Kanske behöver jag en hjärnskrynklare

Jag sitter och läser i Stopper, det fantastiska gräsrotsfotbollsmagasinet jag en gång tidigare nämnt här på bloggen, och frossar i obskyra fakta. Älskar det. Men jag måste avbryta. Andra halvlek mellan Stoke och Manchester City har precis startat.

Nej, jag är inte konstig. Bara passionerad.

Så. Det. Så.

Lediga dagar är ett minne blott... i nästa vecka typ.

Lättnad är när de ringer från konsultfirman och säger att jag inte alls är bortglömd, utan snarare kan vänta mig en hel del jobb i nästa vecka och även en hel del jobb på söndagar i februari, mars.

Hej, hundra procent ob.

Nu hoppas jag bara det inte var en tjuvringning.

Vad gör ett tjugotal Corollas vid Bauta?

När jag går på promenad i mina grå och trista kvarter händer det allt som oftast att jag på något vis går förbi huset där jag spenderade mina första åtta år i livet. Men det här handlar inte om huset, utan om en parkering vid en nedlagd närbutik precis bredvid.

När jag var liten och min mormor var i Göteborg och hälsade på, gick vi varje dag för att köpa tolvkaffesfika på den lilla butiken i den låga, röda byggnaden som mer ser ut som en container än något annat. Butiken bar sig inte, och om jag inte minns helt fel var det planerna på att bygga köpcentrum fem-sexhundra meter längre bort längs vägen som fick det att börja existenstvivlas rejält. Köpcentrumet byggdes, och nu bor jag precis bredvid det istället.

Den röda containern fick nya ägare i Göfab som uppförde den svenska varianten av "One Dollar Store" som frodat stora framgångar i USA. Mängder av privatimporterade varor med tyska, turkiska, grekiska innehållsförteckningar stuvades in och butiken klarade sig ett bra tag enbart på oss mellan- och högstadieelever som var mer än nöjda med att kunna köpa tre läskburkar och tre glassar för en Selma. Efter två stängningar och återöppningar fick de så ge med sig och sedan dess har det stått mer eller mindre tomt.

Så börjades det ryktas om att det skulle bli ungdomsgård men istället kom det upp en skylt "Mix Nuts" som inte gjorde någon förutom ägarna klokare. De kunde knappt svenska, och någon tydlig verksamhet blev det aldrig för de två fönster som huset är förädlat med bommades igen och svarta tygskynken hängdes för glasdörrarna. Jag ska inte säga något säkert, men jag tror skylten är borttagen nu.

Och efter denna historia tillbakablick kommer vi tillbaka till för ett par veckor sedan. Jag promenerade och ett par män turades om att köra in bilar och tränga ihop så många som möjligt på den lilla parkeringen. Upp på gatsten och gräsmattor, här skulle de prompt in. Och så "spärrade" männen för infarten med en tunn gummislang med gulröda reflexer.

För ett par dagar sedan blir jag lite paff när jag ser en stor biltrailer köra iväg med fem av bilarna på släp. Alla är Toyotamodeller i olika färger, men alla ser ut att komma från nittiotalet. Så jag tittar efter på det tjugotal bilar som står kvar, alla är Toyotamodeller i blandade kulörer från en och samma tidsepok, och ja, kanske till och med samma årsmodell. Vad är grejen med detta?

I dag gick jag förbi igen och de fem bilar som försvunnit var ersatta, möjligtvis tillbakaställda men var är logiken i det? Ta en söndagstur med fem bilar på ett lastbilsflak? Njae.

Toyota Corolla från 1996 någon gång. Vad får en normalt funtad person att samla ihop ett tjugotal och ställa upp dem på en parkeringsplats på Hisingen? Finns det något speciellt värde i just den här bilmodellen för så jävla snygg är den inte? Någon som vet..?

GOOOOOOOOL!

Alltså. Sverige gör mål mot Mexiko. Mexikanska(?) kommentatorer. Lyssna på det jävla målskriket. Börja kolla på målet vid 1.35 någon gång. Visst, Elms passning är alldeles fantastisk. Men kommentatorn, som precis sett motståndarna göra mål...

Skriket håller på ungefär härifrån...

...till hit.

Monty Python goes 23K

Du kanske minns hur jag skrev om Monty Pythons snillrika drag att genom radera alla klipp av deras sketcher på Youtube kunna öka deras popularitet. De lade sedan upp de populäraste under egen regi, med uppmaningen att vi inte skulle kommentera hur bra/kassa de är, utan köpa deras DVD-utgåvor istället om vi tyckte om det vi såg.

Och gissa vad? Försäljningen har ökat med 23 000 %.

Tjugotretusen.

Nu har jag i och för sig inte gjort mer research än Marcus eller den här bloggartikeln, men bara siffran är fantastisk. Vad än kommentarerna säger om rabatter och liknande - sådan ökning hade inte skett utan Youtube-kuppen.

23k.

Jag har skeva ögon, men det visste vi ju

Med mitt högeröga ser jag tillräckligt bra för att inte behöva några linser eller glasögon. Vilket låter väldigt konstigt, eftersom jag behövt det tidigare. Det har tydligen frisknat till.

Det andra ögat, det vänstra, ser precis så bra och lite till att jag inte behöver någon korrigering för att få köra bil. Tillsammans ser de nästan felfritt, men linser ska jag ha i alla fall. Och jag klagar inte, för då får jag gå tillbaka till optikern. Nej, hon var knappast söt eller så. En pratig tant, var vad hon var. Men vilken inredning! Det såg ut som att komma in i lägenheten i Brighton, fast utan den turkosa decimetertjocka heltäckningsmattan. Kristallkrona i taket, gamla fina möbler och stora oljetavlor från förr. Om jag mot alla odds blir optiker, är det stället där jag vill jobba. Att det sedan ligger helt off på Herkulesgatan är en annan femma. Jag får skaffa cykel eller bil.

100 meter foto

Det här tycker jag om himla mycket. Simon Høgsberg ligger bakom.

We're All Gonna Die - 100 meters of existence

Ja, jag tycker om det mesta han gjort.

Mitt liv som trailer

Dagens absolut bästa nyhet är att kortfilmen Mitt liv som trailer vann Startsladden på filmfestivalen. Det betyder att den kommer sändas imorgon på SVT 22:55.

Just denna kortfilm var en av de jag såg mest fram emot, och jag missade biljetter till alla olika visningstillfällen. Brist på framförhållning. Men nu kan jag, och du, se filmen på teve istället. Fantastiskt bra.

Min filmfestival är invigd

Nu har jag gottat mig i fotbollsporr. Men det var mer mjukporr än hard core. Mindre nörd och mer känsla.

Danska fotbollslandslaget och dansk fotboll var på dekis fram till åttiotalet. Fram till 1971 fick inte utlandsproffs delta i landslaget. Uttalandet från den dåvarande danske landslagsmålvakten "Jag ser mig själv som en mycket medioker målvakt. Vi danskar är inte de som vinner." blev startskottet på en fantastisk framgångssaga som egentligen hade allt, inklusive öl och röd pølse. Det var förresten ölet som gjorde att dansk fotboll kunde bli professionell där i slutet på sjuttiotalet i och med den kostsamma anställningen av Sepp Piontek som förbundskapten, som Carlsberg sponsrade. En tysk fick danskarna att tro på sig själva.

Hysteriskt roliga uttalanden från bland andra nyss nämnde Piontek, Peter Schmeichel, Brian och Michael Laudrup, John Faxe Jensen och Morten Olsen. Fantastiskt råa bilder på tacklingar och brutala skallningar mer passande för Street Fighter. En helt urledhoppad/krossad/infekterad/exploderad knäskål och vild glädje på arenor runt om i världen. Och så kavalkaden av missriktade skott av Faxe Jensen som till slut ledde till en kanon i krysset på Ullevi i EM-finalen -92.

Faxe Jensen är för övrigt ny tränare för Bobbie Friberg da Cruz i Randers i år. Bara en sådan sak.

Men det här är långt ifrån nördigt, som jag inledde med att insinuera. Det är en varm historia som alla med minsta behov av feel-good borde se. En och en halv timma, med rysningar gång på gång. Regissörerna berättade på frågestunden efter filmen också att de tänkt sig att göra filmen som en miniserie, men jag tycker att formatet de övertalats att välja slår allt annat.

Det enda jag har att klaga på, är hur de drog kopplingarna till tyskarnas ockupation av Danmark under andra världskriget ett steg för långt. Att ha fokuserat på bilderna då landslaget firades på rådhusets balkong i Köpenhamn och på hur exakt samma plats varit erövrad knappt femtio år tidigare, hade varit lite mer smakfullt än att visa många arkivbilder på svartvita soldater i början av filmen. Nu kom bilderna på balkongen alldeles för sent, och vi var redan lite trötta på liknelsen. De tappade i värde helt enkelt.

Nåja, där fick filmen hoppa ned från "perfekt"-steget och nöja sig med en nästan-plats. Det är inte meningen att danskar ska kunna vinna. Egentligen.

Toppenbra ändå. ...Og det var Danmark.

On Wiki in an Instant

Hysteriskt roligt.

En, för mig helt okänd, amerikan vid namn Sasha Kljestan gör hattrick på Sverige i nattens träningslandskamp. Jag letar upp hans wikipediasida för att ta reda på mer. Döm om min förvåning när jag, mindre än fem minuter efter att han gjort sitt tredje mål i matchen, ser den här texten:

"Kljestan scored his first senior international goal on January 24, 2009, when he connected on a free kick in a friendly against Sweden. He added a second goal with a penalty kick in the 39th minute. Kljestan netted a third goal in the 75th minute to complete his hat trick."

Jag tror som Marcus och antar att hans mamma sitter och skriver in allt som händer på Wikipedia, i realtid.

Tevesport är en vetenskap

Jag läste just en kommentar om hur bandyns vara eller icke vara mest är uppbyggd på en föråldrad myt.

"Bandy?! Man ser ju inte ens bollen."

Nej, det gjorde man inte förr. Men nya tider - ny teknologi - samma sport. Producenterna vet vilka bilder som skall läggas in när och hur spelet ter sig. Man har fått mer spelförståelse av att producera fler matcher.

Jag har haft tankar om hur fantastiskt bra Premier League är och varför. Egentligen är ju majoriteten av spelarna mindre skickliga än de i spanska ligan, gräsmattorna är oftast sämre och vädret allt som oftast av det bittraste slaget. Därför tänker jag att en bidragande faktor till att Premier League är så oerhört mycket mer intressant att titta på är att de lagt uppseendeväckande summor på att utveckla teveproduktionen kring matcherna. Sedan 1992 har ju ligan varit vinstdrivande och det har satt sina spår, misstänker jag. Man vet att en fantastiskt bra teveprodukt kommer att sälja, även om skitmatchen Fulham - Bolton visas.

En vidareprodukt är naturligtvis highlights av de redan snygga bilderna. Fotot spetsas till lite med djärva kontraster och beskärningar. Det skapar ett enormt intresse bra genom det. Canal+ utnyttjar det. Visar snygga trailers för Premier League, slänger snabbt in en bild på Zlatan och Totti - vi får visst italienska Serie A också! Det blir en bonus att få se Zlatan, för egentligen är det engelska ligan jag blir påprackad. Och som jag faller för det.

Sedan tittar man på TV4:s lama marknadsföringsförsök för spanska La Liga. Det är egenproducerade jinglar och sämre foto. Inte lika het produkt, och varför ska man nöja sig med mindre? Det är svensk produktion. Lite mesigare. Lite sämre. Som alltid. Jag tittar enbart på spanska ligan för att få se topplagen. Skulle aldrig sätta mig och titta på Numancia - Mallorca. Däremot är tidigare nämnda Fulham - Bolton inte helt omöjlig att genomlida.

Hur som helst, hela den här utläggningen borde man göra en djupare forskning kring och sedan visa det hela för svensk fotbolls högsta män. Se om de kan ta vara på det, starta igång något och om tjugo år få igång en fantastisk hysteri kring svensk fotboll. Det var inte längesedan även engelsk fotboll var på dekis. Ja, det var egentligen precis innan starten av älskade Premier League.

Danish Dynamite

Snart ska jag lyckas sova. De senaste två veckorna har det inte John Blund kommit på besök före tretiden. Och det var ovanligt tidigt.

Men imorgon ska jag sitta, antagligen helt själv, på bio och titta på hur dansk fotboll gick till att bli en europeisk stormakt, nåja, i och med EM-guldet i Sverige 1992. Att det är 17 år sedan är för mig helt obegripligt. ...Og det var Danmark är en dokumentär som går på underbara lilla Aftonstjärnan imorgon 12:30.

Och för övrigt såg jag nu att jag inte blir ensam. En ensam själ till har köpt en biljett enligt nedräknaren på filmens infosida.

Allt på samma gång

Vad är det egentligen som gör att när man går in på random nyhetssida finns det antingen ett: idiotmånga artiklar om idiotallvarliga saker; eller två: idiotmånga artiklar om idiot... ja, idiotsaker.

Surfar man in på Aftonbladet en helg som denna läser man "Tre döda i dagisattack", "En död i storband", "Skottlossning i Göteborg" och "Fyra barn döda när tak rasade in". En annan helg kanske man möts av stora svarta rubriker också, men oftast med färgglada riggade bilder. "Sju sätt att gå ned i vikt!", "Carolas nya älskling", "Bästa sätten att trimma din dator" eller "Modeveckan slår nya rekord" är inte alls omöjliga att se som huvudrubriker.

Hur kan det komma sig att allvarliga saker händer pang-pang-pang och utan lite bufferttid emellan? Ska vi bli så chockade att vi inte vågar gå ut på två veckor och därför minskar risken för dystra nyheter?

Jag läste kort och snabbt en artikel om Sabina som blev mördad på sitt dagis 2003. Tydligen hade den psykiskt sjuke gärningsmannen hört någonting om den förra utrikesministern Anna Lindhs mord och det hade triggat igång hjärnan. Han var tvungen att göra någonting liknande. Lite så att cynikern i mig vill lägga ned allt vad nyhetsrapportering heter, men sedan kommer förnuftet och säger att det vore ju osedvanligt korkat.

Men ändå. Någon mer anledning än slumpen är det väl som gör att vi går igenom sådana här tider?

Trött men fortsatt inspirerad

Jag är ganska nyvaken fortfarande, trots att jag vaknade kring tolvsnåret. Ett tag låg jag bara kvar i den varma sängen och tittade på teve. Dock ska det sägas att jag ju var vaken mellan åtta och tio för att se ifall jag fick något samtal från jobbet. Det fick jag inte, och alltså blev det ingen utskällning. Tack, för det.

Mina sömndruckna ögon ändrade form och blev drömska istället. Jag läste Birros senaste blogginlägg och blev inspirerad. Han är bra. Riktigt bra.

Som ett tempolopp från hjärnbalken till fingertopparna

Det är underligt hur saker kommer till en bara man får den minsta av inspirationshalmstrå att greppa tag i. Sådan är jag. Nu kan jag verkligen inte sova, eftersom min hjärna tycks gå på ett högoktanigt bränsle (ofta kallat koffein) susar det nu i öronen så fort jag inte hör tangenternas knäppande under mina fingrar.

Men wow, vilken känsla det är. Helt sanslös och jag känner mig som om jag verkligen kastat mig ut för ett stup, för allt går så fort, så fort. Man känner sig oövervinnerlig när kreativiteten faller rakt på en, utan att man egentligen behöver kämpa. Det är en härlig del av att vara vid liv.

Just nu skiter jag i om jag ska jobba eller inte. Nu skriver jag tills jag stupar.

Laddar upp

Jag kan naturligtvis inte sova, trots att jag gick och lade mig när jag var trött. Istället har jag tittat på Juno en gång till och förälskat mig i Ellen Page en gång till. Om hon är upptagen så går i och för sig Olivia Thirlby inte heller av för hackor. Men allt är så jävla fint i den filmen, att det inte är riktigt sant.

Sedan ligger jag och förbereder mig på att skälla ut min konsultchef i morgon. Jag hoppas innerligt att jag slipper, mest för mitt eget ryktes skull. Komplicerad historia, men jag har muntligen blivit lovad jobb under våren, men ingenting finns registrerat på hemsidan som jag ska kolla dagligen för att inte missa något. Jag är lite frustrerad, men litar på att min chef vet vad hon gör. Än så länge. Ringer min arbetsplatschef och undrar "var i helvete jag är", ryker förtroendet på sekunden.

Honest to blog. As you can see.

Det är orättvist, muttrade han som en butter femåring.

Vafan?

Varför upptäcker jag att Bloc Party spelar i Stockholm den 24:e februari i Stockholm när jag bara är där till den 22:a? Rättvisa i världen, var är du?

Fortsatt halsont men vid gott mod

Det finns alltid någonting att klaga på har jag märkt. Speciellt när det gäller ens kroppsliga åkommor. I dag är det höger halsmandel som gör ont. Ganska rejält ont också. Helt oprovocerat började det smärta i natt. Underligt.

Jag hade dock bestämt mig för att gå till The English Shop med Hanna, och stå fast vid sitt ord måste man ju. På med musik och åka båt. Att sitta och vänta på båten, och känna vinden greppa hårt tag om mitt hår, var en oväntat frisk känsla som kände mig lite mer levande på något vis. Ute på älven gungade det mycket mindre än man kunde tro och alla kranarna, som jag så ofta och gärna glamouriserar, såg ut som flera frihetsgudinnor i miniatyrform. Jag tänkte lite på Obama och USA igen, men släppte det. Det är så långt bort och alldeles för stort för lilla mig att krångla mig in i. Jag har ju nog med att sköta mig själv.

På vägen till Linné plockade jag upp festivalprogrammet inför Göteborgs filmfestival. Jag har bara hunnit läsa ca trettio korta texter om lika många filmer men jag har kryssat för ungefär hälften som titlar jag gärna går och ser. Den som vill komma med och se i alla fall en film kan säga till mig här. Kommentera, så ska vi se vad vi kan hitta på.

Ett långt inlägg i bil vs miljö-debatten

Det hänger en amerikansk flagga på en balkong. Den är omgiven av rosetter i blått, rött och vitt. I mångas ögon är det här en dag av förändring. Vindarna blåser åt ett annat håll i dag. De verkar tro att allt ska bli bra efter en avlagd ed och vips, världen blir bättre. Vad de absolut inte ser är att skillnaden görs hos dem själva. Det är ingen som kommer trycka på en knapp och de börjar tänka på ett annorlunda vis.

Det är ett globalt problem, du och jag är lika inblandade som Obama, Reinfeldt och Kim Jong Il. Människor säger att bilindustrin ska sluta tillverka stora bränsleslukande bilar. Det gör bilbranschen mer än gärna, det är bara det att människor fortfarande köper bränsleslukande bilar. Utan skattelättnader och andra lockande rabattpriser, som i sin tur gör det svårare för bilbranschen att överleva, är det inte många som köper en bil med alternativa bränslen. Det är fortfarande för jobbigt att ändra vårt beteende. Och detta är ett rena fakta.

Och jag är ganska trött på hackandet på bilföretagen.

Så här kan man tycka: Sluta tillverka bränsleslukande bilar då. Bara sluta upp med det. Jo, ja just det. Skulle en biltillverkare bara sluta tillverka bensinbilar, skulle de inte få mycket sålt av just den anledningen att människor inte ändrar på sig på en dag. Många miljöförespråkare verkar helt glömma bort hur dagens marknadsekonomi fungerar. Ett exempel var Volvo som var tvungen att lägga ned sin satsning på gasbilar. Det kostade alldeles för mycket och hotade att driva hela företaget i konkurs eftersom man inte sålde tillräckligt många bilar till människor. Det trots kraftiga skattelättnader, gratis parkering och liknande befrielser. För att ändra marknadsekonomin, måste vi ändra på oss själva. Vi giriga människor.

Många säger att bilföretagen inte bryr sig för att de tjänar för mycket pengar på att sälja bilarna. Som om bensinbilar skulle vara mer inkomstbringande än andra. Nåja, en viss kostnad går det ju åt till att utveckla de nya bilarna, men det är en kostnad som redan finns hos de allra flesta bilföretag. Sedan får vi inte glömma bort lågkonjunkturen vi kommit fram till – det går inte att satsa vilka pengar som helst. Alla företag måste köra vidare på det de vet fungerar och säljer. Det gäller bilar, filmer, skruvtillverkare och skomakare, alla helt enkelt. Det går inte skaka loss och experimentera utan säkra pengar. Då går företag i konkurs och människor förlorar jobb. Det går inte heller, eller hur?

(Sedan skall sägas att jag inte direkt tar Top Gear-superbilar, som mest verkar gjorda för att sluka så mycket bränsle som möjligt, i försvar.)

Problemet ligger i alla dessa giriga människor. Vi är skeptiska av naturen och så också till moderna nya drivmedel. Innan vi vet att det fungerar måste någon annan testa det. Och vi skjuter över det på nästa människa, som i sin tur skjuter över det på nästa. Vi är sådana. Människorna.

Dessutom, en enkel fråga ofta förbisedd i klagosångerna mot bilbranschen: Måste vi ens köra bil hela tiden?

Framtiden ser mycket bättre ut. Även om vi måste köra bil – det kommer vi alltid göra, så länge vi kan eftersom det är i princip blivit en del av vår biologiska utveckling. Om något år kommer framtidens bil finnas ute på marknaden och jag minns inte vilket bilmärke det var, men den har en eldrift som går i tio mil och sedan kopplar den över till vilket annat bränsle den nu har. Det kan mycket väl vara bensin. Men det är en alldeles fantastisk idé, eftersom den överlägsna majoriteten av alla bilresor är kortare än tio mil. Den mest briljanta jag vet på marknaden och jag tror stenhårt på att den är framtiden. På bara fem minuter kommer jag, som inte är en uppfinnare eller marknadsutvecklare, på många nya sätt som kan få det till ett vinnande koncept även för andra företag, eller staten.

Fick jag välja skulle jag absolut betala hundratusen kronor mer för att köpa en bil med ”tio mil på el”-lösningen. Alla dagar i veckan.

Nästa fråga bara: Varifrån kommer elen då?
Någon som är villig att svara på den, eftersom jag inte är lika insatt i eltillverkning som i bilutveckling?

Nattens ordriddare

Ibland är det skönt att någon annan kan sätta ord på sina egna tankar, så man får spinna vidare i drömmar själv. I natt tackar vi Loke lite speciellt.

Alla är så snygga i polaroid

Ingen omstart för mig

När någon säger åt mig att lyssna på Slagsmålsklubben på lite för hög volym är jag inte den som säger emot alltså. Jag tycker det dessutom är fantastiskt skön musik att skriva till eftersom man lätt hamnar i rytmen och bara låter fingrarna gå. Om det leder till ökad förvirring eller till magnifika formuleringar låter jag någon annan avgöra.

Jag är sjuk varannan dag nu. I går kände jag att förkylningen var ur mig. I dag är det snorigare, ondare och klenare igen. Om nu ingenting oförutsett händer kommer det att bli en pigg dag imorgon igen. Och slö på tisdag. Men vi får se.

Många börjar nya kurser och börjar om imorgon. Jag är lite rädd, lite avundsjuk men också ganska så glad över att jag kan sova ut och inte ha något pirr i kroppen över nya klassrum, kursare och föreläsare. Medan jag kommer gå promenader och göra hemliga projekt tills jag får mer jobbtider. Jag tror jag överlever det ändå.

En bra dag

I dag så älskar vi konstigt nog både Chelseas Frank Lampard och Birminghams Lee Boywer. En hederskyss till Berbatov i Man U också.

58,89 förvandlades i 94:e spelminuten, på två olika arenor, till 617,48. Bra så.

Musik, sport och spel hör ihop

Grabbarna och tjejerna som arbetar med att handplocka låtarna till EA Sports spel är fantastiska.

När jag sitter och spelar mitt Fifa09 är det nästan så att jag är mer spänd på vilken låt som kommer i pausen, än om jag lyckas göra mål med min nästa hörnvariant. Jag menar, Lykke Li, MGMT, The Ting Tings, The Kooks och Hot Chip. Och så nya bekantskaper som The Kissaway Trail, DJ Bitman, Jakobinarina, Ladytron och Radiopilot. Inga dåliga grejor.

Ja, här är hela listan som dessutom är lyssningsbar. Klick klick!

Men hur som helst. Jag läste ett av de utmärkta inläggen (om man är anglofil och fotbollälskare) på Langham Court-bloggen där bland annat Port Vale togs upp. En liten anekdot om klubbens mest kända supporter, Robbie Williams, handlade om hur han endast ställde upp på att sjunga introt till FIFA 2000 om Port Vale fick vara med i spelet. Till saken hör då att Port Vale är mycket långt från proffsligorna, men ändå fick vara med som ett "världslag". Jag minns när jag satt och spelade FIFA 2000 och vad värre är - jag kommer ihåg texten till Williams-låten. En annan låt jag har speciella minnen till från just det här spelet är Apollo 440:s Stop the Rock.

Robbie Williams - It's Only Us

Någon som vill gå och köpa mer Ben och lite Jerry till mig?

Naturligtvis var det oerhört dumdristigt utav mig att jobba imorgon igår när jag bara nästan var frisk.

Jag gjorde ett tappert försök till att resa på mig i morse, men varenda muskel i kroppen skrek nej och huvudet tyckte det var dags för att åka karusell. Nej, ned med dig i sängen, ring till chefen och ställ till bekymmer för honom. Gör det bara. Fan.

Helgen används till kurering. Inget annat.

Edit: Se hur förkylningen spelar mig spratt och tror att jag har jobbat imorgon när jag egentligen ska jobba igår. Eller hur var det nu? Nåja. Första meningen är nu åtgärdad.

Poladroid

Och ja, nu när jag ändå är inne på lite foto och sådant där kan jag ju tipsa om det här gratisprogrammet som gör dina foton till fantastiska polaroidbilder. Att polaroiden snart bara är ett minne blott är ett stort misstag världen kommer att ångra om ett tag.

Så, vi digitala nördar kan ju i alla fall få slå ett slag för Poladroid.

Det här har jag längtat efter

Jo, och nu har jag kommit mig för att ordna upp en egen liten redigeringsstudio också. Här kommer en kass bild, mest för att du ska få en idé över hur det ser ut när man har: en 32" lcd-tv, en Macbook Pro med Aperture 2 och Photoshop CS3 CS4 och så vidare, en jävla massa kablar och lite andra tillbehör, till sitt förfogande. Redigeringen blev tusen gånger roligare än vad den redan är.

Jag köpte mig lite sexighet i dag

Lite som en liten tröst för att plugget inte alls vill sig och jag kommer få kämpa med att ta igen det i vår i stället, men mest för att de är så djävulskt snygga.

Men... jä'la bitch.

Om du desperat vill ha reda på hur det gick för mig på tentan, så kan jag meddela att jag inte har någon kommentar till det. Eller jo, okej: Jag fick inte ens göra tentan, på grund av något jävla strul med anmälningar och förvirrade, arroganta och allmänt otrevliga tentavakter.

Andningspaus...

Jävla klimakteriekärring. Jä'la bitch.

... och jag är tillbaka.

Nu sitter jag istället och försöker hitta texter som ska stämma in på någon teorierna jag har kring en av de "övriga världen"-filmer vi sett. Hemtentor är oftast bättre än salstentor tycker jag, men den här knäcker mig i samarbete med svullna halsmandlar, det snoronda i halsen och den stekheta pannan.

Det går ju inte speciellt bra med andra ord.

Otajmat in i minsta detalj

Återigen har tajmingen slagit helt fel. Helt sanslöst fel.

Jag har besök ifrån norr som man ska underhålla. Inte för att jag är särskilt bra på det, men ändå. Dessutom har jag omtenta tidigt imorgon och den vill jag hemskt gärna klara, för jag orkar inte plugga på det en gång till. Sedan en hemtenta på fredag. Och i dag... Manchester United - Chelsea.

De kan ju inte tro på fullaste allvar att jag ska kunna slutspurta samtidigt som jag ska sitta här och vara nervig. Tio spänn på att det blir oavgjort i matchen och dessutom återbetalning på att jag inte kommer klara tentan. Det var ju just ljust.

Klappur denur sötur köttur!

Jag smög in på Movieline eftersom jag behöver göra någonting annat än att plugga och köpte mig en brokig samling filmer. Dessutom köpte jag ju ny teve igår också. Den har... inte riktigt de rätta proportionerna för mitt lilla rum, men jag ser den inte med en bulle i ögat. Bra, eller hur?

Till sista andetaget
Snatch
Dunderklumpen
Trainspotting
Svart katt, vit katt (som har den hysteriska titeln "Svartur köttur, hvítur köttur" på isländska)

Lang, Murnau och så Alvin förstås

Det är ju ganska skönt att koppla ifrån plugget om tysk expressionism (igen...) med att titta på Alvin och gänget. Och Jason Lee utan sin Earl-mustasch, som jag hemskt gärna vill ha i och för sig.

Man uppskattar halvblessyrer till filmer mer då än annars.

Jo, så det kommer nog inte bli jätteaktivt här ännu på ett tag

Trampa igång det här nu då. Höger först och vänster sedan. Från att nästan gå baklänges till att springa framåt i någon campuspark är det flera mil att gå känns det som. Ännu längre blev det när jag upptäckte hur jag har en omtenta på måndag att lägga till hemtentan som skall vara inne fredagen därefter.

Hejdå fritid.
Hej tändvätska, tändstickor och skolböcker!

Tomgång nästan överallt

Mellandagarna och ända fram till trettondagsafton verkar allt gå på tomgång. Man vet inte riktigt vad man ska göra, mest för att ingen annan sätter igång något. Jag har ett nytt projekt som satts igång, och det har börjat ganska bra utan att ha släppt iväg kreativiteten på grönbete än.

En annan märkvärdig ny företeelse 2009 är 365saker.se med Navid Modiri i spjutspetsen. Gå in och läs. Ett inlägg varje dag, ett tips på vad man kan göra varje dag. Dessutom är bloggen interaktiv, det vill säga det är till viss del vi läsare som också får bestämma vad som kommer finnas på bloggen - det genom att skicka in egna tips, bilder, kreationer, ja, allt kreativt du kan hitta på.

Det är inspirerande som sjutton.

Tjugosju är ju borta!

Upptäckte av en händelse att fråga tjugosju är borta i årsenkäten. Likaså förra årets. Lustigt. Nu blev det ju bara trettiotre frågor. Men jag ska försöka tänka bort det, och nöja mig med det som är.