Bild.

Jag hade små planer på att lägga upp bilder på mitt knä.
Så när nu pappa inte hade tid att skjutsa mig till disktriktsköterskan i morgon tog han sig tid att lägga om mitt sår själv i kväll. Vi fick ju någon kompress och lite sårtejp med oss.

Jag vågade inte titta själv på gojset under allt bandage och plåster och plast. Pappa tittade lite intresserat och mamma blev fascinerad och äcklad. Intressant kombination.
Det mesta var svart tydligen.
Men jag tänkte så här: mitt problem ligger i att jag kan inte se det om det sitter på mig själv. Det är lite... bläh. Så vi tog kort på eländet.
Så jag tittade på bilderna när jag var ihoplappad och fastsatt igen.
Jag övervägde i en sekund eller två och njae. Jag tror inte det är något att lägga upp här.
Kan avslöja att det är ett jättelångt rosa sår dock. Längst upp satt en kompress, svart av blodet.
(det satt alltså sånt över hela såret, men på bilden fanns bara den kvar) Uppsvullet knä, dock bara hälften så stort som det varit. men det är fortfarande tre gånger för stort. Men mitt sår. Jag häpnade över att det var så långt. Trodde högst tio centimeter, men det verkar vara det dubbla. Huvaligen.

Nåväl.
Nog om det.
Jag är jättepigg nu, helt plötsligt. Klockan är midnatt, något är katastrofalt fel.