Framtiden

Eftersom jag inte är helt säker på vilken yrkesframtid jag skall rikta in mig på, gör jag oändligt med test. Vissa är vetenskapliga, andra inte. Vissa är grundat på psykologiska teorier, vissa på biologiska grunder. Men alla kommer fram till samma sak.

Arkitekt
Art Director
Copywriter
Designer
Författare
Grafiker
Konstnär
Regissör
Webbdesigner

Och så vidare. Alla säger att det är kreativiteten som skall flöda fullt ut. Det kanske är dags att börja fundera över arbetsprover och sådana uppgifter? Hellre det än diskussioner kring Chinua Achebe och Things Fall Apart.

Som bitar i ett pussel

Så. Nu har jag rett ut en och annan sak. Känner mig lite mindre trasig och förtvivlat förvirrad. Mycket stort tack. Nu kan jag fokusera på annat.

Jag skall på infokväll på Världskulturmuséet på onsdag. Det är Berghs som kommer till Göteborg och jag är idel öra, även om det inte är i höst de studierna kommer bli aktuella. Jag måste ändå veta vad jag ska göra i framtiden för att kunna veta vad jag ska göra i höst. Reklam - sjukt, hur mycket jag vill egentligen. Tror jag.

Jag hoppas att jag kan springa ned till optikern för att hämta ut månadslinser och nya bågar i morgon. Längtar faktiskt efter de nya glasögonen. Jag hoppas jag ser lika intelligent och halvtrendig ut hemma, som jag gjorde i affären. Jag skall nog trivas.

Gaissyster kommer till stan och jag hoppas vi träffas på torsdag. Sticky är planerna enligt vad jag erfarit. Måste få veta hur livet i exil är när man bor i Hultsfred. Bilderna jag sett tyder på att hon mår bra. Det är över sju månader sedan vi träffades senast. Hon gav mig ett sugmärke för att jag skulle komma ihåg henne. Men det behövdes nog inte.

Bitarna faller på plats så sakteliga i alla fall. Nu ska jag bädda och sova på min nya kudde. Man kan ju bli upphetsad för mindre! Ärligt.

MOROTSKAKESUCCÉ

Sista dagen på jobbet blev rätt lugn.
Var grymt okoncentrerad och gjorde lite fel här och där, och sånt där fjanteri. Men jag är i alla fall nöjd med att morotskakan blev succé.

Morotskaka, kaffe och Baileys blev sista fikat med gänget.

Nu har jag dock huvudvärk. Tryckande väder och sånt tycker inte min knopp om. Det blir en kexchoklad och cola samt alvedon och en timmas sömn nu. Då ska jag väl repa mig?

LIVET ÄR NYCKFULLT (ÄLSKAD, SAKNAD)

Jag blev lite skärrad mitt i allt jobbande i dag. Precis som i går storstädade jag i köket, men fick till uppgift att skriva in en lång remiss.
En kille, tjugoett år som varit med om en trafikolycka och tvingats operera höften efter en svår fraktur. Jag fick skriva in hela operationsberättelsen och det fick mig att återigen inse hur lätt det är att livet förändras.
På bråkdelen av en sekund blev hans närmaste månader en enda lång rehabilitering. För somliga blir det värre. Somliga försvinner utan att ha fått uppleva allt som somliga borde ha fått upplevt.

Det skrämmer mig.

Åh, hur jag saknar dina händer mot min hud.
Saknar dina andetag tätt intill mina läppar.
Dina läppar mot min kind.
Det var en kort tid.
En underbar tid.
En kort tid.
Underbart.
Du är saknad.

TEMPERATUREN STIGER

En konstant huvudvärk av den tryckande värmen och timmar framför datorn på jobbet gjorde dagen något lite hårdare att leva igenom. Men med blicken fixerad mot Ullevi och kvällen kravlade jag mig igenom alla timmarna.

Kom hem och tittade på termometern; 27 grader varmt.
GAIS mot Djurgården. Som jag tidigare tippade tror jag på 1-1. Det vore typiskt. Kusi-Asare gör mål för Djurgården och Holmqvist trycker in en till trasslig fast situation.

Nej, nu bär det av. På återskrivande.

JAG, EN RÅNARES DRÖM

Förresten var jag bara lite nervös när jag vandrade över Angereds Torg med en påse i handen. Inte vilken påse som helst heller.
Nej, inget vitt pulver eller sånt.
Men en påse med över 12 000 kronor i.
"Råna mig inte. Råna mig inte. Råna mig inte." mumlade jag tyst för mig själv samtidigt som jag gick till Posten för att lägga upp påsen på bänken och låta den stackars saten på andra sidan säkerhetsglaset räkna ihop pengarna. Men han var en liten jävel på att räkna och det gick fort som attan.
Så jag kunde gå därifrån med tusen kronor i tjugolappar istället. Det måste vara djävulens påfund att kräva 80 kronor i patientavgift per besök.

VARDAGSLYX

Jag måste säga att det är grymt skönt när man får skjuts hem. I och med att kusin Irja är här nere och pappa har semester, åker de och hämtar mig efter jobbet. Bara för att ha någonting att göra. Jag tycker minst sagt om det.

Annars hade jag inte ens varit hemma förrän om ett par minuter.

SPÄNNANDE FRAMTID VÄNTAR

Mhm. Jag undrar var jag bor i höst.
Jag har blivit antagen till Engelska Grundkurs med sin bas i Brighton, England. Spännande.
Dessutom blev jag antagen till en distanskurs i Filosofi: Idrott och Moral. Känns kul faktiskt!

Brighton eller ej. Det avgör ekonomin. Jag ska kunna få det att funka. Jag vill få det att funka.
Hur som helst, kommer det att vara spännande i höst.

I övrigt. Arg patient som aldrig kommer komma tillbaka. Kanske skönt det.
En extremt temperamentsfull lärare från sjuan(?) träffade jag också på. Dock får jag inte berätta vart och i vilket ärende och sånt där. Ni vet, tystnadsplikt. Jag får inte säga något som kan röja en patients identitet och extremt temperamentsfulla sjundeklasslärare finns det nog gott om skall ni se.

SÅ VAR VI RASISTER OCKSÅ

Satt och skrev in journaler i dag igen. Remisser och så vidare. Öppen mottagning i dag så det blir lite mer jobb, men det är ett oerhört skönt jobb. Man behöver inte tänka när man skriver, eftersom man bara skriver av något som någon annan skrivit. Kanske ändrar stavfel och sånt där. Typ sånt här skriver jag konstant:

"På röntgen bilateralt tämligen höggradiga artrosförändringar i distala interfalangeallederna, delvis av erosiv typ."

Det är rena tjeckiskan för mig, men det är lätt att skriva ned utan att tänka.

Och så sitta i kassan som vanligt numer. I går fick jag dessutom ringa runt till familjer vars barn inte skulle behöva komma till sina inbokade möten i och med att (den extremt söta och fitta) barnsjukgymnasten är hemma för vård av sjukt barn resten av veckan. Tio av de elva jag fick ringa till var av utländsk härkomst och de flesta hade inte direkt goda kunskaper i svenska kan man säga. Då är det oerhört svårt att få fram sitt budskap. Men jag tror att jag lyckades få alla att förstå att de inte behövde komma i alla fall, för ingen hälsade på mig i kassan.

Rolig händelse under öppna mottagningen i dag också. En kvinna i slöja kommer in och går fram till receptionsdisken (jag sitter i ett närliggande rum och skriver in journaler och hör samtalet). Finska Airi tar emot henne med finsk brytning.
"Jag vill sjukgymnast träffa..?"
"Ja, då får du ta en kölapp och vänta på din tur, så kommer snart en sjukgymnast och tar hand om dig. Fyll i..."
"Va kö?! Vadå? Vilka är före?!"
"Jo, men de som kom hit före dig och tog nummerlapp."
"Och vilka?"
"Det är han och hon där... *pekar ut i väntrummet där två patienter med relativt svenskt utseende sitter*"
"Dom är före? Wallaschakbahibu* JÄVLA RASISTER!" Kvinnan smäller upp dörren och går ut med bestämda steg.
"Eh, okej. Nu gick hon. Så bra."

*Min tolkning av arabiskt skrik.

För övrigt förde jag statistik över hur många svenskklingande namn vi har i listan över bokade besök. I går var en 11 av ungefär 100 svenska. I dag hade den siffran stigit till 20 av 90. Spännande att se vad resultatet blir i morgon.

JOBBERBJUDAN

Jag hade räknat med att jobbet skulle ta slut nu på fredag. Planerat att baka kärleksmums och så vidare. Men nu gick de planerna åt pipsvängen.

Nej, jag blev inte sparkad för att ha surfat porr på jobbet. Det har jag inte ens gjort, det vore förargligt att bli sparkad för det då.

Chefen för regionen Nordost kom fram till mig under lunchen och frågade mig om jag ville bli tillsvidareanställd med timlön under sommaren.
Tja, sa jag. Jag får lägga om planerna lite men visst. Just nu ser det ut som att jag stannar hemma från Östersund en vecka längre än mamma och pappa.
På Rehab är de nämligen en personal kort i receptionen hela nästa vecka och där kan jag nu fylla ut denna viktiga plats. Och istället åker jag tåg till Östersund nästa fredag kväll.
Lite mer pengar i kassan alltså.
Dessutom finns möjligheten att jag behövs i augusti också. Troligtvis kan jag sköta likadana uppgifter då, vilket ger mig mer klirr hos banken och stoppning i madrassen. Skulle jag plugga i Göteborg till hösten finns kanske möjligheten att rycka in till hösten också. Men först och främst kommer jag vara anställd sommaren ut.
I morgon tackar jag ja. Det ser ju dessutom bättre ut att ha ett annat epitet än "Feriepraktikant".

Grym självförtroendeboost att få jobb erbjuden till sig, i stället för att få springa runt och leta. Jag känner mig som Silverfisken, fast i lågbudget version.

JAG FÖRSTÅR MIG FORTFARANDE INTE PÅ BELGARE

På jobbet satt jag och skrev ned journaler i dag. Det var kul en stund. Sedan blev jag mer och mer irriterad på att inte tangentbordet var platt. Det är så sjukt mycket enklare att skriva då. Man behöver inte anstränga sig nämnvärt för att få in bokstäverna.
Men tacka gud att vi inte bor i Belgien i alla fall.
Belgiska tangentbord är sjuka. Jpod är underbar.

TORRA HÄNDER ÄR... TORRT

En riktigt slö dag på jobbet i dag. Satte upp affischer på väggar. Inte några snygga bandaffischer och inte heller några solnedgångar med palmer i motsol. Men väl bilder på muskler och triggerpunkter. Intressant? Knappast. Jag stilade dock för mig själv och tyst för mig själv repeterade jag de svenska namnen på muskelgrupperna utefter bilderna och namnen på latin.

Mina händer är galet torra efter att ha spritat in ytterligare sju britsar i de sju behandlingsrum jag gick igenom i dag. Fortfarande en två tre fyra stycken kvar att gå igenom. Det betyder dessutom cirka trettio kuddar att byta örngott på. Jag får skaffa mig någon slags handkräm. Det är inte mysigt med torra händer.

Var och klippte mig i dag också. Håret var riktigt risigt. Svamplikt nästan. Nu är det ansat och ska väl vara snyggt fram till Yran och lite till typ.
Brevbäraren var snäll och slängde in Alla familjer är psykotiska hos mig i dag. Jag är lycklig. Men jag får läsa ut JPOD först.

DET ÄR SVÅRT ATT FÖRSTÅ ANGEREDSKA

Hittills har jag fått arbeta mestadels stående på jobbet. Mycket städ och helt enkelt vaktmästarjobb.
I dag var det ombytta roller. Jag fick för det första sitta vid datorn och göra klart min hjälpmedelslista. Sortera upp alla rollatorer och toasitsförhöjningar och dynor och griptänger. Det är inte klokt hur många olika typer av hjälpmedel det finns. Alla har artikelnummer och jag skulle få struktur på en inte så vidare strukturerad lista och dessutom med gamla artikelnummer.
Det tog fram till lunch.
Efter lunch fick jag sitta i receptionen och ta emot patienter. Det är inte klokt vad tyst alla pratar i Angered. Alla pratar med brytning också. Det är inte så jävla lätt att få Rahid Gzhimeadho att komma till rätt person när han pratar tystare än en myra och dessutom med brytning. Jag hade lite problem. Jag tycker om frikort. Även om de kan vara svårläsliga.
Nåväl.

I morgon är det midsommarlunch. Myspys. Så jag får väl jobba med det på förmiddagen.
Åker på den beryktade husvagnssemestern också. Spännande. Not.

EN KOPIA

Det var en helt okej dag på jobbet även i dag.
I går kväll råkade jag dock glömma bort att ta ur linserna vilket gjorde att jag inte fick någon speciellt djup sömn och vaknade upp med ihopklibbade ögon. Sånt är inte kul, och det är svårt att plocka ur linser som halvt cementerats fast fram på ögongloberna.

Förresten har jag en Erik på mitt jobb. Nej, han heter inte Erik, men väl Henrik. Men han beter sig som ärkenörden och hunken Erik ifrån min gamla klass. Enda skillnaden är nog egentligen förutom ålder och så där att Eriks mage buktar ut och kommer snart utvecklas till ölkagge. Henriks mage buktar inåt av tvättbrädan. Men till sättet är de exakt likadana. Skrämmande, och det såg och hörde jag från första sekund. Han är trevlig i alla fall.

Apropå gamla klassen pågår det någon form av klassträff i kväll på Hovåsbadet. Jag kan inte komma, känner mig inte riktigt kry. Lite feber och mår lite dåligt. Kan ha med vätskebrist och hunger att göra.
Nej. Sluta vara så jäkla personlig nu.
Later.

TIDSFÖRDRIV

Nu börjar det bli lite rutin i mitt arbete.
Fortfarande är det vissa saker jag glömmer bort. Framförallt i köket. Som att sätta igång diskmaskinen och att skölja kaffeautomaten. Men det är lätta saker. Sätta igång diskmaskinen brukar den som är sist att luncha göra - det är sällan jag.

I dag har jag bara gnott och skurat på mina ack så kära gummimattor. Svettiga som tusan. Jag vill inte veta vad alla olika svampbakterier, som antagligen finns gömda i gummin, heter. Men i morgon är det troligen över. Då är jag klar. Risken finns dock att om jag lagt tillbaka mattorna lite för tidigt, kan de faktiskt börja att mögla. Det vill vi inte. Det hände killen som hade samma jobb som mig fast förra året. Bara att skrubba om.

För övrigt är det jobbigt att missa varenda buss eller spårvagn som man kan missa när man skall till stadsbiblioteket och vidare hem. Missade fyran på Angereds torg. Missade femman och fyrtionian i Brunnsparken. Fick tag på tian och rullade upp för Avenyn. Jag missar precis ALLA bussar som går uppe från Götaplatsen. Det är liksom inte speciellt smart att lägga alla fyra (eller kanske fem) bussar efter varandra med en minuts fördröjning. Över tio minuter till nästa buss. Jag gick ned till Valand. Missade precis femman igen. Fick fatt på fyran och jag skall också säga att det duggade ett lätt sommarregn över mig och min vän Poseidon.
Väl i Brunnsparken missar jag sexton med minsta möjliga marginal och brister ut i ett "FAN!" på spårvagnen när jag inser detta. En tant kollade lite konstigt. Det gjorde även en punkare, men jag tittade ännu konstigare på honom och så vann jag den kampen.

Hemma igen och äntligen får fossingarna vila. Föregående stycke var egentligen bara tidsfördriv för att klockan snart skall bli åtta och Simpsons skall börja på sexan. Family Guy efteråt och så Project Runway på trean sedan. Jag är busy till 22-snåret. Sedan är det nästan bingen som gäller faktiskt.

Nåväl. Ett par minuter kvar. Dags att hälla upp cola och plocka fram ett par bitar marabouchoklad med daim.

ETT ÅR GAMMALT PENSIONÄRSSVETT

I dag är det bara tjugotre grader utanför mitt fönster.
Det är bara tjugosex innanför det, jämfört med otroliga tjugosju i går.

Nu har jag börjat komma in i jobbet lite mer. Det är lite mer fritt fram att göra vad jag vill så länge det är väsentligt för mitt jobb. Att lukta på blommorna ingår alltså inte. Tyvärr.
Veronika är inte bara söt, hon är trevlig också. Dessutom bor hon på Eriksberg. Hon opererade knät för fem månader sedan efter att ha förstört korsbandet under en fotbollsmatch. Hm. Jag börjar bli rädd. Synd att hon har pojkvän. Hrrm.
Jag hoppas ni såg att min harkling var för att understryka att jag inte var allvarlig.

Påbörjade arbetet med att skura de mellan femtio och sextio drygt två kvadratmeterstora gummimattorna som har sugit åt sig allt svett man kan tänka sig komma från allt som oftast pensionärers kroppar. Förra året var det en annan praktikant som gjorde det. Den här sommaren, ja det har ni väl redan listat ut.
Dessutom håller jag på att omstrukturera deras hjälpmedelsregister på bästa möjliga sätt. I dag står allting på en blandad lista och så kan man naturligtvis inte ha det när Agda behöver en extra skruv till korgen som skall fästas på hennes rollator.
Jag tror jag ska sno med mig en Easyglide-matta hem. Man ska tydligen ha dem i sängen så att man lättare kan vrida och röra sig i sängen. Tänk er ett lakan utan friktion. Jävlar vad roligt man kan ha i sänghalmen. Ensam.

Nu ska jag fortsätta städa och diska, göra mig än mer svettig så jag får duscha ordentligt innan det blir sängdags typ.

Hela dan får, han arbeta,
Han får jobba,
Han får streta,
Putsa, diska, tvätta, damma,
Varje dag är det detsamma

Men jag har inga möss som syr en balklänning till mig.

FÖRSTA DAGEN PÅ JOBBET

Det är konstant 27 grader i mitt rum. Det går inte att kyla ned det mer. Ibland tycker man inte alls om tegelhus.

Jobbet gick galant för att vara första dagen.
Fick tampas med en skurtrasa. Fastnade papper fick plockas loss ur kopiatorn. Tonern tog slut i nyss omtalade maskin, och det fanns ingen refill vilket gjorde mitt arbete något svårare. En annan dag. Köket togs om hand och jag kände mig allmänt duktig.
Stod och strimlade papper i tre timmar med en maskin som blev överhettad var femte minut på grund av mitt malande.
Det är inte jättesvårt, mitt jobb. Men det är tamejfan inte lätt. Det är jobbigt, så in i norden när alla drar och sliter i en. Gör dittan, gör dattan.
Dessutom i den hetta som vi har. Jag längtar till regnet. Hoppas det inte blir regn på torsdag. Då ska jag på hembesök.

Hoppas inte det regnar på fredag. Lisa Miskovsky spelar på Liseberg. Party.
Nu ska jag sova ännu mer.