Kan. Inte. Sluta. Skratta.

Långsamt

Så här segt vill jag inte minnas att det trådlösa bredbandet var i julas. Tråkigt är vad det är, när man får sitta och hacka sig igenom musikvideos på Youtube. Inte heller kan jag ladda ned insticksmodulen till SVT-play, men det beror mer på Acers idiotiska skydd. En sak är säker, det blir aldrig mer en Acermaskin för min del. Rekommenderar dem inte heller till någon.

Nej, jag har bestämt mig. Nästa dator blir en Mac. Men det dröjer ett tag. Dels fungerar den här datorn fortfarande, även om jag inte tycker om någonting med den - den har trots allt raderat ett halvår av minnen från i somras och Brighton. Studentbilder och så vidare. Det är helt enkelt en onyttig dator. Det dröjer med Mac också för att det saknas pengar till någon sådan utgift. Men vi får se. Vilka i-landsproblem jag dras med eller hur? Och det fortsätter:

Radiosportens kommentatorer, och alla andra journalister, skämmer ut sig rätt rejält efter Frölunda - Färjestad i kväll. Kommentatorerna lyssnar inte på vad de själva säger och tänker inte heller efter före. Allting är stor skandal och så som Marcus skrivit på sin blogg. Att lyssna på dessa så kallade journalister och reportrar gör att man bara håller sig undan hela yrkeskåren. Tur då, att jag bestämt mig för att inte bli journalist i första taget då. Att påstå att publiken skall skämmas är horribelt. En person i raseri och fylla drämmer ned en flaska i isen. Att resten av publiken, som tydligt genom radion hörs skandera "Ut med packet" och även, enligt rapporter, snabbt pekade ut den skyldige, skall bli anklagade för dåligt uppträdande är för mig bara ett tecken på att något inte står rätt till inom svensk journalistik.

Det skall hela tiden ropas efter skandaler. Det är svarta, feta rubriker som trycks upp på sportsidorna i morgon om skandalmatchen. Frölundas vändning hamnar i baksuget och försvinner drunknande ned i det mörka bläckhavet. Det är det vi vill läsa om i tidningarna i morgon. Det är det jag hade velat läsa om i tidningen, om Färjestad gjort vändningen. Inte om vad en person gjorde på läktaren. Då går jag till polisen och läser anmälan om misshandlingar i stället, mycket mer intressant.

För något år sedan läste jag om en enkät som visade på att nästintill alla trodde att kriminaliteten i Sverige hade gått upp under de senaste 20 åren. Så även jag, måste medges. I verkligheten ligger kriminaliteten kvar på samma nivå, och andelen grova brott har faktiskt minskat. Men varför tror vi då att världen är så mycket hemskare i dag än vad den var 1987, strax innan jag föddes? Jo, för att tidningarna använder svartare bläck till trycket på löpsedlarna. Man måste krydda på nyheterna för att kunna sälja tidningar.

Minns speciellt en gång, efter en schlagerdeltävling då Brandsta City Släckers varit med. På löpet inför finalen, då de skulle vara med syntes texten "BRANDSTA CITY SLÄCKERS SÅNGARE MED I DÖDLIG GASOLYCKA" eller något i den stilen. Nyfiken slog jag upp de angivna sidorna och kunde läsa att han varit med om en smärre gasolycka femton år tidigare. Då blev jag ordentligt varse om hur långt man faktiskt går för att kunna sälja lösnummer som kvällstidning. Flertalet liknande rubriker med irrelevanta artiklar kopplade till det hela har förekommit med alltför täta och jämna mellanrum. Många är de kändisar som blivit drabbade.

Naiv som jag är, trodde jag att man kunde bli en journalist på ärliga grunder. Det kanske man kan, men man kommer inte behålla arbetet speciellt länge om man skall berätta sanningen hela tiden. Det var en sådan journalist jag ville bli, någon som faktiskt berättade sanningen - utan modifikationer - för folket. Nu inser jag att det inte längre går i det här landet. Vi är så törstiga efter spänning i det grå och kalla Sverige att vi köper vad sjutton som helst, bara rubrikerna innehåller superlativer. Det finns en anledning till att jag inte köper papperstidningar längre. (Jag inser självklart att tabloidjournalistiken finns överallt i den civiliserade världen, men när Expressen och framförallt Aftonbladet utger sig för att vara seriösa tidningar som skall kampera mot morgontidningarna blir det hela bara löjligt.)

Oj, vilken frustration jag fick utlopp för nu. Känns bra, men tro inte att jag orkar läsa igenom vad jag skrivit. Då blir jag kanske mer arg. Kanske till och med på mig själv.

Total likgiltighet

Härligt att sova bort hela Vasaloppet. Hade inte ens en aning om att det var i dag. Okej, där ljög jag men jag blev ändå paff då jag klickade mig in på Aftonblaskan och läste om Aucklands seger.
Men det kändes inte någonstans. Total likgiltighet.

Vissa kvällar lyfts en humör ett steg ytterligare. Jag tackar Internet och kommunikationsmöjligheterna av i dag.

Dagens uppgifter.
( ) Fotboll: Bolton - Liverpool (första halvlek på motionscykeln)
( ) Film: München
( ) Se avsnitt 5 av Jpod.
( ) eh..?

Yr innan Yran.

Det är bara februari och redan nu inser jag hur mycket jag längtar till årets upplaga av Storsjöyran. Tredagarspasset är så gott som bokat när det första ordentliga artistsläppet är klart. Vad sägs om Håkan Hellström, Säkert!, Kent, Justice och Lars Winnerbäck i lilla Östersund.

Sedan har vi intressanta japanerna Gocoo, hyllade Adam Tensta (upptäckt att jag är förtjust i det här och försöker minnas när jag slog kan ha slagit i huvudet så hårt) och så får jag väl lära mig att lyssna på göteborgska Hästpojken.

Jag är hur som helst oerhört förväntansfull.

Det är jag även inför kvällen.
19:00 Frölunda - Timrå | Canal+ Sport
20:45 Helsingborg - PSV | Eurosport 1
22:00 Pushing Daisies | Canal+ First

Och någonstans ska jag hinna finslipa mitt andra utkast av min King Learuppsats. Det blir knivigt eftersom evenemangen överlappar varandra alla redan.

Sverige regerar i Nordamerika

Det är löjligt att sitta och titta på NHL-hockey. I alla fall om det är 8 svenskar på planen. Nyss var det sex stycken samtidigt på planen. Detroit Red Wings - Colombus Blue Jackets.
Detroit: Lidström, Samuelsson, Franzén, Zetterberg, Holmström.
Colombus: Modin.

I går natt spelade dessutom tre svenskar allra mest i Vancouvers match. Öhlund, Edler i Vancouver och så Kim Johnsson i Minnesota.
Sverige regerar.

Knåpar för tillfället ihop en text om dagens äventyr. Publiceras ännu senare i kväll.

Nöjesmassakern

Men så hittar man något hos Silverfisken som är intressant och helt plötsligt sitter man och har ont i magen av detta. Oerhört roligt. Mer sketchteve åt folket.

Publiksport nummer 23

Basketklubben Akropol BBK straffas för att deras publik skapat oreda och kastat in saker och ting mot planen. 10000 kr i böter och de får spela nästa hemmamatch inför tomma läktare.

Skulle det vara något nytt, eller vad?

Jag är ingen vinnare

Super Bowl XLII vanns till slut av New York Giants, till mitt stora förtret. New England-fan som jag är. Inte för att jag är särskilt insatt, men det är det lag jag blivit mest fäst vid. Så lyckas man falla på målsnöret. För första gången har jag också upplevt HDTV inom sportvärlden. Vartenda konstgrässtrå gick att urskilja. Så det så.

Varför jag alltid tycks hålla på det förlorande laget, ter sig mer och mer som ett mysterium värdigt Sherlock Holmes. Jag är helt enkelt ingen vinnare.

En känsla av förvåning

Utan att jag ens märkt det har det blivit svart utomhus igen.
Jag har inte heller märkt att det börjat blåsa storm och att det regnar mer än lovligt mycket.

Hittade ett drömhus igår. Fast jag vill att det skall vara en lägenhet. Jag trivs så mycket bättre i lägenheter. Tillsammans med föräldrarna var jag och hälsade på våra gamla grannar som precis fått en liten son. De är alltid trevliga, nästan onormalt trevliga.
Ute i Lilleby har de byggt ett hus för sig, lille Rasmus och katten Jansson med gigantiska tassar. Men jag vill inte bo där. Det är för långt bort. Torslanda vill bli en egen liten metropol, ja egen kommun och allt, men jag tänker inte dras med tid. Nej, hade deras hus varit en lägenhet på fastlandet och nära till vad som helst, då hade jag köpslagits om det.

Vaknade i dag med en känsla av förvåning. Mobilen vibrerade till, SMS från en vän. Mysigt. Men förvåningen fanns redan innan meddelandet. Jag vaknade, för en gångs skull, upp helt utsövd. Det borde finnas fler sådana morgnar.

Ett tecken på att jag skriver för lite är att Word inte längre finns med under Startmenyn, där de mest använda programmen står uppradade. MSN Messenger ligger etta. Det är lite så att man skäms. I dag har det inte blivit något pluggat heller. Suck. Bäst att jag sätter mig ned innan hockeyn börjar. Frölunda spelar borta mot Linköping. Skall bli kul att titta på Frölunda igen - jag gav upp att köpa hem enstaka matcher på PayPerView då de aldrig vann de matcher jag beställt. Och det kunde vara mot Mora eller Brynäs, men de ville aldrig göra mig lycklig. Nu, när jag (läs: pappa) inte behövt betala 69:- för matchen kanske de vinner?

För övrigt är jag upptagen från och med 15:00 till och med 19:00 med ett projekt. Försök gärna att störa mig, det blir nog bättre då.

Loeb har kontroll

Det sjukaste med den här videon från rally-VM i Monte Carlo är ju med vilken lugnhet polismannen i den gula västen agerar. Sebastien Loeb är sjukt nära, men jag tror på honom när han själv hävdar att han aldrig var riktigt nära att köra på honom. Eller rättare sagt, han hade kontroll över situationen. De kör ju minst lika nära stenmurar och 100 metersstup. Rallyförare kan vara mer dumdristiga än boxare.

Ännu ett amerikanskt schabrak igång-hivat

NHL All-Star Game. Inte särskilt spännande, men ändå underhållning.
Började med att The Hives fortsatte sin amerikanska PR-kupp och spelade inför en inte alltför entusiastisk publik. Såg rätt mesigt ut också, om man skall vara ärlig. En scen i ena änden av isen, en helt tom hockeyrink så när på ett par fotografer och ett par cheerleading-dansöser utan pom-poms och så artontusen stillasittande feta amerikaner på läktarna. Ingen respons när Howlin' Pelle försökte klappa igång publiken. Men visst tryckte de i lite extra med trummorna under spelarpresentationerna av de svenska spelarna?

Bikuporna fick dock inte sjunga nationalsångerna, kanske skall nämnas.
Det gjorde en söt kanadensisk tjej och en gosskör som med oerhörda röstresurser (fast det spelar väl ingen roll, om de bara sjunger så man får ont i öronen?).

Matchen slutade hur som helst 8-7 till East Conference till atlantapublikens glädje. Om någon bryr sig.

It was the summer of '07

Well. Hemma igen och istället för att läsa vidare på King Lear har jag suttit och tittat på Over the Hedge, ätit middag och tittat igenom Studentkatalogen 2007. Det väckte en del minnen till liv. Riktigt mysiga. Jag gillar't.

Om ingen skrivit något nytt i bloggarna skall jag återgå till sängen, sträcka ut ryggen och sedan läsa Shakespeare tills jag kroknar, men som längst till midnatt. Då börjar NHL All-star Game på Canal+. Jag ska sitta bänkad med chips och cola. Sedan får det bli en hälsosam vecka. Från och med att jag vaknar i morgon bitti. Tror ni, ärligt talat, att jag kommer lyckas?

Klick var det här

En lång dag på skolan kändes inte speciellt lång. Composition Introduction med en amerikansk svensk och efter det Composition Lecture med lite skämtsamma analyser kring huruvida Shakespeare var homosexuell eller ej, han var ju trots allt skådespelare. Och så lite lingvistik på det; Beowulf och riktigt gammal engelska.

Gick på Röhsska museet tillsammans med Anton och Sigrid, ständiga följeslagare, och kikade på en arkitektutställning. Pojkdrömmar som troligen inte kommer slå in.

Sedan utföll inte kvällen riktigt som planerat och Sverige förlorade handbollen. Jag skulle ha satsat en slant på Tyskland, då hade jag kanske varit lite gladare.

Ett beteende som jag tidigare brottats med verkar komma tillbaka till mig. Det är låt oss säga, lite tungt.

För övrigt längtar jag tillbaka till Brighton. Just nu för att en dokumentär på TV4 avhandlar en man som lider av dysmorfofobi och bor i Brighton. Många kända vyer från framförallt Kemp Town och alldeles nyss var han inne på Somerfield inte långt från Old Steine.

Nu tänkte jag slå på London to Brighton istället för att läsa King Lear som jag egentligen borde göra. Det finns säkert tid för sådant i Åkers Styckebruk där jag skall spendera min helg.

För övrigt. Stäng av alla som ertappas dopade på livstid. Att Kajsa Varis ens fått chansen är att skymfa hela idrottsväsendet. Kul är att när jag sökte på finskan på wikipedia fick jag upp ett antal sökträffar. 100 % relevans på artikeln om Troll.

Runt, runt, runt

Vaknade tidigt för att äta frukost och göra varm choklad, men jag kom inte längre än att stänga av väckarklockan. En halvtimme senare skiker mamma att jag måste gå upp. Ett par snabba mackor sitter jag nere i bilen för att köra till Ruddalen. Det går fint. Ända tills Sigrids pappa ställer sig mitt i vägen för mig. Men ingen skada skedd, men jag hade glömt choklad hemma.

Skridskoåkning i VM-hallen tillsammans med miljoner småbarn. Skrikande, skrattande och gråtande. Stapplande som bambi tog jag mina första skridskoskär på två år, men snart kunde jag till och med stoppsladda som på gamla dagar. Efter att ha skrinnat någon mil eller två bestämde vi (Anton, Fredrik, Joel, Sigrid och Simon) att dra en varsin pizza på Frölunda Torg. Glamouröst värre.

Men det var trevligt att snurra runt på en is igen. Har saknat det, och saknar lördagarna i åttan/nian när vi fullständigt ägde Rambergsrinken. Då, på den tiden man var ung och dum (nu är man bara dum), kände man inte heller av sitt halvtaskiga knä.

För övrigt kommer jag lida något oerhört av träningsvärk i ljumskar, lår, vader och rygg i morgon. Men nu har jag klagat färdigt.

Soffpotatisvärlden, jag är hemma!

Ja, egentligen har jag ingenting att berätta förutom att jag suttit och varit sportnörd hela dagen.

Skidskytte, fotboll (tre matcher samtidigt), handboll, ishockey och om ett par timmar fotboll igen. Men innan dess, den kritiker- och blogghyllade Juno.

EDIT: Jag ställer mig in i kören av hyllningar till Juno. Ellen Page är min nya filmdukskärlek, om hon skulle komma in här nu skulle jag inte tveka en sekund. Nästan inte heller om Michael Cera snubblade in.

Uppdatering

Status: Träningsvärk och sand i håret.
Åtgärd: En dusch och lite tänjövningar.
Tidpunkt: Nu.

Note: Sand i hårbottnen kliar

Det är riktigt skoj att spela beachvolley, men efterdyningarna är desto mindre trevliga. Det kommer ta ett par duschar innan allt sand är ur hårbottnen. Det kliar i och för sig rätt skönt där, men om någon timma, när jag skall försöka sova kommer jag att inte vara lika lycklig. Skall läsa om High Fidelity av Nick Hornby nu. På engelska of course.

Tills vidare lyssnar jag på José González och hans båda album Veneer och In Our Nature.

Dagens två favoriter (en från varje album)
Veneer: Crosses
In Our Nature: Killing for Love

Göteborg måste bli mer götebosskt.

Satt och lyssnade på The Postal Service på väg hem i dag. Sitter som vanligt på sextonbussen och passerar Japan Foto vid Brunnsparken när jag en av låtarna tar slut och en annan skall precis ta vid då jag hör en röst basunera ut "Nästa: Nordstaden".

Här är vad jag stör mig på:
♣ För det första, det som alla säger är erbarmligt tråkigt i Göteborg. Varför har man en präktig stockholmare som speaker? Tomas von Brömssen har nämnts mången gång i detta sammanhang. Att låta von Brömssen sluddra fram "Axel Dahlströms Torg" och "Hjalmar Brantingsplatsen" hade varit originellt och helt rätt. Låt bara inte Leif "Loket" Olsson göra det. Då gråter jag.
♣ För det andra, kanske har med stockholmarattributet att göra i och för sig, varför säger han "Nästa: Nordstaden". Det heter på göteborgskt manér "Nordstan". Period. Punkt. Finito. Det finns värre saker att oroa sig ja, jag vet. Men jag tycker det är viktigt som göteborgare. Okej?

Och nu tänker ni självklart, varför åkte han buss överhuvudtaget? Jo, för i dag var jag och spelade beachvolleyboll i NRJ-hallen tillsammans med Hanna, Sigrid och en hel drös av Hannas polare. Det hela var tjockt kul.

Tjockt kul. Och någonting om en kondomklänning som luktade. NRJ har jag alltid tyckt varit en skum kanal. Efter att ha misstolkat Fredriks nyårssms ser det ut som om det blir en lugn kväll här. Antagligen framför teven (läs datorn) och This Is England.

INNEBANDYKONST

Det här är ju bara galet snyggt.

ÖRNMANNEN

Att Leksand värvat den forne stormålvakten Ed Belfour är sensationellt. Ja, forne och forne - han håller fortfarande god NHL-klass trots sina 42 år. Så god att amerikanska experter blev oerhört förvånade då inte någon nordamerikansk klubb knöt honom till sig tidigare.

Jag minns själv hur han var min favoritmålvakt i NHL näst efter Dominik Hasek, när jag var ordentligt insatt i det och samlade på hockeybilder. Jag har en kort på Belfour i profil, med sin hjälm på. Den satt jag och ritade av fler gånger om, och till slut blev jag riktigt nöjd med resultatet och satte upp bilden på anslagstavlan. Den satt där ända fram till i våras när jag gjorde om mitt rum. Det är nog fortfarande den mest verklighetstrogna bild jag gjort på frihand. Den ligger i någon låda någonstans här. Hoppas jag - jag kan omöjligen varit så dum att jag slängt den?

Nu ska Belfour spela i Allsvenskan, främst för att få en helt okej lön (enligt uppgift: 400 000 kr i månaden), få vara förstemålvakt och att få jaga älg med Leksands klubbdirektör.
Det är lite overkligt, det är det.

På alla bilder jag sett har han alltid haft sin örn. Bald Eagle - USA:s nationalmärke inom djurfaunan. Så även på min bild alltså.
Hoppas han har hjälmen i Dalecarlia också.