på någon av de tre tiopoängsfrågorna, varav en svarade jag inte alls på. Kanske kan komma upp i mellan 12 och 15 poäng där. Då hänger det på att jag vilt chansat rätt på land, yrke och verksamhetsperiod för Erich Pommer och Margarete von Trotta (men efter en liten research på IMDb visade det sig att jag bara har rätt på landet. Räcker knappast.

Nej, jag ställer in mig på en omtenta, även om det på sätt och vis känns lite surt så här i efterhand. Nu ska vi hoppa på Henriks "hom(e)tenta".