Jag - Svensklärarmaterial?

Fick världens insikt. Kanske inte ska utse den till fantastisk än.
Men visst är det skrivna ordet något av det vackraste som finns? När det står där, så många som kan förstå det. Speciellt om det står på engelska. Titta bara på utformningen av bokstäverna, bry er inte om betydelsen av orden. Titta på symmetrin/asymmetrin i meningarna. Hur väl de delas av med punkter och orden får utrymme tack vare mellanrummen.
Att kunna läsa måste vara ett av de bästa ting vi lärt oss genom åren. Se, så mycket information du läser dig till, bara genom att titta på massor av krusiduller. Outgrundliga för en annan livsform med annorlunda erfarenhet.
Att Voyager II svävar någonstans i rymden med meddelanden till utomjordingar (om de finns), skrivna på jordens alla språk, är nog inte nödvändigt. Bara komplicerat för andra att lära sig. Men om jag vore utomjording och fick tag på jordbornas stentavlor med symboler och fysiska lagar utskrivna, skulle jag fascineras av skönheten som ligger i meningarna.
Jag kanske är trött. Eller hög. Tack för visat intresse.

TSOOL - dagens maktlöshet against trötthet.

"Trancendental suicide" med The Soundtrack Of Our Lives blir dagens kastade dynga mot min rastlöshet.

Höga tankar.

Fick just reda på (eller det var i och för sig i eftermiddags) att reprisering av Värsta Språket sänds på KunskapsKanalen varje onsdag 19:30. Gissa vem som kommer sitta bänkad.

Imorgon blir tydligen matten frivillig. Labbarna tar slut 10:50. Jag (och Solle) ska på Magasin Lyran-årsmöte antar jag. Det börjar 14:15 enligt utskick. Vilket betyder att man tar 13:36 bussen tillbaka till skolan. Om man äter i bamba och sedan åker hem, betyder det att man är hemma ca 12:00. Det betyder en och en halv timmes slapp. Vilket betyder att jag ska försöka dra ned åtminstone Anton att softa på bryggan.

Föregående stycke kan ni, om ni vill, hoppa över ty det var endast högt tänkande.

Sov en stund förut. Det var nog inte så bra. Jag kan inte somna nu, nämligen. Försökte i femtio minuter, men det gick inte. Man ska inte ligga och försöka somna i mer än en halvtimme eller något sånt. Gör man det kommer man sova sämre eller något sånt. Vet inte om det är vetenskapligt bevisat, men jag läste om det någon gång. Obetydligt egentligen.

Charmerande sysslor.

Jag städar just nu. Jag tycker det är rätt charmerande.
Lite oväntat. Lite ambitiöst. Men mest charmerande.

Varma vindar sveper runt mina armar, och jag känner mig somrig. En underbar känsla, det där somriga. Som när flickor börjar ha på sig somriga kjolar med volanger och blommor. Det är nästan så man kan höra 'Den blomstertid nu kommer' sjungas från skolorna. Det är en månad kvar tills dess. Jag längtar - ser fram mot det.

5 saker som aldrig kommer ske på en torsdag.

För att ha någonting roligt att göra (psykologin är inte rolig när man är tvingad till det) en torsdag som denna ska jag lista fem saker som omöjligen kommer att ske på en torsdag. Utifrån mitt perspektiv åtminstone.

1. Vinna miljoner på valfritt lotteri.
2. Sverige vinner fotbollsVM alternativt GAIS vinner allsvenskan.
3. Bill Gates blir utfattig och tvingas bo på gatan.
4. Jag börjar lyssna på klassisk musik, och ärligt säger att det är bra musik.
5. TV4-personalen släpper ut heliumgas mitt under Nyheternas direktsändning och Bengt Magnusson förlorar all sin manlighet då han börjar prata som Erik Fichtelius.

Om något av ovanstående inträffar kommer jag personligen be er om ursäkt och äta upp mina strumpor efter att jag först genomfört en ironman-tävling vilket innefattar 3800 meter simning, 18 mil på cykel och ett maraton (4,2 mil) till fots. Allt efter varandra och så snabbt som möjligt. Fotsvett efter det?

Hydrofil attack.

Det där var nog, om inte världshistoriens så, min skönaste dusch någonsin. Ställde in duschmunstycket på duggregn med ett par strilande strålar i mitten. Åh, det måste ni testa någon gång. Stod blixtstilla tills mina händer och fötter blev som russin, eller gammelmormors armbågsskinn. Inte för att jag träffat min gammelmormor, men jag skulle kunna tänka mig det.
Usch, vilken bild. Nåväl. Duschen.

Sega gubbar.

Gick till skolan imorse. Återigen vaknar jag sådär hänsynslöst sent och måste stressa för att hinna med bussen. Det är bara torsdag tänker jag och försöker förgäves få ut geggan i ögonen som bildas under natten.

Bussen läckte kylarvätska (ett troligt antagande, ty vätskan som föll från taket var blågrön i färgen.) över ett par säten. Illa. Nina sällskapade mig på bussen, även om jag väl inte direkt var särskilt medveten om vad som egentligen hände. Anton skuttade på och Anders och även Sigrid.
Vår resas slutdestination var kemisalen. Kemilektion, och Gunnar gick igenom uppgifterna på nån spektroskopi. Vi såg på film, men jag tror jag sov. Jag minns ingenting av den, men jag vill inte kännas vid att jag sov heller.
Det funkade inte, jag är alldeles för seg för skolan just nu. I alla fall i skolan. Dagen ägnas åt att komma igång med psykologiarbetet. Det andra på två veckor (nej, vem säger att det blir körigt sista veckorna..?) och den här gången ska det handla om kroppsspråk och jag ska bygga upp någon tes kring det. Måste hitta pappret med information om uppgiften bara.

Nåväl. Solen skiner och fåglarna kvittrar (eller ja, mer skränar eftersom det är måsar som cirkulerar kring mitt hus) och livet ska vara helt underbart.

Nåväl. 2 av 3 är inte dåligt.

Thåa - dagens inverterade lyckorus.

Ett passande musikstycke just nu är: "The Haters" med Joakim Thåström.

Låten kommer från albumet Skebokvarnsvägen 209 som för övrigt var en 800 kronorsfråga på Jeopardy igår, om jag inte minns fel. Ingen av deltagarna klarade av den, dock jag. Stolt.

Känner mig inte alls på G idag. Dagen har varit en av de softaste denna försommar. Men jag är helt död, och jag orkar verkligen inte med något. Satans pollen. Jag hatar att vara allergisk. Varför just jag? Dåligt.

Förresten kan man nog ta vilken låt som helst från hans gatubetitlade album, när jag tänker efter.

Då tankar blir till ord.

Här är en novell jag skrev för ett tag sedan. En sömnlös natt. Tankar blir till ord.

Asfalten ligger blöt. Det har varit ännu en sådan där dag, ännu en sådan där halvt meningslös dag. En svart katt springer över gatan som jag går på. Den försvinner bakom ett buskage. Bilarna på vänster sida om mig, en kal trottoar på andra sidan. Jag går mitt på vägen. Långsamt, gatan ned. Nynnandes på en ändlös melodi utan syfte. Ett syfte kanske melodin ändå har, det för att inskränka något slags liv i min bild av omvärlden. Det är jag och djuren mitt i stan, tänker jag. Benen stannar upp som om de vill att hjärnan skall förstå något som benen redan insett. Hjärnan kopplar inte och jag tvingar mig att vandra vidare. Nu långsammare än tidigare.

Den svarta katten smyger upp bredvid mig och för en stund inbillar jag mig att den faktiskt vet hur jag känner mig. Tanken övergår till en bitter slutsats då en gråspräcklig katt dyker upp, från under en av bilarna. Katterna sätter sig bakom mig och stirrar på min ensamma ryggtavla.

Det ligger ett par låga hyreshus på min högra sida. Det är svart i de flesta fönster. I ett blinkar det från en teve som antagligen visar en actionrulle deluxe med tanke på hur färgerna skimrar i explosionsgult och blodrött. I nästa fönster tänds ljuset ett kort slag, som för att hitta glaset med vatten man nyss gjort i ordning. Jag tittar ned i marken. Ensamheten på gatan tynger mig inte nämnvärt, funderar jag. Det är inte farligt.

Jag går mot trottoaren och lutar mig mot en lyktstolpe. Slänger en blick mot ett fönster där tecken på liv finns. En kvinna står i fönster och blickar ut över gatan. Hon ser ut att titta på de nykära katterna ett slag, och jag känner ett band till henne. Kanske lider vi utav samma problem. Samma symptom, samma sjukdom.

Hon drar ned persiennerna men vinklar upp dem så att hon kan fortsätta hålla utkik. Hon har bara underkläder på sig. Jag kan skymta en skugga annan skugga på persiennerna. Snart kramas hon bakifrån av en man. Hon ser ut att njuta av hans beröring. Hennes kropp vänder sig om och kysser hans läppar. Hans hand glider upp mot hennes knäppning på BH:n medan den andra vinklar persiennerna så att insynen blir minimal. Deras skuggor försvinner och jag är ensam på gatan igen. Om hon eller han ens sett mig där ut, kommer jag snart att vara bortglömd igen. Då är det jag igen, jag och katterna. Men utan dem är jag ingen. För då vet ingen om mig.

Tidigare den kvällen hade jag försökt att ha sex med den kvinna jag älskar. Den kvinna jag kan tänka mig att leva mitt liv med. Med det fick inte. Jag försökte, men allt blev bara fel. Det vi gjorde kan knappast kallas för sex. Det var ingenting egentligen. Bara samvarig existens. Katterna leker på gatan nu. Deras akt har bara börjat. Min hade en början och inget slut. Men den hade inte heller någon fortsättning heller. Det fungerade inte helt enkelt.

Det hela blev ett fiasko där jag knappt, om ens, kom in i henne. Jag kunde inte. Det ekar ord i mitt huvud. Tunga ord. Alltför tunga för en mans axlar att bära.

Vem är jag, om jag inte kan älska med den jag älskar?

Det kommer en bil på gatan. Troligen stulen, för den kommer i hög fart och med bredställ genom den svaga kurvan. Katterna flyttar på sig. Jag sätter mig mitt på vägen.

Syns jag inte, finns jag inte.

Michael Lagercrantz.

Lollipop sucker.

5-2-förlust mot Hammarby idag för GAIS. Lite deprimerande, men fullt förståeligt när man ser vilket lag GAIS ställde upp med. Ärligt talat fanns det inte en möjlighet i världen att GAIS skulle kunna ha vunnit idag.

2-1 vinst för IFK Göteborg mot ÖIS också. ÖIS-historien börjar bli tragisk, för om ingenting mirakulöst händer efter VM kommer de få inrikta sig på att sälja Ailton till lågpris och dessutom spela i Superettan nästa år.
Kanske blir det ändå så, efter Elitlicensnämndens beslut, som kommer i veckan. Kanske åker man ur ändå, på grund av det ekonomiska strulet.

Jag vägrar äta blodpudding. Tycker helt enkelt inte om det, men så är det nästan det enda jag inte äter. Middag bestod istället av en Yoggi Jalla Drickyoghurt med smak av 'kärlek'. Kärlek smakar gott, enligt Yoggi. Jordgubb, choklad och chili. Sicken kombo.

Jag vill bort från skolan just nu. Från arbetet. Från allt ansvar. Leva sunkigt utan några som helst krav hade varit underbart just nu. Med solen och värmen vi har haft och förhoppningsvis kommer att få ha ett tag till (ser dock inte ut som det).
Nej, usch och fy för plikter och andra måsten.

'Plikten framför allt'-mannen kan ju gå och suga på sin slickepinne om den vill.

Från och med nu.

Tack vare extrem trötthet på blogg.se har jag valt att flytta mig själv hit. Från och med nu börjar min nya blogg. Eller egentligen, sedan jag började skriva in uppgifterna. Men ja, vi säger att det är nu. Precis när jag trycker på knappen "Publish Post"...Det vill säga.....................NU!