En gång är ingen gång men...

Okej. Nu har jag somnat under två fotbollsmatcher i rad. Det kan väl inte vara så att mitt intresse håller på att svalna? Det får inte vara så.

Det som talar emot detta, är det faktum att jag somnat i pauserna. Under reklamavbrott. Min självdisciplin är alltså inte bra nog. Men jag har inte druckit en droppe cola på två dagar. Imponerande, för att vara jag.

Lite mer Micke

När vi lämnade 2007 bakom oss, gick jag in med inställningen att romantisera mera kring livet.
Det har gått sådär.

När året började skulle jag börja bli nyttig - sluta dricka läsk, börja motionera ordentligt och sköta studierna.
Det har gått sådär.

En annan skulle få saker att hända. Få Göteborg att bli ens stad igen.
Det har gått sådär.

Nyårslöften är inte direkt min grej, tror jag.

Men.

Det kommer ljusare tider. Det är vår och min kreativa sida börjar kunna visa upp sig igen, efter att ha varit förtryckt av vintrigt mörker. Det blir en gnutta lättare. Det finns tid för vackra ord och beskrivningar. Det tycker jag om. Det som slår mig nu är att jag tydligen tycker om att börja meningar med "Det" också.

Knäet är opererat och reparerat, och nu återstår mycket försiktig sjukgymnastik. Tänker inte göra om samma misstag som förra gången. Motionären inom mig skall få leva lite friare. Dessutom skall andelen Coca-Cola i min dagliga vätskeranson skall bli mindre. Jag skall gå ned i antal deciliter om dagen (just nu säkerligen i snitt 10 dl/dag men det skall drastiskt ned till 2dl/dag för att sedan minska ytterligare).

Sköta studierna då? Ja, jo. Men jag är ingen superhjälte eller hur? Man kan inte göra allt. Just nu är mitt motto att lära mig sådant som är värt för mig, och få godkänt på uppgifterna. Vilket betyder mycket tid på Wikipedia och NE:s webbtjänst.

Att få Göteborg att bli min stad igen, det är lite klurigt och jag sitter just nu och lyssnar på The Kooks. Visserligen hade jag inte något av dem på min iPod i Brighton, men eftersom de kommer därifrån får det ses som en liten strävan åt ett mer händelserikt liv. Om än, en oerhört lat strävan.

Göteborg är min stad. Kommer alltid att vara, men kan nog få komma att dela hjärtat med andra städer. Östersund och Brighton är hedersmedlemmar i min blodpump. Östersund och Jämtland är vackert året om, men håller riktigt hög klass under tre dagar i sena juli, tidiga augusti. Brighton är en personlig resa i jakt på något man tycker om i sig själv. Kastade bort gamla laster och skaffade mig samtidigt nya, lite trevligare sådana. Det känns som om Göteborg måste göra det också.

Jag är ett stort fan av diskbänksrealism, men det blir aldrig ett sådant liv jag lever. Jag tar sextonbussen genom Lindholmen och Eriksberg och hoppar av bussen i ett välmående område i konstant utveckling. Kanske vore jag mer speciell om jag skrev bloggen från djupaste Länsmansgården eller ifrån en vindsvåning i ett landshövdingehus i Majorna? Men nu ser det inte ut så. Utan jag får göra det bästa av min relativt drägliga tillvaro. Det mest speciella med mig är väl min udda fotbollsläggning. Vilken sund människa håller på GAIS egentligen?

Kanske kommer det lite färre blogginlägg, kanske inte. Men det ska i alla fall finnas lite mer tänk bakom dem, och inte bara dagboksinlägg för att jag skall ha skrivit något. En ren dagboksblogg är inte särskilt intressant, verkligen inte om man är 19, bor i Göteborg och pluggar engelska. Det händer för lite. Annorlunda om man är 19, bor i Brighton och pluggar engelska. Nästan exotiskt. I alla fall för en anglofil som jag.

Det ska bli lite mer romantik. Lite vackrare. Lite bättre. Lite mer vad jag tycker om. Inte vad jag känner mig tvingad till. Lite mer Micke.

Nattmatte

Min bärbara dator har svåra problem stundom (även den stationära har sina egenheter) och av någon anledning fungerar inte klockan som den ska. Den ändrar om sig lite då och då. Nu säger den att klockan är fem. Elva över fem till och med. Därför blev jag lite förbryllad när det inte börjat ljusna ute än. Kanske är det också därför General Bofink och hans armé plågar mig med vokalistisk tortyr. Allt levande går efter min bärbara dator. General Bofink sitter nog högt upp i trädet utanför och tittar på mig när jag skriver det här. Rätt igenom fönstret, ned i min säng. Där jag ligger och skriver.
Vilken pervers typ.

Eftersom jag är en aning enfaldig luras jag gång på gång och tror att klockan faktiskt är mer än vad den verkligen är.

Realtid + 1 = Icke Realtid

Och eftersom jag då har en hel timma på mig att komma till Realtid igen (vilket är lönlöst eftersom ekvationen ovan visar att jag aldrig kommer ifatt), tycker jag inte att klockan är ganska så jättemycket heller. Klockan visar ju en timma för mycket. Det ordnar sig.

Ändra klockan?

Nejsch. Ingen sport då.

Dumdristigt

Sedan jag läste ett inlägg hos Silverfisken angående vissa uttryck i främmande språk som man själv aldrig kommer sig för att använda, har jag hört frasen "...and what have you." lite för många gånger än vad som skall anses normalt. I alla fall för någon som aldrig hört uttrycket förut, eller i alla fall tänkt på det, och då har jag ändå bott i England.

Om en stund ska jag in till stan med Sigrid, sätta mig tillsammans med gaisare, tokiga alkoholister and what have you, på Dubliners för att se Trelleborg - GAIS på storbildsteve.

Jag är äckligt säker på seger i dag.

Det brukar väl inte gå bra då?

Fan.

Allbäck till AIK?

Jag har alldeles för udda tjejsmak. Det konstaterades definitivt i dag.

Det är ingen förolämpning mot de tjejer jag tycker om, eller till och med varit tillsammans med eller så. Verkligen inte - all heder med att ni klarat av mig. Jag måste helt enkelt bli manligare, tror jag. Sigrid ska hjälpa mig att leta efter stora bröst och blont hår.

För övrigt gladdes jag åt Marcus Allbäcks AIK-rykte som spridits av Aftonbladet. Se bildbevisen här.

Where

Tanke i natten. Var är du som kallar mig för Mr. M?
Längesedan man hörde av dig.

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?
Och här slutar min Ledintolkning.

Nåja. Åter till Lear och hans döttrar.

Who

För att på ett simpelt vis få besökare till sin blogg är det lämpligt att kommentera andras. Det är antagligen så jag fått den besökarkrets som dagligen klickar sig hit. Samtidigt är det inte utan att jag funderar på vilka ni är. Det är ju ingen idé att be er kommentera. Ni verkar tro att jag ska hemsöka er. Inte ens anonymt vågar ni kommentera att ni finns. Den dag jag får lika många unika kommentarer som unika besökare, kan jag gå och lägga mig. Jag tror aldrig att det kommer hända.
Motbevisa mig. Snälla.

Med det sagt. En gång för längesedan trodde jag i drömmarnas land att Robert Laul var en av mina besökare. Det var på tiden då man inte kunde kommentera hans blogg tror jag, och jag skrev i ett inlägg att han stavat fel på James Keenes namn. En stund efter att jag postat inlägget, ändras också Keenes namn (från Keane) och jag får en kommentar på inlägget. Kanske någon anonym individ skojade med mig - vilket jag tror - eller kanske så inte.

Om jag inte minns fel har jag kommenterat en gång på David Batras blogg också. Undrar om han har besökt mig. Det är ju nästan som att vi skakat hand och pratat med varandra. Eller, vi har åtminstone kört varsin monolog för varandra.

Min förebild (språkligt och arbetsmässigt sett) Silverfisken. Har han varit här? Det vore stort för lillen som skriver det här. Riktigt kul.

Och för att inte tala om Navid!

Men om Laul, Batra eller Silverfisken varit här; det blir svårt att ta reda på.

Tills vidare får jag drömma vidare.

Tankar om bloggen, post-itlappar och vinddrag

Jag har ungefär en miljon mentala post-itlappar i mitt huvud och en hel drös ligger och flyter omkring i resten av min kropp. De som blåst iväg på grund av vinddraget. Korsdrag mellan öronen.
Typ.

På de här gula, orangea och rosa lapparna finns det anteckningar på vad jag ska skriva om på bloggen. Vissa tankar ligger och gror. Vissa kan inte publiceras ännu - jag är inte gammal nog att bli riktigt så nostalgisk över barndomsminnen som jag faktiskt vill vara. Vissa går inte att skriva om för att fel människor läser. Vill ju inte att mamma läser om det hetaste sexet eller värsta fylleslagen i mitt liv, eller? Inte än i alla fall. Så de post-itlapparna sitter fastsatta i bakre delen av huvudet. Andra skvalpar som sagt runt i kroppen i olika kroppsvätskor. De är borttappade, men kommer komma fram i helt fel tidpunkt - som när man ska plugga - och måste snabbt sättas upp där jag kommer ihåg dem. Men så kommer det där vinddraget igen och sliter ned dem i magsyra och blodplasma igen.
De i magsyran försvinner och kommer kanske aldrig tillbaka igen. Då går jag miste om något ju.

Nu gick jag alldeles för långt.

Vad ska jag säga?

Jag tycker om post-itlappar. De är praktiska.

Så länge det inte blåser.

Gris som vanligt

Lustigt hur man kan gå från att vara dödstrött till överpigg på mycket kort tid. Termometern var långt nere på den blå delen då min kusin Sofia körde hem mig, min andra kusin Irja och Elin. Vi hade suttit och slötittat på teve en stund hemma hos Sofia på Frösön, och alla var mer eller mindre slut. Så när jag kommer hem och öppnar dörren hos mormor och går upp till mitt rum, sätter mig vid datorn och börjar läsa bloggar - då sätter piggheten in.

Jag har hunnit plocka ur linserna och borsta tänderna, men nog sjutton skall man bli pigg i alla fall. Så nu ska jag titta på zombiefilm. Black Sheep. Undrar varför de sålde den för bara 40 kr. Den gick väl på bio för bara ett litet tag sedan? Eller så börjar jag bli gammal.

Ett ursprung till den tillfälliga psykosen

När jag tänker efter känns min dröm som tagen ur den norska supochknarkfilmen Sinus som jag såg för ett par veckor sedan. Det var hur som helst samma sunkiga lägenhet, men med människor jag kände istället för de norska skådespelarna.

Och jag kan konstatera att mitt nattliga överdoserande av tänkande inte sitter i håret, som nu blivit klippt en del. Möjligtvis sitter det i luggen, som inte fick sig någon luggning(!) alls.

Jag tycker det blir svårare och svårare att sova i tid. Fler och tyngre tankar även om de då och då är euforiska. Så inte i dag.

Handkrämsknark

Alltså, nog för att jag störde mig på det mesta i dagens hockeymatch, men framförallt störde jag mig på expertkommentatorn som hela tiden envisades med att säga "frekvens" istället för "sekvens". Snälla, ge honom en ordbok i julklapp.

För övrigt.
Jag hade världens underligaste dröm i natt. Vi var ett gäng killar och tjejer på okänd ort. I en sunkig lägenhet. Plötsligt började någon smörja in sina händer med lite handkräm och säger att det är en helt fantastisk upplevelse. En annan får tuben med handkräm och kletar in även ansiktet i det. Jag skall också prova, men klicken som jag tar i handen tar slut så fort att jag måste ta mer, och mer, och mer. Sedan är allting en enda värld av psykedeliska tomtar och dunkadunkamusik.

Jag upptäcker att allt ljus är för starkt och jag kisar konstant, men även om jag kan titta, så bestämmer jag inte över mina egna ögon längre som rycker och sliter i musklerna. Till slut tar jag mig upp ur soffan där jag suttit hela tiden, för att märka att jag är femton meter lång och har en hals som kan vrida sig runt en lyktstolpe ett par varv utan problem.

Snurrig och frånvarande kommer jag in i badrummet där jag tittar mig i spegeln och ser hur ögonen flyttar sig från sida till sida, och det är omöjligt att få dem att stirra framåt som en normal människa. Jag blundar och när jag inser att det antagligen är en dröm, öppnar jag ögonen så försiktigt jag bara kan. Kramp i ögonmusklerna har jag hört ska vara obehagligt.

Så Pauline. Du är inte ensam att ha konstiga drömmar.

Avskedskväll

Nu drar jag i väg. Det är fredag. Det är partydags.
Nej, inte egentligen.
Men det är avskedsdags. TC och Sofia åker till Spanien för att bosätta sig där borta. Jag och Sigrid hade vår avskedsfest på PC och då råkade just TC få vänta på oss. En Andreas blev lite full, för tidigt och jag blev evigt ångerfull. Men nu ska jag väl försöka reda ut det hela med att faktiskt komma i tid. Tror jag.
Innan TC på PC skall jag till Simon på... Nej, det fanns ingenting roligt att rimma på så spola tillbaka bandet.

Innan TC på PC skall jag till Simon som numera bor på ny adress. Det börjar kännas knepigt när ens vänner flyttar ur boet och skaffar sig egna nästen. Men det är väl en del av utvecklingen. Ska hur som helst bli kul. Så kul att jag nästan tror att kameran följer med ikväll.

Nattsudd och frågor

Det är någonting med nätter. Jag klurar på det varje gång jag sitter uppe så här. Ensam. Med en skärm eller ett anteckningsblock i nyllet. Jag brukar få ned lite tankar ofta, men jag hittar aldrig något svar på varför det alltid är på natten jag är som mest kreativ. Skulle jag vara mer kreativ på dagen om jag flyttade till USA eller Japan? Helt enkelt på andra sidan jordklotet? Är det därför Berghs bachelorkurser går framförallt i Amerika eller Australien?

Nja. Jag tror det har något med mörkret att göra. På morgonen finns inte mycket i mitt huvud. Oftast tämligen urblåst. Därför hatar jag att skriva tentor på morgonen. Men risken är att om jag skulle skriva dem på kvällen, kommer de se ut som mina matteprov under gymnasiet. Fullklottrat med illustrationer, censurer och låttexter istället för algebra, kortdivision och trigonometri.

Det känns lite krystat att sätta sig ned vid en viss tidpunkt och vara kreativ. Jag kan. Men det är inte det roligaste jag vet. Jag kan. Men det känns lite fånigt. Jag kan. Men det känns inte rätt. Så när jag lämnar in min ansökan till KY-utbildningen i reklam och marknadsföring - räkna med att det allra mesta (och bästa?) är gjort nattetid.

Kanske är det nattens lugn som ger mig energi. Eller nattens energi som ger mig ett lugn. För när jag skapar är jag oftast mycket lugn. Jag är inte en expressionist vad det gäller känslor över huvud taget egentligen, och alltså inte heller då jag skapar. I vissa städer sägs natten vibrera. Inte i Göteborg i alla fall. Om man inte bor nära en spårvagnsräls, förstås. Nej, det brukar vara mycket lugnt. Precis som jag.

Jag vill hävda att min energi kommer från livet jag levt under dagen. En febril dag ger mig en kaosartad energi under natten. En lugn dag, som denna, ger mig en energi som får mig att grubbla över sådant här. Min slutsats blir något så när färdig redan nu. Jag behöver fler intensiva dagar, enkelt uttryckt. & bara för att jag ber om dem, kommer de snart. Jag har tentor och uppsatser att skriva. Avskeds- och inflyttningsfester att infinna mig på och en del andra saker på det. Det här kommer bli bra. Det blir det.
---

I morgon kommer det inte bli mycket att skriva om gissar jag. Ängeln kommer skälla ut mig för att jag inte skrivit min uppsats. Som om jag bryr mig? 4 timmar Andreas kommer nog tära på tålamodet, men det är ingen fara. Så ska jag leta efter min kära jacka. En röd Adidas är det för övrigt. Typ vind/sommarjacka. Någon som sett en sådan?

Jag ställer här ett par frågor. Lust att hjälpa mig?
1. Skriver du blogg? Varför?
2. Har du sett ett par snygga Converse som jag borde köpa?
3. En plånbok borttappad på buss 30, sett den? Annars måste jag köpa en ny.
4. Vet du vad du ska göra med ditt liv? Om ja, vad?

En ny favorit

Sådant här älskar jag.
(Sigrid kommer ju älska introt, men fortsätt till efter det - det är som sagt bara ett intro)

Tack Silverfisken för tipset.
Och nej. Jag borde inte alls sova nu. Sluta tjata genast.

Prestandaproblem

Gårdagens föreläsning, jag återkommer alldeles för ofta till den jag vet men det här är nog sista gången, handlade bland annat om denna kvinna.

Nu råkar Wikipedia tycka om henne och har henne som utvald artikel. Alltså, världen är alldeles för liten. Eller så har världen valt fel processor till sin megadator. Eller så har man anställt på tok för dåliga programmerare. Jag kräver mer mångfald i världen. Men då börjar väl världen sacka efter i tid, och det har vi ju varken tid eller råd med.

En ny synvinkel

Det är ett underligt blått sken som fyller mitt rum just nu. Persiennerna är uppdragna för första gången på flera veckor. Det blå skenet ger ett skumt ljus som gör att det inte går att få ordentlig skärpa på något föremål. Ett organiserat kaos i mitt rum ligger nog också till grund för fokuseringsproblemet. Jag började nämligen att rensa på mitt skrivbord, och lade allting i min säng istället. Allting började väldigt bra och jag dammtorkade i en väldig iver över att få omorganisera och leka heminredare, men när jag försöker ställa tillbaka prylarna är det, just det, samma prylar som hamnar på samma plats igen. Så som jag, dyrt och heligt, lovade att slänga, sälja eller skänka bort ting jag inte vill ha längre.

Men nu går jag fram med stora dammsugaren. Allt oväsentligt sugs in som i ett svart hål och jag känner mig bättre och bättre för varje pryttel som försvinner. Duktigt. Det krävs så lite. Ett nytt utkikshål och så är man på gång igen.
Det började i går kväll, när jag tog tag i saker. Nu fortsätter det. Herregud, jag skall på en infokväll imorgon. Det blir bra det här.
Det blir bra.

En sådan där period, ni vet?

Egentligen skulle jag tända ljuset, men det skulle också göra mig gladare än vad jag egentligen är. Egentligen skulle jag byta låt till någonting muntrare, men det skulle också göra mig muntrare än vad jag egentligen är. Egentligen skulle jag hälla upp ett till glas läsk och hämta en negerboll, men det skulle också göra mig nöjdare än vad jag egentligen är.

Är inne i en period där jag inte värdesätter det som händer mig på ett rättvist vis, dessutom är jag bitter och gnällig för jämnan. Jag skulle kunna vända på det hela och jag vet hur. Men jag känner inte för det, för oron kommer ändå finnas där. Men jag kan inte fråga rätt ut. Nej, det får komma som det kommer. Tids nog klurar jag nog ut något.

Men under den här tiden då? Innan jag klurat ut det där som tynger mig. Vad ska jag göra då? Sitta och vänta på att någon ska komma klappa mig på huvudet, säga att det blir bra och det inte är så farligt? Det låter rätt patetiskt. Men det är ungefär det jag gör. Har flera saker jag skulle kunna ta tag i, men det finns ingen kraft. Ingen ork.

Jag vet vad jag ska göra, men det finns ingen ork till det och det gör mig än mer frustrerad. En promenad i det vackra vädret i dag hade varit trevligt, men jag tar mig inte tid. I stället sitter jag inne och glor på teve, klickar runt bland menlösa bloggar och blir uttjatad av ändlösa spaltmeter av nöjesjournalistik. För att inte tala om alla Youtube-klipp.

Väntar i stället, i mitt mörka rum, på något som skall förgylla. Helst ska jag inte behöva röra mig ur fläcken. Eller så ska det vara ett riktigt äventyr. Någonting som får mig nyfiken igen. Vilja vara på hugget. Men just nu är det mörkt även utomhus. Det lockar inte. Inte alls. Persiennerna är neddragna och det är mina ögonlock också. Där bakom händerna.

(Nu kommer mamma läsa det här och blir orolig så att hela kroppen skakar. Bli inte det mamma, jag klarar mig. Och du läser bloggen på egen risk.)

Tankar och TP

En mycket underligare känsla har fyllt min mage i natt. Vet inte hur jag ska tackla den. Den har funnits förut, men situationen en helt annan. Det finns saker som jag helst inte ser händer. Typ som att min knäskål går ur led igen. Och annat.

Söndagskvällen var trevlig i sällskap med Jenny och Sigrid. Scream 2 och ett parti Trivial Pursuit spelades. Inte visste jag att man kan klämma ur så många frågor om Stellan Bengtsson och Manila.

Lev nu, det är inte långt kvar

Hon vet hur man skriver ett inlägg som berör och får en att tänka lite.

Norrlands Guld - för dig som är snäll

Jag sitter och gör en Gallupundersökning. En enkät på internet om alkohol.
Vad man kan om olika ölmärken och så vidare.

Nu går jag igenom ett moment där jag har fått se sex olika kategorier. Var och en kategori har fyra bilder på fyra olika män. Genom att titta på dem skall jag, enligt fördomarnas alla regler och principer, gissa vilken ölsort de helst dricker. Sedan ska jag tala om vart någonstans de dricker? När de dricker? Varför de dricker? Hur de dricker? Hur tror du att de känner sig när de dricker just denna öltyp? Sedan kommer vi till den mest bisarra frågeställningen.

"När de dricker ölsorten X, vad säger det om dem och vilken typ av personlighet de är?"

Hur i helvete ska jag kunna veta det? Detta kan inte vara vetenskapligt baserat någonstans?
Njae, men du dricker ju Norrlands Guld så du är ju extra "omtänksam/snäll". Låt oss bocka för den egenskapen tillsammans med "Bekymmerslösa, levnadsglada" och "Öppna för nya intryck och trender". Ja, det gör vi.

Det är sjukt svårt att ta det hela på allvar, därför tar jag allt med en klackspark - dock svarar jag ärligt. Ingen vill att felmarginalen skall vara större än vad den egentligen är.