Boost.

Har tagit en liten paus från biologipluggandet.
Presskonferens från GAIS sida imorgon igen. Hoppas på en stor överraskning. Tveksam till om jag vill se Ringberg i gaiströja igen. Selakovic? Varför skulle vi vilja ha honom?

Näe. I morgon vill jag ha något som får mig att skutta runt och jubla på mina kryckor.

I dag har varit en lång dag av självförtroendeboost.
I journalistiken ska vi nu opponera på varandras krönikor/kåserier, så vi delades upp i grupper och jag råkade hamna precis bredvid den grupp som opponerade på bland annat min krönika/kåseri (jag har inte riktigt bestämt.) De började med att diskutera en av krönikorna, men jag kunde inte se vilken och så hör jag hur de tycker att den är skitdålig. Sedan visar det sig att det inte är min. Sedan kommenterar de nästa med att den inte heller var så bra, men den duger. Det visade sig inte heller vara min. Den tredje och sista var helt klockren enligt båda två i den gruppen (varav den ena är känd för att kunna tycka oerhört mycket om saker och ting) och det var min! Åh, vilken självförtroendeboost.

När jag ska gå ut grabbar min lärare tag i mig och drar tillbaka mig och berättar att hon tycker det är riktigt roligt att Lyran har tagit steg framåt och hon berömmer oss. Hon berömmer mig också lite mer individuellt för det hon läst hittills. Hon sa att jag hade talang och det var tur att jag fattat pennan! Åh. Sånt gillar man att höra.

Ni minns matteprovet som gick åt helvete? Det gick inte åt helvete. Jag hade ju rätt på de fyra uppgifterna som jag gjorde och klarade därmed G. Fantastiskt. Och ni som varit med riktigt länge vet att jag inte alls var speciellt förtjust i mitt arbete om den amerikanska revolutionen. Det lyckades jag få MVG- på och det såg bara positivt ut enligt idolen Magnus.

På gympan sjönk det lite, för jag kan ju fortfarande inte vara med och idag spelade man fotboll. Åh, vad det spratt i benen. Jag ville så gärna sparka. GAAAH. Jag dör ändå. Men jag lär vara odräglig ett bra tag framöver. Åtminstone tills biologiprovet i morgon.

Nu är det fortsatt biologiplugg i knappa två timmar. Sedan skall jag kunna det hela.

I truly hate mondays.

HELVETE.

Missade Persbrandt på Ett herrans liv idag. Mitt liv är helt ur balans om jag blir så arg att jag slår mig själv för att jag missade det.

I hate mondays.

Okej. Nu har jag gjort 71 av instuderingsfrågorna. Jag är oerhört seg.

Men i alla fall.
Lyckades riktigt bra på religionen på vårt "seminarie" trots att jag inte ens läst något. Orkade helt enkelt inte, men vi diskuterade bara saker som vi redan visste. Skönt det. Hade kanske kunnat vara bra att referera till artiklarna, men äschdå. Hon är dansk. Det ordnar sig.

Idrottsfysiologilabben idag var... inte svår... och inte lätt. Den var mest jobbig egentligen, för det är rätt svårt att veta vad man egentligen använder när man gör vad och hur är ju ännu värre. Att sedan prata om musklerna på latin det går inte. Vi är fortfarande i stadiet där vi säger "den där" och petar och pekar på oss.

Trångt som in i helvete på cp-sexton i dag. Hemsk tid att åka hem det där egentligen. Nåväl. Det är inte många gånger kvar med kryckor, förhoppningsvis.
Kanske kan få släppa dom på fredag? Hoppas innerligt.

Åkte plötsligt till Ikea på rea. Hihi. Ikea <-> Rea. Det rimmar ju. (ja, ni kan läsa er till hur trött jag är.) Hittade i alla fall svart-vita magneter. Finfint ska det bli till min nya spejsade whiteboard med presentpapper. Ni som inte förstår får titta in på bilddagboken och leta.
Fick världens inspiration, som vanligt att göra om mitt rum, men det lär inte bli förrän till våren. Pappa låter rätt positiv till att faktiskt måla om i mitt rum dessutom. Me likeo.

Sedan har det varit historiafrågor som har blivit svarade på och som sagt instuderingsfrågorna till det stundande biologiprovet.
Jenny - jag lider med dig.
Sigrid - jag lider med dig.
Alla i vår klass som har Biologi B - jag lider med er.
Solle - jag dödar dig.

Nu ska jag sova gott i ett par timmar för att gå upp tidigt i morgon och ha journalistik klockan 08:00. Slutar inte förrän 17:15 och efter det måste jag plugga vidare på biologin.
I'm bloody fucked. (rolig mening.)

Smärtor.

Negativt med att skriva så mycket som jag gjort i dag är tydligen att min fingerskada dykt upp igen.

För drygt ett år sedan var jag hos skolläkaren med mitt finger och klagade över smärtor i leden längst in mot handflatan på vänster långfinger. Det fanns dessutom något hårt som inte borde sitta där enligt mig. Läkaren trodde att det antingen var a) en benbit som låg löst i leden och då och då kan hoppa fram eller b) en senblåsa eller något sånt där. Alltså en vätskefylld blåsa som går att spräcka genom att trycka stenhårt på det hårda.

Så jag gjorde det och efter ett par dagars tryckande kände jag hur något gled undan och det gjorde inte ont längre. Efter att ha skrivit en massa biologi och även en del på mitt projektarbete har den där hårda knölen kommit tillbaka och det gör att mitt långfinger är lite ur spel, vilket försvårar mitt skrivande.

Nåväl. I-landsproblem säger vi väl.

Söndagskrönika.

Är det bara det att vi svenskar är så förbannat försiktiga? Eller håller vi på att bli ordentligt ifrånsprungna i fotbollsvärlden?

I Sverige utökar man Allsvenskan för att få mer plats för ungdomar att slå sig in i lagen. På sikt kanske det har sin inverkan på landslaget i och med att fler och fler talanger får mer speltid. Men om man blickar mot England och deras högsta liga, som jag rankar som bäst i världen med sitt fysiska spel samtidigt som man har oerhört tekniska spelare blandat, så släpper man fram unga förmågor på ett helt annat vis. Vi har Wayne Rooney och Christiano Ronaldo. De har ju varit med hur länge som helst känns det som, men i verkligheten är de fortfarande, med svenska mått mätt, talanger som ska skolas in i laget.
För det är just detta som är problemet med svensk fotboll i dag. Det skolas in alldeles för länge. När vi tror att Markus Rosenberg fortfarande är en jättetalang som 24-åring, då är vi helt ute och cyklar. Nyss nämnda Manchester United-spelare är yngre än vår jättetalang och de är världsspelare. Visst. Selektivt urval är väl en faktor. Vi är inte så individuellt drillade som i andra länder, och vi tänker främst på laget i ungdomsår. Mycket kollektiv bestraffning och liknande.

I Sverige vågar man inte på samma sätt släppa fram talanger. Just detta år har kanske varit lite av ett trendbrott skulle jag dock vilja säga, då både Elfsborg och AIK hade ett relativt ungt lag på planen och kunde dra ifrån i toppen. Men fortfarande. Det är löjligt att höra gaisare klaga och förbanna unga spelare de aldrig sett spela. Kan bero på att de aldrig fick chansen i och med att lagen köper hem dyra importer och sätter framför sina egna talanger. Djurgårdens Quirinho var verkligen årets flopp i Allsvenskan. Jag tror aldrig jag sett en så dyr spelare prestera så lite under en hel säsong. Han har lovat bättring till nästa år. Men jag hade hellre velat se en ny Hysén träda fram från Djurgårdens täta ungdomsled.

Men en sak till. Det här med att späda ut serien med två lag till lär knappast höja den svenska fotbollsstandarden. Den lär bredda den. Men inte höja den. Det är så Danmark fått en liga som håller för internationellt spel. Man har minskat på lagen och fått den högsta eliten som spelar. Man tycker ju att Sverige borde ha en bredare elit i och med att vi är dubbelt så många invånare, men tyvärr gäller inte det logiska tänkandet inom fotboll, eller resten av sportvärlden. I många andra sporter är vi exceptionellt bra för att vara ett sådant litet land, titta bara på hockeyn. Bara i New York bor lika många som i Sverige och ändå har Sverige en skarpare elit än USA.

GAIS satsar ungt denna övergångssäsong. Det märks på inköpen. Stabilt bakåt med äldre och rutinerade spelare. Ett stabilt mittfältspar där man kan variera mellan Khari, Lundgren och Ekong. Förhoppningsvis vår 24-årige jättetalang Bobbie på kanten och så ett tvåmannaanfall med en ung hungrig och en lite mer rutinerad som agerar målgörare och fadder åt den yngre. Hoppas någon är på ingång. Det här är riktigt bra. Det är 2008 vi ska vara på vår ordentliga väg mot Champions League. Utveckling sker genom att ta risker.

(okej, ingen klockren krönika, för jag orkar inte disponera den ordentligt, men jag får fram det jag vill säga i alla fall.)

Gaisnegg.

Men det var då ett helvete vad det neggas överallt på gaisplanken i cybervärlden. Vi är inte ens inne på det allsvenska året 2007.

Ingen som minns NÄR Rolle värvade Keene och hur oväntad värvningen var? Joi var grym och Khari en ordinarie landslagsman. Alla kom på senvintern. Inte tidigt.

Minns speciellt Keene då han var på slutförhandlingar uppe på Gaisgården när jag gjorde en intervju med Rolle. Senare på dagen gick det rykten om en engelsman och jag kunde genom bilder bekräfta att det var denna James de pratade om. Alla, utom Anna och hennes pappa, misstrodde mig, men tji fick de.
Detta var i februari om jag inte har helt fel.

Ta det lugnt, alla gaisare där ute. Det här ordnar sig. Vi ska ha BP och Trelleborg efter oss. Så är det bara. Dessutom är det bara ett lag som åker ur nästa år. Hallå? Det är som upplagt för en mellansäsong där unga talanger slår igenom för att Rolle och Gren vågar satsa. Det här ser bra ut!

Finaldags.

Hej i stugan. Nu sitter jag uppe igen. Gick och lade mig kring fyra fem i natt. Låg och löste sudoku och kryptokorsord. Lustiga nattnöjen. Men det var bara så skönt.

Så upp halv nio för att börja rapportera in resultat. Trodde jag ja, tydligen en massa strul nere på Lundbystrand som gjort att de inte kunnat få in resultaten ordentligt. Förseningar och sånt där. Men nu har jag gjort första etappen av åttondelar, kvartar och semifinaler.

Finns en mängd bilder från gårdagens middag uppe på bilddagboken nu också.

Sigrids födelsedagsmiddag.

Åhjävlar. Jag har lite svårt att skriva nu känner jag.
Det där sista två glasen tog väldigt hårt mot lilla mig. Kanske bra att jag lämnade det sista glaset champagne till Sigrid för nattadrink. Men jag mår helt fantastiskt och det här var ett absurt bra framträdande för min del. Eller hur man nu ska säga det. Jag hade i alla fall trevligt hela kvällen och Sigrids myspysmiddag var lyckad.
I och för sig skriver jag detta med lite alkohol i kroppen, men tro mig, vartenda ord är sant.
Har dessutom över 125 bilder från partajet. Alla är inte bra, men jag hoppas att några skall gå att använda.

Åh, ur socialitetsperspektiv var den här kvällen nästan perfekt. Pratade mycket med Jenny som är så söt så. Även den andra Jenny som också är jättesöt och går i TC's klass på Schillerska. Jag orkar inte riktigt berätta allt, men det var en helt perfekt kväll och jag gratulerar och tackar Sigrid för den. Hon är så snäll så. Hennes mamma också för den delen. Fantastiskt.

Nu har mina föräldrar sagt åt mig att gå och lägga mig, men jag vill inte! Vill lyssna på bra musik och njuta tills jag blir helt nykter igen.

Jet.

Jag var bara tvungen att lägga upp hela låten från youtube.

Ska snart till Sigrid på middag. Måste byta om så att man ser lite snofsig ut. Byebye.

GAIS.

Jag är dessutom sjukt nyfiken på vem det är som har värvats till GAIS.

I morgon, egentligen idag, skall ett eller möjligtvis två nyförvärv presenteras inför förmodan storpublik i Nordstan på GAIS julmarknad. Jag skall dit klockan 16 då de tydligen skall visas upp likt troféer. Kanske är det äntligen Sheriff Suma som kommit till klubben efter att inte ha, enligt rykten, kunnat ta sig till Göteborg från Åtvidaberg på grund av översvämningar till den senaste presskonferensen. Kanske har någon från hisingsklubben kommit över på den grönsvarta sidan? Kanske blir det en besvikelse och det visar sig vara pojklagsspelare som värvats. Den möjligheten finns alltid. Såsom gais.se skrev i sitt meddelande; "Kanske presenteras en ung fräsch talang eller så är det en rutinerad gammal räv!" (inte exakt citat och kanske inte borde sättas inom citationsflärpar, men ni fattar poängen)

Så. Nu är det lite pirrigt. Och jag undrar när Nina ska komma hem, jag menar. Hon sa att hon bara skulle vara med på förfesten. Hon är inte här nu? Jag undrar hur när den riktiga festen börjar...

Jet - dagens stråle.

Dagens... eller ja.. nattens (egentligen alla dagar och nätters) låt är definitivt:

Are you gonna be my girl?
Jet

Känd i Sverige som reklamfilmsmusik. Minns inte riktigt om det var Vodafone eller någon som hade den i sin reklamfilm. Men många andra har blivit kända genom reklam. Göteborgaren José Gonzales låg etta på englandslistan ett tag nästan enbart på grund av att hans låt "Heartbeats" var den som spelades i bakgrunden på Sony Bravia-reklamen med studsbollarna.
Vackrare reklam har aldrig någonsin skådats.

Grannskap.

Åh, min nya granne är ju härlig!
Vi klev ut genom dörrarna exakt samtidigt. Jag skulle ut och hämta min biologibok som Fredrik stulit och så snällt åkte och lämnade tillbaka. Ilias, som min granne heter, skulle till Coop eller möjligtvis Expert eller Systemet, eller kanske BK eller Triumfglass. Nåväl. Något av det. Spelar ingen roll för han pratade tevespel med mig. Han hade ringt runt till varenda kedja som sålt Nintendo Wii och frågat om de hade några kvar. Alla hade skrattat och sagt nej. Jag vill också ha det. Så vi pratade lite om det och hur coolt vi tyckte det verkade vara.

Så. Slutsats - min granne verkar otroligt chill!

Jobb.

En av årets stora händelser är här.
Jag måste sitta och rapportera in resultat från Citroën Cup.
Lägga upp dem på Internet och sedan sova mellan gångerna.
10 matcher åt gången. Det är segt.

Nåväl.
Hela dagen har varit oerhört seg egentligen. Sov inte bra i natt till att börja med. Sov tillräckligt många timmar, men var helt slut när jag vaknade ändå. Vanligtvis piggnar man till efter en halvtimme, men jag har inte vaknat än. Sover väl inte tillräckligt djupt antar jag. Kanske vaktar mitt knä lite extra när jag sover utan skyddet, utan att jag själv är medveten om det.
Jobbigt är det i alla fall.

I övrigt. Somnade nästan som vanligt på fysiken. Biologin är desto intressantare. Trodde aldrig att jag skulle säga det där, men så är det.
Skaffade vuxenpoäng tillsammans med Solle i dag när vi ordnade med Lyrankontot. Idioten, även kallad Jag, hade dock glömt mitt id-kort hemma så vi kunde inte ta ut några pengar. Vafan. Skamligt gjort. Nåväl.
Vi fixar det här ändå.
Måste bara hitta kortet...

Har suttit och skrivit vem som ska få alla julklappar i dag. Alltså, satt sådana där lappar och skrivit "God Jul X önskar Y" med de vackraste av kapitäler.

Kära Bräcke.

Just när vi pratade om nationalism på historian idag.

Men hallå?
DET HÄR är ju bara att gå för långt? Dessutom min gamla skola. Fina Bräckeskolan.
Just den här låten är ju en psalm, men den har alltid sjungits och kommer ALLTID att sjungas förhoppningsvis. Det är ju bara patetiskt hela saken (iofs är religion helt andra saker i andra länder och kanske från det land som denna familj nu kommer ifrån. men... herregud!)

(tack till Sara som tipsade om artikeln i sin blogg.)

Matteprov.

Ja, jag glömde att skriva att matteprovet gick åt helvete.

Dag.

Haha. Ja jävlar. Nu sitter jag här och skrattar. Igen.
Den här gången för mitt beteende på mattelektionen.
Jag gjorde de fyra första uppgifterna och hoppades sedan på det bästa. Det tog ungefär 20 minuter för lilla mig i riktigt långsamt tempo. Resterande tid, en timma och tio minuter satt jag och målade på provet. En julstjärna, en skidåkare, en pappa med barn som ser på fyrverkeri. En julgran och mängder med paket, en blomma till av okänd art och toner som ringade in texten "jul jul strålande jul" och det hela fick sig en rejäl omdoning.

Jag lämnade in och tanten som vaktade oss och är mattelärare för AB(?) tittade på mig efter att hon tittat på provet en kort stund och kunde inte annat än att le. Vilken glädjespridare jag är.

Magasin Lyran är tydligen en glädjespridare den också. Det var till och med folk som inte ville ha pepparkakorna vi bjöd på utan bara ville ha tidningen. Hallå? Det är coolt.
Men så blir tidningen allt bättre och bättre.

Blev dessutom jätteglad när jag fick gå tidigare från journalistiklektionen för jag var klar med mitt kåseri. Det var i princip helt felfritt och bara någon mening som skulle ändras. Kändes otroligt bra. Mycket gott betyg på notisen också. Plötsligt känns det som att jag kan ha något i tidningsvärlden att göra. Dessutom har jag hittat en ordentlig gaisare. En riktig. På Hvitfeldtska. Trodde nästan jag var ensam i en blåvit och blåröd värld.

Var hos Nina i dag också. Mysigt och vi tittade på Constantine. Inte lika mysig film och det är alltid lika roligt när Nina rycker till. Det är så gulligt. Höll dock på att somna i slutet. Riktigt trött är jag. Kan bero på att förra natten var den första jag sov utan mitt skydd på fyra veckor. Somnade runt ett och vaknade fyra och kunde inte somna om sedan. Jobbigt.

Nåväl. Nu sitter jag här. Har tröstätit utan någon egentlig anledning. Jordgubb och vaniljglass toppat med bananer, chokladsås och grädde. Syndigt eller hur. Grädde på burk är så söt också. Åh, det är farligt.

Morgonblogg.

Haha. Jajävlar. Nu sitter jag här och skrattar.
Lite för nervös inför matteprovet som jag känner kommer gå åt skogen.

Men det ordnar sig alltid, gör det inte det? Om man lägger ned tid och kraft?
Jag hoppas det.
Vi har ett slutprov att se fram emot, antar jag.
Som i alla andra ämnen.
Suck.

Nåväl. Bussen går strax. Jag får hoppa ut.

Världens modernaste land.

Mjo. Jag älskar Fredrik Lindström. Han är smart, underfundigt rak och gosig.

Han kommer snart att sitta som julvärd. Men inte nästa år, för då ska det vara en kvinna igen.

Heja Fredrik och bu åt alla oss svenskar som är alltför blyga.
Typ.
Fast jag vill vara lite bättre på att prata och inte vara så blyg och "svensk".

Plugg.

Men det var då fyhelvete vad boken ska vara svår att förstå nu då?

Efter de Moivres formel är det helt slut på kreativitet hos både mig och framförallt hos läroboksförfattarna. Var är smygreklamen och de färgglada bilderna, frågade jag och Anton varandra förut.

Jag tänker dränka mina sorger.
Tyvärr har inte vattennivån stigit hos oss än, och lär inte göra det heller. Men det finns annat att dränka sina sorger i... ja, jag tror ni vet vad jag pratar om.


Cola. Och Fredrik Lindström.

Rubrik.

Lite halvdan dag överlag i dag. (mest enformiga meningen någonsin?)
Tryckeriet har uppenbarligen glömt/skitit i oss på Magasin Lyran. Alltså kunde ingen Lyra delas ut i dag som planerat. Jobbigt.
Men luciaspex hade vi också. Det knäckte totalt kan jag bara säga.

Lite matteplugg på biblioteket och jag har erbarmligt svårt att förstå just nu. Vet inte vad det är med mig i dag. Kan ha något med de få timmarnas kass sömn jag fick i natt.

Jag älskar designen på TV4:s laguppställningspresentation som man tagit fram till handbolls-EM. Den är så snygg och informativ. Design som faktiskt inte tar något från funktionaliteten. Härligt.

Men det finns stora negativa saker här i dag också. Angående knäet. För under plåstret till det övre såret på det gamla operationssåret finns något till höger om själva såret en elakartad finne. Hängde ni med? Nåväl. Den gör fruktansvärt ont eftersom den skaver emot orthosen vilket gör mig gravt rörelsehindrad igen.
Annars är det rätt lugnt med knäet. Det verkar ha minskat en till storlek nu dessutom. Känns bra. Det känns lite mjukare än förut i alla fall. Inte lika uppblåst.

Nu ska jag försöka plugga än mer matte. Hur bra det går kommer ni kunna läsa senare.

Handboll igen.

För övrigt var det roligt att se handbollstjejerna från min dröm klara av en svår match utan mig. Seger mot Danmark med 5 bollar. Fantastiskt.
Underbart.

Men jag satt även när det var minuten kvar och trodde att Danmark skulle vända på steken. Gaisare som man är. Suck. Sumaaffären går säkert också i stöpet. Pessimist? Njae, inte jag väl?

Landslaget.

Jag antar att jag inte har så bra koll ändå.
Hade fel på 2 av 23. Nåja.

[landslagstruppen]

Matteplugg.

Jag försöker hitta ordentliga ursäkter för att inte börja plugga matte.
De börjar ta slut.

Happ.
Bara att ta upp matteboken.
Jag. Vill. Inte.
Hjälp.

GAIS.

Dahl presenterades inte alls på dagens presskonferens som man torde varit brukligt. Istället var det Tobias Holmkvist och Axel Wibrån som fick uppmärksamhet. Dessutom tyder allt på att Sheriff Suma också anländer inom en mycket snar framtid.
Tobias Holmkvist är uttagen till U18-landslaget just nu, det vill säga han är född 88 precis som jag. Roligt.

Axel Wibrån är en mycket lovande målvakt som kämpade med Dick Last i Örgryte förra året. Kanske borde Wibrån fått stå i fler matcher än de fem han fick?

Enligt både Aftonbladet och Expressen är Sheriff Suma klar för GAIS. Kontraktet är klart, och GAIS och hans klubb FC Kallon skall bara komma överens om en övergångssumma. Christer Wallin, ordförande i GAIS, säger att man jobbar dygnet runt för att lösa det hela.

Det låter lovande. Suma är bara 20 år dessutom. Det ser ut att bli ett ungt och hungrigt GAIS på planen nästa år. Men glöm för all del inte att det var i januari man knöt Keene, Johann Gudmundsson och Khari Stephenson till sig.
Det kan blir festligt på Ullevi nästa säsong.

Silly Season.

Det är lite intressant hur supportrarnas förhoppningar haussas otroligt inför en liten presskonferens.
I morgon klockan 14 kommer GAIS att hålla presskonferens på Gaisgården och nyförvärv kommer att presenteras. Antagligen blir det så att det är Henrik Dahl som är ett nyförvärv i och med att han inte fått någon ordentligt välkomnande.
En annan som också är säker (enligt artikel på Helsingborgs IF:s svenska fanssida) är Tobias Holmkvist. Han har skrivit på ett lånekontrakt med option på att bli köpt av GAIS om ett år. I och med att optionen är satt behöver GAIS inte betala mer för honom, även om han gör succé. Det känns bra. Kanske något man behövt med Keene, men då hade han antagligen inte skrivit på själv.

Sedan finns det andra spelare man vill ha.
Vad hände med Sheriff Suma som för ett par veckor sedan var bara ett par dagar från att skriva på för GAIS. Han är jag dock skeptisk till. Varför köpa en spelare som var bänknötare i Superettan?
Örgrytes högsta har också öppnat för att Ola Toivonen kan bli såld vilken dag som helst, trots vad man sagt tidigare. Det ska finnas intresse från Allsvenska klubbar och om nu GAIS Intresse AB involveras i det hela, kan det bli en win-win-situation som någon intelligent pratade om på ett av planken.
Makondele då? Han har man inte heller hört någonting om.
Gustav Andersson är också alltid lite på väg någonstans. Eller åtminstone i vissa huvuden.

Nåväl. Det verkar också vara rätt fastslaget att det endast är två spelare som presenteras i morgon. Men man kan alltid hoppas på en ordentlig överraskning. Sådana är alltid trevliga.

Handboll.

Jag måste berätta för er om min dröm jag hade natten till i dag.

Helt plötsligt befann jag mig i damhandbollslandslagets omklädningsrum innan match. Men det var ingenting konstigt med det. Jag skulle nämligen spela. Jag blev uttagen i första uppställningen både anfall och försvar. De limmade fast en peruk på mitt huvud med tapetklister.
Sedan ut och lyssna på nationalsång och jag inser att det är i Scandinavium vi spelar och jag äger sönder alla.
Vi vinner mot Ryssland i VM-finalen med 34-20 och jag har gjort 15 mål. Jag blir hyllad av 12044 i publiken och i omklädningsrummet har hela laget en gigantisk orgie efter segern.

Jag har alltid trott att det skulle vara fotboll jag var grym i.
Och dessutom i herrlandslaget och utan någon orgie.
Ja, nej. Jag vågar inte sova längre.

Mattedöd.

Okej. Nu är mitt mattesinne helt kaputt för dagen.
Man kommer till en gräns då och då, när inte hjärnan vill mer.

Då är det mycket enklare att skriva.
Mycket.

Ska lämna in två kapitel av min bok till Inger på måndag.
Måste skriva klart.

Kanske inte blir så många intellektuella diskussioner i alla fall. Men det är skönt att skrivandet inte tar speciellt mycket energi, utan går av bara farten.
Hittade en ung, mycket ung förmåga via Aftonbladet.
Bump. Hon verkar sockersöt.

Bara vanligt vatten.

Egentligen är det ingen big deal att det regnar. Regn är mysigt.
Så länge man sitter inomhus i sin varma stuga med tända ljus.

Nu kan man inte göra det hela tiden, utan då och då måste man ut och utföra sina ärenden. Som när man måste gå (läs skutta) till skolan.
Det var faktiskt ganska fint väder i helgen, och om man ser på hur det har varit annars var det kanonväder.
När en kille i min ålder klev på bussen svor han och frågade sin kompis om de hade hamnat i Borneo. Precis innan bussen stannade kom ett skyfall. Det slutade, men strax därefter kom ett till. Korta men otroligt intensiva. Likt de i regnskogen som killen syftade till.

Jag rörs inte direkt av regnet. Jag känner mig rätt hopplös med mina kryckor ändå, som jag för övrigt tappade på bussen och de for i golvet med ett sådant buller att jag nästan skrämde livet ur en söt tjej som satt och antecknade i sin kalender. Jag ber tusen gånger om ursäkt.
Men om jag inte hade haft kryckorna, hade jag svurit minst lika mycket som alla andra åt regnet. Det börjar gå till överdrift.
Samtidigt som vi förbannar vattnet lyckades det med konststycket att få oss lediga från idrottsfysiologin i dag. Vår lärare hade fått en vattenläcka hemma hos sig och var tvungen att se om sitt egna bo.

Jag kan inte hjälpa att jag skrattar när jag tänker tillbaka på min bussresa.
Det som började så bra, trots att det inte gjorde det.
Jag lyckades missa den buss jag egentligen tänkt att ta för att ha lite marginal och vara i tid till lektionen. Men jag skulle trots allt hinna till lektionen om jag tog den senare. Det är otroligt svårt att missa två bussar i rad - även om det inte är omöjligt.
Busschauffören verkar för en gångs skull harmonisk när bussen anländer på utsatt tid. Bra att den för en gångs skull håller tidtabellen. Det är lagom med folk och bussen kör på smärtfritt. Jag tänker: Gud, så härligt att det för en gångs skull fungerar med kollektivtrafiken. Man åker med en buss som inte har några fel och man har det riktigt trivsamt på resan. Inga hastiga inbromsningar eller tvära kurvor. Strax efter att jag tänkt detta får en av mittendörrarna frispel och vägrar stänga sig. Efter lite strul kommer den dock på bättre tankar och jag inbillar mig att det nog bara var för att precis hyllat bussen i mina tankar.
Vi kommer över Göta älvbron, fast inte riktigt ändå. Nästan över på fastlandssidan stannar vi och man kan se flertalet spårvagnar och bussar som står stilla framför oss. Tydligen har spårvagnarna havererat på grund av ett elfel. Orsaken till detta elektriska missöde var tydligen regnet. Detta eviga regn. Vi sitter fast och jag kommer till skolan 20 minuter för sent. 20 minuter för sent till mitt korta och koncisa föredrag om Samuel Beckett med tillhörande boksamtal i grupp.
Att man aldrig ska få vara nöjd med någonting. Regn, kollektivtrafik och böcker. Det sistnämnda grundar jag på att boken inte var någon höjdare.

Men egentligen är det ju ingen big deal att det regnar. Det är mysigt. Eller?

Film.

Mysigt hos Sigrid i går kväll.
Såg på Aristocats (vilken filmkväll innehåller inte Disney?)och konstaterade att VHS:en som produkt är död på riktigt.
Såg på Mean Girls på min och Solles begäran. Få är så söta som Lindsay Lohan på film. I verkligheten är jag lite mer skeptisk till henne, AA-möten när hon är 20 i ett land där man får dricka när man är 21?
Satte på Vin Dieselrullen Guilty men vi var tvungna att tänka och stängde av efter 20 minuter, för att upptäcka att Moulin Rouge gick på TV4. Fantastiskt. Jag som, lite grand, längtat efter att få se den igen. Det har funnits ett litet sug sedan jag var i USA i princip tror jag. Nåväl.

Egentligen skulle vi ha svenskt filmtema, men så blev icke fallet som synes.
Vi var i bokstavsordning Anton, Hilda, Jag, Nina, Sigrid och Solle.

Nina och jag tittade på uppskjutningen i natt också. Det är rätt fantastiskt det där egentligen.

Och i dag har handlat om att plugga lite matte, och faktiskt förstå den, och läsa min svenskabok som efter femton sidor inte har någon mening alls. Den är helt enkelt sjuk. Jag tror inte jag vunnit någonting på att läsa denna bok. Jo, vilken betydelse stycke- och kapitelindelning har. Dessutom har jag 60 sidor kvar att läsa.

Och jag börjar bli frustrerad över att det inte händer något på värvningsfronten. Ge oss julklappar i förväg!

Äckel.

Visst, känslan av lagomt varmt vatten mot hud är skön, men jag trodde aldrig den skulle vara så här skön. För första gången på tre veckor kunde jag nu duscha utan skydd eller bandage på benet. Åh, så underbart det var.

Plåstrena som satt kvar sedan i tisdags blev ju självklart blöta och vi var tvungna till att byta ut dem. Äckelpäckel. Massa var och gojs. Men nåväl. Jag har det på bild. Det är ganska fascinerande. Men äckligt.

Nu ska jag försöka tolka min journal lite bättre.
Hej nörd.

Dessutom filmkväll hos Sigrid ikväll. Mypys.

Ilska.

Okej. Jag ser fram emot den nya arenan, eftersom det redan är bestämt att Gamla Ullevi ska rivas. Men för i helvete, agera professionellt då. 180 miljoner? Det är ju verkligen ingenting. Precis som blåvittsupportrar har antytt; det är åt skogen för lite med 180 miljoner. Djurgården bygger nytt för en halv miljard. Malmö planerar också att bygga nytt och det för 400 miljoner.
Så kommer vi i Göteborg och sätter upp några bänkar som skall bli en arena för inte mindre än fyra lag. GAIS, IFK Göteborg, Örgryte och dessutom damlandslaget.

Vad tänker de med när de säger att de inte skall ha en finansiör som får namnet mot en viss summa pengar. Traditioner? Kommer den nya arenan heta Nya Gamla Ullevi skäms jag enormt som språkfantast och dessutom får man inte in ett jota av budget genom det. Volvogaraget låter till och med bättre. SKF Arena kanske? Kanske är Ingvar Kamprad smyggaisare och vill skjuta till någon av sina miljarder.
Åh, jag blir så förbannad när papprena kommer upp på bordet och alla blinda lovord som basunerats ut bara faller ett efter ett.
Nej, skärp er!

Ge oss en arena värdig detta millenium.

(reaktion på artikeln på aftonbladet.se)

Jackass 2.

Haha. Lite roligt att Jackass 2 faktiskt får två plus i Aftonbladet. Dålig humor i all ära, men två plus? Jisses. Det är ju så att man måste se den (och ja, jag kommer nog tycka den är skitrolig).

Mat.

Har krängt på mig jeansen nu. Härligt. Pappa är på BK också. Ännu mer fantastiskt.

Fårlunga, den nya stressbollen.

Dagen har varit sjukligt trött och minst lika flippad.

Började, som vanligt, med att försöka gnugga gruset ur ögonen och det verkade som om ett helt stenbrott fanns i tårkanalerna. Fysiklabb. Jag ägde totalt efter en stund. Åtminstone eftersom jag inte kan eller har gått igenom det vi gör. Ändå så kunde jag. Fräckt.
Nåja, Anton var duktig han med.

Biologilabben som sedan följde var den roligaste och mest intressanta i hela mitt liv. Vi skulle dissekera. Och inte någon fånig bläckfisk eller kräfta. Nej, här skulle dissekeras fårinnandöme.
Göran tömde ut ett system av lungor, hjärta, mellangärde, luftstrupe, matstrupe och egentligen skulle också lever och njurar funnits med, men tyvärr icke. Mamma Scan hade varit lite för grov i hackningen. Oj, så oaptitligt det låter. Men det var sjukt roligt.
Eftersom(?) det var ett killgäng som satt runt vårt bord blev det rätt mycket lek med organen. Men det måste sägas att det var under ordnade former. Ända till slutet. Då blev det slafs och Anders idéer var riktigt lockande, men jag tror det hade varit lite svårt att smuggla ut allt kött obemärkt. Nåväl. Vi upptäckte en oupptäckt finess med lungor dessutom.
Vi skar av en bit. Perfekt att ha i handen. Den är lite gosigt svampig och den är alltså ett perfekt substitut till stressbollar att klämma på!
Det roade jag mig med.

Nåväl. Resten av dagen var flippad efter bamba som inte blev bamba utan caféet vid Siba på Avenyn. Gott att kunna få lyxa till det så där.

Och när Sigrid fyller år får man självklart lyxa till det.

Ikväll blir det utgång dessutom. Respekt bland annat. Fast jag vet inte om jag orkar gå dit. Jag menar, det är nog jobbigt att gå med kryckor. Så vi väntar fortfarande med det ordentliga festandet. Men i alla fall.
GRATTIS till Sigrid!

Unika människor.

Åh, jag måste skriva ett par ord om den unga man som klev på 16bussen i går när jag var på väg till skolan.
Han var runt 1,90 och kan väl ha varit i min ålder. Kanske runt 20. Han hade en svart skinnjacka med päls och svarta manchesterbyxor. På fötterna hade han Clarks. Hans ansikte var stort och runt. Ingen nacke att tala om, kortklippt hår med ordentlig stylingpotential men inget vax.
Med sig hade han en portfölj och två tidningar i handen. Den ena tidningen såg ut att vara någon slags företagstidning på engelska utifrån att endast ha läst rubrikerna på framsidan. Den andra tidningen förbryllade mig. En katalog från danska leksaksjätten Lego.
Det var också denna han satt och studerade noggrannt under hela den återstående tiden jag åkte med bussen och det var ungefär tio minuter. Då och då föll hans haka nästan ned till golvet. Det var någonting riktigt häftigt och en gång brast han ut i ett högt och tydligt "Fräckt!".
Han skämdes något, när han insett vad han precis gjorde och hans kinder blev något rödare. Men snart fanns ingen skam kvar och han var ännu mer inne i sin tidning.

Det var en så udda upplevelse att jag har tänkt på det lite då och då under det senaste dygnet. En mer intressant människa får man nog leta efter med ljus och lykta. Man får nog gå igenom vartenda sockerdricksträd för att kunna hitta en mer intressant människa.
Jag ville prata med honom. För att se vem han egentligen var.
Men jag skulle gå av.
Mot skolan.
Jag undrar vart han var på väg.

Sexigt i trä.

För övrigt slås jag över att det är oerhört opryda människor som skriver under pseudonymer på aftonbladets bloggar.
Det är ju för fasiken sex, sex, sex. Man blir ju trött på skiten. Nu vill jag läsa om träd och spadar och allt osexigt som finns. Sågspån. Skruvmejslar och hyvlar. Ja, säg vad som är sexigt i ett träslöjdsklassrum. Om ni vågar!

Rester.

Ni vet säkert hur extremt roligt det är att skrapa bort sårskorpor och liknande eller hur?

Jag har suttit i en halvtimme och skrapat loss gammalt skinn, tejp och klisterrester från mitt knä nu. Åh, jag kunde nästan inte sluta.
Det jag upptäckte var att den del som man kan säga är precis ovanför mitten på såret, men inte längst upp. Övre mitten helt enkelt är ihopläkt och stygnen är under skinnet någonstans, eller nåt sånt. På mitten och nedåt förutom ett en centimeter långt område under mitten är fortfarande stygnen synliga som svart ståltråd. Myspys. Men det kändes riktigt skönt faktiskt. Och jag känner det som om jag bara blir starkare och starkare för var dag som går faktiskt.

Jag är överlycklig över att ha kommit in i fas 2 av den här rehabiliteringen som tycks vara utan slut faktiskt. Minst dryga fem månader kvar innan jag kan springa runt som vanligt.
Nåväl. En dag i taget...går lite långsamt så vi tar tre istället.

Bragdguldsfiasko.

Lite sen reaktion. Men hur i hela heliga kapernum kunde man ge bragdguldet till Anja Pärsson?
Visst hon är väl värd det också. Men det är ju knappast den största bragden. Hockeygulden var mycket större.

Nåväl.
Det blir inte som man vill ibland. Gaisare vet om det.

Vapnet - dagens mysfaktor.

Förresten måste jag ju välja ut en dagens låt.
Denna tillägnar jag den söta esteten som gick runt och sjöng på just denna låt. Så egentligen kanske det är hon som tillägnar mig den eftersom jag fick lov att lyssna en rad eller två.

Men det var så mysigt, och den påminner om att jag snart åker upp till Östersund och det skall bli så mysigt med kyla och snö och dessutom skall ju Nina följa med. Ultimat mysfaktor? (igår snackade jag om att jag ville ha sommar. jag är helknasig.)

Kalla mig
Vapnet

Torsdag.

I dag har varit en sådan där dag då olika intressanta bloggämnen sprungit runt i hjärnan på mig hela tiden. Nåväl. För att göra det enkelt så börjar jag bara skriva om dagen.

Vaknar lite för sent i och med att mobilen inte ringer slash jag lyckas stänga av den i sömnen vilket jag betvivlar starkt. Försover mig, men genom att pappa inte kan åka till jobbet förrän han sett mig vaken och ståendes av samvetskvalskäl, väcker han mig fem över sju. Bussen går om tjugo minuter, vilket betyder ingen frukost. Det är ingen ovanlighet för mig, men ändå.
Nina studsar på bussen och det blir lite pinsamt när sedan den långhårige naturesteten kommer på och sätter sig precis framför mig. Pinsamt eftersom han går i samma matteklass. Vilket betyder att vi ska ha lektion tillsammans om bara någon kvart. Nåväl. Kanske inte är så våldsamt pinsamt, i och med att vi alltid sitter på motsatt sida av klassrummet varje gång, men trots allt. Näe, så var det det här med paranoian.

Mattelektion som sagt, och jag blir mer och mer van, men jag är långt efter trots allt. Det kommer alltså att bli mycket hårt matteplugg i helgen. Jag vill inte. Men måste. Och då får man snällt rätta sig efter det.
Fysiklektion och i den där salen kan man inte bli mer än uttråkad och hungrig och allt vad negativt heter. Laddad också. Inte ens Lars spänningsskämt blir roliga, som om de nu någonsin varit det.

Bamba, fiskgrejs. I och för sig äggsås som jag tycker om, men den var lite väl vattnig och fisken lite väl torr. Som att tugga trä nästan. För det har vi alla gjort, eller hur?

Två timmar historia vilket kan låta otroligt uttråkande för vissa, men det var faktiskt inte det. Idolen fortsatte med sin ideologijämförelse och sedan fick de två lärarpraktikanterna ta vid och det blev lite anteckningar. Konstant skrivande i princip. Sedan fick i tur och ordning: Solle, Malin, Sigrid, Anton, Fredrik lust att börja kladda på mina armar. Manodepressiv om något är jag just nu. Den ena armen är fylld av kärleksfulla ord och till och med ett hjärta (det var den här sidan Sigrid satt på). Den andra armen är full av sorgsna fraser om mord och livshat (det var den här sidan Malin satt på och jag säger inte att det betyder något. men ändå.).
Resten av folket fyllde på och Solle målade en riktigt fin krona som blev till Bart Simpson som blev till, en mordisk karikatyr av en teddybjörn?

Journalistik och jag hade inte den blekaste aning om vad jag skulle skriva mitt kåseri om. Så tittade jag på kryckorna och insåg att det måste handla om något sånt här eftersom kåserier ofta är personliga. Min smått prekära bussituation angående sittplatser och sånt där jox fick bli mitt huvudämne. Efter tjugo minuter var jag klar med ett första utkast på 388 ord. Känns i och för sig som att den är klar, men vår lärare måste kommentera en gång och det är ju klokt. Får se vad hon säger så får vi ändra om lite kanske. Kanske inte.

Hemma och vädergudarna är verkligen inte med oss.
Det är riktigt dåligt väder med hård blåst och mycket regn. Tror ni att det är kul att skutta runt på en tung ryggsäck och kryckor då? Njae, tänkte väl det. Min självömkan är maximal just nu. Te och en negerboll någon?

Lycka.

Lycka är när man zappar och helt plötsligt upptäcker de nya TV4kanalerna och sedan upptäcker Aftonbladets egna kanal TV7. Än bättre är det att Virtanen dyker upp i sin lilla blomma i sin lilla vinjett till sin lilla talkshow. Det blir bättre. Det är en repris av ett avsnitt då snart legendariska Filip och Fredrik sitter i soffan. Lasse Berghagen kommer in och Virtanens bror Frank går och handlar kläder på SöFo.
Dessutom spelar Deportees live och akustiskt i studion. Myspys.

Näe, när sådana här saker händer, det är då man blir riktigt, riktigt glad.

GT - dagens sommartänk.

Det är sådana här grå och meningslösa dagar man längtar till sommar och sol så att man kan förvandla meningslösheten till allmän lathet och sollapande på bryggan.

Det är då man faktiskt längtar till musik såsom Gyllene Tider. Jag vet, Per G är inte speciellt bra, men han är unik på sitt sätt att han lyckats hitta det där svenska sommarsoundet som går hem i svenska stugor.

Så, eftersom jag längtar efter sommar idag.

Juni, Juli, Augusti
Gyllene Tider

Hoffas fettkudde.

Visste ni att man har något som kallas Hoffas fettkudde i knäet?

Tänkte väl det. Men det har man tydligen. Jag skrattade mig halvt fördärvad när jag läste detta i min journal från operationen. "..har även tagit bort en del av Hoffas fettkudde.." HAHA. Och jag visste ingenting om att jag skulle få en skruv i knäet, det sa man minsann ingenting om. Pappa pratade med min farbror och hans chef hade gjort en knäoperation där de satt in en skruv. Hädanefter måste han ha med sig intyg varje gång han skall flyga för att han inte kommer igenom säkerhetskontrollen utan BEEEEEP.

Nåväl. Hoppas jag slipper sånt.

Hej växthuseffekt, nu har vi kantareller i december också. Solle, det finns fortfarande hopp.
Börjar smått tro att mina feberruschar beror på växthuseffekten och ingenting annat.

För övrigt känns det mycket lättare med större rörlighet och genom att man tagit bort de där riktigt ofräscha (det stank rätt illa efter att läkaren tog bort dem) förbanden är det mycket skönare.
Något jag blev lite orolig över är att jag har precis, exakt noll känsel på utsidan av knäet. Inga nerver som vuxit ihop än. Men när väl nerverna växt ihop kommer känseln tillbaka på någon dag. Känns bra.

Nåväl. Sluttjôtat.

Filmatiskt.

Filmkunskapsprovet oroar mig något.
Jag har läst på allt vad historia heter i den där boken.
Lite osäker på analysstrukturerna, men det ska nog inte ta mer än en kvart att ögna igenom och minnas. Det här kommer att ordna sig.
Om nu inte Sten är alldeles för grym.

För övrigt är Laul tillbaka. Han visste inte ens om att Henrik Larsson lånats ut till Man Utd. Lite roligt. Kanske lite storhetsvansinne också från oss svenskar, eftersom jag antar att Laul trots semester haft ögon och öron öppna i Frankrike, inte hört något om övergången.

Nåväl. Nu ska jag sova.

Keene.

Det har ju rätt länge stått klart att James Keene skulle gå till Elfsborg. Så fel har inte medierna.
Men jädrar.

Jag undrar hur mycket han får för de FEM år han skrivit på för.
Det är riktigt länge i svensk fotboll. Att man skriver på för så många år på en gång.
Hjälp!

Nåväl. Lycka till, så länge inte hans nya Elfsborg möter GAIS.

Återbesök.

Var hos återbesök hos läkaren på eftermiddagen. Lite halvmysigt.
Läkaren är lite sen för han håller på att tvätta sig efter senaste operationen. Men han kommer och så hör han hur det gått med mig och sånt där och så börjar vi plocka loss orthrosen. Bort med bandaget och sedan, utan förvarning rycker han loss det tre veckor gamla plåstret som vi inte fått ta bort. AJ. Titta var jag också tvungen att göra.
Det såg fint ihopläkt ut förutom att de högsta och lägsta stygnen hade reagerat och med andra ord spuckit upp. Usch då. Så jag har ett en centimeter långt jack längst upp och en halv centimeter öppen skåra längst ned. Men det gjorde ingenting, det var snarare regel än undantag att det hände. Torka lite grann och trycka och känna lite grann. Kalla på syster som fick tvätta ordentligt och sätta på plåster och dra på ett nytt bandage och sätta på orthrosen igen.
Bra. Klart.
Dags för sjukgymnastik.

En stressad tant tar hand om mig. Trots att jag inte följt programmet ordentligt, ja jag har varit ordentligt slarvig, var hon riktigt, riktigt nöjd med mina framsteg. Det var tydligen mer sällan att man kunde lyfta benet någorlunda sträckt efter bara tre veckor.
Men jag hade problem där också. Men problemet låg i det här. Jag brukar kunna lyfta hela benet hemma, men här blev det någon slags block. Jag kunde inte röra benet och det är så frustrerande när man tar i för kung och fosterland och det inte händer något.

Men till slut, till slut lyckades jag. Och sjukgymnasten blev imponerad värre. Jag hade gjort framsteg. Självklart berättade jag inte något om min slarvighet utan fick bara order om att fortsätta jobba. Om tre veckor, den 22 december, är det återbesök hos Elvir. Han var duktig när jag låg på avdelningen. Bar min dränering och grejor.

Och ja. Nu får jag böja knäet 0-90 grader. Lycka.

Ung man böjer på benet

Nu blev jag riktigt, riktigt glad igen.
Jag kan böja på benet så mycket jag får!
75 grader alltså!
Dessutom har jag fått än lättare att sträcka ut det i sittande läge. Svårt att förklara. Men jag tror jag sa att jag lyfter underbenet utan att röra låret liksom.

Nåväl. 90 grader here I come efter imorgon!
För jag ska förhoppningsvis ta bort de kliande stygnen i morgon. Lycka.

Sjukligt lätt.

Det är sjukligt hur lätt man finner andra saker roligare än plugg.

Till och med när det är intressant plugg.

Jag skuttade in på NE.se för att få en bättre förklaring över vad diskbänksrealism var. Roligt ord. Och så läste jag. Och fick en länk till en författarinna med anknytning till ordet och vidare till en författare och till Lars Molin också. Jag läser och bli allmänbildad. Mitt nästa mål måste ju bli att läsa alla artiklar på NE.se. Tänk så intelligent man måste verka då.

Näe. Nu ska jag koka te.

Plugg.

Nu får det vara sluttänkt och mitt huvud ska bli helt tomt. Nu ska här läsas Filmkunskap.

Tankar.

Det är något med konstiga saker som fascinerar mig. Sådana saker som dödliga människor fnyser åt och skrattar. Jag vet precis hur det är. Efter drygt två år med hovåsbarnen i vår klass är det oundvikligt att inte veta hur det är.

Senast på biologilabben till exempel. Alla hovåsbarn går tyska sektionen som är indelat i sin egna grupp vid labbtillfällena. Markus heter ett av hovåsbarnen och vi andra i den första labbgruppen har skrivit upp vår längd samt uppmätta lungkapacitet. Blå penna för killar, röd för tjejer.

Hela tyskgruppen kommer invällandes när vi plockar i ordning sakerna för att gå därifrån och Markus hinner inte sätta sig ned förrän han måste utbrista i hån "Vem fan är 1,68?!".

Jag svarar lugnt att "Jo Markus, det skulle vara jag.". Han själv blir något skamsen och en annan av hovåsbarnen, Oscar, lugnar Markus med orden "Håll det inom dig, Markus" och ler.

Jag rörs inte av smädelsen eftersom jag alltid fått veta att jag är kort. I alla fall sedan mellanstadiets början. Då tog jag åt mig tillräckligt för hela livet. Nu stör jag mig bara på sådant beteende.

Detta är ett av de tillfällen då jag varit mål för hånet. Det förekommer så gott som dagligen i och med att det faktiskt inte bara är personer i deras närhet som får sig oförtjänta kängor. Så fort en estet passerar väcks förakt. Så fort en film inte innehåller mängder av stora namn, action och sex är den det sämsta de sett. Brokeback Mountain är bara ett exempel, men det är det som står närmst i tid. Så fort det handlar om homosexualitet, ja jävlar vad det är fruktansvärt.

Minns just denne Markus och Oscars miner när vi var på en pjäs förra året. Armé av älskande hette den och spelades upp av en teaterensemble bestående av enbart homo-, bi- och transpersoner. De såg ut att vara riktigt äcklade. Oscar förvånade mig, och sade faktiskt efteråt att han tyckt att pjäsen varit ganska bra, varpå Markus ger honom en blick som visade precis vad han tyckte och sådana ord säger man inte högt om personer. Inte ens om man heter Markus. Ett av många roliga ögonblick, då man nästan, nej man gör ingenting annat än skäms över dem.

Jag betvivlar att Markus, eller något av de andra hovåsbarnen läser detta, då ingen har min msn och jag inte har berättat för någon av dem om denna sida. Jag tror inte heller att man har googlat på mitt namn och faktiskt tittat in här. Det var inte heller min mening att de skulle få veta, men jag behövde skriva av mig. Hittar de igen det här, kanske de får sig en tankeställare.

Anledning till att jag faktiskt inte skriver något anonymt i detta inlägg är för att personen/erna skall få veta. Jag hoppas faktiskt att Markus stavar med c.

Jag började tänka på det här för att jag fastnade rejält i första sidorna av Samuel Becketts bok Maloneys död. Det är nog en typisk bok hovåsbarnen skulle hata.

Och som sagt. Jag snackar skit om dem, så jag är inte bättre jag. Men jag gör det i syfte att få ut mina tankar. Inte i att förnedra någon annan.

Ung pojke köper upp klubb

Det är lite lustigt att Härd äntligen tar upp ämnet på allvar i denna krönika.
Det ämne, jag spånat på i år och dagar, ja ända sedan jag visste att man kunde köpa en fotbollsklubb. Enda anledningen till att jag faktiskt inte skrivit något om min idé är nog att jag inte har kunnat stava till Roman Abramovitj tidigare.

Blir jag någon gång mångmiljardär på en sjukt bra idé likt Ingvar Kamprad, ja då kommer åtminstone ett par kronor spenderas på GAIS. Det vill jag lova. Det är ligger lite omoral i mitt tänk, och jag vet inte vad supportrarna skulle säga om GAIS plötsligt blev uppköpt. Men ger jag dem ett par spelare i absolut toppklass, en hypermodern - självägd arena och en seger i Champions League, då säger nog inte många emot.

Det är min dröm här i livet. Att göra andra människor glada. Som det ser ut nu, skulle hela fotbollssverige bli hysteriskt av glädjerus.

Minnenas blogg

Åh. Minnen väcks till liv när jag snurrar min halsduk runt mig. Fryser lite grann, dessutom är det sjukt snyggt med halsduk.

Men minnen som sagt. Den doftar (kanske luktar om man inte gillar krutrök och liknande) som när man tänder bengaliska eldar. Lite grann krut, men inte riktigt så starkt. Och inte heller jättestarkt av svavel. Jag sitter och njuter av minnet av att inte kunna andas ordentligt och knappt se handen framför mig. Myspys på träläktaren som inte finns mer. Eller jo, den finns nog. Men inte länge till. Kommer aldrig mer få stå på östra stå. Det är vemod som fyller mig just nu. Men samtidigt glädje, för att en ny arena byggs upp och det skall vara den stora vändpunkten för jojo-laget GAIS som med storstilat spel tar hem Allsvenskan 2008 på Nya Gamla Ullevi (hoppas bara inte att arenan får det namnet).

Det kliar lite i näsan nu.

Han har noll koll

Okej. Jag ska inte klaga, men varför fick inte jag reda på att vi inte hade någon religionskunskap idag? Tidigare?

Nåväl. Kanske bara dåligt minne i och för sig. Eller någon typ av kommunikationsbristning. Jag tror på det sista. Danska är inte min starka sida. FÖHELVIDHE.

Men. Jag har Idrottsfysiologi. Om ingen kommer och säger att jag inte har det heller.
Och dessutom måste jag krycka mig ned till banken för några ärenden. Vuxenpoängen haglar.

Morgonproblem.

Veckorna drar i väg i en väldig fart. Det är vecka 49 nu. Vilket innebär att grupp 1 i svenskan har boksamtal i grupp i dag. Vilket borde betyda att jag har megalång sovmorgon?

Varför sitter jag uppe, nyduschad och klar då?

FC Z tar revansch

Jösses. FC Z spelade sin säsongsavslutning nyss. Eller ja, egentligen spelades matchen i somras men den sändes för allmänheten nu. Seger mot FC Zulu från Danmark (motsvarigheten till FC Z) med 3-0.

Glädjen. Åh, vad jag saknar den.
Gåshud.

Advent.

Får väl nämna att det är första advent i dag också.
Åh, så mysigt. Blir nog tyvärr inget ljus tänt i kväll, men det kommer. Jag lovar dig!

Tevågen sprider sig likt en tsunami

Blir man inte sugen då eller?

Musik.

Myspys. Måste hitta en passande plats åt denna skapelse. Amerikafynd.

Jag gillar Moneybrothers svenska sida. Har i och för sig bara hört Dom vet ingenting om oss men den diggar jag skarpt. Gillar nästan det mesta som har ett saxofonsolo i sig. Så om du vill att jag ska gilla dig, ät upp ett notblad med saxofonsolon.

Kamerabesvär.

Oj. Jag gick in på Fujifilms hemsida med förhoppningen att man kunde ladda ned bruksanvisningen till min kamera Finepix S5200 (om jag förstår det rätt så är det S5600 som säljs i Europa... lite udda att man byter namn när kamerorna är exakt likadana.). Där fanns ingen sådan, men jag skulle antagligen kunna beställa hem en svensk bruksanvisning... för 500 spänn!

No way José!
Då sitter jag hellre och översätter alla svåra ord själv. Det är ju trots allt bara engelska.

Metallica - dagens dokumentärfilm

dagens låt.

Whiskey in the jar
Metallica

As I was going over the Cork and Kerry mountains
I saw Captain Farrell and his money he was counting
I first produced my pistol and then produced my rapier
I said "stand and deliver or the devil he may take you"
I took all of his money and it was a pretty penny
I took all of his money, yeah, and I brought it home to Molly
She swore that she loved me, no, never would she leave me
But the devil take that woman, yeah, for you know she tricked me
easy

Musha rain dum-a-do-dum-a-da
Whack for my daddy-o
Whack for my daddy-o
There's whiskey in the jar-o

Being drunk and weary I went to Molly's chamber
Taking Molly with me, but I never knew the danger
For about six or maybe seven, yeah, in walked Captain Farrell
I jumped up, fired my pistols, and I shot him with both barrels,
yeah

Musha rain dum-a-do-dum-a-da, yeah-yeah
Whack for my daddy-o
Whack for my daddy-o
There's whiskey in the jar-o

Now some men like the fishing and some men like the fowling
And some men like to hear, to hear the cannonball a-roaring
Me I like sleeping, especially in my Molly's chamber
But here I am in prison, here I am with a ball and chain, yeah

Musha rain dum-a-do-dum-a-da, yeah-yeah
Whack for my daddy-o
Whack for my daddy-o
There's whiskey in the jar-o, yeah
Whiskey in the jar-o, yeah
Musha rain dum-a-do-dum-a-da
Musha rain dum-a-do-dum-a-da, hey
Musha rain dum-a-do-dum-a-da
Musha rain dum-a-do-dum-a-da, yeah

Sheriffen har bestämt sig

Sheriff Suma till GAIS.

Det skriver många medier. Sumas agent Patrick Mörk, som även är James Keenes agent i Sverige, säger att endast små, små detaljer skiljer Suma från GAIS just nu.

Suma har inte presterat mycket det senaste året, men en provperiod hos franska toppklubben AS Monaco och att han faktiskt räknas som en av Sierra Leones bästa spelare just nu säger rätt mycket om hans potential. Rolle och Gren och Wallin och co. kan ha gjort det igen.

Ska vi säga att han blir den andra spelaren som presenteras i morgon?

Pojke utråkad av teve

Känner mig lite dålig. Fast på ett bra vis.
För egentligen orkar jag inte med Idol.
Inte min typ av underhållning.
Men jag såg på finalen i går både via ögon, öron och fingrar. Jag såg själv, jag såg via Nina i telefon och via Sigrid på MSN. Det är strongt. För att vara kille.

Mindre strongt var när jag slutade prata med Nina och sedan fick lite för ont i knäet för att kunna sitta uppe vid datorn. Det är en annan sak jag ska ta upp senare.
Så jag lägger mig i sängen, ser på nyheterna och vädret och väntar på att Idol ska börja. Sedan minns jag inte mer än att jag vaknar upp med en riktigt äcklig eftersmak av julmust i halsen och är totaltäppt i näsan. Fumlar efter mobilen, hittar den, tittar på den, ser att klockan är 9 på morgonen.
Ute i köket hör jag hur mamma ropar efter mig och undrar om jag ska ha någon risgrynsgröt i dag.
Jag missade hela slutgrejen. Blandade känslor. Jag kan i ärligt säga att jag inte såg på skiten, utan att jag somnade av uttråkning. Vidare kan jag vara med i alla diskussioner om Idol för att ha en åsikt om det och inte känna mig helt borta när folk pratar om det. Maximal utdelning.

Nu till knähistorien. Det är lite irriterande att jag kan sitta på i princip hur långa lektioner som helst, utan att ha några problem alls. Men så fort jag sätter mig vid en dator får jag problem. Det var faktiskt samma sak under journalistiklektionen senast när vi skrev notiser. Fick ont i knäet. Jag tror det är något med de elektromagnetiska krafter som skapas av datorer och det drar i något i knäet. Eller kanske inte, men det vore lite tufft om jag hade rätt.
Det är alltså fortfarande ett mysterium.

Nu ska jag städa mitt rum. Damma av prydnader och städa undan böcker och papper. Oj, så fint det kommer bli sen. Kanske.

Nyförvärv.

Jag är lite förundrad över vilka de två andra nyförvärven är.

Henrik Dahl presenteras definitivt på presskonferensen där tre nya spelare skall presenteras.

Andra möjliga är Sheriff Suma, närmast från Åtvidaberg.
Drömmen vore om James Keene helt plötsligt ändrat sig och bestämt sig för ytterligare ett år i GAIS. Men antagligen lär det vara någon eller några av de där unga grabbarna som GAIS haft ett öga på. Från Carlstad United och så vidare. Men jag hoppas på en klassvärvning nu.

Jag litar på Rolle fullt ut. Det här blir bra.

Café och idoler.

Ett nyförvärv är klart till GAIS.
Precis som det länge har spekulerats i skrev igår Henrik Dahl kontrakt med GAIS. Det skriver Lyn FCs officiella hemsida. Han har varit skadedrabbad under sina två år i den norska klubben och bara spelat 22 matcher. Innan dess fanns han i Silkeborg dit han flyttade från BK Häcken.

Namnet är kanske inte bekant för många men jag hoppas att han kan få bli skadefri och klara en plats i GAIS. Detta år hade vi ju Sandklef som varit skadedrabbad och tyvärr blev han ännu en gång skadad, men han har varit bra när han fått spelat.

Riktigt mysigt att gå på café. Efter lite omvägar och ett par regndroppar hamnade vi på Brogyllen mittemot stadsmuseet.

Tittar på idol och efter första låtarna så måste Erik leda med ett par mikrofonstativslängder. Maken till dålig inledning på Fix You var urusel tyvärr, eftersom han försöker härma Coldplays sång alldeles för mycket.
Jag gillar inte riktigt att juryn är helt omvänd nu jämfört med tidigare. Förr kunde man kasta hur mycket ris som helst, nu kan man inte annat än ösa rosor över finaldeltagarna. Svagt.

Vidare pratar jag med Nina samtidigt. Nu ska jag logga in på msn och så kanske man kan följa idol med Sigrid där dessutom.

Cafédags.

Wihou. Nu bär det av till random utvalt café för att ge Anton presenter. Och dessutom titta in på hans nya kamera! Roligt! Mysigt! Underbart!

Tjingeling.

Panda.

Jag går ett steg längre än Virtanen som bara länkade till dessa söta pandor. Åh, vad jag älskar mamma Pandas reaktion.

Galna gudar.

Har gudarna rökt på i natt?
Henrik Larsson är enligt Helsingborgs IF på väg till Manchester United. Klubben höll presskonferens i dag och Sir Alex Ferguson, manager i Man Utd, ringde till Henke i går och önskade honom lycka till i sin fortsatta karriär hos dem.

Jag får supa till på julmust för att vakna till liv.

Dagens riktigt stora glädjeämne i dag var att jag lyckades bryta blocken mot mitt knä och lårmuskel! Jag satt tillsammans med födelsedagsbarnet Anton (GRATTIS!), Fredrik och Sigrid i fönstret utanför biologisalen.
Jag koncentrerar mig otroligt hårt och titta! Underbenet lyfter sig utan att låret rör sig. Det har det inte kunnat göra sedan operationen för två och en halv vecka sedan. Det måste ju betyda att jag faktiskt blivit något starkare i muskeln och dessutom att jag hittat rätt bland nervbanorna dessutom.
Fantastiskt. Jag blev överlycklig.