OCH GUD FRÅGADE SIG: VAR DET REGN?

Under min två minuter långa vistelse utomhus, till och från soprummet, fick jag en regndroppe på mig. Den var visserligen yttepytte. Men ändå. Någon har dansat.

ETT ÅR GAMMALT PENSIONÄRSSVETT

I dag är det bara tjugotre grader utanför mitt fönster.
Det är bara tjugosex innanför det, jämfört med otroliga tjugosju i går.

Nu har jag börjat komma in i jobbet lite mer. Det är lite mer fritt fram att göra vad jag vill så länge det är väsentligt för mitt jobb. Att lukta på blommorna ingår alltså inte. Tyvärr.
Veronika är inte bara söt, hon är trevlig också. Dessutom bor hon på Eriksberg. Hon opererade knät för fem månader sedan efter att ha förstört korsbandet under en fotbollsmatch. Hm. Jag börjar bli rädd. Synd att hon har pojkvän. Hrrm.
Jag hoppas ni såg att min harkling var för att understryka att jag inte var allvarlig.

Påbörjade arbetet med att skura de mellan femtio och sextio drygt två kvadratmeterstora gummimattorna som har sugit åt sig allt svett man kan tänka sig komma från allt som oftast pensionärers kroppar. Förra året var det en annan praktikant som gjorde det. Den här sommaren, ja det har ni väl redan listat ut.
Dessutom håller jag på att omstrukturera deras hjälpmedelsregister på bästa möjliga sätt. I dag står allting på en blandad lista och så kan man naturligtvis inte ha det när Agda behöver en extra skruv till korgen som skall fästas på hennes rollator.
Jag tror jag ska sno med mig en Easyglide-matta hem. Man ska tydligen ha dem i sängen så att man lättare kan vrida och röra sig i sängen. Tänk er ett lakan utan friktion. Jävlar vad roligt man kan ha i sänghalmen. Ensam.

Nu ska jag fortsätta städa och diska, göra mig än mer svettig så jag får duscha ordentligt innan det blir sängdags typ.

Hela dan får, han arbeta,
Han får jobba,
Han får streta,
Putsa, diska, tvätta, damma,
Varje dag är det detsamma

Men jag har inga möss som syr en balklänning till mig.

FÖRSTA DAGEN PÅ JOBBET

Det är konstant 27 grader i mitt rum. Det går inte att kyla ned det mer. Ibland tycker man inte alls om tegelhus.

Jobbet gick galant för att vara första dagen.
Fick tampas med en skurtrasa. Fastnade papper fick plockas loss ur kopiatorn. Tonern tog slut i nyss omtalade maskin, och det fanns ingen refill vilket gjorde mitt arbete något svårare. En annan dag. Köket togs om hand och jag kände mig allmänt duktig.
Stod och strimlade papper i tre timmar med en maskin som blev överhettad var femte minut på grund av mitt malande.
Det är inte jättesvårt, mitt jobb. Men det är tamejfan inte lätt. Det är jobbigt, så in i norden när alla drar och sliter i en. Gör dittan, gör dattan.
Dessutom i den hetta som vi har. Jag längtar till regnet. Hoppas det inte blir regn på torsdag. Då ska jag på hembesök.

Hoppas inte det regnar på fredag. Lisa Miskovsky spelar på Liseberg. Party.
Nu ska jag sova ännu mer.

SVENSKTOPPSLYCKA

Jag var ute och övningskörde förut i den trettioengradiga hettan. P4-dyrkarna a.k.a. mina föräldrar tvingade mig att lyssna på svensktoppen. Men jag blev glad när jag satt och lyssnade på Carolyna, vars blogg jag läser dagligen. Verkar vara en helmysig tjej. Och som hon själv skriver i sitt inlägg om sitt framträdande i radioetern - hon har en riktigt söt röst.
Ännu gladare blev jag när jag fick skråla loss tillsammans med Säkert! i Allt som är ditt. Hon var tydligen utmanare och jag hoppas att hon kommer in på listan. Det betyder ju att jag måste lyssna nästa vecka också. Åh, jag dras ned i träsket.

Husvagnen på midsommar också. Jag är död.

MESSI OCH JAG VI ÄR GODA VÄNNER...

Det är lite svårt att sätta sig in i Leo Messis situation just nu. Nitton år. Fotbollsspelare på väg mot den absoluta världstoppen i ett av världens bästa klubblag. Inför över 90 000 åskådare fuskade han till sig ett mål under Barcelonaderbyt mot Espanyol i går. Med handen stöttes bollen in förbi målvakten och målet betydde viktiga 1-1.
Kamerorna avslöjade hand(!)lingen.
Erkännande: Jag har också gjort mål med hjälp av handen. Alla såg utom domaren. Det var inte nittiotusen på läktarna men väl ett dussintal föräldrar runt om på linjen. Pappor kan vara oerhört engagerade även vid knattefotboll inomhus. Målet betydde 7-1 eller något liknande och segern var i hamn för längensedan. Det var dessutom inte lika avslöjande. Jag hade handen i brösthöjd och jag skulle bara till att brösta in bollen när den istället tog på handen och gick in bakom målvakten. Men likväl var det ett regelbrott som normalt bestraffas med gult kort.

Jag och Messi har egentligen inte mycket gemensamt. Vi är båda korta i och för sig. Men det stannar nog vid det och målet. Det jag inte vet om vi har gemensamt är frågan om hur han känner sig i dag. Jag hade riktigt stora samvetskval en längre tid efter att jag gjort målet. Lite löjligt och jag var antagligen paranoid när jag var mindre. Tänk då hur det hade känts för mig om jag gjort det inför över nittiotusen människor.
Målet hade kunnat ha betytt ligaguld till de blåröda, men Barcelona tappade ligaguldet på ungefär en halv minut. Espanyol kvitterade Barcas 2-1 ledning och detsamma gjorde Real Madrid mot Zaragoza. Vilket ju betyder att Real har överläge inför sista omgången.
Den dramatiken lade målet i skymundan. Det kanske är tur för Messi det.

MAMMA ÄR SVENSK

Mina kinder skakar. Eller nej, de vibrerar. Hög frekvens. Inte speciellt stor amplitud.
Det känns läskigt. Jag tror att det beror på svettkörtlarna. De går på högvarv. Här inne i mitt rum är det 28 grader varmt. Utanför fönstret är det 31. Det är galet, när man faktiskt går in för att kyla av sig. I alla fall i Sverige.
Min hals vill döda mig.
Min mage tvinnar ihop sig och en efter en trappar kroppsfunktionerna ned i aktivitet. Allt för att svettkörtlarna skall få så mycket uppmärksamhet att det snart sprutar svett rakt ut ur huden.

Nu vill mamma ha kaffe. Hon är svensk.

SKANDALERNAS NYFUNNA LAND

Danmark är trasigt. Ett & Tu & Tre

MER FOTBOLL I SVERIGE

Ja, alltså. Det Simon Bank skriver om i dag. Det är ju endast rena fakta. Och det är som om jag skulle ha skrivit texten.

FALUN GONGPARTY

Chillade med Sevi över en glass i stan. Hon fick det fina balkortet på oss två. Jag tycker verkligen att det är jättefint. Vanligtvis brukar jag inte vara självgod, tror jag i alla fall. Inbillar mig det. Om det är sant eller inte låter jag vara osagt.

Det var galet många skallar i Frihamnen när Kungen och Kinas president var i stan för att säga hej till Götheborg. Galet många poliser också. Inte lika galet många Falun Gong-utövare, men de var en del ändå. Dessutom lite frivilliga.
Det var, faktiskt måste jag säga, rätt rogivande även om vi var lite fnissiga för hur många år sedan det nu var. Min klass skulle åka teaterspårvagn från Drottningtorget och ett gång Falun Gongare stod där. Vi frågade om vi fick vara med i väntan på spårvagnen. Självklart. Och så stod där en hel femteklass(?) och utövade något som i Kina bestraffas med fängelse. Jag minns att jag tyckte det var skumt, men det känns som om det är något jag kommer minnas resten av mitt liv. Även spårvagnsteatern satte sig i minnet. En minnesvärd dag. Jag har dock, som sagt, inte en aning om NÄR det var. Bara ATT det var.

VÄLKOMMEN HEM

Det var underbart väder på nationaldagen för... två år sedan?
Det är underbart väder i dag. Koppling: Nationaldagen för två år sedan var det sista gången vi göteborgare fick se Ostindiefararen Götheborg III segla. I dag kom den åter hem. Jag var så klart ute med kameran.

Tvek på hur bra korten egentligen blev. Den stekande solen gjorde att varenda liten dammpartikel i luften syntes. Men det kan man photoshoppa bort.
I skuggan är det nu 29.6 grader varmt. I solen känns det precis som i Prag för ett antal veckor sedan. Man svettas av att bara sitta upp. Jag skakar av uttorkning, så jag bäljar i mig vatten just nu. Det borde fyllot på bussen också gjort. Han kunde inte sitta upp, utan gled av sätet så fort bussen accelererade.

Det är också roligt att se hur blodådrorna kommer fram tydligare på mina fingrar nu när jag använder händerna vid tangentbordet. Blodet svischar fram i en otrolig hastighet inbillar jag mig. Snabbare än vilken formel1-bil som helst.

UTANFÖR MITT FÖNSTER

Jag hör ungdomar.
Moppeåkande ungdomar.
Skrikande ungdomar.
Tjafsande ungdomar.
Drickande ungdomar.
Spyende ungdomar.
Tröstande ungdomar.
Springande ungdomar.
Tillbakaspringande ungdomar.
Bråkande ungdomar.
Skrattande ungdomar.
Svärande ungdomar.

Allt utanför mitt fönster. Jag har en måttligt rolig afton.

PSYCH

Har under hela veckan planerat in att se Psych. När det väl sänds i kväll så har jag glömt bort det. Sååå, jag använder mig av kära tv-links för att se första avsnittet. Jag gillade det. Lagom absurt för mig. Det var helt enkelt roligt. Jag kommer nog fortsätta se på det. I alla fall andra avsnittet. Kanske rent av ser på det nu i kväll. Fast det är jag nog för rastlös för att göra.

FINLANDSFÄRJAN ÄR ETT MÅSTE

Jag har egentligen ingenting vettigt att plita ned i dag. Det har varit en sådan där helt meningslös dag. Har legat i sängen och spelat Football Manager 07 hela dagen. Fortfarande sjukt ont i halsen och jag får ont i huvudet i princip så fort jag reser på mig. Det har kanske blivit för mycket horisentalläge, på sista tiden?

Delar sängen med någonting så osexigt som en tallrik med lite filrester i och en tallrik med lite fettfläckar efter toast. Men jag har kvar de i sängen, för de är mitt bevis på att jag faktiskt varit uppe.
Jag kanske får masa mig ut i vardagsrummet för att hitta något att göra. Kanske se på film på nya teven. 32-tums lcd. Det gick inte in någon större i vår tv-bänksbokhylla. Jag är rätt nöjd och den ser lagom flashig ut. Mamma tycker den är för flashig. Nåväl. Hon har ingen talan - hon vill bara ha gamla saker.

I och för sig är det otroligt varmt här också, men jag avundas TC som är nere i Spanien i skrivande stund. Inte för att jag vet hur hon har det - men det är liksom bara grejen. Att vara i Spanien. Att vara utomlands över huvud taget. Jag vill till... hm, någonstans längre bort än Norge.
Det hade vi en diskussion om häromdagen. Platser man vill besöka. Kanske redan i sommar. Vi vill åka till såklart åka Berlin - Prag - Bremen också. Vi hoppar över Baden-Baden för där var det inget röj, förutom när polackerna kom. Vi hoppar också över Strasbourg, för där förstår ingen varandra. Plus att vi har lite för grova fördomar om dem. Vi kom också fram till att vi måste åka finlandsfärjan någon gång i vårt liv och supa oss redlöst fulla med rosakråsskjortade lönnfeta fyrtioåriga män, blomklänningstanter med permanent och med dansbandet som ingen egentligen vill lyssna på. Det skulle vara roligt. Bara för att.

Men just nu ligger jag bara här i sängen. Slappt.
Försöker bli frisk. Kanske ska sova i tid i kväll. Önska mig lycka till.

LIFE AS IT NOT SHOULD BE

Åh. Jag var grymt pepp på att ligga ute och sola i dag. Helst i Sigrids trädgård. Men så blev inte fallet. Min hals ville inte alls när jag vaknade efter min lilla sovstund efter att jag varit hos sjukgymnasten. Det var jobbigt även på gymmet men, det blev lite bättre ju längre tiden fortlöpte.
Men när jag vaknade upp senare, var det som om halsen brutits mitt itu. Så ont gjorde det att svälja.
Isch. Jag får nog ta och klunka lite intergalaktisk gurgelbrännare för att överleva nu. Ligga i sängen och lyssna på bra musik låter inte helt fel heller.

BAKSLAG

Okej.
Min halsmedicin - nåt kolioks med Ginseng och skit i - smakar precis så som jag föreställer mig en intergalaktisk gurgelbrännare. Eller Allgalaktisk om man nu vill det.

Det är verkligen som att få sin hjärna krossad av en guldtacka, omsvept i citronskivor. Jag lovar er.

För övrigt tror jag att min knäoptimism måste dämpas. I dag hos sjukgymnasten kom ett bakslag. Skulle göra ett utfallssteg precis som alla de tusen jag gjort genom mina dagar men den här gången knakade det till rejält under knäskålen. Nu skrapar det. Tar emot. Knakar. Knäpper. Men framförallt skrapar. Och är allmänt obehagligt. Inte alls roligt. Fan.

NAVID MODIRI OCH GUDARNA

Det blev Picknickfestivalen som nationaldagsfirande. Sommarvärme och oerhört mycket folk. Jag och Anton inhandlade mat och dricka och de andra tog för sig. Myspys.
Vi kom framförallt för att mysa och se Navid. Navid Modiri.
Vi fick så mycket mer. Underbar liten festivalstämning. Napoleon visade sig vara ett helt okej band. Flera andra artister var också riktigt sköna som middagsmusik och så vips hade vi skapat oss riktig underhållning.
Vi som var där var jag, Anton, Elin, Fredrik, Hjalmar, Jenny, Josefin och Sigrid.
Navid Modiri var trots allt kvällens höjdpunkt. Grymt bra röj och de rätta låtarna på rätt ställen. Finstämt ibland. Okontrollerat röstläge ibland. Skönast i stan - Navid Modiri. Vars blogg du kan läsa här.

Hela dagen har varit så skön. Hoppas att morgondagen blir minst lika skön. Förhoppningsvis blir det lite mys med solning hemma hos Sigrid i morgon. Och på kvällen ska jag låta mig förföras av Coyote Ugly tänkte jag. Mhm. Så det så.Blev lite rädd när jag såg dessa intensiva blickar faktiskt. Shit liksom. Är ni kamerakåta eller vadå? Det var kärleksfullt sagt, jag lovar.

Dagens citat:
"Nu har du allt satt dig i din egen soppa!" /Fredrik angående Sigrid. Över huvud taget..?

Och så kan man sammanfatta hela kvällen med chillinötskrig. Heja heja. Heja Navid.

Navid och min kamera hade ett oerhört kärleksfullt förhållande ett tag. Vilka blickar som utbyttes. Han har sex med min kamera.

HELT JÄVLA OPRETENTIÖST OCH UNDERBART

Jag bara älskar introt på låten "Retired Teenage Angst" av The Soundtrack of Our Lives.

Tyst hör man en tamburin och en gitarr spela och så klickar det till som om någon lyfter en telefonlur.
Göteborgska mansröster hörs.
- "Va' gö' du?"
- "Ja' lyssnar på Bruce Springsteen..."
- "Fan va' bra de' e'!"
- "Aah."

Och så höjs volymen på tamburinen och gitarren och snart börjar Ebbot sjunga. Läckert.
Göteborgska är läckert.
Mansröster är läckra. (jag är fortfarande inte gay)
Intentionslösa, opretentiösa telefonsamtal är läckra som fan.
Telefonsamtal som bara är.
Göteborg bara är.
Göteborg är opretentiöst.
Fan va' bra de' e'!
Aah.

SEX OCH EN HALV MÅNAD SENARE

Tänkte göra en liten uppdatering vad det gäller hur mitt knä mår idag.

Jag får springa, och jag kan springa rätt bra. Fortfarande tveksamt hur bra det är att springa i lutning, men det ska väl snart gå bra.
För en vecka sedan gjorde jag styrkeprov på sjukgymnastiken. Vänster ben som är friskt klarade av 110 kg i benpress. Höger ben klarade 60 kg. Rätt så stor skillnad, inte sant?
Balansen är det dock inget fel på. Klarar av alla de övningar jag får göra på balansplattan. Så jag har fått upp reaktionen och de små muskelrörelserna som stabiliserar i alla fall och det känns tryggt. Däremot är det oerhört svårt att hoppa på det opererade benet. Tar i för kung och fosterland, ändå lyfter jag knappt från marken. Frustrerande något, så in i norden.

Skruven irriterar inte speciellt mycket längre. kan numer stå på knä i sängen i alla fall. Kan dock inte sitta ned på knä. Att stå på knä på golvet är dock borträknat, och det är tveksamt om jag kommer kunna det någonsin igen, möjligen om jag tar bort skruven. Men det måste jag ju göra hos läkaren, efter överläggning.

Sista gympalektionen kunde jag ju faktiskt spela fotboll med hyfsad intensitet. Plojintensiteten, men för att se vad knäet höll för testade jag att springa för fullt. Så klart inte från noll, utan successiv ökning över hundra meter eller så. Och det gick förvånadsvärt bra. Helt jättebra faktiskt.
Sammanfattning. Efter sex månader syns fortfarande lite svullnad. Ärret är fruktansvärt (se nedan) och kliar lite lagom. Det är lite trögt att få upp på grund av bristen på muskelkraft. Dessutom är "cykelmuskeln" (den som går så att säga över insidan av knäskålen ned till fästet och som cyklister ofta har mycket utvecklade) ganska svag och kan ge lite obehagliga tryckkänslor ibland. Men jag får väl lägga lite mer krut på den muskeln då I guess.

Det kommer att ordna sig till slut. Förresten? Är det någon som vet exakt hur länge man måste vara orolig för solljus på ärr. Orkar inte googla.

14,5 cm långt är det... och mellan 1 och 2 cm brett.

STÖRTSKÖN VANDRING

Det finns speciella dagar.
Och inte så speciella dagar.
I dag visar termometern att det är 26,5 grader varmt i skuggan. Ja, egentligen är det bara skugga i dag för solen orkar inte tränga igenom det tjocka molntäcket som lagt sig över staden. Några enstaka solstrålar har jag sett. Det är trots allt en helt underbart vacker dag. Exemplarisk för fotografering. Det insåg inte jag innan jag var ute och gick nere på Eriksberg. Jag tror inte jag varit med om någon skönare vandring. Inte på just detta promenadstråk.
Mycket folk och leenden överallt. Som en riktigt go nationaldag.

Dessutom har jag en snyggdag. Jag känner mig riktigt jävla snygg. Ingen liten putmage, som jag annars har en tendens att få eftersom jag inte äter regelbundna frukostar. I dag åt jag, om än en ensidig och ganska liten, frukost och herregud vad jag kände mig uppumpad. Dessutom efter mina krafttag med hantlarna kände jag mig ännu bättre. Ingenting kan stoppa mig. Jo. Coca-Cola och en chokladboll. Jävlar, vad sugen jag blev.

VI LYCKADES!

Tro det eller ej. Men Solle och jag lyckades faktiskt. Vi lagade ätbara pannkakor våfflor! Helt fantastiskt. Så svårt var det ju inte. Herregud. Det låter som om jag är tretton? Nåväl. Hrrm. Basröst på. Ja.