31 mars 2008

På gränsen



Marcus gjorde också testet. Gör det ni med vetja!

Hemma och lycklig

Förstår ni den totala lyckan när jag sitter på sängkanten och kan böja upp underbenet utan att det knäpper, knakar och gör ont. En liten tår sprängde fram.

Och än så länge mår jag fint. Ingen smärta alls, och morfinet ger mig samma mysiga avslappningskänsla som en lagom mängd alkohol gör. Utan det som snurrar. Kan det bli bättre då?

Läkaren hade ingen social kompetens överhuvudtaget, men sköterskorna var desto trevligare. Även brevbäraren som tog bort menisken var av det bättre slaget.

Fyra till åtta timmar efter operationen kommer lokalbedövningen att släppa. Då kommer det göra ont. Så in i helvete, enligt vissa. Lite grann, enligt andra. Högst personligt, enligt läkarna.

Nu ska vi äta pizza. Geisha fanns inte i butiken, men choklad av annat slag fanns. Det blir nya favoriten Ulricehamn på Roma. Tack Sara, för tipset.

Det är inte synd om mig någonstans. Än. Full belastning och inga kryckor någonstans. Inte ens om man tar bort menisken behöver man det. Jag är förbryllad. Men ta det lugnt, ska jag göra. Sex veckors rehab är det som gäller. Sedan går jag på hårdare träning. Det ska bli förbaskat roligt. Kanske kan gå på morgondagens förläsningar. Annars litar jag på Giovannis anteckningar.

30 mars 2008

Ramadan light

Nu ska jag lyssna ordentligt på Håkans nya platta.

Och dricka ett glas kall ljummen Coca-Cola.

Det sista innan fastan inträder om en halvtimme. Sjukt uppskrivet det blir, men visst låter det dramatiskt med min tredje operation? Det är inte ens en tiondel så häftigt eller allvarligt som det låter. Men jag tänker kräva mamma på en chokladkaka imorgon kväll. Geisha ska det vara. Så det så.

Bara så du vet, mamma.

För övrigt gör det galet ont att få Descutan i ögonen. Påminn mig i tid nästa gång.

Insert Head Line

Det blev inget antiklimax direkt. Bara otroligt underliga känslor efteråt. Tycker de borde vunnit och är därför besviken. Men jag är också ganska så skitglad för att Fredrik "Bring'em on" Lundgren kvitterade i slutminuterna. Elfsborg har inte en chans i toppstriden i år. Härligt.

Jag har en finne vid näsan som gör fruktansvärt ont. Jätteofta.

Varför har jag inte varit på tatueringsmässan som pågår fem minuter från mig?

När blev klockan så här mycket?

Bäst att göra någon nytta. Duscha en gång till eller så. Kliniskt ren ska jag bli.

Lidandet är snart över, men har precis börjat

Lyckad kväll i går. Vinner GAIS i dag, kan jag lägga mig på operationsbordet i morgon med ett leende på läpparna. Men man ska inte gå ut innan man ska ställa fram klockan. Aldrig.

Kom hem klockan sex.

Uuh. Okej.

Jag ska upp om fyra timmar?

Men än värre är känslan som finns inom mig nu. Det är ett slags förväntan. Och eftersom jag är gaisare är det också ett lidande. På sätt och vis är det ett lidande, all väntan är lidande. Men för mig och ett par stycken till betyder det att vi lider för att vi skall lida. Det är inte hälsosamt någonstans och någonstans där går min gräns och jag tänker inte bli buddhist. Som Claes Malmberg ofta skämtar, eftersom han är både gaisare och buddhist, upplever han bara lidande i livet.

Nnngh.

Kunde vi inte mött Djurgården borta, eller Ljungskile vart som helst? Då hade man varit säker på seger i alla fall.

Nu ska jag duscha med Descutan. Mys.

29 mars 2008

På väg ut

Nu bär det alldeles strax av in till stan. Först till galet sunkiga Flame (men ni som känner mig vet att jag tycker om sunk) och sedan antagligen Gretas. Det kommer hur som helst bli en mysig kväll med många vänner.
Nice.
Jag har en öl att kräva av Sigrid.

Lön för mödan så att säga.

Nu går bussen om två minuter.

Äh, det är lugnt.

Ligger efter

Köpte boken "1001 filmer du måste se innan du dör" som sista bok på rean.

Efter att ha bläddrat igenom den märker jag att jag har en del kvar.
Jag har sett 54 av 1001.

Någonting måste göras. Filmer måste ses, helt enkelt.

28 mars 2008

Miljoner skäl att inte plugga har sprungit bort

Ja, jag hade inte speciellt mycket att hämta vid tentan. Men det spelar inte så stor roll. Jag är bara glad över att det är över, om än bara för ett slag.

Jag hade miljoner saker att göra istället för att plugga, men likväl sitter jag här nu och vet inte vad jag skall göra. Tristess.

För övrigt lyckades jag påstå att William Wordsworth skrev ett slags sinnesöppnande, psykedelisk text i sin "I Wandered Lonely as a Cloud".

Jag anklagade honom för att vara nedknarkad.

Ängeln må ju tro att jag var hög när jag skrev provet. Inte minst med tanke på att det inte fanns speciellt mycket till röd tråd i mina svar. Meningar hit och dit utan sammanhang. Nåväl. Kul var det.

Michael Lost

Jag har redan börjat sikta in mig på att göra omtentan den 16 maj. Den ligger inte helt fel i tiden. Det är en hel vecka efter tentan i lingvistik och tre dagar innan Written Proficiency-skrivningen, som man ändå inte kan plugga på direkt.

Men jag ska försöka klara av det i dag i alla fall.

Försöka.

(men jag kan ingenting om Paradise Lost, som lär bli huvudtemat)

(nytt epos är redan skrivet - Michael Lost)

President Bush and His Advisers

En sammanfattning och sedan är jag klar.
Som vanligt vill jag vara vågad när jag skriver mina uppsatser. Det lyckas sällan men den här gången har jag mäktat med detta.

* Pik mot Ängeln och hennes diskussioner.

* Syrlig kommentar gentemot Bushadministrationen.

* Ifrågasatt Shakespeares trovärdighet, vilket var hela poängen med uppsatsen.

* I och med det ovan skrivna gått lite för långt utanför gränsen som strikt inte fick överskridas.

Men jag tänker inte ändra på't nu. Hon får nöja sig så här.

27 mars 2008

Sen upptäckt

Okej. Jag kom just fram till en häpnadsväckande upptäckt.

Det blir fan ingenting skrivet om man inte har Word uppe.
Hade jag aldrig kunnat ana.

Göteborg

Östersund är lämnat därhän. En natt av intensivt pluggande väntar, med uppsatsinlämning och tentaskrivning i morgon. Är det inte fantastiskt, så säg?

Härligast med att komma hem efter påsk brukar vara att det är så mycket mer vårlikt på västkusten jämfört med i Jämtland. Så är det även denna gång, men inte tillräckligt vill jag hävda. Snö brukar inte vara ett tecken på att våren skall komma.
Men så är det också den tidigaste påsken sedan 1910-talet. Och det kommer dröja runt 150 år innan det blir en så här tidig påsk igen.

Oroväckande är att det då och då snurrar till i min skalle. Besinningslöst roterar världen runt omkring. Men äh, det är ingenting.

Right?

Where

Tanke i natten. Var är du som kallar mig för Mr. M?
Längesedan man hörde av dig.

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig?
Och här slutar min Ledintolkning.

Nåja. Åter till Lear och hans döttrar.

Imaginary Ordinary

Sitter och skriver på min uppsats. Äntligen har jag lite kreativitet för sådant. Orbajsande på engelska. Word pooping. I adore it.

Tycker mycket om Architecture in Helsinki också.

Något jag inte tycker om är mellan låtarna då jag hör mormors snarkningar från andra sidan huset. Hon är lite högljudd. Den odöpta (just nu lutar namnet åt iVan för då kan min iPod Nano heta iVanhoe) musikspelaren har gått varm på nätterna för att kunna slappna av så till den grad att jag kunna stänga av precis innan jag somnar. Det fungerar sådär, och ett par kvällar i rad har jag vaknat ganska så outvilad, och insnurrad i hörlurssladdar. Måttligt roande.

Jag har för övrigt lärt mig att spela Auld Lang Syne på piano nu. Det låter lite halvknaggligt, men det går.

26 mars 2008

Who

För att på ett simpelt vis få besökare till sin blogg är det lämpligt att kommentera andras. Det är antagligen så jag fått den besökarkrets som dagligen klickar sig hit. Samtidigt är det inte utan att jag funderar på vilka ni är. Det är ju ingen idé att be er kommentera. Ni verkar tro att jag ska hemsöka er. Inte ens anonymt vågar ni kommentera att ni finns. Den dag jag får lika många unika kommentarer som unika besökare, kan jag gå och lägga mig. Jag tror aldrig att det kommer hända.
Motbevisa mig. Snälla.

Med det sagt. En gång för längesedan trodde jag i drömmarnas land att Robert Laul var en av mina besökare. Det var på tiden då man inte kunde kommentera hans blogg tror jag, och jag skrev i ett inlägg att han stavat fel på James Keenes namn. En stund efter att jag postat inlägget, ändras också Keenes namn (från Keane) och jag får en kommentar på inlägget. Kanske någon anonym individ skojade med mig - vilket jag tror - eller kanske så inte.

Om jag inte minns fel har jag kommenterat en gång på David Batras blogg också. Undrar om han har besökt mig. Det är ju nästan som att vi skakat hand och pratat med varandra. Eller, vi har åtminstone kört varsin monolog för varandra.

Min förebild (språkligt och arbetsmässigt sett) Silverfisken. Har han varit här? Det vore stort för lillen som skriver det här. Riktigt kul.

Och för att inte tala om Navid!

Men om Laul, Batra eller Silverfisken varit här; det blir svårt att ta reda på.

Tills vidare får jag drömma vidare.

Hinder och längtan

Jag vet hur mycket jag tjatar om plugget. Och ni tänker säkert att jag får skylla mig själv, men det är inte så lätt när man är galet ointresserad av ämnet. När dessutom litteraturen vi blir uppmanade att köpa för dyra slantar är bristfällig lackar man ur totalt och använder bladen till dasspapper.

Jag har erbarmligt tråkigt.

Jag längtar till helg - post tenta.
Jag längtar till söndag - fotbollspremiär.
Jag längtar till måndag - operation nummer 3.

Och som vanligt när jag har tråkigt slutar det med att jag sitter och stirrar på texterna medans jag gör lustiga ljud.

Oooooooooooooah.

Oh.

Ah.

Uiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiooooooooooooo.

Miiiiiiiiiiiiiiiiiib.

Buuuuuuiiiiiiiieeeeeeeeoooooooop.

Zoooooooouuumbop.

Under kniven igen

Hastigt och ja, rätt lustigt skall jag in och opereras på måndag. Fick ett sms om det förut.

"Flera mottagare får detta meddelande. Vi har ledig operationstid 31/3.
Ring 031-XXXXXX om du är intresserad. Lundby Operation."


Jag ringde, men någon annan hann före. Så för en timma sedan ringde ett hemligt nummer upp mig på mobilen och det var från Lundby Operationsplanering. Det hade blivit en till ledig lucka och den fyller jag mer än gärna. Kvart i tolv ska jag checka in.

Snart kanske man blir kvitt knäproblem för ett litet tag? Jag hoppas på't, jag får svårare och svårare att gå i trappor för var dag som går.

Tycker om sms-tjänsten. Det går fort och man slipper få massa papper i brevlådan (det är i och för sig kul att få brev adresserat till en, men äh). Smidigt och enkelt. Hoppas bara att inte Evert, 76, blev utan tid för min skull. Hans brev kanske kommer på posten i morgon?

Ljusa punkter i natten

Det finns absolut ljusglimtar i pluggandet.
Som Shakespeares Sonett 18.

18
Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date;
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimmed.
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.

Shakespeare pwns!

25 mars 2008

Tankar om bloggen, post-itlappar och vinddrag

Jag har ungefär en miljon mentala post-itlappar i mitt huvud och en hel drös ligger och flyter omkring i resten av min kropp. De som blåst iväg på grund av vinddraget. Korsdrag mellan öronen.
Typ.

På de här gula, orangea och rosa lapparna finns det anteckningar på vad jag ska skriva om på bloggen. Vissa tankar ligger och gror. Vissa kan inte publiceras ännu - jag är inte gammal nog att bli riktigt så nostalgisk över barndomsminnen som jag faktiskt vill vara. Vissa går inte att skriva om för att fel människor läser. Vill ju inte att mamma läser om det hetaste sexet eller värsta fylleslagen i mitt liv, eller? Inte än i alla fall. Så de post-itlapparna sitter fastsatta i bakre delen av huvudet. Andra skvalpar som sagt runt i kroppen i olika kroppsvätskor. De är borttappade, men kommer komma fram i helt fel tidpunkt - som när man ska plugga - och måste snabbt sättas upp där jag kommer ihåg dem. Men så kommer det där vinddraget igen och sliter ned dem i magsyra och blodplasma igen.
De i magsyran försvinner och kommer kanske aldrig tillbaka igen. Då går jag miste om något ju.

Nu gick jag alldeles för långt.

Vad ska jag säga?

Jag tycker om post-itlappar. De är praktiska.

Så länge det inte blåser.

Poesikväll utanför Östersund

Så äckligt förutsägbar jag är.

Brist på kreativitet låter mig än en gång lägga Kungen åt sidan. Istället läser jag bra poesi [1], [2] och [3]. Och gammal poesi av Donne och Blake.

24 mars 2008

Utan Håkan men med Mr. Sandboge

Märkligt upptäckt på g. Jag ville lyssna på Håkan Hellström men kunde inte hitta något av honom på min än så länge namnlösa musikspelare. Jag blev mycket besviken på den. Och på mig själv.

Så jag lyssnar på Timo Räisänen, vars mamma har skrivit en hel del av stencilerna i vårt kompendium om Written Proficiency informerade galet hippe Mr. Sandboge oss om. Jag skulle kalla honom Mr. Sandboge vilken dag som helst med tanke på hur väl han bär upp kostymerna han äger. Långt ifrån Dressman.

Kostymnissar är en sak. De kan vara ohyggligt avtändande med slipsar. (Nu lär väl föregående inlägg om Willysbögen bli mer eller mindre bekräftat?) Men på Mr. Sandboge är det oerhört klädsamt. När jag blir stor önskar jag att jag blir lika stilig som honom.

Slösurf

I natt är en ordentlig pluggnatt. Vid tolv kopplar jag bort mig från omvärlden, låser dörren och låter endast Word vara öppet på min datorskärm. Här ska skrivas uppsats.

Men nu är det lite slappare. Nedanför mina fötter skrålas det schlager. Jag nöjer mig med att njuta av pånyttupptäckta Death Cab For Cutie.

Det börjar klia i fingrarna inför den ordentliga fotbollspremiären på söndag. Men först skall det alltså skrivas en tenta - sedan kan man börja tänkas fokusera nervositeten på fotbollen.

Och jag vill skriva något riktigt bra. Något som hänför er. Men jag får inte riktigt till det. Antagligen kommer det fem över tolv i natt. Då jäklar är jag på mitt allra kreativaste humör och då måste jag skriva om en särskild kung jag borde skrivit om för evigheter sedan. Jag måste lära mig att ta tjuren vid hornen direkt.

Läggningsbekymmer

Ni trodde jag skulle sova snart?

Lurade. Ingen morgontidning här, ni vet. Förrädiskt.

Dagens underligaste, men samtidigt roligaste var nog när jag kommer in till resten av släkten som sitter och fikar i köket efter att ha varit ute och handlat. Mamma kommenterar:

"Vet du vad? Bögen på Willy's hade likadan frisyr som du!"

Vad ville hon säga med det?

Tur man inte bor i Nikkaluokta i alla fall

Har varit riktigt seg i dag. Om det beror på att jag inte fick se på Premier Leagues Super Sunday låter jag vara osagt. Huvudvärk och dålig aptit - det mesta tyder på en ny förkylning. Fantastiskt väder var det dock i dag och Victoria var här och lekte en stund i snön med den stenhårda skaren medan vi grillade korv. Jag höll mig lugn bakom kameran. Ungefär som vanligt.

Flyr undan plugget, men i morgon måste jag åter ta tag i mitt studentliv.
Nu ska jag sätta min Touch på shuffle och läsa Silverfiskens gamla blogg tills jag somnar. Förhoppningsvis i tid, så jag blir piggare i morgon. För övrigt vill jag ha ett namn på min iPod Touch 16 gb. (Övrig information är att det är ingraverat "Michael Lagercrantz" och "Don't Panic!" på baksidan.)

Hitta på nå't vetja. Nu! Helst något riktigt fyndigt - till och med göteborgshumor och urbotat korkade förslag skall övervägas.

23 mars 2008

Nattbio

Nej, det lär inte bli någon lammstek för mig den här påsken. Jösses! Men många skratt blev det. Och var inte hon, djurrättsaktivisten Experience, äckligt het?

Gris som vanligt

Lustigt hur man kan gå från att vara dödstrött till överpigg på mycket kort tid. Termometern var långt nere på den blå delen då min kusin Sofia körde hem mig, min andra kusin Irja och Elin. Vi hade suttit och slötittat på teve en stund hemma hos Sofia på Frösön, och alla var mer eller mindre slut. Så när jag kommer hem och öppnar dörren hos mormor och går upp till mitt rum, sätter mig vid datorn och börjar läsa bloggar - då sätter piggheten in.

Jag har hunnit plocka ur linserna och borsta tänderna, men nog sjutton skall man bli pigg i alla fall. Så nu ska jag titta på zombiefilm. Black Sheep. Undrar varför de sålde den för bara 40 kr. Den gick väl på bio för bara ett litet tag sedan? Eller så börjar jag bli gammal.

22 mars 2008

Vampyrnatt

Hade det inte varit för att det blåste, och var femton minusgrader ute och månljuset kastade skuggor läskigt lika de i "Låt den rätte komma in" så hade promenaden varit trevlig. För övrigt var kvällen trevlig med lite Let's Dance, Vänner och så.

21 mars 2008

Snabblogg

I Ås finns det ungefär en meter snö. I Strömsund är det närmare två meter. Mormor surrar om att det aldrig varit så mycket snö någonsin. Hon har däremot blivit mer gaggig än någonsin.
Så fort jag kom hit fick jag lystra till mitt nya smeknamn. Jag heter härmed "Micke-utan-körkort". Galet irriterande om det skall fortsätta. Då tar jag inget körkort, endast på pin kiv.
Och på pin kiv måste jag reta mamma genom att titta på Vilse i pannkakan och älska det.

Långsamt

Så här segt vill jag inte minnas att det trådlösa bredbandet var i julas. Tråkigt är vad det är, när man får sitta och hacka sig igenom musikvideos på Youtube. Inte heller kan jag ladda ned insticksmodulen till SVT-play, men det beror mer på Acers idiotiska skydd. En sak är säker, det blir aldrig mer en Acermaskin för min del. Rekommenderar dem inte heller till någon.

Nej, jag har bestämt mig. Nästa dator blir en Mac. Men det dröjer ett tag. Dels fungerar den här datorn fortfarande, även om jag inte tycker om någonting med den - den har trots allt raderat ett halvår av minnen från i somras och Brighton. Studentbilder och så vidare. Det är helt enkelt en onyttig dator. Det dröjer med Mac också för att det saknas pengar till någon sådan utgift. Men vi får se. Vilka i-landsproblem jag dras med eller hur? Och det fortsätter:

Radiosportens kommentatorer, och alla andra journalister, skämmer ut sig rätt rejält efter Frölunda - Färjestad i kväll. Kommentatorerna lyssnar inte på vad de själva säger och tänker inte heller efter före. Allting är stor skandal och så som Marcus skrivit på sin blogg. Att lyssna på dessa så kallade journalister och reportrar gör att man bara håller sig undan hela yrkeskåren. Tur då, att jag bestämt mig för att inte bli journalist i första taget då. Att påstå att publiken skall skämmas är horribelt. En person i raseri och fylla drämmer ned en flaska i isen. Att resten av publiken, som tydligt genom radion hörs skandera "Ut med packet" och även, enligt rapporter, snabbt pekade ut den skyldige, skall bli anklagade för dåligt uppträdande är för mig bara ett tecken på att något inte står rätt till inom svensk journalistik.

Det skall hela tiden ropas efter skandaler. Det är svarta, feta rubriker som trycks upp på sportsidorna i morgon om skandalmatchen. Frölundas vändning hamnar i baksuget och försvinner drunknande ned i det mörka bläckhavet. Det är det vi vill läsa om i tidningarna i morgon. Det är det jag hade velat läsa om i tidningen, om Färjestad gjort vändningen. Inte om vad en person gjorde på läktaren. Då går jag till polisen och läser anmälan om misshandlingar i stället, mycket mer intressant.

För något år sedan läste jag om en enkät som visade på att nästintill alla trodde att kriminaliteten i Sverige hade gått upp under de senaste 20 åren. Så även jag, måste medges. I verkligheten ligger kriminaliteten kvar på samma nivå, och andelen grova brott har faktiskt minskat. Men varför tror vi då att världen är så mycket hemskare i dag än vad den var 1987, strax innan jag föddes? Jo, för att tidningarna använder svartare bläck till trycket på löpsedlarna. Man måste krydda på nyheterna för att kunna sälja tidningar.

Minns speciellt en gång, efter en schlagerdeltävling då Brandsta City Släckers varit med. På löpet inför finalen, då de skulle vara med syntes texten "BRANDSTA CITY SLÄCKERS SÅNGARE MED I DÖDLIG GASOLYCKA" eller något i den stilen. Nyfiken slog jag upp de angivna sidorna och kunde läsa att han varit med om en smärre gasolycka femton år tidigare. Då blev jag ordentligt varse om hur långt man faktiskt går för att kunna sälja lösnummer som kvällstidning. Flertalet liknande rubriker med irrelevanta artiklar kopplade till det hela har förekommit med alltför täta och jämna mellanrum. Många är de kändisar som blivit drabbade.

Naiv som jag är, trodde jag att man kunde bli en journalist på ärliga grunder. Det kanske man kan, men man kommer inte behålla arbetet speciellt länge om man skall berätta sanningen hela tiden. Det var en sådan journalist jag ville bli, någon som faktiskt berättade sanningen - utan modifikationer - för folket. Nu inser jag att det inte längre går i det här landet. Vi är så törstiga efter spänning i det grå och kalla Sverige att vi köper vad sjutton som helst, bara rubrikerna innehåller superlativer. Det finns en anledning till att jag inte köper papperstidningar längre. (Jag inser självklart att tabloidjournalistiken finns överallt i den civiliserade världen, men när Expressen och framförallt Aftonbladet utger sig för att vara seriösa tidningar som skall kampera mot morgontidningarna blir det hela bara löjligt.)

Oj, vilken frustration jag fick utlopp för nu. Känns bra, men tro inte att jag orkar läsa igenom vad jag skrivit. Då blir jag kanske mer arg. Kanske till och med på mig själv.

20 mars 2008

Framme

Internetet är halvsegt, men fortfarande tillgängligt. Jag sitter i Ås nu. Galet trött, men eftersom jag sov ända upp till Vansbro och en bit till efter Mora kommer jag antagligen inte kunna somna på ett tag i alla fall.

Krubb och så

Fenomenet Flash Mob är ju ett av de mer kreativa visen att underhålla sig på under senare tid. Skulle jag inte varit bortrest på påskdagen hade jag försökt vara med på spektaklet som ska utspela sig i Kompassen.

Det blev en lyckad middag. Simpel men god - Keldas såser är något av det bästa som finns att tillgå i matvarubutikernas kyldiskar. Det och Brämhults juice. Blanda dock helst inte de två och tro att det skall bli gott. Det blev lite TP, och det var nog den roligaste omgången jag någonsin spelat. Lärorikt och kul - det kan knappast bli bättre? För övrigt var det över tortellini vi hällde såsen som för övrigt hette Heavenly Herbs och var lite extra kryddad av Anton. Hurra.

I morgon bitti drar jag iväg till släkten i Östersund. Får fira min alltför duktiga kusin Sofia som tagit körkortet tidigare idag (egentligen igår men whatever). Sedan blir det mycket plugg och så lite mys.

Egentligen borde jag ju nu sova, men jag skall leta fram en necessär och packa den. Även min bärbara dator åker ned, dock inte i necessären. Jag är alldeles för trött och blir enfaldig i mina ordval och meningsuppbyggnader, men visa hänsyn.

19 mars 2008

I väntan på bättre

Sista föreläsningen innan påsklov/tentaplugg infinner sig är avklarad. Så påsklovet/tentaplugget har börjat. Jag vet vilket jag ser fram emot mest. För att fira ska vi tydligen laga middag åt Sigrid hemma hos Sigrid i dag. Det kommer sluta med att hon får fixa och dona i köket, tippar jag på.

Så. Mer bloggande i natt. Som vanligt.

Ögon- och örongodis

Nu har tidningen kommit. Kanske går att sova då.
Veronica Maggio är en tjej jag inte skulle tacka nej till. Hon är söthet. Titta bara på videon.


Veronica Maggio - Måndagsbarn

Ett ursprung till den tillfälliga psykosen

När jag tänker efter känns min dröm som tagen ur den norska supochknarkfilmen Sinus som jag såg för ett par veckor sedan. Det var hur som helst samma sunkiga lägenhet, men med människor jag kände istället för de norska skådespelarna.

Och jag kan konstatera att mitt nattliga överdoserande av tänkande inte sitter i håret, som nu blivit klippt en del. Möjligtvis sitter det i luggen, som inte fick sig någon luggning(!) alls.

Jag tycker det blir svårare och svårare att sova i tid. Fler och tyngre tankar även om de då och då är euforiska. Så inte i dag.

18 mars 2008

Handkrämsknark

Alltså, nog för att jag störde mig på det mesta i dagens hockeymatch, men framförallt störde jag mig på expertkommentatorn som hela tiden envisades med att säga "frekvens" istället för "sekvens". Snälla, ge honom en ordbok i julklapp.

För övrigt.
Jag hade världens underligaste dröm i natt. Vi var ett gäng killar och tjejer på okänd ort. I en sunkig lägenhet. Plötsligt började någon smörja in sina händer med lite handkräm och säger att det är en helt fantastisk upplevelse. En annan får tuben med handkräm och kletar in även ansiktet i det. Jag skall också prova, men klicken som jag tar i handen tar slut så fort att jag måste ta mer, och mer, och mer. Sedan är allting en enda värld av psykedeliska tomtar och dunkadunkamusik.

Jag upptäcker att allt ljus är för starkt och jag kisar konstant, men även om jag kan titta, så bestämmer jag inte över mina egna ögon längre som rycker och sliter i musklerna. Till slut tar jag mig upp ur soffan där jag suttit hela tiden, för att märka att jag är femton meter lång och har en hals som kan vrida sig runt en lyktstolpe ett par varv utan problem.

Snurrig och frånvarande kommer jag in i badrummet där jag tittar mig i spegeln och ser hur ögonen flyttar sig från sida till sida, och det är omöjligt att få dem att stirra framåt som en normal människa. Jag blundar och när jag inser att det antagligen är en dröm, öppnar jag ögonen så försiktigt jag bara kan. Kramp i ögonmusklerna har jag hört ska vara obehagligt.

Pauline. Du är inte ensam att ha konstiga drömmar.

Bildspel

Jag älskar PicLens så här långt.
Synd bara att bilddagboken inte fungerar me't.

Plus att den här hunden kan vara det absolut sötaste på vår jord.

17 mars 2008

Var inne på ginza.se...

...och skrattade gott. Det här hittade jag.

Sator: Live at Sticky Fingers 2006

Har ingen aning om hur bandet låter eller om de är bra eller någonting, och visst det finns obegripligt många kända band som faktiskt spelat på Sticky, men att spela in en konsert där? Wohoo? Jag finner det minst sagt humoristiskt. Den kostar i och för sig bara 40 Swedish crowns.

Också kul att Robert Laul var på "Slicky Fitters" som han kallar det för att kolla på Hästpojken i lördags. Undrar om han hade rosa skjorta och pumakeps på sig, som vanligt.

St Patrick's Day

För övrigt får jag önska alla en glad Saint Patrick's day anglofil som jag är. Klockan tre stod irländarna i fotbollströjor, cigarett i ena handen och en Guinness i den andra, utanför Dubliners. Hade lite lust att gå in, men hejdade mig själv i sista stund.

Apropå gröna ting. Det är en oerhörd ökning av gaisprylar i stan. Det är märken hit och ränder dit. Vi syns överallt. Man kan tycka att ett kaxigt IFK skulle visa upp sig, regerande mästare och allt, men icke. Det här är snart en grönsvart stad till fullo. Från och med nu skall jag räkna gångerna jag ser något med anknytning till Göteborgsklubbarna (förutom reklam).

All reklam borde göras med norrlänningar



"Han ble' beamad."
"Jaha, hoppas han får det bra."


"...i backarna står, niger och säger att nu... njae!"

Det var med stora ögon jag tittade ut genom fönstret i morse. Visst, då jag somnade hörde jag regnsmatter mot mitt fönster och när jag tittade ut när det värsta slutat singlade frusna flingor ned till marken. Det sista jag tänkte på var att jag och Sigrid tidigare diskuterat vinterns uteblivna snö.

När jag vaknar säger mamma att det har snöat och det rejält.

Slask på Korsvägen är precis så glamouröst som det låter.

Under litteraturlektionen stirrade jag ut genom fönstret för att och kisade för att kunna urskilja konturerna av Lisebergstornet ett par hundra meter bort. Det gick knappt. Det var ju vår igår. Vad hände med våren?

Jag tror Ängeln spelade på sitt namn i dag när hon pratade om den kommande tentan. "Yeah, and then: Angel in da house" sedan fick vi gå. Jag flinade på ett uppgivet vis. Det fungerar inte kära Ängel. Du behöver en ny utmaning, du är nämligen alldeles för insnöad(!) på ämnet. Det ska jag skriva i utvärderingen av kursen i alla fall. Kanske fjäska för henne lite, men troligen inte.

Joe körde över Andreas, eller snarare vad Andreas sagt på förra föreläsningen. Det var skoj.

16 mars 2008

Frågestund

Jag ställer ju lite frågor hur som helst till er ibland. Så jag tänkte öppna mig själv för er. Helt och hållet. Ställ vilken fråga som helst och jag ska svara på den. Är det något ni undrar över? Dra er inte för de sjuka frågorna - jag har inte långt till skrattet. Ställ dem i kommentarsfältet. (Om ni nu är lite mer privata av er, så finns min mejladress inne på min profil här till höger.)

Kom igen nu, det är er tur!

Shoot.

15 mars 2008

Fönsterputs

Alltså, innan ni kastar ut det hiskeliga IFK-bladet som dök upp bland dagens reklam kan man faktiskt göra någonting gott av det.
Det fungerade nämligen utmärkt att använda pappret till att putsa fönster med. Eller rättare sagt teven. Det får bli dagens oväntade tips. Tidningpapper är det bästa att putsa fönster med. Tillsammans med ett sprut fönsterputs lämnar man inte ett spår på glaset. Fantastiskt. Så IFK:are kan faktiskt göra lite nytta. Mer sådant tack!

Röster i natten

Vad som är galet läskigt är att efter att man klätt av sig och är redo för att sova gott, upptäcker man att man hör röster. En viss röst, som man hört förut. Men det är mycket tyst. Det är inte grannarna, så pass lyhört är inte huset, och det är inte mamma eller pappa. Det går en kall kår längs ryggraden innan man inser att det är José González som sjunger.

Jag har glömt att stänga av min iPod.

För övrigt blev det en trevlig kväll. Dock gick, av förståeliga skäl, huvudpersonerna hem alldeles för tidigt. Men det var trevligt och jag önskar TC och Sofia all lycka i Alicante, Spanien, där det finns sol, bad och flaskor med rom för €2.95. Låter ju väl härligt, eller? (inte för att jag någonsin druckit rom, men det låter ju bra inte sant?)

Simons lägenhet har galna potential dessutom. I like.

14 mars 2008

Avskedskväll

Nu drar jag i väg. Det är fredag. Det är partydags.
Nej, inte egentligen.
Men det är avskedsdags. TC och Sofia åker till Spanien för att bosätta sig där borta. Jag och Sigrid hade vår avskedsfest på PC och då råkade just TC få vänta på oss. En Andreas blev lite full, för tidigt och jag blev evigt ångerfull. Men nu ska jag väl försöka reda ut det hela med att faktiskt komma i tid. Tror jag.
Innan TC på PC skall jag till Simon på... Nej, det fanns ingenting roligt att rimma på så spola tillbaka bandet.

Innan TC på PC skall jag till Simon som numera bor på ny adress. Det börjar kännas knepigt när ens vänner flyttar ur boet och skaffar sig egna nästen. Men det är väl en del av utvecklingen. Ska hur som helst bli kul. Så kul att jag nästan tror att kameran följer med ikväll.

13 mars 2008

Diskografi

Jag anser det oerhört rogivande att sitta och pyssla med sitt iTunes-bibliotek. Blåsa ur systemet helt och hållet och hälla på ny olja. Skaffa alla snygga albumomslag och fylla på med information. Fixa titlar och albumnamn. Inga versaler i prepositioner och konjunktioner här inte. Och så hittar man gamla pärlor och bortglömda skatter. Sådant är alltid trevligt.

Barmhärtighet

Ibland så händer det. Man blir bönhörd. Frågade ju i natt om någon sett min plånbok? Well, Västtrafik meddelade i dag till mamma min, att en pryl som jag antagligen gärna ville ha igen fanns på hittegodsavdelningen. När jag fick ett sms av mamma under föreläsningen blev jag lite orolig.

"Ring mamma."

Det var det enda som stod, men jag fick mig en glad överraskning i pausen när jag gjorde som jag blivit tillsagd. Ett nummer på armen och en lunch och ytterligare en föreläsning och jag hade plånboken i handen mot en avgift på 20 kr. Allting fanns kvar. Till och med mynten och sedlarna. Storartat och jag vill tacka den som anonymt återlämnat plånboken. Fick just tillbaka min tro på människan som god.

I övrigt var också ett glädjeämne att Ängeln inte var speciellt hård när hon pratade med mig om min halva uppsats. Hon var glad över att jag i alla fall lämnat in någonting och sade att hon var säker på att få en fantastisk tredje och slutgiltig draft. Vilken press jag fick på mig nu. Nåväl, bättre det än att hon sågade mitt arbete.

Och som väntat. Det var lite segt med Andreas och grammatiken hade jag inte någon koll på. Stina och jag satt som levande frågetecken, men det ordnade upp sig till slut. Lite extra läsning till nästa vecka. Dessutom hade vi i vår grupp de överlägset enklaste texterna att tolka. Blakes dikter var inte speciellt svårtydda. Det börjar gå åt rätt håll igen.

Solen sken över Älvsborgsbron och det var med ett leende på läpparna jag trängdes på bussen hem. Någon jacka hittar jag dock inte än. Inga sommargrejor framme än heller i och för sig. Kom igen! Det är mitten av mars, något gott skall väl växthuseffekten föra med sig?

Nattsudd och frågor

Det är någonting med nätter. Jag klurar på det varje gång jag sitter uppe så här. Ensam. Med en skärm eller ett anteckningsblock i nyllet. Jag brukar få ned lite tankar ofta, men jag hittar aldrig något svar på varför det alltid är på natten jag är som mest kreativ. Skulle jag vara mer kreativ på dagen om jag flyttade till USA eller Japan? Helt enkelt på andra sidan jordklotet? Är det därför Berghs bachelorkurser går framförallt i Amerika eller Australien?

Nja. Jag tror det har något med mörkret att göra. På morgonen finns inte mycket i mitt huvud. Oftast tämligen urblåst. Därför hatar jag att skriva tentor på morgonen. Men risken är att om jag skulle skriva dem på kvällen, kommer de se ut som mina matteprov under gymnasiet. Fullklottrat med illustrationer, censurer och låttexter istället för algebra, kortdivision och trigonometri.

Det känns lite krystat att sätta sig ned vid en viss tidpunkt och vara kreativ. Jag kan. Men det är inte det roligaste jag vet. Jag kan. Men det känns lite fånigt. Jag kan. Men det känns inte rätt. Så när jag lämnar in min ansökan till KY-utbildningen i reklam och marknadsföring - räkna med att det allra mesta (och bästa?) är gjort nattetid.

Kanske är det nattens lugn som ger mig energi. Eller nattens energi som ger mig ett lugn. För när jag skapar är jag oftast mycket lugn. Jag är inte en expressionist vad det gäller känslor över huvud taget egentligen, och alltså inte heller då jag skapar. I vissa städer sägs natten vibrera. Inte i Göteborg i alla fall. Om man inte bor nära en spårvagnsräls, förstås. Nej, det brukar vara mycket lugnt. Precis som jag.

Jag vill hävda att min energi kommer från livet jag levt under dagen. En febril dag ger mig en kaosartad energi under natten. En lugn dag, som denna, ger mig en energi som får mig att grubbla över sådant här. Min slutsats blir något så när färdig redan nu. Jag behöver fler intensiva dagar, enkelt uttryckt. & bara för att jag ber om dem, kommer de snart. Jag har tentor och uppsatser att skriva. Avskeds- och inflyttningsfester att infinna mig på och en del andra saker på det. Det här kommer bli bra. Det blir det.
---

I morgon kommer det inte bli mycket att skriva om gissar jag. Ängeln kommer skälla ut mig för att jag inte skrivit min uppsats. Som om jag bryr mig? 4 timmar Andreas kommer nog tära på tålamodet, men det är ingen fara. Så ska jag leta efter min kära jacka. En röd Adidas är det för övrigt. Typ vind/sommarjacka. Någon som sett en sådan?

Jag ställer här ett par frågor. Lust att hjälpa mig?
1. Skriver du blogg? Varför?
2. Har du sett ett par snygga Converse som jag borde köpa?
3. En plånbok borttappad på buss 30, sett den? Annars måste jag köpa en ny.
4. Vet du vad du ska göra med ditt liv? Om ja, vad?

En ny favorit

Sådant här älskar jag.
(Sigrid kommer ju älska introt, men fortsätt till efter det - det är som sagt bara ett intro)

Tack Silverfisken för tipset.
Och nej. Jag borde inte alls sova nu. Sluta tjata genast.

12 mars 2008

Nationaldagsfirande

I dag har här firats med en hejdundrande middag. Det är nämligen en alldeles speciell dag. Nej, ingen fyller år. Ingen har namnsdag. Ingenting sådant. Men det är nationaldag.
Flaggan hänger ut på balkongen, stolt står den fortfarande och viftar i regn och mörker, upplyst av en ljuskälla i dagarna benämnd som spotlight, tidigare strålkastare. Det har firats med middag från nationens egna minst sagt traditionsrika kokbok. Nationalsången har spelats, om så än bara med monofonisk ringsignal. Ja, de styrande hade varit stolt över att se exilet leva och se upp till modernationen.

Ja, vilken nation det är jag talar om? Ingen idé att hålla er på halster längre nej.

Republiken Jamtland förstås. Den 12 mars är republikens nationaldag och det firas med den blåvitgröna flaggan på svaj, med nationalrätten kolbulle på bordet och Jamtlandssången i öronen. Jag längtar just nu något oerhört till Yran och Ewert Ljusbergs presidenttal till folket. Maken till gemenskap och tryck i publiken har jag aldrig någonsin upplevt på annan plats. Inte ens Landskrona - GAIS 2005. Att denna historiska och vänskapliga patriotism kan leva vidare är i alla fall i mitt sinne, något fantastiskt som måste bevaras. Om inte annat för den goda komikens skull.

Kill Buljo

Tittade på Kill Buljo tidigare i dag. Jisses, vad jag skrattade. Filmen kommer från Norge och är en parodi på Tarantinos Kill Bill, men det blir också en parodi på norrmännen själva på ett vis. Stundtals galet roligt och dialog som i dessa Youtube-klassiker. Ibland bli det lite för mycket och överdrivet. Det finns liksom ingen gräns och parodier balanserar på en tunn linje med en eldslåga under. Minsta lilla vackling och eldslågan tar tag i tråden och allt brister. Då får vi en brinnande manusförfattar- och regissörsbål istället.

Men vad sjutton; En grå eftermiddag som denna var det upplyftande.

Lättare problem

Förutom omedvetna självmordsförsök, lättare sömnproblem och en början på kalaskula så har jag ett nytt problem. Jag har sett den ultimata jackan för mig i sommar. Men jag kan inte hitta den någonstans. Inte för att jag rört mig ur min stol, som för övrigt heter Myra, men ändå! Jag lever i framtiden och skall få allt serverat på ett silverfat via en tunn kabel och vågor genom luften. Men jag får väl ge mig ut på jakt.

I morgon. Eller så.

Det är i alla fall en Adidasjacka som en av killarna i FootballIcon2 har. Inte för att den syns i klippet, men i alla fall. Det är ett bra program för fotbollsintresserade och/eller dokusåpafantaster och sänds på TV4 Sport just nu. Samma säsong för andra eller tredje gången i ordningen?

Det undermedvetna gäckar mig

Det är inte kul att vakna av att man trycker ned sitt eget huvud i kudden. Undermedvetna kvävningsförsök? I så fall misslyckades jag uppenbarligen, men en oerhörd huvudvärk med spänningar i nacken fick jag. Smärtstillande och massage någon? Jag skulle vara evigt tacksam..?

11 mars 2008

Prestandaproblem

Gårdagens föreläsning, jag återkommer alldeles för ofta till den jag vet men det här är nog sista gången, handlade bland annat om denna kvinna.

Nu råkar Wikipedia tycka om henne och har henne som utvald artikel. Alltså, världen är alldeles för liten. Eller så har världen valt fel processor till sin megadator. Eller så har man anställt på tok för dåliga programmerare. Jag kräver mer mångfald i världen. Men då börjar väl världen sacka efter i tid, och det har vi ju varken tid eller råd med.

Tillbaka i tristess igen

Om gårdagens föreläsning var en rejäl stämningshöjare bland elevskaran var dagens två desto mer banala och gäspningsframkallande. Ämnet lingvistik som sådant är intressant, men jösses vad Andreas hade svårt att få igång oss. Efter Rons uppvisning i pedagogik hade ribban höjts och Andreas "If you don't have any further questions it's time for me to leave the country he he" gjorde inte någon på läktaren glad. Ett ensamt fniss av empati kunde höras.

Ängeln blev tillbakatryckt av en enad klass. När hennes slutsatser om Mary Shelleys Frankenstein blev underminerade av klassens påpekanden på andra fakta, försökte hon slingra sig ur det hela. Vi hade henne nästan med rep runt halsen då hon kom loss med ett "but that wasn't what I meant. I meant this and that" och plötsligt stod hon på vår sida. I dag blev Einar stoppad innan han ens hunnit säga något. Han räckte upp handen och fick en av de syrligaste kommentarer jag hört i "No, please let me finish, I haven't proved my point yet." Det är synd om honom. Och Ängeln blir mer och mer som en kvinnlig Ulf. Tur vi har Joe i morgon så Einar får sig en släng med lärarkärlek.

Sov alldeles för många timmar i natt. Det kan ju inte vara hälsosamt att vara utsövd när man vaknar eller hur? Mina ögon hade börjat klibba igen av syrebrist. Så illa var det.

10 mars 2008

En utmanare till titeln

Jag älskar föreläsningarna med Ron Paul. Han är lite flamsig, men utan att det inkräktar på faktan han lägger fram. Jag lärde mig antagligen mer i morse än vad Ängeln kommer att lära mig under hela kursens gång. Dessutom fick jag mig ett par ordentliga skratt och otaliga fnissningar.

Lunchade med Anton och Sigrid på Hamburgerbaren på Andra Långgatan. I klass med Grubbs som jag tidigare utnämnt till min godaste burgarupplevelse någonsin. Men göteborgsrestaurangen faller på att Grubbs har ett bredare utbud av underliga, men ack så goda, smakupplevelser.

Nu skall jag sätta på mig mjukisbyxor och luta mig tillbaka, för första gången iförd månadslinser, och läsa. I like.

EDIT: Pappa ville ha sällskap när vi tittar på datorer åt min kusin, så vi drog till Sisjön för att försöka fynda. Men nu, nu ska jag luta mig tillbaka och läsa. Ett par timmar försenad.

Super

Jag har utvecklat ett beteende som gör att jag inte kan somna förrän morgontidningen kommer. Det gör den halv fyra varje morgon. Men jag måste inte gå och läsa den eller något sådant, jag måste bara höra den dimpa ned på andra sidan väggen. Schdoffsch låter det när dunset och prasslet förenas i en enda rörelse.

Efter att ha tittat på Superbad, ja den var underbar till skillnad från andra high school-filmer, ligger jag nu och tittar på en amerikansk/brittisk dokumentär om barn och ungdomar som har sjukdomar som gör dem feta. På ett par stycken fungerar inte den del i hjärnan som ger en mättnadskänsla, varpå personerna alltid känner sig hungriga. Nu ska de få hjälp. Amerikaner är ofta feta. Britter också. Men britterna har ett sjukligt behov av att visa upp det i dokumentärer. Tro mig, de gånger jag tittade på teve under bästa sändningstid i England, fanns det alltid någon kanal som visade dokumentärer om abnormaliteter. Oerhörda begär, udda handikapp och tjocka penisar. You name it, they've got it.

Den lilla mage laptopen vilar på och mina lättare sömnsvårigheter känns inte som världens största problem längre.

09 mars 2008

Osynkat värre

Okej. Om jag nu läste av mitt schema och min literaturlista rätt, skall jag ha läst Frankenstein till på tisdag. Inga problem. Mest irriterande är att schemat och listan är de mest osynkade samarbetande parterna någonsin. Engelska Institutionen är galet flummig. Men nu vet ni vad jag ska göra de närmsta timmarna. Vare sig ni ville veta eller inte.

En skön kväll

Det blev en rätt lugn utekväll. Vi hamnade på King's Head på Andra Långgatan och orkade aldrig ta oss någon annanstans. Elin och gänget tipsade om att kanske komma dit, men det blev aldrig så. Jag, Anton och Sigrid hade gott umgänge över några öl och jag fick mig ett par Guinness, sedan var jag mer än nöjd.
Nu sitter jag här och är överdrivet pigg, men om jag lägger huvudet på sned, känner jag hur sömnen sveper in över mig.

Nej, nu väntar lite skön sömn och plugg i morgon.

08 mars 2008

Jag är en tämligen vanlig student

Jag har definitivt misskött pluggandet under denna lediga vecka och ju längre tiden går och ju närmare föreläsningarna kommer i tiden, desto mer ångestfyllt blir det att titta på läslistan för att se vad man egentligen borde gjort.
Och det dröjer i alla fall två timmar till innan jag tar tag i't. Liverpool - Newcastle på teve, förstår ni.

Svar på tal

Det absolut snyggaste svaret någonsin på kvällstidningars skvaller.
Peter Stormare är bra.

Hårigt

Dagen ägnades åt två Friends-avsnitt. Och fortsatt upprensning av mitt musikbibliotek. Allt jag inte lyssnar på, tycker är skit eller pinsamt försvinner.

En relativt stor del av dagen gick åt till att förvandla mitt rum till en fotostudio. Man tager vad man haver till utrustning och i det här fallet fick två stycken bordslampor med nakna glödlampor agera belysning. Det fungerade rätt bra. Eller vad tycker ni?

Min absoluta favoritbild på Sigrid av det hundratal som togs.

I morgon skall Sigrid vara hårmodell i en hiskelig orange tröja enligt henne själv. Önska henne lycka till här.

07 mars 2008

Ge mig, snälla?

Årets bild-galan sänds på SVT24 just nu och det är fina bilder javisst. Men jag kan inte sluta lyssna på konferenciern.
Hans röst ger mig ett stort vill-ha-begär.
Plastikoperation på stämbanden är nästa dröm.

Truly Addictive

Klicka inte här. Ni kommer inte kunna sluta förrän ni sliter håret av er och jag vill inte heller bli anledningen till några självmord. Lovar ni att inte anklaga mig, kan ni klicka. Men fortfarande på egen risk.

En återförening

Gaissyster Elin var hemma i staden Göteborg på besök och det blev en kväll med många bekanta ansikten som man inte sett på lång tid. Men det var riktigt kul. Riktigt kul även om vi var på Sticky. Amerikanerna, Elin skulle visa upp staden Göteborg för, såg faktiskt inte helt uttråkade ut inne på trånga, svettiga och mörka (som dock var ljusare än jag minns det) Sticky Fingers. Kusowsky spelade men gjordes ingen rättvisa i brötet. Elin försvann, som folk alltid gör där. Vi får ta igen mer en annan dag.

Det är fredag, men det känns som söndag. Helt okej, för jag tänkte bara slappa, kolla Friends och äta kexchoklad dagen lång. Eller så bloggar jag mer. Kan bli det också.

06 mars 2008

Jacob Johansson

Den här unge göteborgaren är riktigt, riktigt skön.

Hanna har promotat ivrigt och det har satt sig.

05 mars 2008

Minnen

Sitter och lyssnar på P3 Lab från 28 februari och en intervju med sångaren i Punch & Judy, Olof Åström, där även min gamle polare Daniel spelar.

Programledaren Pelle Moeld kommer in på ämnet att bandet brukar vara rätt vilt på scenen. Jag tänker direkt på en spelning på Storan, tror jag, för ett par år sedan när trummisen Jonas Abrahamsson tappar en trumpinne i sin frenesi och börjar spela med ena handen istället. När det inte fungerar speciellt bra tar han tag i vad som finns närmast honom, en halvfull glasflaska, häller ut innehållet och börjar spela med den. Det går bra till en början och publiken älskar det. Efter ett tag går flaskan sönder och tusen glasbitar sprids över scenen. Äh, vad sjutton det är ju ändå sista låten.

Och jag spricker upp i ett stort leende över minnet. När Olof nämner historien, som säkert upprepat sig, blir jag ännu gladare.

Inte bra

Ett par glasögon och 12 linser rikare.
Men en plånbok med id-handlingar, bankkort, busskort och kontanter fattigare.

Aldrig ska man få vara riktigt nöjd.

04 mars 2008

Micke presenterar: Micke anno 2028

Jag lär vara han i grå tröja och ännu gråare fåtölj.

Är det inte en anka så är det en katt

Under avdelningen sjuka mejl hamnar det här från vänner i Kanada.

"Toilet Cleaning Instructions:
1. Put both lids of the toilet up and add 1/8 cup of pet shampoo to the water in the bowl.

2. Pick up the cat and soothe him while you carry him towards the bathroom.

3. In one smooth movement, put the cat in the toilet and close both lids. You may need to stand on the lid.

4. The cat will self agitate and make ample suds. Never mind the noises that come from the toilet, the cat is actually enjoying this.

5. Flush the toilet three or four times. This provides a "power-wash" and rinse.

6. Have someone open the front door of your home. Be sure that there are no people between the bathroom and the front door.

7. Stand behind the toilet as far as you can, and quickly lift both lids.

8. The cat will rocket out of the toilet, streak through the bathroom, and run outside where he will dry himself off.

9. Both the commode and the cat will be sparkling clean.

Sincerely,
The Dog"

En ny synvinkel

Det är ett underligt blått sken som fyller mitt rum just nu. Persiennerna är uppdragna för första gången på flera veckor. Det blå skenet ger ett skumt ljus som gör att det inte går att få ordentlig skärpa på något föremål. Ett organiserat kaos i mitt rum ligger nog också till grund för fokuseringsproblemet. Jag började nämligen att rensa på mitt skrivbord, och lade allting i min säng istället. Allting började väldigt bra och jag dammtorkade i en väldig iver över att få omorganisera och leka heminredare, men när jag försöker ställa tillbaka prylarna är det, just det, samma prylar som hamnar på samma plats igen. Så som jag, dyrt och heligt, lovade att slänga, sälja eller skänka bort ting jag inte vill ha längre.

Men nu går jag fram med stora dammsugaren. Allt oväsentligt sugs in som i ett svart hål och jag känner mig bättre och bättre för varje pryttel som försvinner. Duktigt. Det krävs så lite. Ett nytt utkikshål och så är man på gång igen.
Det började i går kväll, när jag tog tag i saker. Nu fortsätter det. Herregud, jag skall på en infokväll imorgon. Det blir bra det här.
Det blir bra.

Upplysning

Du som ringer från Per Roos Sanering AB i Boden kvart över åtta på morgonen, kan sluta med det. Jag har ingenting att säga dig.
Tack på förhand.

Som bitar i ett pussel

Så. Nu har jag rett ut en och annan sak. Känner mig lite mindre trasig och förtvivlat förvirrad. Mycket stort tack. Nu kan jag fokusera på annat.

Jag skall på infokväll på Världskulturmuséet på onsdag. Det är Berghs som kommer till Göteborg och jag är idel öra, även om det inte är i höst de studierna kommer bli aktuella. Jag måste ändå veta vad jag ska göra i framtiden för att kunna veta vad jag ska göra i höst. Reklam - sjukt, hur mycket jag vill egentligen. Tror jag.

Jag hoppas att jag kan springa ned till optikern för att hämta ut månadslinser och nya bågar i morgon. Längtar faktiskt efter de nya glasögonen. Jag hoppas jag ser lika intelligent och halvtrendig ut hemma, som jag gjorde i affären. Jag skall nog trivas.

Gaissyster kommer till stan och jag hoppas vi träffas på torsdag. Sticky är planerna enligt vad jag erfarit. Måste få veta hur livet i exil är när man bor i Hultsfred. Bilderna jag sett tyder på att hon mår bra. Det är över sju månader sedan vi träffades senast. Hon gav mig ett sugmärke för att jag skulle komma ihåg henne. Men det behövdes nog inte.

Bitarna faller på plats så sakteliga i alla fall. Nu ska jag bädda och sova på min nya kudde. Man kan ju bli upphetsad för mindre! Ärligt.

03 mars 2008

En sådan där period, ni vet?

Egentligen skulle jag tända ljuset, men det skulle också göra mig gladare än vad jag egentligen är. Egentligen skulle jag byta låt till någonting muntrare, men det skulle också göra mig muntrare än vad jag egentligen är. Egentligen skulle jag hälla upp ett till glas läsk och hämta en negerboll, men det skulle också göra mig nöjdare än vad jag egentligen är.

Är inne i en period där jag inte värdesätter det som händer mig på ett rättvist vis, dessutom är jag bitter och gnällig för jämnan. Jag skulle kunna vända på det hela och jag vet hur. Men jag känner inte för det, för oron kommer ändå finnas där. Men jag kan inte fråga rätt ut. Nej, det får komma som det kommer. Tids nog klurar jag nog ut något.

Men under den här tiden då? Innan jag klurat ut det där som tynger mig. Vad ska jag göra då? Sitta och vänta på att någon ska komma klappa mig på huvudet, säga att det blir bra och det inte är så farligt? Det låter rätt patetiskt. Men det är ungefär det jag gör. Har flera saker jag skulle kunna ta tag i, men det finns ingen kraft. Ingen ork.

Jag vet vad jag ska göra, men det finns ingen ork till det och det gör mig än mer frustrerad. En promenad i det vackra vädret i dag hade varit trevligt, men jag tar mig inte tid. I stället sitter jag inne och glor på teve, klickar runt bland menlösa bloggar och blir uttjatad av ändlösa spaltmeter av nöjesjournalistik. För att inte tala om alla Youtube-klipp.

Väntar i stället, i mitt mörka rum, på något som skall förgylla. Helst ska jag inte behöva röra mig ur fläcken. Eller så ska det vara ett riktigt äventyr. Någonting som får mig nyfiken igen. Vilja vara på hugget. Men just nu är det mörkt även utomhus. Det lockar inte. Inte alls. Persiennerna är neddragna och det är mina ögonlock också. Där bakom händerna.

(Nu kommer mamma läsa det här och blir orolig så att hela kroppen skakar. Bli inte det mamma, jag klarar mig. Och du läser bloggen på egen risk.)

Teven - människans bästa vän?

Nu toklängtar jag bara efter att se det sjätte avsnittet av Jpod. Så jag ska fixa lite grann att dricka. Lite grann att äta. Sedan titta på ett par avsnitt av Vänner. Sedan är det Jpod S01E06 som gäller. Jag blir en teveholist under sådana här tider.

Tankar och TP

En mycket underligare känsla har fyllt min mage i natt. Vet inte hur jag ska tackla den. Den har funnits förut, men situationen en helt annan. Det finns saker som jag helst inte ser händer. Typ som att min knäskål går ur led igen. Och annat.

Söndagskvällen var trevlig i sällskap med Jenny och Sigrid. Scream 2 och ett parti Trivial Pursuit spelades. Inte visste jag att man kan klämma ur så många frågor om Stellan Bengtsson och Manila.

02 mars 2008

Only in America

Det här var bisarr läsning.
Att det ens kan hittas på ett ord som "anti-krampolicy".

Total likgiltighet

Härligt att sova bort hela Vasaloppet. Hade inte ens en aning om att det var i dag. Okej, där ljög jag men jag blev ändå paff då jag klickade mig in på Aftonblaskan och läste om Aucklands seger.
Men det kändes inte någonstans. Total likgiltighet.

Vissa kvällar lyfts en humör ett steg ytterligare. Jag tackar Internet och kommunikationsmöjligheterna av i dag.

Dagens uppgifter.
( ) Fotboll: Bolton - Liverpool (första halvlek på motionscykeln)
( ) Film: München
( ) Se avsnitt 5 av Jpod.
( ) eh..?

01 mars 2008

Lev nu, det är inte långt kvar

Hon vet hur man skriver ett inlägg som berör och får en att tänka lite.

Mellodags igen

Melodifestivalen har precis startat och såg och lät inte Strömstedt galet lik en viss halmstadsbo vid namn Per?
Skjortan?! Frisyren?! Taktstampandet?! Musiken?! Den ensamma körtjejen med tamburin?!

Och tjejerna i Calaisa får mig att falla pladask. Gosh.
Think unsexy thoughts, think unsexy thoughts, think unsexy thoughts.

Nu är den här




Nu finns min fotbollsblogg uppe för allmänheten. Straffspark. Klicka på bilden i sidmenyn för att komma dit.


Snart börjas det

Det är drygt nio timmar kvar tills min fotbollsblogg startar upp.
Klockan 12:00 kommer det hela inledas med en kort presentation. Första uppladdningen blir inför GAIS - IFK Norrköping som spelas på Ruddalens IP i morgon klockan 14:30.

Ska bli kul att skriva ohämmat om fotboll. Det blir självklart ohämmat här med, och jag ska minsann fortsätta snitta tre inlägg om dagen som jag gör nu.