Nähä.

Så länge man fick vara glad.
Jag vet, man ska inte tro på allt tidningarna skriver men Aftonbladet skriver att René Makondele är på väg att skriva nytt kontrakt med norrlandsklubben Gefle.

Hela dagen har varit en plåga.

Dagen i långhet.

Precis när jag trodde att den här dagen inte kunde bli tyngre.

Tar det från början.
Vaknar klockan sex i morse.
Skoldag så jag går upp och skrev bland annat en frukostblogg.
Skuttar ut till bussen och väntar en stund. Klockan blir 07:22 och bussen skall komma. Det gör den också. Det står ingenting på bussen men det är en 16-buss. Jag sätter mig. Nina hoppar på bussen och efter ett litet tag frågar en annan passagerare chauffören om den här bussen går till ??? (random hållplats efter brunnsparken). Det gör den inte. Det är den buss som går via Lilla Bommen och vänder vid Brunnsparken. Jag blir frustrerad och får stå och huttra en stund i väntan på den vanliga, försenade bussen.
I skolan och matten är ju inte direkt lätt, även om jag har kommit igång i tänket. Men det är fortfarande inte lätt. Inte för mig.
Fysiklektion som jag missar början på eftersom jag ska göra ett hörseltest. En uppföljning av en grej vi gjorde i ettan. Jahapp. Kommer en halvtimme för sent till fysiken och träffar på en okänd man som ska lära oss om vad en Henry är. Anders skrattar oerhört gott när han ser min förbryllade och vettskrämda min när jag kastat en snabb blick mot tavlan och sett sjukt många konstiga, okända konstanter och tecken.
Ligger ungefär två kapitel efter, men provet är ju inte förrän nästa år. Det känns betryggande. Inte.

Bamba och sedan vidarevandring till Stadsmuseet. Okej, vi åkte spårvagn men det är fortfarande en jäkla bit att gå till Kapellplatsen och från Brunnsparken. Trappor i mängder hade man och en guidad rundtur med 90 procent stående tid.
Gå/åka tillbaka till skolan. Hämta/lämna saker och åka upp till journalistiklektionen där 250 trötta fingrar (så vida ingen är defekt.) skriver notiser. Sedan får vi en utskällning för att ingen orkar berätta för henne (läraren) vad krönikorna vi läst om handlar om. Det är för sjuttsingen 15 olika ledare, krönikor och kåserier vi läst. Hur ska vi komma ihåg exakt allt?
Inombords fick jag ett rejält damputbrott.

Halv fem slutade vi och jag gick ned till stadsbiblioteket för att återlämna två blytunga böcker. Dessutom skaffade jag mig en pinkod så nu kan jag sköta allt hemifrån typ. Bra att ha.
Åker hem i en fullproppad buss. Får sittplats, men det är fortfarande jobbigt att åka buss med knäet. Kan bara sitta på vissa ställen i och med att jag inte kan böja på knäet. Mamma ringer och skäller på mig för att jag inte svarar. Tydligen hade hon ringt, men jag ska säga er att det är inte det lättaste att kunna svara när man inte ens känner vibrationerna och inte hör ljudet när det är tjattrigt i bussen. Till slut kände jag vibrationerna och svarade. Tack vare att jag inte svarade tidigt nog blev det inte pizza som mat i dag. Istället korv och makaroner. Vi har tänkt äta pizza i flera dagar men det har blivit inställt av olika anledningar och jag börjar bli frustrerad. I-landsproblem, jag vet. Men kontrasten... I går - ingen pizza och inte ens någon riktig middag när jag kom hem som mamma lovat. I förrgår - ingen pizza och istället fiskpinnar eller liknande. I dag - ingen pizza men istället korv och makaroner. Vilka kontraster i matval man kan ha.

Nu när jag satte mig ned möts jag dessutom av beskedet att James Keene är i princip klar för Elfsborg. Eller han har åtminstone sagt till GAIS ordförande Christer Wallin att han är på väg till Elfsborg. Fan. Kan någon komma med något positivt snart? Jag kunde inte ens bryta av en rad mjölkchoklad förut, så trött är jag.

Rykten säger dock att René Makondele har setts i Göteborg med flickvän och att GAIS skall ha skrivit kontrakt med honom. Detta förstärks av att GAIS skall hålla presskonferens på måndag och presentera 3 nyförvärv enligt Expressen/GT. Men jag ska inte ta ut något i förskott och tänker förbli lika bitter ikväll.

Det blir väl till att lägga sig tidigt.

I skolan.

Ojoj. Sitter faktiskt i skolan och skriver nu. Vilket otroligt jobbigt tangentbord och vilken seg dator.
Tar ju år.

Nåväl.

Måste tillbaka till diskussionen kring ledare, krönikor och kåserier.
Längtar hem.
Men måste till Stadsbiblioteket först.

Tjing.

Frukostsurf.

Åh. Frukost i köket. Blogg i köket. Julkänsla i köket.

Mamma började julpynta i går. Det betyder att adventsljusstaken åkt fram bland annat. I alla fall här i köket. Hade det inte varit för wide screen-skärmen framför mig hade jag endast varit belyst av den röda skönheten, adventsljusstaken.

Nackdel med advent: Det är fortfarande tre veckor kvar till jul.
Nackdel med advent: Man måste gå upp då man normalt har sovmorgon på fredagar för att vara med på adventsfirandet i Vasakyrkan. Esteterna är i och för sig mysiga.
Nackdel med advent: Det är fortfarande tre veckor kvar till jul.

Little Ant & Dec.

Alla problem flög all världens väg när jag hittade de här små krabaterna.
Little Ant & Dec.

Man intervjuar kändisar. Hur roligt som helst. Bland annat finns intervjuer med David Beckham och Robbie Williams på YouTube.

Tangentproblem.

Jag grubblar alldeles för mycket.
Varför sitter upp- och nedpilarna på vänstersidan av tangenterna?
Och vänster- och högerpilarna på översidan av tangenterna?

Detta är nog den minst tunga grubblingen jag haft på länge.
Men kan någon svara på dessa frågor?

FM 06.

För övrigt fortsatte jag spela lite med GAIS.

Ni minns 5-1 vinsten från i natt?
Den följdes upp med 6-0 mot Trelleborg. Hat-trick efter 8 minuters spel genom lånet från Helsingborg Thando Mghomeni (eller hur det nu stavas). Hans målskörd slutade vid fem.

Nästa match mot Frölunda slutade 7-4 efter att jag ledat med 4-1 i halvlek. Lite svagt att bara spela lika (3-3) i andra, men vad gör man?

Jag är älskad av alla mina imaginära fans.
Suck.

Nyvinklat.

Det här var ett nytt sätt att se på vilka lag som föll ur Allsvenskan i år.

Man ska inte använda Nikes dräkter.
Gissa vilken kläddistrubutör Öster anlitade?
Gissa vilken kläddistrubutör Örgryte anlitade?
Gissa vilken kläddistrubutör Häcken anlitade?

Resultatet är visande. Vill ni lyckas i Allsvenskan, använd inte Nike.
Umbro vann serien i form av Elfsborg.

Förresten finns det vetenskapliga studier som visar på att klubbar klädda i rött får mer respekt än klubbar i andra färger. Tittar man i England hittar man direkt Arsenal, Manchester Utd och Liverpool. Men jag vet inte. Det är bara för att den röda färgen är så kraftfull och ilsken jämfört med blå till exempel som är mer lugn och kall. Men Chelsea går det ju bra för i alla fall.
Det kanske inte är bara färgen som talar sitt tydliga språk.

Svåra ting.

Nu ska jag slösa mer tid. Leta kvalitetsläsning i bloggar.

Det ska jag säga, att det är inte det lättaste.

LW - dagens ledighet.

Det tog inte lång tid att bestämma sig.
En av de få svenska artister jag verkligen gillar är Lars Winnerbäck.

Åt samma håll
Lars Winnerbäck

Ledigt

Det finns en stor nackdel med lediga dagar.
Man lovar sig själv att man ska vara duktig och arbeta trots att man är ledig.
När man väl är där sitter man och gör ingenting, hellre än någonting.

Som att bara sitta och lyssna på musik. Njuta.
Det är välkommet dock. Nu måste jag anstränga mig. Jag ska välja en dagens låt.

FM 06.

Man blir ju bara sjukt glad när man bestämmer sig för att spela en match på Football Manager 2006. Tränar och sköter om GAIS och har riktigt lyckats med importer från sydafrika och ett par lån från allsvenska klubbar. Leder Superettan och när jag nu skulle möta tvåan Örebro var mina två mittfältsdirigenter Fredrik Lundgren och Khari Stephenson (japp, lockade honom till mig på fri transfer precis som i verkligheten fast ett år tidigare) var borta och det såg allmänt mörkt ut med avstängningar och skador. Så gör jag ett par genialiska ändringar i laguppställningen och i taktiken.

5-1 slutade matchen. Fantastiskt. Nu kommer jag att sova gott.

Jag längtar efter julen. Kanske, kanske kan man få FM 07 i julklapp.

Mys.

Jag har det småmysigt här nu. Ljus och bra musik. Härliga tider.

Jag har upptäckt den största nackdelen med att hoppa på kryckor - jag kan inte använda kameran.
Inte på ett någorlunda oomständligt vis i alla fall.
Jag vill så gärna gå runt på Liseberg och ta en mängd fina kort på alla ljus, men det är lite svårt med kryckorna. Nåväl. Jag längtar till jag kan få slippa dem och jag kan få springa runt med kameran och ta oändliga mängder kort.
På Lasse Åbergs museum kämpade jag dock med kameran och några plåtade prylar finns att beskåda på bilddagboken. Se länk till höger.

Tröttma.

Åh, så olovlig trött jag är efter dagens strapatser. Egentligen ville jag skiva "okristligt" istället för lovande, men jag är lite osäker på det ordet. Grejen är den att jag läst det ordet på typ fem olika andra bloggar. Verkar vara veckans modeord eller något.

Varför kan inte The Office gå tidigare? Jag vill se det nu!
Nåväl, Grey's Anatomy nu. Spännande fortsättning från förra avsnittet som jag inte såg. Nina gav mig en kort resumé.

Sa jag att jag var olovligt trött?

Uggla - dagensvikarie.

Dagens låt blir därmed Varning på stan enligt Bellman med Magnus Uggla.

När jag skrivit ned lyriken kommer den också här. Den är rätt fyndig, med tanke på att det är Ugglas gamla hit Varning på stan från början som han gjort om för att mer passa in på 1700-talssverige. Brudar blir till nymfer och så vidare ja, ni förstår.

Tönt?

Är det jag som är lite töntig eller var bellmanfilmen oerhört intressant och är inte hans lyrik något utöver det vanliga?

Jag blev riktigt inspirerad till att springa hem och lyssna på Bellman. Har i och för sig inte någon skiva eller så. Men om jag hade pengar över till sånt.

Jag vill gå på Bellmanmuseet. Verkar intressant, det också.
Åh, det är så mycket jag vill. Törstar efter kunskap. Åtminstone intressant kunskap. Inte fotosynteskunskap.

Det är långt ifrån Bellman men Magnus Uggla är nog precis som han själv förkunnade, nutidens Bellman. Inte för att hans texter och musik är lika genialiska, men för de moderna fyllevisklassikerna. Det blir åtminstone det som sprudlar ur högtalarna.

Känslor.

Men!
Måste just dagens cityakutenavsnitt vara så sorgligt. Bara för att jag tittar på det. Just i dag.
Tror att jag blivit lite mer känslomässigt instabil de senaste veckorna. Av förklarliga skäl.

Nåväl.
That 70's show piggar alltid upp.

Schematiskt.

Ja, morgon igen.

Vad väntar i dag?

SCHEMA:
Journalistik A - precis börjat kursen
Studiehandledartid - ingen kommentar
Matematik E - va?
Bamba
Historia A - lämna in arbete
Biologi B - massa jag missat om kroppen
Idrott och hälsa A - prov
Livskraft - utgår på grund av hm, låt oss hoppas bättre tider.


När jag kommer hem väntar. Ingenting direkt tror jag. Ledig i morgon som vanligt på onsdagar.
Tror jag ska plugga. Matte, filmkunskap, biologi eller fysik. Inte fysik.

Tjillevippen.

Klar.

Sådär. Nu har jag skrivit klart mitt arbete om den amerikanska revolutionen.
Jag är oerhört osäker på om det räcker. Det känns inte som att jag svarar på frågorna.
Nåväl. Det är det jag lämnar in, antar jag.

Måste lägga mig nu, läsa på inför idrottsprovet i morgon.
Sedan sova.
Och njuta av att Fredrik Lundgren skrivit på för två nya år.
Och för att Christer Wallin skickar Keene till England med ett kontrakt i miljonklassen som förslag.
Känns lite bättre.

God natt.

Mando - dagens John.

Och så ska vi fira att det är så otroligt skönt att ta en liten lur.

Det gör vi genom att lyssna på Mando Diao och Sheepdog.

Jag längtar till nästa konsertsommar.

Intressen.

Det är lite konstigt, det där med intressen.
Har funderat lite på det. Är det något man föds med och hur mycket kan man påverka någons intressen? När "hittar man på" vad man ska tycka är intressant? Det är väldigt svårt att intala sig själv att det är intressant.´
Lite lurigt det där.
Jag har varit bilintresserad sedan jag var mycket liten, eftersom pappa jobbade och fortfarande jobbar på Volvo Personvagnar. Det var han som lärde mig alla bilmärken vid 3-4årsåldern och det var farfar som lärde mig att spotta när jag såg en Saab.
Fotbollsintresserad blev jag av en slump i ettan. En man från fotbollförbundet som var där och pratade om att man kunde börja spela fotboll. Det ville jag göra och helt plötsligt var jag såld.
Nåväl.

Jag var helt ointresserad av amerikanska revolutionen för ett par dagar sedan. I dag är det något av de mer fascinerande ämnena någonsin.
Det är lite konstigt, det där med intressen.

Helt.

Åh, första ordentliga skoldagen på över en månad. Det kändes riktigt bra. Började till och med klockan nio och till och med innan det.
För det första är det mysigt att vakna upp med någon vid sin sida.
För det andra är det härligt att äntligen få hissnyckel på skolan.
För det tredje är nu biologiprovet avklarat.

Svenskalektion. Ser fortfarande bra ut inför framtiden. Får se hur det går med projektarbetet huruvida jag skall göra nationella till våren istället.
Religion. Man förstår inte någonting av vad Lis Hanne säger. Det går att föra normala samtal med henne, men när hon ska föreläsa om hinduiska gudar och annat med konstiga namn, då är det kört. Ingen struktur på det hela. Jag tror till och med en dansk skulle ha svårt att förstå. Men det blir till att läsa istället. Men en religion med 30 miljoner gudar? Det låter lite suspekt.

Idrottsfysiologin är lovande. I och med mina knäproblem är jag sjukt intresserad av muskler, ben och så vidare. Hur vi är uppbyggda helt enkelt. Samma utbildning som sjuksköterskor får också tydligen. Kan ju vara bra, även om jag inte har målet inställt i den riktningen.

Hemma igen. Efter att ha fått avstå från att ta en 16buss eftersom den var packad med folk. Jobbigt att sluta vid den tiden. Kom inte ens på ju, och det är än svårare med kryckor. Men nästa buss gick bra.
Mitt dilemma står nu i att det är 80+ damer som reser på sig för att jag skall få sitta på handikapplatserna. Det är... ödets ironi på något vis. Ser nog otroligt fånigt ut och det känns precis lika fånigt. Men det är faktiskt behövligt, även om det gör lika ont att sitta egentligen.

Ska nu skriva klart och finslipa historiaarbetet. Det måste vara klart i morgon så att jag inte skäms alldeles för mycket. Men det känns bra att vara tillbaka på allvar.

Åberg.

Hemma och resan har gått mycket bra. Jag har fått mycket biologi pluggat och jag känner en sådan där äcklig självsäkerhet inför provet trots att jag inte borde ha det.
Själva bilresan som jag oroat mig så inför var absolut inga problem och nu i dag sov jag från Eskilstuna och vaknade upp i Alingsås. Himla gôtt.

Lördagen bestod i att faktiskt vara något kulturella. Vi besökte Lasse Åbergs Museum. Det ligger avsides om något, men han ville väl ha nära till arbetsplatsen för när vi steg in i butiken, så vem är det inte som står och tar emot pengar för inträdet?
Riktigt tufft. Tror att Solle kommer få flipp på alla fina Kalle Anka-dockor och leksaker som fanns där. Ännu tuffare.
Nåväl. Det var riktigt mysigt och att få prata med Stig Helmer himself är ju ännu bättre. Han är sådär underfundigt fyndig i allt han gör. Det gillar vi.

Söndag var bara plugg och ät-dag. Så inget mer om det.

Nu är jag hemma och jag hoppas att ni inte har saknat mig allt för mycket.

Nu ska jag packeteras in i soppåse och gladpack och ta en liten dusch. Jag får besö-ök.
Tjing.

Hej då!

Okej. Här är sista inlägget förrän på söndagkväll.

Hm.

Känslomässigt det blev då.

Bäst att packa ned kameran. Pappa är på väg hem med köttbullebaguette från Köttbullekaféet, som inte heter så längre, vid Saluhallen.

Gott.

Men som sagt. Läs allt jag skrivit i dag och håll till godo till på söndag.

Ta hand om er.

Oro.

Åh, jag fick precis ångest.
Fast ångesten förvandlades snabbt till oro, enligt psykologins regler. Jag kom nämligen precis på vad ångesten berodde på. Jag har inte gjort klart historiaarbetet. Aah!, jag känner stort samvetskval över att inte ha lämnat in. Gosh. Jag är dålig.

Så nu sitter jag och försöker hitta på ursäkter, utan att jag egentligen behöver. Tror jag.
Magnus är i och för sig min och Antons stora manliga förebild i princip.
Det kom vi ju fram till vid muséebesöket om 1700-talet på Röhsska. Han cyklar, men har säkert en splitterny Ferrari hemma i garaget, men han cyklar bara för att se kulturell ut. Kavajen flämtar i luften och när han låst cykeln plockar han upp en godispåse och äter godis under vårt lilla upprop. Jag har säkert berättat det här förut. Men jösses. Jag blev så...imponerad. Jag vill också vara så när jag blir stor. Jag kan inte sätta fingret på vad han är. Men det är fräckt.
Magnus är tuff.
Egentligen fick vi den känslan redan på första lektionen när han drog en resumé av sitt liv. Det blev något speciellt redan då. Ingen annan gör så. I och med det, kändes det som att man känt honom ett bra tag. Samtidigt som man själv var öppen mot honom genom att skriva ett litet brev till honom.
Nåväl. Sluttjatat. Jag skulle ligga i sängen och ta igen mig efter letandet. Att leta saker på kryckor är riktigt jobbigt, men armmuskler får man.

Jag tänker alldeles för mycket i dag.
Alldeles för mycket.
På allt och alla.

Suckar.

Fick äntligen dra en lättnadens suck när jag äntligen hittade matteboken, biologiboken (jisses, jag har ju prov på måndag!) och filmkunskapsboken (som jag borde ha prov på..? har inte fått något mejl av Sten..).

*drar ännu en suck*

En av världens bästa komediserie Vänner på femman nu.
Underbart. Suck igen.

Resa.

Anledningen till att jag bloggar så fruktanvärt mycket är att jag inte vill höra en mängd klagomål då jag är bortrest under helgen.
Hur tåliga ni än är, borde ni fått alldeles för stor dos Micke nu.

Jag åker till Åkers Styckebruk utanför Strängnäs för att tillbringa helgen med vuxna vänner. För alla som ville veta. Det hela kommer framförallt handla om biologiplugg ändå.

Tillvaron.

Insåg något som kom att förändra min hela tillvaro på Internet.
Sedan jag uppdaterade till Blogger Beta har jag inte haft någon bloggtoppenbanner på sidan, vilket har gjort att jag rasat katastrofalt snabbt i listorna. Inte för att jag låg så högt. Men ändå.
Nu är jag tillbaka.

Vuxma.

Jobb (1p) - nope.
Visitkort (1p) - nope.
Konferens (1p) - nope.
Bor hos föräldrar (-2p) - yeah.
Vara sambo (1p) - nope.
Vara förlovad (1p) - nope.
Vara gift (2p) - nope.
Skild (3p) - nope.
Äga villa (2p) - nope.
Ha en bil (1p, kombi + 1p) - nope.
Hund (1p) - nope.
Lån (1p) - yeah.
Gemensam ekonomi (1p) - nope.
Pensionsspara (1p) - nope.
Storhandla (1p) - nope.
ICA-kundkort (1p) - nope, men jag använder mammas hela tiden så yeah.
Använda rabattkuponger (2p) - yeah.
Äga hushållsassistent (1p) - nope.
Äga diskmaskin (1p) - nope, inte jag men mamma och pappa.
Dubbelsäng (2p) - nope.
Ha julgran på julen (2p) - yeah.
Gråa hår (1p) - nope. (hoppas jag inte)
Celluliter (1p) - nope.
Prenumerera på morgontidning (1p) - yeah.
Lösa sudoko (1p) - yeah, men korsord är roligare.
Välja att inte svara i telefon (2p) - yeah.
Putsa fönster (1p) - nope.
Svampplockning (2p) - hell yeah!
Långfärdsskridskor (1p) - nope.
Parmiddag (1p) - nope.
Vinprovning (1p) - nope, men det vore trevligt.
Danskurs (1p) - nope, men behövs nog.
Partaja till gamla 70-talshits. (1p) - hell nope.
Dricka konjak alt. calvados till kaffet (1p) - nope.
Däcka före 23.00 dagligen (1p) - no way josé.
Föredra soffan hemma före krogen/puben med bästa kompisarna (1p) - nope.
Spela Bingolotto (1p) - yeah.
Tycka att Ernst Kirchberger är en riktig pudding (1p) - nope, men han är chill på sitt udda vis.
Ha höftproblem (1p) - nope.
Köa till Allsång på Skansen kl 7 på morgonen (2p) - nope.
Bli förundrad över "ungdomen idag" (2p) - yeah, varje dag på bussen ungefär.


0-15 p - INTE gammal
16-25 p - Börjar barka ditåt...
Över 25 p - Nu är du där

Hm. 12 poäng. Även om poängen var lite snällt givna, så måste jag se över mina rutiner något. Fast i och för sig är jag arton. Jag borde vara lite mer vuxen åtminstone. Utan att bli gammal. Höh. Svår balansgång det där. Nåväl.

Svensk logik á la 1600.

Jag vet inte om er, men jag kan inte sluta skratta åt det så kallade vattenprovet som användes för att se om man var häxa eller ej i Sverige på sextonhundratalet.

Man band ihop fötter och händer och slängde de åtalade i sjön. Om de sjönk och drunknade var de oskyldiga. Om de flöt och överlevde var de skyldiga till att vara häxor och alltså skulle man då föras mot döden genom bålbränning.

Logiskt, eller hur?
Skulle vilja träffa mannen (antagligen var det en man) som fastställde detta man(kvinno)domsprov.

Panic! at the disco.

Åh jäklar, vad jag skriver i dag.

Den här gången ville jag bara kommentera hur roligt och till viss del fascinerande det var att se Panic! at the disco i en intervju på MTV News. Oj, så emo de såg ut att vara.
En av killarna sitter och förklarar lite om senaste videon och ser lite moloken ut. Samtidigt sitter de andra tre och tittar ned i marken eller tittar sig omkring med bister och "vad-fan-är-det-här-bra-för-och-kan-vi-inte-bara-få-gå-och-sitta-och-skriva-känslomässiga-texter"-uppsynen.

Inget ont om emo. Jag gillar emo.
Men det såg roligt ut.

Vardagslyx.

Åh, så jag älskar vår nya lyxpryl.
Handdukstork/uppvärmare.

Att sätta igång den innan man går in i duschen och sedan kunna plocka ned en varm och gosig handduk tio minuter senare är en av sakerna som gör livet värt att leva från och med nu.

Uppskattar verkligen mamma och pappa som fastslog att denna lyx ska och kan inte vårt nyrenoverade badrum vara utan.

Nåväl. Det är lite krångligt att duscha. Benet invirat i sopsäck och gladpackplast. Inte vidare sexigt eller snyggt, men funktionellt. Brukar vara så?

Till Sigrid.

Sigrid! Titta hit!

[sigrid]

Humor.

Jag skulle gå in och leta bilder efter den fantastiskt söta och vackra Sanna från MTVs morgonprogram Mycket mer än müsli.
Jag klickade mig mot vad jag trodde var MTVs svenska hemsida.
Jag hamnade här. Klockrena bilder.

[hemsida]

Anstalten.

Det sitter en äkta poet på Norrtäljeanstalten.

"Jag vet inte om jag tänkte så mycket när jag skrev den hära dikten... men... det är fina ord och så.."

Reporter intervjuar en annan som målat bilder.
Reporter: Hej, kan du säga något om dina bilder?
Konstnär: Näe, det kan jag inte... inte egentligen.
Reporter: Nähä, okej.. men det ser ju inte ut som att det är så bra.
Konstnär: Näe, det är väl inte det.

Roligt.
Fräckt trots allt med projektet man fört upp. De intagna på anstalten skall få leva ut sina känslor på ett annat vis och det verkar ju genomyllegulligt. Jag vill plötsligt också bli kriminell, bara för att få ut mina känslor.

Kära Keene.

Åh, jag vet att man inte ska tro på allt tidningarna skriver. Men det här är inte lovande.

[keene väntar på pompey]

Åh.

Åh. Nu ska jag klaga.
Åh, denna feber.
Åh, denna feber vilken ger mig trötthet.
Åh, denna feber vilken ger mig trötthet vilken i sin tur hindrar mig från skolgång.

Åh.

Jag vill till skolan!

Knä.

Dessutom blir jag bara mer och mer äcklad av bilden på mitt knä. Plåstren och tejpen som är genomskinlig från början är svart, grön, gul, lila.. jajisses. Det är inte vackert.
Samtidigt kan jag inte sluta titta av fascination.

Apropå färger. Jag upptäckte till min fasa att mina handtagskuddar på kryckorna är GULSVARTRANDIGA. Bläh. Jag kan ju bli misstagen som häckensupporter, speciellt eftersom jag bor granne med Häckenfantasten tillika prästen Alf Österströms kyrka. På Hisingen.
OCH, att min farfar en gång i tiden satt som ordförande i BK Häcken. Fy, för att dra skam över oss så.

Rykten.

Hörde på lokalradion på teve att förre djurgårdstränaren Kjell Jonevret är på väg till BK Häcken.
Han skall åtminstone fått ett kontraktsförslag efter ett möte i går.

Dessutom skriver GP att Öis ska spela sina hemmamatcher på Valhalla IP nästa säsong för att få en gemytligare stämning. Superettan och endast häckenderbyn talar för att det blir folktomt på Nya Ullevi nästa år för klubben. Tycker nog det är ett smart drag. Valhalla tar dock endast 4000 åskådare i dag. Kan bli lite trångt när storlag som Ljungskile och Väsby kommer på besök.

Nåväl.

Jag finner det något humoristiskt att t och r sitter bredvid varandra på tangentbordet när man ska skriva "hotmail".
Men bara något.

Sjuk.

Okej.
Sitter och tittar på Mycket mer än müsli på MTV och har feber.
Jag vill inte missa mer skola.

Nåväl. Bara att kämpa hårdare sen.

Bild.

Jag hade små planer på att lägga upp bilder på mitt knä.
Så när nu pappa inte hade tid att skjutsa mig till disktriktsköterskan i morgon tog han sig tid att lägga om mitt sår själv i kväll. Vi fick ju någon kompress och lite sårtejp med oss.

Jag vågade inte titta själv på gojset under allt bandage och plåster och plast. Pappa tittade lite intresserat och mamma blev fascinerad och äcklad. Intressant kombination.
Det mesta var svart tydligen.
Men jag tänkte så här: mitt problem ligger i att jag kan inte se det om det sitter på mig själv. Det är lite... bläh. Så vi tog kort på eländet.
Så jag tittade på bilderna när jag var ihoplappad och fastsatt igen.
Jag övervägde i en sekund eller två och njae. Jag tror inte det är något att lägga upp här.
Kan avslöja att det är ett jättelångt rosa sår dock. Längst upp satt en kompress, svart av blodet.
(det satt alltså sånt över hela såret, men på bilden fanns bara den kvar) Uppsvullet knä, dock bara hälften så stort som det varit. men det är fortfarande tre gånger för stort. Men mitt sår. Jag häpnade över att det var så långt. Trodde högst tio centimeter, men det verkar vara det dubbla. Huvaligen.

Nåväl.
Nog om det.
Jag är jättepigg nu, helt plötsligt. Klockan är midnatt, något är katastrofalt fel.

Ont men fotboll lindrar.

Åh, nu misstänks infektion.

Hög feber.
Det hettar i hela det högra, opererade benet.
Konstant trötthet som gjort att jag sovit hela dagen.

Måste till sköterskan i morgon. Hoppas pappas jobb har överseende.
Orka gå ända dit. Det spelar liksom ingen roll om man tar bussen, det blir ändå lika jävligt långt att gå. Åtminstone på kryckor.

Dessutom har förbanden över såret blivit mättade. Känns som om det ligger en två veckor gammal sockerkaksbit utanför knäet. Luktar lite grann på samma vis.

Ännu en CL-kväll. Åh, vad jag älskar dessa veckor. Har man inte Canal+ så får man ta vad man har.
Åh. Pizarro gjorde ett fint mål (sitt andra i matchen) för Bayern München nu. 2-1 till dem mot Sparta Moskva. På bortaplan. Tydligen första tävlingsmatchen som BM spelar på konstgräs någonsin. I ett nollgradigt Ryssland. Burr.
Väntar dock på Liverpoolmatchen i kväll. Orka se italienskt mot portugisiskt. Aldrig gillat portugisisk fotboll och Zlatan är överreklamerad.
Istället bra fotboll från England och Anfield Road (måste besöka någon gång) då Liverpool möter PSV Eindhoven. Jag såg Kromkramp i PSV-tröja så sent som i morse på Goalshow. Spelade inte han nyss i Liverpool, efter att ha kommit från PSV? Eller var han bara ett lån? Jag blev förvirrad.

Nåväl. Jag har skrivit fyra rader på mitt arbete om amerikanska revolutionen och större ointresse har sällan skådats. Jag ber om ursäkt, historiefreaks all over världen.

Män.

Jag undrar vilken plats man skulle ligga på om man vore kändis.

Jag hoppas jag slår Peter Swartling... minst.

[listan]

Kämpa.

Och så får jag säga att jag är ledig i morgon.
Innan ni blir alldeles för avundsjuka kan jag säga att jag ändå måste upp tidigt för att pappa ska skjutsa mig till hjälpmedelscentralen för att skaffa nya kryckor.
Tror jag skrämde doktorsdrömmarna ur Linn i dag. Förlåt.

Nåväl.

Och ja, förresten! Jag har nästan skaffat hissnyckel till guess what... hissen... i skolan!
Det dumma var att först var man tvungen att gå till en av sjuksystrarna för att få en blankett som sade att jag var berättigad en nyckel. Som om man inte ser mina problem ändå?
Sedan får man gå till vaktmästaren och hämta nyckeln... mot en dispositionsavgift á 100 kr. Jag hade bara en tjuga med mig.
Avundsjukan väller mot mig.
Men för att lindra den kan jag säga att jag hoppade upp till 300-planet i dag. Helt själv. Göran var smått förbryllad och imponerad av bedriften. 300-planet ligger inte på tredje våningen egentligen. Det ligger på fjärde. Hmpf.
Så. Nu är jag nollad i avundsjukskvoten i alla fall.

Laulie.

Jag undrar sa flundran om Robert Laul läser min blogg. Han har nu ändrat Keane till Keene.
Duktigt.

Champions League.

Åh, vad glad jag blev. Trots att jag haft Manchester United rätt nära mig sedan 1998, unnade jag Celtic segern i kväll. När jag tänker efter, bankar nog hjärtat hårdare för Celtic än för United. Nästan bara för att publiken i Glasgow är one-of-a-kind.
Blev förbannad när Viasat Sport 1 bryter mitt i "You'll never walk alone" och börjar prata strunt om mjukisdjur. Åh. Jag är inte en hel människa förrän jag varit på Celtic Park och upplevt atmosfären när så många människor sjunger tillsammans, så starkt och känslofyllt.

Sättet Celtic vann på var också det fantastiskt. Tio minuter kvar; Manchester har dominerat matchen igenom, skapat halvchanser men inte kunnat vara effektiva nog för att ta ledningen. Celticspelare blir fälld 10-15 meter utanför straffområdet till höger. Japanen Nakamura(?) kliver fram och slår en underbar frispark i närmsta krysset. Otagbart för manchestermålvakten Edwin van der Sar. I slutminuterna får Manchester frispark i liknande läge. Cristiano Ronaldo drämmer till bollen, som tar i muren och studsar långsamt ned i famnen på celticmålvakten. Publiken jublar, men förgäves för ingen har hört att domaren blåst straff. När bollen träffade muren träffade den också en celticspelares (möjligen Gravesen eller Lennon) arm när denne skyddade ansiktet. Det är ju förbjudet och som sagt, straff tilldömd.
Louis Saha kliver fram och lägger upp bollen. Stök och bök mellan Naylor och Neville som dröjer lite grann. Domarens signal kommer och en antagligen något okoncentrerad Saha slår en ganska dålig straff och Buruc i celticmålet kan rädda.
Sista minuterna blir bara rensningar från Celtic och en oövervinnerlig kämpaglöd personifierad av Jan Vennegoor of Hesselink (längsta efternamnet på tröjryggen någonsin?) som knappt kunde stå upp under sista kvarten.
Celtic 1-0 Man Utd.

Inte igen?

Nej. Det får inte vara sant. Jag tycker Lager 157 har otroligt bra shopping och jag hoppas James Keene är ärlig när han säger att han bara var och shoppade i Borås.

Sportbladets och TV4 Fotbollskanalens källor uppger att James Keene är nära Elfsborg. Visst, att Elfsborg vill ha honom är en sak. Det känns som att ryktet är uppbyggt på fler och starkare grunder.

En av Robert Lauls svagheter är att han stavar Keene "Keane", såsom Roy och Robbie som är betydligt större stjärnor.

Keene kommer antagligen inte spela i GAIS nästa år. Det ser rätt mörkt ut, för han åker tillbaka till Portsmouth vid årskiftet och ska försöka ta en plats i Premier Leaguetruppen, vilket inte alls är omöjligt, då han redan gjort två matcher innan han anlände till GAIS. Med en säsong av högklassigt spel i en högstaliga (inte bra men ändå) har han än mer erfarenhet och kan kanske i alla fall få en bänkvärmarplats med sporadiska inhopp i cupmatcher för Portsmouth.
Då är jag nöjd med hans enda år i GAIS. Men gör han också en Wilton.
Då jävlar.

Visst, fotboll handlar oerhört mycket om pengar. Men jag skulle i varje fall inte klara av att byta så när man har sagt att man kan tänka sig en fortsättning i GAIS. Jag skulle ha svårt att byta lag i samma serie till och med. Av lojalitets- och principskäl.
Hur bra lön man än fick i det andra laget.

Näe. Jag säger bara suck om vi råkar ut för samma sak igen.
Nåväl. Jag hyllar Wilton för vad han gjorde bra i GAIS.
Likaväl kommer jag hylla Keene för vad han gjorde bra i GAIS. Kommer nog hylla Keene mer. Gillade inte riktigt Wilton även om han gjorde mål.

Det blev mycket fotboll. Och det är Champions League i kväll. Har inte sett högklassig fotboll på över en månad. Royal League och Elfenbenskusten - Sverige är så långt från högklassig fotboll man kan komma.

Ännu mer fotboll, och övrig sport för den delen. Läste en intressant artikel om Bosman i förrgår.
En liten intervju med mannen som förändrade sportvärlden på sitt lilla egna sätt.
Den belgiske föredetta fotbollspelaren Jean-Marc Bosman ville byta klubb i franska ligan om jag minns rätt. Hans kontrakt hade gått ut och han förhandlade med en annan klubb. Hans dåvarande klubb ville dock inte släppa iväg honom gratis. De krävde ersättning, trots att kontraktet var utgånget. Bosman tyckte detta var uppåt väggarna och begav sig till den belgiska domstolen som skickade ärendet vidare till EU-domstolen som behandlade ärendet. Arbetsmarknaden inom EU skall vara fri och om man står utan anställning skall man kunna ta ett nytt jobb utan något vidare pappersarbete från sin närmast föregående arbetsgivare.
Domaren klubbade igenom det hela och Bosman vann alltså mot sin klubb, fick byta klubb och dessutom blev hela fotbollsvärldens regler förändrade. En spelare får alltså efter det att kontraktet gått ut gå till vilken annan klubb som helst, som erbjuder kontrakt. Utan att den erbjudande klubben skall behöva betala någon ersättning. Detta kallas ett bosmanfall.
Det är inte många som vet att Bosman faktiskt var en tidigare spelare. Han var en medelmåtta men skapade sig ett namn genom detta. Bosmanfall är ett vanligt förekommande begrepp och det är endast i negativ bemärkelse ordet används. Den klubb som får en bra spelare gratis är förstås lycklig och borde egentligen hylla bosman, men det kommer i skymundan av negativa kommentarer från den förlorande klubben. Det är bara dessa man hör. Ett jäkla bosmanfall.
Jean-Marc Bosman och anser att han borde hyllas för vad han gjorde. Han skapade faktiskt ett mycket bättre arbetsklimat för fotbollspelare över hela världen. Liknande system finns inom alla idrotter dessutom. Han har inte fått mycket för det. Några bidrag från belgiska ligan, men det belgiska fotbollförbundet tog avstånd från spelaren och ville inte veta av honom.
Nu sitter Bosman i ett arbetarhem, dryga fyrtio år fyllda och har svårt att få det att räcka till. En person som förändrat arbetsklimatet så pass mycket borde få större positiv uppmärksamhet.

Oj, så långt det blev. Det var inte riktigt meningen men jag hamnade i något slags stim.
Fånig grej egentligen, men om man sätter det i ett lite större perspektiv så är det faktiskt något rätt viktigt. Det finns regler för allt och det kan behövas.

Första dagen.

Wihou!
Gjorde första skoldagen på en månad i dag. Hihi. Grattis på mig! Eller något liknande. Det var i alla fall jätteroligt att vara tillbaka.
Men fy satan vad jag fick ont i knäet under bamba. Inte roligt. Nåväl. Jag satt igenom gymnasiets första religionskunskapslektion. Med danskan Lis Hanne. Jisses. Men man förstår henne mycket bättre nu, än i början när vi hade samhällskunskap med henne.

Svenskan gick ju bra. Lagom mjukstart med att titta på Brokeback Mountain. Myspys. I alla fall för cowboysen.
Idrottsfysiologin kunde jag dock inte stå ut genom. När jag kom hem slängde jag mig i sängen och bara njöt av vilan. Ryggen ville väldigt gärna ha något under sig. Knäet fortsatte värka, men så klart - värktabletter!

Har nog lite feber just nu. Var tvungen att resa på mig när mina tankar om varför vi egentligen lever och liksom, ja. Varför?.. började bli lite för invecklade.
Jag får lite av svindel när jag tänker på hur osannolikt det är att vi lever här och nu egentligen.
Nåväl.
Man kanske kan vinna på lotto då? Får köpa en trisslott nästa gång jag går till affären.

Oroligt.

Gud vad jag svettas. Fick en liten feberrush mitt efter dagen. Himla obehagligt, men det gick över. Jag tror jag får svettningar av medicinerna. Men jag vet inte.
Hm.
Tål att tas reda på dock.
En rapport från Sigrid säger att Nina va rätt packad på spårvagnen. Blir lite orolig för henne.
Hon blir aldrig packad. Gosh. Hoppas hon ringer snart i alla fall. Men hon kan ta hand om sig, så det är nog lugnt!
Men jag vill att hon ringer av andra orsaker kanske.

Men nåväl.
Gud vad dåligt Pimp My Ride International från Sverige var. Eller ja. Heavy Metal-geeks som dessutom är enäggstvillingar. Heavy Metal har all potential att inte vara det minsta töntigt. Men de här två tvillingarna. Ajajaj.
Bilen blev inte heller den något vidare tyckte jag.
Nåväl.
Dom blev nöjda och det är väl det som räknas.
Men i alla fall.

Får väl sitta och vänta på ett samtal.

Com'on!

Att ligga ned så mycket tid som jag gör just nu har sina nackdelar.
I dag vaknade jag upp med fruktansvärd smärta i ryggen kombinerad med den vanliga i knäet.
Gosh.
Pratade med Ninas pappa i går en liten stund också. Han sa att han fortfarande hade ont sedan hans armbågsoperation. Och den var ju i juli! Men han sa också att läkaren tyckte att det var bättre att det gjorde ont än inte, för det visar på att kroppen försöka läka sig själv; Vilket är positivt.

Lista.

Dagens låt: The music or the misery - Fall Out Boy.
Dagens dusch: Inte orkat idag.
Dagens frisyr: Fett och allmänt cp.
Dagens smink: ser ut som jag har ögonskugga UNDER ögonen av sömnbristen.
Dagens händelse: Ryckningarna i knäet.
Dagens planer: Ligga och vila.
Dagens vill ha: En tröstande kram.
Dagens saknad: av en tröstande kram.
Dagens drog: 2 alvedon och 2 Tramadol Hexal 50mg var sjätte timme.
Dagens tråkigaste: Att det inte går bättre program på förmiddagarna.
Dagens finaste: Rosorna som ligger på skrivbordet. <3

Läkarn!

Haha. Alltså. När man har träffat en människa så har dem en tendens att dyka upp lite varstans. Satt och tittade på TV4-sporten och så var det Madeleine Grundström som hade skadat knäet och hon hade blivit opererad. Så hon riskerar att missa EM. Madeleine Grundström är handbollsmålvakt och vanligtvis förstavalet i landslaget.
"Landslagsläkare Sten Björnum utförde igår en operation på Grundström som håller henne borta i sex veckor." Och så dyker min läkare upp i teve och berättar om skadan och förklarar vad han gjort för att ändra på det.

Vad tufft. Jag visste i och för sig att han gjort operationer på andra kända idrottsmän och kvinnor. Men att han var landslagsläkare. Det är ännu fräckare.
Nåväl.

Dessutom fann jag det här lite humoristiskt.

Umeåmålvakten Sofia Lundgren byter klubb till AIK. Kommentaren över flytten var: "Jag vill ha mer att göra!".

HAHA. Roligt. Fast kanske bara om man vet hur otroligt överlägsna Umeå IK är i Damallsvenskan.

SMÄRTA!

Den här natten, eller morgonen egentligen, blev inte rolig.
När jag gick och lade mig efter att ha skrivit det där blogginlägget i natt hörde jag ett dovt surrande. Så jag tänkte att det var en fluga någonstans, och brydde mig inte mer om det eftersom den lät avlägsen. När jag lagt mig och släckt ljuset och nästan somnat hör jag ett högt ljud som nästan skrämmer livet ur mig. BIIIIZZZZ drar förbi mitt öra. När jag återigen samlat mig kan jag höra det där dova brummandet igen. Ingenting mer. Så jag somnar efter lite besvär.

"AAAARRRGGGHHH!!!!" är det jag skriker när jag vaknar. Den där flugan surrade förbi mitt ansikte igen BIIIIZZZZ när jag sov. Vilket betydde att jag vaknar av att kroppen hamnar i självförsvarsposition och rycker till i alla muskler. Alltså inklusive mitt redan smärtande knä. Jag tror inte jag haft så ont i hela mitt liv. Plötsligt hittade ju nervsystemet fram till lårmuskeln som jag inte själv hittat när jag försökt. Nåväl. Jag tror inte det gjort någon skada, för knäet känns bra just nu. Inte mer svullet eller något sånt. Men det var läskigt och i och med det, så hade jag svårt att sova och det har ryckt till lite grand ett par gånger efteråt också. Isch. Kontentan blir la att vi ska utrota världens alla insekter. Typ.

Modemagasin.

Suck, vad det är mobbat att vakna klockan tre och vara klarvaken.
Läste ut min KING som jag fick i går. Rätt bra nummer och tidning över huvud taget. Mycket intressant krönika om plastpåsar.
Plastpåsar är sjukt hett om det kombineras på rätt sätt med kläderna tydligen.
Det är dessutom en större modemiss att strosa runt på gatorna med en sparad Gucci eller Dolce & Gabanapåse än att vandra runt med en Ge-Kåspåse.
Word.

Det ska vara från fräcka, speciella affärer eller från ICA på en respektabel ort. ICA Kvantum i Mölndal är inte att rekommendera. Istället kanske en Konsumpåse från Avenyn passar perfekt med de lagomt slitna jeansen, den mörkblå polon och svart kavajen. Eller liknande.
Ni fattar vad jag menar.

Han har i alla fall en klockren poäng i sin krönika.

Nu har det gått två timmar sedan, lite drygt, sedan jag vaknade.
Tänkte försöka somna igen.

Bilden till höger.

Nöjd med bilden här i högerspalten.
Faktiskt den absolut första bilden som är tagen med min kamera.
Pappa snodde första bilden. Tog oskulden av kameran. Jag ville ju!
Nåväl. Som sagt är jag nöjd med bilden. Jag ser cute ut.

Överraskad.

Förresten är jag positivt överraskad till Pinks album "I'm not dead".
Det är helt okej.

MTVs morgonprogram är helt okej det med. Hammerfallsnubbar gäster i dag. Kunde varit bättre gäster. Nåväl. Det är småroligt.

God morgon?

Jag ska inte klaga jättemycket, men det är jobbigt att bara kunna sova ett par timmar, för att vakna och sedan vara uppe i två timmar och somna igen.

I alla fall. På lunchen (pappas lunch) skjutsar pappa mig till distriktsköterskan så att hon kan få lägga om mitt sår, som blöder igenom tryckförbandet. Min kudde som ligger under knäet är blodig.

Nåväl. Sen hoppas jag att Nina får tag i glass. Det vore gott.
Trist att jag inte kan gå på skolan idag. Hade verkligen behövt det tror jag. Med tanke på filmkunskapen.
Vi får se hur det går med den saken.

Jobbiga tider.

Japp. Nu har jag sovit ytterligare ett par timmar. Det är så jag lever just nu.
Vaken ett par timmar, lägger mig och sover ett par timmar. Går upp och mjukar upp knäet med lite sjukgymnastik och så sätta sig framför datorn, äta och gå och lägga sig igen.

Sjukt jobbigt.
Men man vänjer sig väl.

Nu ska jag återigen gå och försöka sova lite, så får jag åka till distriktsköterskan för att linda om knäet igen. Ty det blöder.

Jag tror inte jag upplevt en läskigare känsla än när de drog ur dräneringen ur knäet. Typ två slangar som suger ut blod och ledvätska för att inte knäet ska svullna upp helt och hållet typ. När sköterskan drog ut dom förut i dag, innan jag fick gå hem, kändes det som att allt i hela knäet skulle följa med. Jisses.
Men det gjorde inte ont. Det var bara läskigt värre.
Ischa. Plus att det var blodigt.
men nu ska jag inte äckla er mer. Förlåt.

Hemma.

Har kommit hem nu.
Lite omtöcknad av allt smärtstillande.
Har pumpats i runt 15 panodil, 8 Tirapol (eller nåt sånt) och en massa smärtstillande sprutor.
Och det gör fortfarande ont.

Jag hade visst ett medfött fel på knäet.
Alla har egentligen en skåra som knäskålen rör sig i.
Jag har ingen sån skåra. Alltså fanns ingenting som gjorde att den stabil i sidled. Happ.
Varför har ingen sagt det tidigare?
Nåväl.
Nu har jag en skåra urgröpt i benet eller nåt sånt i alla fall. Jag har fått lårmuskelfästet flyttat och ledkapseln öppnad eller nåt sånt.
Hann inte riktigt med när läkaren förklarade.
Men nåväl.
Nu är jag hemma.
Skönt det.

Ska gå runt med det här stödet (en orthros) i tre veckor. Får inte ta av mig det inte ens om jag ska duscha. Nu går jag böja benet mellan 10 och 75 grader. Vilket betyder att jag inte kan ha det helt rakt.
Efter tre veckor kommer jag att få böja benet 0 till 90 grader och få ta av mig stödet om jag ska duscha.
Fyra veckor och jag får ta av mig stödet på natten för att kunna sova bättre.
Efter sex veckor får jag ta av mig stödet helt och hållet.
Det är precis innan jul typ. Jobbigt.

Nu måste jag gå och lägga mig och käka piller igen.
Plugga lite också. Usch.
Men men.

Beta.

Hm. Tänkte uppdatera till Blogger Beta.
Bara för att Sara inte vågade göra det. Mwihihi.

Döda.

Bara för alla som inte ville veta det så ska jag duscha nu.
Med Descutan bakteriedödande tvålsvamp. Den gör ont, är minnet jag har från 2003. Nåväl.
Kanske är tåligare nu.

Måste göra det igen imorgon bitti ju!
Bittert. Men säkert jättebra. Och dyrt.

Badrum.

Förresten.
Badrummet blev jättefint!
Nu saknas matchande möbler och skön belysning och yta för att det ska vara perfekt. Det sistnämnda blir det svåraste att klara av. Let's bygga balkong i badrummet liksom! Hur coolt det än skulle kunna vara så nej.

Kryckproblem.

Men åh.
Ska ju som sagt operera knäet i morgon.
På privatklinik.
Eftersom svinnet av kryckor är så stort ombeds man besöka hjälpmedelscentralen för att få ett par kryckor, för att det ska bli något billigare att operera sig på privatklinik (även om inte det rör mig, utan kommunen.).
Nu är det så att jag ska operera mig i morgon och man kan hämta kryckor. Men idioterna vill se mig personligen för att lämna ut kryckor. Det räcker inte med ett intyg av läkare eller så, nej nej. Åh. Så nu kommer jag vara utan kryckor till tisdag.
Då är jag opererad. Kommer inte kunna gå. Hallå? Hur fan tar jag mig dit då?

Nåväl. Nu har jag sådan tur att vi har en gammal krycka hemma (kanske därav svinnet av kryckor hm. men den är faktiskt mormors och hon bor långt i norr så berör inte oss typ. men ändå.) och kan hoppa runt på vänsterbenet och kryckan. Men tänk om så inte varit fallet. Då hade jag begärt hemkörning av kryckan.
Nåväl.
Det får väl ordna sig.
Men det är trots allt sjukt.

Äntligen fotboll.

Okej. Brommapojkarna är i Allsvenskan. Det är ju så att man vill gråta.
Men i alla fall.

Förresten är jag hemma nu.
Kom hem i tid i går, trots inledande problem.
När vi satt oss ned och var beredda på att börja rulla vilken sekund som helst i flygplanet, talar kaptenen om att vi måste invänta en av besättningsmännen. Han satt på ett annat flyg från Detroit som blivit försenat. Om en timma skulle han landa i Minneapolis för att i ilfart färdas till vårt plan och flyga iväg med det. Men som sagt. En timmas väntan.
Det blev drygt en och en halv timma försenad start. Kaptenen lovade att köra in den tiden, och gjorde det med råge. Vi landade en kvart för tidigt i Amsterdam. Jisses.
Perfekt och jag fick tid till att ta det lugnt på Amsterdam, se Petter Hansson och Lasse Nilsson (fotbollsspelare i Heerenveen i Holland) sitta och vänta på sina flickvänner/fruar. Jag var snabb som ögat och fram med penna och papper. Här ska skrivas autografer. MWAHA!
Sedan blev det sömn i en timma och helt plötsligt var man i Göteborg.
Hemma. Underbart!

Nåväl.

Tillbaka till Brommapojkarna, som är Europas näst största klubb. Sett till antalet medlemmar det vill säga. Sjukt många ungdomslag.
Men nu är a-laget i Allsvenskan.
Rätt bra ur göteborgslagsperspektiv. Visserligen åkte Häcken ur. Men nu har IFK och GAIS i det närmaste duopol(dipol kanske..?) på spelare som vill bo i Göteborg och spela fotboll och är tillräckligt bra. Det blir bara två derbyn och det tror jag kan locka tillbaka folk till dessa. Göteborg är aningen för lite för fler lag än två. IFK och Örgryte har haft platserna som etablerade lag de senaste åren. GAIS har tagit Örgrytes plats. De två mest hängivna supporterskarorna; IFK har störst och GAIS har bäst (eller åtminstone mest trogna).

Nåväl.
Tjing.

EDIT: Hoppsan. Brommapojkarna är Europas största klubb. Inte näst som jag hade för mig. Kanske näst största fotbollsklubb. Men om man tittar på alla sporter har man 242 lag i Sveriges olika klubblagsserier, 3000 aktiva spelare och mer än 600 ideellt ledare. Källa: Aftonbladet.se

Casinotajm.

Hah.
Nu har jag varit på ett indiancasino.
Kändes gött när man fick visa upp id-kortet och visa att man var arton för att få komma in. Synd bara att gränsen för att dricka är 21. hihi. Men gratis läsk fanns där inne. I närmast oändliga flöden. För övrigt var medelåldern på besökarna 65. Alla damer hade vitt eller rödlilafärgat hår. Lite sorgligt.

Efter lite spelande. Jag hade världens otur. Satt och spelade maskinpoker och så hade jag tjänat ihop ungefär dubbelt så mycket som jag satsade. Sedan gick allt utför. Från 70 credits fick jag inte en enda vinst, med spel med en credit åt gången. Gosh. Säkert manipulerade. Jäkla indianer. De ger igen för den vita människans intåg.

Så med det gjort höll jag på att bli riktig amerikan enligt Greg.
Nu fattades bara en sak. Att jag skulle må riktigt dåligt efter buffén. Gissa vad jag gjorde.
Jag har inte mått så dåligt sedan jag vet inte när. Jo, det vet jag. Men det talar vi inte högt om.
Men jag lyckades att inte spy. Men jag kommer vara mätt i en vecka framöver.
Nåväl. Gott var det i alla fall.
Dessutom får jag nu stryka sushi från min "att göra-lista". Wasabi var ju skitstarkt. Jag tror jag underskattade det grovt. Men det var hyfsat gott ändå.
Så mycket jag nu kunde smaka, när jag samtidigt höll tillbaka tårarna.
Nåväl. Jag är tydligen en äkta amerikan nu.
Man måste ha ätit så mycket att man mått riktigt, riktigt dåligt.
I USA, på amerikansk buffé.
Hm. Anyone up for all you can eat buffet at KFC tomorrow?
Så nu sitter jag här och tittar på Austin Powers. De verkar ha någon slags fetisch för honom här.
Nåväl. Han är rätt underhållande.
Shagaliciuos, baby!

Rapport.

Nu får jag ta och skriva igen, jag har ju glömt bort det.

Har haft rätt fullt upp med flickorna här. Ta det lugnt. De är små.
Hm, det lät bara ännu sämre.
Nåväl. Inga misstolkningar.

Men dom klänger på mig hela deras vakna tid, i dag väckte dem till och med mig genom att hoppa i min säng!
Gosh.

Nåväl. Det går väl fint. Det är inga fler hela dagar som vi ska ha dem nu, eftersom de går i skolan på veckorna.

Annars.
Jag vann pokerkvällen i fredags. 30 dollar rätt ned i resebudgeten.
Mall of America gjorde mig inte besviken. Fortfarande drygt en våning att gå igenom.
Annars då?
Inte mycket.
Åkte förbi ett hus som är till salu här. 20 miljoner dollar.
Okej.

Minnesota Vikings suger.

Men det gör ingenting.
Elfsborg tog hem Allsvenskan.

Jag vill skrämma skiten ur mig genom att se "Night of the living dead: 3D" på Imax bion.
Gosh.
Det börjar likna något. Skräckfilmer i 3D.

MoA.

Åh, nu måste jag borsta tänderna i ilfart och klä på mig ännu kvickare.
Ty jag, ja jag, ska till Mall of America.
Mewhi.

[risk för besvikelse då jag har lite stora förväntningar.]

Frukostvanor.

Go frukost i dag.
Macka med jordnötssmör och en halv coca-cola.
Snacka om energikick.

Nåväl.
Här i USA gör man reklam för Nutella, ni vet choklad-nöt-krämen, och det ska vara den allra bästa starten på morgonen. En eller två mackor med nutella på. Det sätter fart på kroppen.

Hm. Släng dig i väggen Kelloggs K-Special.

Men se det så här; jag äter i alla fall frukost.

Hockey.

Så. Nu har jag varit på min första NHL-match.
Riktigt spännande var det.
Vancouver Canucks gästade Minnesota Wild i Xcel Energy Center.

Knappt 19 000 åskådare.
Vancouver tog ledningen med 1-0 och 51 sekunder senare blev det 2-0. Knäpptyst i hela arenan. Men typ 14 sekunder från första periodens slut utbryter eufori, som dock tystas ned då domaren gör "wash-out-tecken" för att ogiltigförklara målet. Efter videogranskning döms dock mål och vi går till halvtidsvila med 2-1 i baken.
Pappa, jag och Greg går en vända runt i stadion, för att kolla läget. Oturligt nog låg Buffalo Wings-ståndet på andra sidan av arenan, vilket gjorde att vi inte orkade gå dit igen. Hm. En annan dag.
Andra perioden och Wilds tar ikapp ett mål och publiken skanderar "LET'S GO WI-ILD! *klapp klapp klapp*" Värsta soft.
Tredje perioden och Wild tar ledningen och visar att man verkligen vill vinna sin tionde match för året. Fortfarande obesegrade hemma. 4-2 och till slut får man in 5-2 4,2 sekunder från slutet. Faktiskt bakom målvakten Luongo, som tidigare varit uttagen från buren för att ge rum för en extra utespelare.

Härlig kväll. Kommer aldrig att glömma.
Jag vill dit igen!

Måste berätta.

Hah. Måste berätta om gårdagens kväll.

Vi kommer hem runt halv sju på kvällen och möts av Justi och Trina och deras kompisar som skall ut och spöka och locka till sig mängder med godis.
Okej, lite Halloween.
När vi bär in vår packning möts vi av musik och ljud tagna ur random skräckfilm. Greg har nämligen ställt ut sina trådlösa högtalare och satt på ljud från skrikande flickor, dundrande åska, smällande blixtar och män som får sina ben avsågade. Ungefär. Typ. Häftigt.

Och förresten. Det här är en merit som nog är ganska svårslagen.
Ni vet vår svenska supermodell och bystdrottning, Victoria Silvstedt... Ni har antagligen inte sett privata videofilmer från hennes student. Men det har jag, ska ni veta! Och på den tiden var hon grymt mycket sötare än vad hon är nu. Mammas kusin hade en liten romans med henne tydligen också.

Denne kusin kommer hit på lördag och har en fru just nu som jobbar som kock åt Tom Brady, som är världens bäste quarterback i amerikansk fotboll. Snacka om att världen är liten. Så sent som i förrgår satt jag och såg på när Brady krossade Minnesota Vikings, med sitt lag New England Patriots med 31-7. Då visste jag inget om banden till honom.
Världen. Är. Liten.

Nu ska vi spela lite texas hold'em så vi kan krossa familjen Dudziaks kompisar på fredagkväll. Mwhihi.

In English.

Hum. Jag tänkte att jag får väl skriva ett litet inlägg på engelska, i och med att jag kanske nu har fått ett par kanadensiska läsare. Undrar hur jag ska göra senare.

Hm. I thought that I have to write a post in English, when I now might have some Canadien readers. I wonder how I'll manage to keep them updated later on. Very well.

We went to Winnipeg, Canada on Friday. Have to tell you that it was the most boring trip ever. Even more boring than the 800 kilometers to Östersund. Approximatly the same distance to Winnipeg from Minneapolis though. But the thing was that I have never seen a more boring scenery. Manitoba is FLAT. Well. North Dakota too.

The reason we went to Canada is to see a few of my dad's relatives. Well. They were quite many actually. But really nice. All of them. Well, we know what alcohol can and will do to some people. But it was really fun.
Shooting some pool and watching some canadien football. Nice time.
That day we also got a tour around Winnipeg. Quite nice, and I've never been to a rotating restaurant before. So that was also nice. We ate a real Canadien breakfast at Perkins. Scrambled eggs, bacon, fried potatoes and stuff. And of course the most important, the pancakes with maple sirup.
Actually delicious though sweet. VERY sweet.

On Monday we had lunch with some relatives and it turns out that we might found the clans weak link. Dislocated kneecaps. Very interesting to hear that someone in our family have the exact same problems as me. Sad that she couldn't join us for lunch. Think it could have been a blast sharing our different, but similar, experiences. Nice to see that we have a couple of really good looking relatives too. Both sisters were really cute at the pictures we saw.

Very well. Were back in the states now. No real problems in customs. The only thing to mention is that though the American customs went through the car it took only half the time of what the Canadien customs took. Hum. Hope you understood that last sentence.
So. Back in Victoria outside Minneapolis for some Halloween celebrations. Justina and Katrina are really cute and they got quite a lot candy. Good for them!

Might write some more later on.

Very well.
Hope my English is good enough.
Take care!

/Micke.