Conversation

Efter dagens lektion om Things Fall Apart diskuterade Ängeln med mig och Svante.

- Oh, I know you're such fine students! Your opinions were really good just a couple of weeks ago. Why didn't you discuss more during the lesson, I even gave you a question, Michael.

- Well, yeah, I didn't get it at once, therefore I got really perplexed.

- Well, that's alright but you see, all the other students, they discuss and make comments and that's very good. I know you have strong and very good opinions and thoughts. Share them! Are you afraid of the more dominant students?

- No, not at all, it's just that they are much quicker. But we weren't the only students quiet today?

- Ah, no problem. I know you've read the book and all, no question about that - but still. Speak out next time!

- But still, there are others that are even quieter(?) than us?

- Now, remember to talk next time.

- But..

- Byebye now. See you next week.

- Eh... Well, bye then.

Fuck it. Hon som under lektionen sa "... and they losted them self...".

Framtiden

Eftersom jag inte är helt säker på vilken yrkesframtid jag skall rikta in mig på, gör jag oändligt med test. Vissa är vetenskapliga, andra inte. Vissa är grundat på psykologiska teorier, vissa på biologiska grunder. Men alla kommer fram till samma sak.

Arkitekt
Art Director
Copywriter
Designer
Författare
Grafiker
Konstnär
Regissör
Webbdesigner

Och så vidare. Alla säger att det är kreativiteten som skall flöda fullt ut. Det kanske är dags att börja fundera över arbetsprover och sådana uppgifter? Hellre det än diskussioner kring Chinua Achebe och Things Fall Apart.

Maniac Science

Olena och Lars i alla ära, men varför kunde inte vi haft Clifford Stoll
som lärare?

Miljoner skäl att inte plugga har sprungit bort

Ja, jag hade inte speciellt mycket att hämta vid tentan. Men det spelar inte så stor roll. Jag är bara glad över att det är över, om än bara för ett slag.

Jag hade miljoner saker att göra istället för att plugga, men likväl sitter jag här nu och vet inte vad jag skall göra. Tristess.

För övrigt lyckades jag påstå att William Wordsworth skrev ett slags sinnesöppnande, psykedelisk text i sin "I Wandered Lonely as a Cloud".

Jag anklagade honom för att vara nedknarkad.

Ängeln må ju tro att jag var hög när jag skrev provet. Inte minst med tanke på att det inte fanns speciellt mycket till röd tråd i mina svar. Meningar hit och dit utan sammanhang. Nåväl. Kul var det.

Michael Lost

Jag har redan börjat sikta in mig på att göra omtentan den 16 maj. Den ligger inte helt fel i tiden. Det är en hel vecka efter tentan i lingvistik och tre dagar innan Written Proficiency-skrivningen, som man ändå inte kan plugga på direkt.

Men jag ska försöka klara av det i dag i alla fall.

Försöka.

(men jag kan ingenting om Paradise Lost, som lär bli huvudtemat)

(nytt epos är redan skrivet - Michael Lost)

President Bush and His Advisers

En sammanfattning och sedan är jag klar.
Som vanligt vill jag vara vågad när jag skriver mina uppsatser. Det lyckas sällan men den här gången har jag mäktat med detta.

* Pik mot Ängeln och hennes diskussioner.

* Syrlig kommentar gentemot Bushadministrationen.

* Ifrågasatt Shakespeares trovärdighet, vilket var hela poängen med uppsatsen.

* I och med det ovan skrivna gått lite för långt utanför gränsen som strikt inte fick överskridas.

Men jag tänker inte ändra på't nu. Hon får nöja sig så här.

Sen upptäckt

Okej. Jag kom just fram till en häpnadsväckande upptäckt.

Det blir fan ingenting skrivet om man inte har Word uppe.
Hade jag aldrig kunnat ana.

Imaginary Ordinary

Sitter och skriver på min uppsats. Äntligen har jag lite kreativitet för sådant. Orbajsande på engelska. Word pooping. I adore it.

Tycker mycket om Architecture in Helsinki också.

Något jag inte tycker om är mellan låtarna då jag hör mormors snarkningar från andra sidan huset. Hon är lite högljudd. Den odöpta (just nu lutar namnet åt iVan för då kan min iPod Nano heta iVanhoe) musikspelaren har gått varm på nätterna för att kunna slappna av så till den grad att jag kunna stänga av precis innan jag somnar. Det fungerar sådär, och ett par kvällar i rad har jag vaknat ganska så outvilad, och insnurrad i hörlurssladdar. Måttligt roande.

Jag har för övrigt lärt mig att spela Auld Lang Syne på piano nu. Det låter lite halvknaggligt, men det går.

Hinder och längtan

Jag vet hur mycket jag tjatar om plugget. Och ni tänker säkert att jag får skylla mig själv, men det är inte så lätt när man är galet ointresserad av ämnet. När dessutom litteraturen vi blir uppmanade att köpa för dyra slantar är bristfällig lackar man ur totalt och använder bladen till dasspapper.

Jag har erbarmligt tråkigt.

Jag längtar till helg - post tenta.
Jag längtar till söndag - fotbollspremiär.
Jag längtar till måndag - operation nummer 3.

Och som vanligt när jag har tråkigt slutar det med att jag sitter och stirrar på texterna medans jag gör lustiga ljud.

Oooooooooooooah.

Oh.

Ah.

Uiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiooooooooooooo.

Miiiiiiiiiiiiiiiiiib.

Buuuuuuiiiiiiiieeeeeeeeoooooooop.

Zoooooooouuumbop.

Ljusa punkter i natten

Det finns absolut ljusglimtar i pluggandet.
Som Shakespeares Sonett 18.

18

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date;
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimmed.
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Shakespeare pwns!

Poesikväll utanför Östersund

Så äckligt förutsägbar jag är.

Brist på kreativitet låter mig än en gång lägga Kungen åt sidan. Istället läser jag bra poesi [1], [2] och [3]. Och gammal poesi av Donne och Blake.

Utan Håkan men med Mr. Sandboge

Märkligt upptäckt på g. Jag ville lyssna på Håkan Hellström men kunde inte hitta något av honom på min än så länge namnlösa musikspelare. Jag blev mycket besviken på den. Och på mig själv.

Så jag lyssnar på Timo Räisänen, vars mamma har skrivit en hel del av stencilerna i vårt kompendium om Written Proficiency informerade galet hippe Mr. Sandboge oss om. Jag skulle kalla honom Mr. Sandboge vilken dag som helst med tanke på hur väl han bär upp kostymerna han äger. Långt ifrån Dressman.

Kostymnissar är en sak. De kan vara ohyggligt avtändande med slipsar. (Nu lär väl föregående inlägg om Willysbögen bli mer eller mindre bekräftat?) Men på Mr. Sandboge är det oerhört klädsamt. När jag blir stor önskar jag att jag blir lika stilig som honom.

"...i backarna står, niger och säger att nu... njae!"

Det var med stora ögon jag tittade ut genom fönstret i morse. Visst, då jag somnade hörde jag regnsmatter mot mitt fönster och när jag tittade ut när det värsta slutat singlade frusna flingor ned till marken. Det sista jag tänkte på var att jag och Sigrid tidigare diskuterat vinterns uteblivna snö.

När jag vaknar säger mamma att det har snöat och det rejält.

Slask på Korsvägen är precis så glamouröst som det låter.

Under litteraturlektionen stirrade jag ut genom fönstret för att och kisade för att kunna urskilja konturerna av Lisebergstornet ett par hundra meter bort. Det gick knappt. Det var ju vår igår. Vad hände med våren?

Jag tror Ängeln spelade på sitt namn i dag när hon pratade om den kommande tentan. "Yeah, and then: Angel in da house" sedan fick vi gå. Jag flinade på ett uppgivet vis. Det fungerar inte kära Ängel. Du behöver en ny utmaning, du är nämligen alldeles för insnöad(!) på ämnet. Det ska jag skriva i utvärderingen av kursen i alla fall. Kanske fjäska för henne lite, men troligen inte.

Joe körde över Andreas, eller snarare vad Andreas sagt på förra föreläsningen. Det var skoj.

Barmhärtighet

Ibland så händer det. Man blir bönhörd. Frågade ju i natt om någon sett min plånbok? Well, Västtrafik meddelade i dag till mamma min, att en pryl som jag antagligen gärna ville ha igen fanns på hittegodsavdelningen. När jag fick ett sms av mamma under föreläsningen blev jag lite orolig.

"Ring mamma."

Det var det enda som stod, men jag fick mig en glad överraskning i pausen när jag gjorde som jag blivit tillsagd. Ett nummer på armen och en lunch och ytterligare en föreläsning och jag hade plånboken i handen mot en avgift på 20 kr. Allting fanns kvar. Till och med mynten och sedlarna. Storartat och jag vill tacka den som anonymt återlämnat plånboken. Fick just tillbaka min tro på människan som god.

I övrigt var också ett glädjeämne att Ängeln inte var speciellt hård när hon pratade med mig om min halva uppsats. Hon var glad över att jag i alla fall lämnat in någonting och sade att hon var säker på att få en fantastisk tredje och slutgiltig draft. Vilken press jag fick på mig nu. Nåväl, bättre det än att hon sågade mitt arbete.

Och som väntat. Det var lite segt med Andreas och grammatiken hade jag inte någon koll på. Stina och jag satt som levande frågetecken, men det ordnade upp sig till slut. Lite extra läsning till nästa vecka. Dessutom hade vi i vår grupp de överlägset enklaste texterna att tolka. Blakes dikter var inte speciellt svårtydda. Det börjar gå åt rätt håll igen.

Solen sken över Älvsborgsbron och det var med ett leende på läpparna jag trängdes på bussen hem. Någon jacka hittar jag dock inte än. Inga sommargrejor framme än heller i och för sig. Kom igen! Det är mitten av mars, något gott skall väl växthuseffekten föra med sig?

Tillbaka i tristess igen

Om gårdagens föreläsning var en rejäl stämningshöjare bland elevskaran var dagens två desto mer banala och gäspningsframkallande. Ämnet lingvistik som sådant är intressant, men jösses vad Andreas hade svårt att få igång oss. Efter Rons uppvisning i pedagogik hade ribban höjts och Andreas "If you don't have any further questions it's time for me to leave the country he he" gjorde inte någon på läktaren glad. Ett ensamt fniss av empati kunde höras.

Ängeln blev tillbakatryckt av en enad klass. När hennes slutsatser om Mary Shelleys Frankenstein blev underminerade av klassens påpekanden på andra fakta, försökte hon slingra sig ur det hela. Vi hade henne nästan med rep runt halsen då hon kom loss med ett "but that wasn't what I meant. I meant this and that" och plötsligt stod hon på vår sida. I dag blev Einar stoppad innan han ens hunnit säga något. Han räckte upp handen och fick en av de syrligaste kommentarer jag hört i "No, please let me finish, I haven't proved my point yet." Det är synd om honom. Och Ängeln blir mer och mer som en kvinnlig Ulf. Tur vi har Joe i morgon så Einar får sig en släng med lärarkärlek.

Sov alldeles för många timmar i natt. Det kan ju inte vara hälsosamt att vara utsövd när man vaknar eller hur? Mina ögon hade börjat klibba igen av syrebrist. Så illa var det.

En utmanare till titeln

Jag älskar föreläsningarna med Ron Paul. Han är lite flamsig, men utan att det inkräktar på faktan han lägger fram. Jag lärde mig antagligen mer i morse än vad Ängeln kommer att lära mig under hela kursens gång. Dessutom fick jag mig ett par ordentliga skratt och otaliga fnissningar.

Lunchade med Anton och Sigrid på Hamburgerbaren på Andra Långgatan. I klass med Grubbs som jag tidigare utnämnt till min godaste burgarupplevelse någonsin. Men göteborgsrestaurangen faller på att Grubbs har ett bredare utbud av underliga, men ack så goda, smakupplevelser.

Nu skall jag sätta på mig mjukisbyxor och luta mig tillbaka, för första gången iförd månadslinser, och läsa. I like.

EDIT: Pappa ville ha sällskap när vi tittar på datorer åt min kusin, så vi drog till Sisjön för att försöka fynda. Men nu, nu ska jag luta mig tillbaka och läsa. Ett par timmar försenad.

Osynkat värre

Okej. Om jag nu läste av mitt schema och min literaturlista rätt, skall jag ha läst Frankenstein till på tisdag. Inga problem. Mest irriterande är att schemat och listan är de mest osynkade samarbetande parterna någonsin. Engelska Institutionen är galet flummig. Men nu vet ni vad jag ska göra de närmsta timmarna. Vare sig ni ville veta eller inte.

Jag är en tämligen vanlig student

Jag har definitivt misskött pluggandet under denna lediga vecka och ju längre tiden går och ju närmare föreläsningarna kommer i tiden, desto mer ångestfyllt blir det att titta på läslistan för att se vad man egentligen borde gjort.
Och det dröjer i alla fall två timmar till innan jag tar tag i't. Liverpool - Newcastle på teve, förstår ni.

Som bitar i ett pussel

Så. Nu har jag rett ut en och annan sak. Känner mig lite mindre trasig och förtvivlat förvirrad. Mycket stort tack. Nu kan jag fokusera på annat.

Jag skall på infokväll på Världskulturmuséet på onsdag. Det är Berghs som kommer till Göteborg och jag är idel öra, även om det inte är i höst de studierna kommer bli aktuella. Jag måste ändå veta vad jag ska göra i framtiden för att kunna veta vad jag ska göra i höst. Reklam - sjukt, hur mycket jag vill egentligen. Tror jag.

Jag hoppas att jag kan springa ned till optikern för att hämta ut månadslinser och nya bågar i morgon. Längtar faktiskt efter de nya glasögonen. Jag hoppas jag ser lika intelligent och halvtrendig ut hemma, som jag gjorde i affären. Jag skall nog trivas.

Gaissyster kommer till stan och jag hoppas vi träffas på torsdag. Sticky är planerna enligt vad jag erfarit. Måste få veta hur livet i exil är när man bor i Hultsfred. Bilderna jag sett tyder på att hon mår bra. Det är över sju månader sedan vi träffades senast. Hon gav mig ett sugmärke för att jag skulle komma ihåg henne. Men det behövdes nog inte.

Bitarna faller på plats så sakteliga i alla fall. Nu ska jag bädda och sova på min nya kudde. Man kan ju bli upphetsad för mindre! Ärligt.

Only in America

Det här var bisarr läsning.
Att det ens kan hittas på ett ord som "anti-krampolicy".