Ang. Vardagsromantik

Självklart vill jag hjälpa dig Marina.
Tror att författaren du söker finnes här. Hon heter i alla fall Katrin och på hennes gamla blogg har hon skrivit "/.../ och tre från ett bokförlag som vill publicera "brev till en ängel" i en lärobok för gymnasiet." i ett inlägg, så det finns anledning till att tro att det är rätt person.

Tyvärr, kan inte jag heller hitta novellen upplagd på Internet någonstans. Men det här är en liten bit på vägen i alla fall.

Man ska ha husvagn

Bilen är packad.
Träningsoverallerna är med.
Förtältet är uppsatt och datorn framdukad.
Vinet ligger på kylning.

Här ska campas!

Up up and away!

Så. Utkastet är inkastat (förlåt!) och jag kan börja packa väskorna.
Jag ska iväg. Men jag plockar med mig det trådlösa bredbandet, så uppdateringarna kommer, var så säker.

Anledningen varför reklamare älskar Mac

Det här är ett ruskigt spännande artikel.
Enligt undersökningar skall människor som blivit exponerade för Apples varumärke vara mer kreativa än de som blivit exponerade för IBM. Exponeringen skedde genom att lägga in enstaka bildrutor där varumärkena syntes. En vinstsumma på $100 betalades ut till den av de 341 i undersökningen som såg vilket varumärke det handlade om - ingen lyckades. Kreativiteten mättes i hur många olika sätt man kunde komma på att en tegelsten skulle kunna användas.

Ja, skriva uppsats var det ja? Jobbar på't.

Snabbis

Det blir inte mycket skrivet här i dag.
För det första ska jag leka med ritplattan i en kvart till.
För det andra skall jag skriva min beryktade The Office-uppsats.
Jag fick, i dag för ett par timmar sedan, reda på att den skall vara skriven till imorgon. Visserligen bara för ett second draft, men Mr. David måste ha någonting att sätta tänderna i såklart. Att slå i luften är det nog bara Rocky som utvecklas av.

För det tredje, man borde inte sitta inne och skriva blogg när det är så mycket utomhus man kan uppleva när det är så härligt väder ute. Varma vindar ger en allergiproblem och ont i halsen. Jag vet inte hur ni tänker, men min jacka sitter kvar över torson ett litet tag till.

De säger att jag har en god penna

Jag älskar att köpa nya saker till datorn. De doftar så oerhört gott.

När jag och pappa skulle iväg och köpa dator eller någonting till datorn, det här var när disketten fortfarande användes och CD-rom var en otrolig lyxvara. Hur små hårddiskarna var skall vi inte prata om.

Nu sitter jag här och förundras över mitt nya pekdon. Det är galet snyggt och det är en penna. Det är det bästa av allt. En penna. Ska utforska möjligheterna nu.

Och så doftar den gott.

Brighton 2007

Litet försök till bildspel på sajten Animoto. Den som tipsade om sajten var Whirl. Vågen för henne!

Gras nogut

Det är dags att börja knarka pollentabletter igen upptäckte jag i dag. Det var ett rent helvete att ta sig upp för trapporna från Korsvägen till Humanisten. Luftrören snörptes igen och helt plötsligt fick man ta i för att andas. Not so nice.

Gras nogut skulle man skämtsamt kunna säga på tok pisin som vi hade en kortare lektion i under dagen.

Pessimistisk livssyn

För övrigt blir det brakförlust i dag. Jag ska nog in till Dubliners en stund i alla fall. Det brukar gå bra när jag har dåliga vibbar.

Tänk så fel det kan bli

Jag ställde mig, som jag alltid gör, i ett av dragspelslederna på 16-bussen. På min högra sida stod en man och en kvinna, men med tanke på deras samtalsämnen uteslöt jag romantik från deras relation.

På min snett framför mig till vänster satt ett annat par och fingrade trött på varandra. Mannen verkade dock vara mer intresserad av vad som fanns i sin påse från McDonalds. Hans flickvän bad honom att inte öppna påsen på grund av lukten.

På sätet rakt till vänster om mig satt en liten ung man och stirrade tomt, förbi mig och ned på golvet en bit bort.

Följande konversation utspelade sig sedan.

"Men vad ska vi göra ikväll då?"

"Vet inte, slå på en film och käka kanske?"

"Alltså, är du säker på att den här burgaren är god?"

"Ursäkta mig?"

"Burgarn? God?"

"Ehm, jag vet ju inte vad du tycker, men det är min standard."

"Alltså min förra flickvän, hon var för jävla vild."

"Jasså?"

"Det var väl helt okej alltså."

"Men din nuvarande då?"

"Alltså, det är som Ikea. Man vet vad man får. I platta paket också. Jävligt gött."

"Ah, du är en så bra kille, vet du det?"

"Jo. Det är klart."

"Hon verkar ju helt pantad."

"Jo. Men ät inte hamburgarn nu. Du kan till och med få äta den i sängen sen."

Paret till höger om mig går av och jag står kvar och måste hålla tillbaka skratten som bubblar upp igenom mig.

Det finns inte mycket sammanhang i texten, men det var också därför jag garvade inombords. Det kan bli så fel när man står och halvlyssnar på två olika konversationer samtidigt. Man hör vad man vill höra och plötsligt finns det inläggsmaterial i överflöd.

Efter detta följde en pinsam tystnad på bussen. Jag stod och log.

Hej

Den här reklamfilmen för Friends är ruskigt bra, bland mina topp fem i alla fall. Musiken är också högklassig; Peter von Poehl med "The Story of the Impossible". Att lämnas oberörd är omöjligt.

Alltid en fröjd

Som alltid är bussresan hem från en utekväll värt ett blogginlägg. Men jag behöver nog fila lite på texten innan den läggs ut. Jag har citat uppskrivna och jag är säker på att ni kommer att skratta. Jag själv fick hejda mig från att vika mig dubbelt. Ingen annan tycktes förstå. Jag stod och log.

Och såg fånig ut. Glöm inte fånig med brett leende.

Värkar som verkar

Efter sex timmars tidningsutdelande, och en över milen lång promenad tillsammans med Sigrid vilade jag mina fötter nyss. När jag skulle resa på mig kunde jag inte stå på dem, det gjorde så ont. Jag tror jag ska lägga mig i sängen igen. Titta på film och invänta nattens hockey får bli mina huvudsakliga sysslor ikväll. Go Rangers!

Jag trodde inte jag skulle säga det här, men jag älskar blåvitt dagar som dessa.

Det var inte speciellt händelserikt att vara sampler på Chapmans torg en dag som denna. Fick en snäsning av en kvinna med stockholmsk dialekt. Varför ska alltid fördomar bli bekräftade? Jag bara undrar. Hon hade en väska i ena handen och en take away-kaffemugg i den andra.

Jag hade inte ens erbjudit henne en tidning. Stod bara vänd mot henne och våra blickar möttes. Hennes snabba och vassa kommentar kom plötsligt.

"Aah, men ser det ut som om jag kan ta en tidning då eller..?!"

"Eh..? Njae, men... äh." och så hejdade jag mig. Inga käbblingar i dag, det orkar jag inte med.

Istället hade jag drive through för bilarna istället. Hand efter hand stacks ut genom rutan och de fick sig en tidning var. Till slut fick jag även lön för mödan genom en liten muta från Ramlösachauffören som slängde en vattenflaska till mig.

Hade en trevlig, om än udda diskussion med en asiatisk (såg framförallt japansk ut) gubbe som blandade hejvilt med sitt modersmål och svenska, men jag fick i alla fall ut att han tyckte det var tråkigt att man inte kunde stå upp mot de stora starka krafterna som USA, Ryssland och Kina i världen. Han tyckte att vi, alla andra, skulle motarbeta stora företag och starka stater.

"Ensam är inte alls stark, det är det dummaste nån sagt", var det sista jag fick berättat för mig innan han gick klev på spårvagnen.

Så då stod jag där ensam. Med lite för många tidningar på armen, och tyckte nog att det han sade var mycket sant. Det jag förstod åtminstone, tyvärr var det inte mycket.
Han sög på sin långa och sneda framtand också. Det gjorde mig lite mindre koncentrerad på vad han sade.

Inte coolt

Jag trodde att jag såg i syne när jag såg den här artikeln. Tror modeindustrin har får en OD av uttrycket "Less is more" den här gången. Men som Nylén skriver, de lär bli storfavoriter i England.

En kort natt

Uh. Så här tidigt schemalagd har jag nog bara varit under någon fotbollscup för många år sedan.

Nollsextrettio ska jag vara på plats och börja jobba. Jag ser faktiskt fram emot det. Trots att min utstyrsel måste bryta mot alla moderegler någonsin. Nog för att grönt är skönt, men aja. Vi får se.

Mitt första jobb inom marknadsföring. Jag är på väg.

För övrigt är en seger där man inte förtjänar det så oerhört skön. Men bara i smyg. Man kan inte gå rak i ryggen efteråt. Det vore nästan som att ljuga.

Vill och kan ni, får ni gärna skutta förbi Chapmans Torg och hälsa glatt på mig. Eller åtminstone ta en tidning.

Sprut sprut klunk klunk

Apropå ämnet brats.

Bara jag som tycker att Systembolagets reklam med braten är rolig? Okej, han är inte jättebrat, men det han säger exemplifierar släktet.

"Alltså det här är ju ett bratparty. Vi ska ju inte dricka champagnen, vi ska bara spruta den på varandra."

Och så valpögonen som skall få någon stackars sate att köpa ut åt snorvalpen. Jag skrattar högt varje gång.

Astrid, vad har jag sagt om majan?

På väg hem från en misslyckad tenta sitter jag och lyssnar på The Postal Service. Bussen stannar utanför Kanalhuset och dörrarna öppnas, och som sig bör stängs de igen. Alla dörrar utom mittendörrarna gör samma gamla vanliga procedur. Mittendörrarna öppnas inte alls och när mannen som vill komma ut där inte får tillåtelse skriker han till chauffören.

Jag trodde det var Allan Edwall som rökt på. Rösten var stark, den trängde igenom Ben Gibbards sång, och förvillande lik Edwalls med en enda liten avvikelse; den var tre gånger så långsam. Det lät som om Emils pappa nyss kommit ut ifrån en rökig reggaekonsert.

Jag smålog och bratsen mittemot stirrade på mig. De undrade vad jag hade för fantasier, där jag satt och lyssnade på musik. Jag föredrar att tänka att de såg upp till mig.

Young Folks

MTV dunkar i bakgrunden och nyss spelades Peter, Bjorn and Johns Young Folks och jag kastades tillbaka till Arc på Seafront i Brighton.

Det är en schysst klubb, och kommer man i tid är det billigt att gå in, eller så gör man som Mårten och bara nickar glatt och går förbi vakterna. Men den metoden är betydligt mer riskabel. De utlovade temakvällarna uteblev oftast, åtminstone då vi lockades med löften om mycket indiemusik. Visst, Peter, Bjorn and John är indie, men knappast de remixer av Young Folks som spelades. Fast jag har ju bara hört de där, och de var något säregna, och ja. Nej. Det blev helt enkelt fel när texten gick ungefär så här.

"And we don't care about the young folks, shake y'ass bitch! Talking about the young style, smack my bitch up! And we don't care about the old folks, make it fucking show Talking about the old style too, come on, get down on the flo' mo'fo's!"

Det hela var mycket skumt, men väldigt engelsk ungdom.
Lättklädda tjejer i rökinhägnaden utanför, stod och stirrade ut i natten över det becksvarta havet frågade om vi hade en cigg eller två att ge bort. Även om jag hade några, så skulle de inte få några. "Sorry ladies, dress up!" skulle jag sagt.

Arc var alltid det säkra kortet om det inte fanns något annat festligt, vilket det oftast fanns. Man kunde alltid hitta någon man träffat tidigare där. Om inte, så låg klubbarna täta under gatan vid stranden. Hur som helst, blev vi alltid ett stort gäng svenskar som övertog en del av dansgolvet, precis samma plats varje gång dock (vilket kanske säger mer om storleken på lokalen), och varje kväll spelades Young Folks-remixen minst en gång. Patriotismen, den bultade hårdare och mer adrenalinstint än någonsin.

Det mesta hände där under de välvda taken, som påminde inte så lite om källarbaren på vandrarhemmet i Prag förra året, och asfalten där bilar och bussar körde. Blodiga näsor, spruckna läppar, hångel mot väggarna och hattjakter. Lustiga handslag med människor jag aldrig såg mer och skrikiga diskussioner med britter om vem de fick flörta med.
Det skönaste med att vara på strandklubbarna var att man alltid fick en uppfriskande promenad hem. Vissa gånger satte jag mig ned på strandens lena stenar och bara var. Stirrade ut över havet, där endast en båts strålkastare delade himmel från vatten.

En liten stund att tänka.

En liten stund för att känna att man var vid liv.

En liten stund att reflektera över Peter, Bjorn and John.

Slut

Okej. Nu har jag lagt ned grammatiken på riktigt. Faktiskt kastat boken i väggen så hårt jag kunde. Nu kommer jag ha ångest över att jag inte pluggat och därigenom inte kunna somna. Inte heller kan jag publicera den här bloggen nu när jag vill det, eftersom de har ett driftsuppehåll på Blogger.

Fuckers.

Nej, nu ska jag låta ångesten komma till mig, titta på utsökta Planet Earth och dagdrömma om bättre tider.

Blankt

Det är så att jag faktiskt seriöst överväger att lämna blankt på tentan i morgon.
Jag ska göra ett tappert försök, men det känns inte alls som om jag har koll. Det är ungefär som förra årets grammatiktenta, bara att det var lite lättare.

Flyttar fram det här till juni.

Det skriver jag in i kalendern nu.

Galet onödig lista men gör den ni också

För 15 år sedan (1993):
Fyllde jag fem
Kunde jag alla bilmärken
Började jag intressera mig för bokstäver och ord under tiden jag inte lekte med bilar
Lekte jag på farfars hus lekplats

För 10 år sedan (1998):
Fyllde jag tio och visste att jag inte var jordens medelpunkt
Hade jag sedan länge skrivit mina första noveller
Började jag på mellanstadiet och blev lite större
Spelade jag fotboll, framgångsrikt

För 5 år sedan (2003):
Gick jag ur åttan med bra betyg
Jag vred knäskålen ur led för första gången och blev opererad för första gången
Jag vred knäskålen ur led för andra gången också
Dessutom såg jag Bruce Springsteen live för första och hittills enda gången
Var jag ihop med Nina

För 3 år sedan (2005):
Började jag tvåan på gymnasiet och insåg att jag valt fel linje
Trodde jag stenhårt att jag skulle bli journalist
Var jag återigen ihop med Nina

För 1 år sedan (2007):
Stapplade jag omkring på kryckor ett tag
Gjorde jag halva Europa med klassen
Var ihop med Nina - ett tag
Tog jag studenten
Upplevde jag min hittills jobbigaste period i livet
Flyttade jag till Brighton för att plugga Engelska, komma bort och börja om på nytt

För 3 månader sedan (januari):
Var jag fortfarande i Brighton, rent mentalt sett
Återvände till verkligheten när jag började läsa Engelska i Göteborg
Fick jag reda på att jag trasat sönder brosket i ledytorna i knäet och behövde en ny reparation

Igår (22 april 2008):
Pluggade jag alldeles för lite och tittade på för mycket skräpteve
Såg jag John Arne Riise göra historiens mest klassiska självmål
Väcktes jag av att jag svarade på frågor under en anställningsintervju per telefon

Idag (23 april 2008):
Har jag bokat biljetter till Bruce Springsteen 4 juli på Ullevi
Har jag pluggat lite för lite och skrivit för mycket onödig lista över vad jag gjort

I morgon (24 april 2008):
Skriver jag grammatiktenta
Går jag på rekryteringsmöte
Ser jag GAIS spöa skiten ur Gefle på Ullevi
Kanske jag tar en öl utomhus om vädret tillåter
Börjar jag på nästa stora projekt

Om 1 år (april 2009):
Sitter jag med en Mac och studerar till Copywriter/AD på en viss KY-utbildning
Har jag körkort och får gå på systemet sedan en tid tillbaka

(med reservation för felaktigheter)

Och gör nu som rubriken säger. Slösa bort tio minuter av era liv, ni kommer ändå inte göra något vettigare, och säg till här bland kommentarerna att ni gjort den. Jag behöver saker att fylla ut min pluggtid med.

"Doh!" utbrast han när hans eftermiddagste spilldes i knäet

I stället för att tänka på adjuncts, conjuncts och disjuncts, sitter jag och spånar i hur lustigt det vore att dubba ett Simpsonsavsnitt från amerikansk till brittisk engelska.
Notera att lustigt i det här fallet betyder vrickat.

I'm Waitin', Waitin' on a Sunny Day

Nu ska också jag och pappa se Bruce Springsteen i sommar.

Ett sammandrag

Jag har skrivit en alldeles för lång och utlämnande text i natt. Den var tänkt som ett lite tyngre inlägg här, men jag väljer att inte publicera det. Inte i natt.

Men jag ger er mina avslutande rader. De sammanfattar vad jag kommit fram till väldigt bra. Om någon vill ha det förklarat närmre så kan ni ju säga till så ska jag fila på hela texten.

"Min uppväxt var en lång sjuttiosträcka på en landsväg. Inte sällan hamnade jag i Ullared. Det känns som om mina känslor sov sig igenom hela resan, för att vakna till när jag svängde in på parkeringen för att välja ut den parkeringsplats jag är. Men det har aldrig varit riktigt spännande att vara jag."

Skola

Nej, kanske dags att sluta slötitta på teve och äta apelsiner nu?

På med bra musik. Check

Fram med grammtikboken. Check.

Ned med humöret. Dubbelcheck.

För övrigt var Monsoon Wedding riktigt bra.

Arbete

Det var inte Åhlens igår. Det var StudentConsulting. En liten anställningsintervju över telefon. Nu fick han i alla fall höra min riktiga röst, utan gurgel och obscena ord. Han verkade mer än nöjd, så rekryteringsmöte på torsdag eftermiddag och förhoppningsvis lite jobb på fredag. Det ger ju i alla fall en liten slant.

Monsunbröllop

Jag blev lite mer positivt inställd till morgondagens filmvisning på Postcolonial Literatureföreläsningen nu än vad jag var tidigare. Monsoon Wedding står på programmet och efter att ha läst på lite grann om filmen, funderade jag på om den kanske finns med i 1001 filmer du måste se innan du dör. Visst gjorde den det. Nu förenar jag ju nytta med nöje och nytta en gång till.

Morgondagens föreläsning blir intressant. Jag är desto mindre glatt inställd till det fortsatta grammatikplugget - det lär bli en del bloggande även i morgon. Men det tycker ni väl om?

Ikväll är det Loke som gäller

Café Hängmattan 19 augusti 2007. Undertecknad var där och blev frälst.

"Jeg ska fritere mor din!" sade han med kisande ögon

Okej. Nu har jag gått igenom de två första kapitlen i grammatikboken noggrannt. Femtio sidor av tugg, jag har inte missat ett enda fetat eller kursiverat ord. Samtidigt har jag dragit handen genom min lugg så många gånger att halva svallet numer ligger i boken. Det kan vara allt annat än bra.

Resten av håret rök när jag kom fram till sista stycket i kapitel två.

"The reader should now be able to understand the way we have organized this book."

Träffar jag Johansson och Lysvåg någon gång kommer jag stoppa upp deras norsk-engelska grammatikbok där solen inte lyser. Var så säker.

Jag är inte rädd för er.

Morgonstund har talfel i mund

Av någon anledning har Åhléns i Stockholm sökt mig. Varför, kan jag inte för allt i min värld komma på. Det som är riktigt läskigt med det hela är att de har ringt tre gånger.

De två sista gångerna var jag vaken, men inte i tillstånd för att kunna prata. *klick* och *klick*

Det är det första telefonsamtalet som oroar mig lite grann. För det har jag tydligen lyckats svara på. Men jag kommer inte ihåg det. Undrar vad jag sade.

"..."

"Eh...? Hallå?"

"Mmgruffmokolo"

"Eh... Vi ringer lite senare."

"Mmgrafh"

"Hej."

"Mhm *snark*"

Svenska för komiker

Jag håller på att väcka grannarna med mina hysteriska asgarv.

Mastering Swedish Lesson 1
Mastering Swedish Lesson 2
Mastering Swedish Lesson 3
Mastering Swedish Lesson 4
Mastering Swedish Lesson 5

Rudolf är min bror

Klockan är mitt i natten. Tidningen har börjat dunsa mot tamburgolvet mycket tidigare än normalt. En hel timma faktiskt, så det är synd att jag har släppt det tvångsbeteendet.

Nu är jag ganska så jättehungrig, men tänker inte röra mig ur sängen för att fixa i ordning någonting. Det är alldeles för varmt, mjukt och mysigt här under täcket. Halvporrigt att skriva blogg så här i endast underkläderna.

För mycket info kanske?

Nåvål, nu är det för sent.

Suckers!

Och nu har jag varit alldeles för oseriös i det här inlägget för att jag ska kunna börja på någonting allvarligt och viktigt. Jag får vänta en liten stund nu.

En annan grej är att jag inte går ut utan förklädnad i dagarna på grund av en röd gigantiskt blämma på min nästipp. Jag har inte speciellt mycket acne, men finnen blir desto större när den väl kommer. Jag samlar ihop allt till en enda vulkan. Jag finner detta något irriterande.

Mr. Sam

Det går mycket enklare att läsa en engelsk text högt om man pratar som Microsoft Sam. Testa själva. Jag har inte stakat mig på ett enda svårt ord under ett helt kapitel i grammatikboken.

Det har jag lärt mig.

Men jag kan fortfarande inte någonting supplemented clauses.

Mr. Stanley har mig i sitt våld

Dessa sena nätter kvalificerar mig till att bli GP-utdelare på daglig basis. Nu har jag ju varit vaken så länge att nattens NHL har börjat. Foppas Colorado mot Minnesota.

Minnesota Wild är mitt lag vid sidan av NY Rangers. Inte bara för att jag sett dem på plats i St Paul, men även på grund av dessa.

Den killen har fått för många hjärnskakningar.

Aldrig att han får mina sympatier.

Kreativa nätter

Nej, nu kanske jag får sluta sitta och titta på reklamfilmer och avundas storheten hos till exempel F&B. Där skulle man jobba. Hade varit något. Kanske i framtiden. Vem vet i dagsläget?

Jag känner inte alls för att sova. Jag vill istället rita, ta kort, skriva, dikta, modellera och fantisera, helst alltihop samtidigt. Skulle behöva sju hjärnor och tretton armar för det. Inte mer, inte mindre, gissar jag på.
Sedan kommer verkligheten ikapp mig, när jag för ett slag tittar ned på den växande ölkaggen, och jag inser att det bara är dagar kvar till en hiskelig grammatiktenta som jag måste plugga till. I morgon skall jag hålla mig undan för att distraktioner som halvintressant fotboll, fantastiska teveserier och usla filmer. Det är hårt, men det måste göras.

Har varit på osedvanligt bra humör hela dagen. Jag har nästan varit lycklig, men jag har ingen aning om vad det berott på. Ont i huvudet har jag gått runt och haft och lite snuvig känner jag mig. Lite hängig, men med ett mycket gott lynne. Antar att det är ett hyfsat tecken.

Samtidigt har jag drabbats av lite prestationsångest så här på våren. Det är mycket som skall göras i vårtider, så som att söka jobb, söka utbildningar, söka kärlek, söka lycka, söka sig själv, söka fakta och söka möjligheter. Man springer omkring som en tomte med lyktan så långt fram armen räcker för att lysa upp marken framför en för att vara beredd på rötter och gropar som skulle kunna fälla en. En liten säck slängd över axeln med uppgifter att göra, mössan lite på sned och skjortan, den är uppknäppt för att vädra den slitna lilla kroppen.

Jag har mängder med textidéer för blogginlägg snurrandes i huvudet, men att dra upp någonting mer i detta inlägg vore att krossa er. Jag väntar lite till. Då blir ni lite gladare, inbillar jag mig.

Stick nu. Ut. Hej då. Men kom gärna tillbaka och kommentera. Ni är snälla som läser.

Från en ny tid

Nu när jag lyssnar på Jason Mraz kastas jag ett halvår bakåt i tiden. Första månaden hos min tant, då var det mycket av den här varan. Det var en väldigt bra tid. Hela min tid i England var något utöver det vanliga, men första månaden var extra speciell. En början på något nytt med nya människor i en ovan miljö där man märker allt.

Det var en tid då jag somnade så fort jag lade huvudet på kudden. Det händer inte ofta. Om ett tag kommer jag nog skriva mer om den. Det ska bara klicka igen.

Val

Förresten passade jag på att utöka mitt högskoleval inför hösten. För min del ser det ut så här:

Filmvetenskap Grundkurs 30 p

Kognitionsvetenskap, Grundkurs 30 p

Psykologi, Grundpaket 1 30 p

I den ordningen.

Nu lyssnar jag på Jason Mraz, tack Vanda för inspirationen, och väntar på tre stycken fotbollsmatcher under dagen. Och så en gnutta plugg, men inte mer.

"MAGNUS HAGLUND ÄR HOMOSEXUELL! HEJ! HOMOSEXUELL! HEJ! HOMOSEXUELL! HEJ!"

Okej. Det där var lite lågt. Men han förtjänar ramsan nästa gång vi intar Borås Arena, så som han gnäller på alla andras gräs så fort Elfsborg förlorar. Han skjuter sig själv i foten eftersom Elfsborg vattnar sitt konstgräs(!) innan varje match för att förstöra för motståndarna och gynna sitt eget spel. Detta i staden där det regnar mest i hela Sverige. Tro fan att Ljungskile ska låta sitt gräs vara långt som på en sommaräng för att dra ned tempot då!

Förlåt, det har blivit lite mycket fotboll, men jag kan nog inte sköta två bloggprojekt samtidigt, när jag inte måste. Fotbollen måste bli mitt yrke först.

Och nu blir det reklam

Har suttit och spenderat första delen av fredagskvällen åt att titta på svenskarna i Traktors reklamfilmer, eller åtminstone det urval som finns på hemsidan deras. Jag fastnade speciellt för dessa två.

Mountain Dew "Master"

Fox Sports "Turkey"

Och så var det någonting mer jag skulle skriva om, förutom att jag borde tacka Poop för att jag hittade Traktor via hans utmärkta blogg (inte alls smygreklam eller smicker), men jag kommer inte ihåg det för tillfället.

Lingvistikuppsats

Det väntar en uppsats i engelsk lingvistik inom kort, och jag har fått min vilja igenom.

Det började med att jag smått desperat brainstormade kring mängder av glosor och uttryck som verkade ha något med lingvistik att göra. Jag fastnade vid jämförelser. Manligt - kvinnligt? Njae, inte riktigt min grej. Talspråk - skriftspråk? Alldeles för stort. Teveserie - Teveserie? Låter precis som något jag kan tycka vara roligt.

The Office har gjorts i både brittisk och amerikansk tappning, därför tänkte jag jämföra ett antal avsnitt och se hur språket ser ut.

"Vadå, hur språket ser ut?" frågar ni er kanske nu. Ja, det gjorde jag också, så jag bad Mr. David om hjälp. Han kom till slut fram med ett lysande uppslag. Linguistic Errors kallar vi det.

Nu måste jag bara välja engelskt eller amerikanskt kontor. Den där det innehåller flest humoristiska lingvistiska felaktigheter.

Uppgivet

IFK-klacken hörs väldigt mycket mer på teve än vad de gjorde på arenan.
Gaisklacken hörs väldigt mycket mindre på teve än vad de gjorde på arenan.

Kan bero på vart man står, men jag har oerhört svårt att tro att vi var så underlägsna som det verkar på teve.

Och jag hatar ineffektivitet.
Ett effektivt GAIS hade vunnit med 4-o. Ett normalt GAIS hade vunnit med 2-0. Nu är GAIS ineffektiva och kan inte göra mål. Känns bara jobbigt. Känns aldrig som om det kommer att släppa.

Hets

"Jag håller på Änglarna
Jag är en loser, baby
So why don't you kill me!"

En stund efter Being John Malkovich

Nu har jag fått lite bättre grepp om filmen, tror jag. En gnutta mer överblick på hela historien och varför, när och hur saker och ting händer. Det klirrar till rejält då och då innanför skallbenet.

Men jag håller lite till på en mer utredande text. Men jag kan än så länge säga att jag tycker att tanken bakom filmen är genial - och även jag har varit i de banorna som Kaufman så effektfullt skrivit om.

Uppladdningen inför kvällens derby startades med att lyssna igenom På ren gaisiska, som har några höjdpunkter i Stefan Ljungqvists Gårdapojk, Emrik Larssons cover på sin egen låt Lögnhalsen och Claes Malmbergs version av Det är underbart att vara gaisare.

Nu blir det Håkan Hellström så det ryker om högtalarna och dunkar i väggarna. Innanför bröstkorgen börjar det dunka allt snabbare och adrenalinet kommer att nå oanade höjder när klockan slår tjugo noll noll ikväll. Rykten säger att Ebbot Lundberg från The Soundtrack of Our Lives skall sjunga nationalsången innan match. Låter fantastiskt. Kameran följer med, men bilderna kommer antagligen bli sisådär på grund av det något prekära läktarläget.

Presskort att ge mig, någon?

Direkt efter Being John Malkovich

Jag har precis sett klart Being John Malkovich och jag tror att jag behöver lite tid för att smälta filmen så jag skriver ingenting mer om den just nu. Istället hockey på teve. Lundqvist och gänget.

Tidsbekymmer

Vi är ju redan halvvägs in i april.

Vad fan hände med det här året?

Elvasovare

Ibland har man tid att blogga. Ibland inte.

Igår var en sådan där dag jag inte hade speciellt mycket tid.

Fixade vårjacka. Inte som den där åtråvärda röda, men jag är nöjd ändå.

Sov.

Jag såg en sjujäkla mycket.

Halv nio igår kväll enligt mammas vittnesmål. Med ett avbrott på en kvart vid tolvsnåret för att plocka ur linserna. Jag vaknade halv tolv igen. För en halvtimma sedan. Jag tror jag var trött.

Jag ser dock ut som en tvättbjörn i alla fall.

Hej på er!

Jag är rätt så likgiltig till matchen. Visst är det tråkigt, men när man är så inställd på det, så kommer det inte som någon chock.

En chock fick jag dock då jag tittade på mätaren nere till höger, som visar hur många ni har varit i dag. Damn.

Hej alla nya människor!

Newsflash

NÄHÄ!?

Alltså. Det här är nog med anledning till att jag verkligen inte vill bli journalist längre. Vem som helst, som var på fysiklektionerna på grundskolan, förstår per automatik att det är som rubriken säger. Länktexten är än mer bisarr. För att inte tala om hela artikeln.

Nätverksproblem

Jag undrar om det är mamma som satt någon slags spärr på MSN nu. Jag kommer inte in. Helt omöjligt. Det står en vakt som tvingar mig att visa legitimation, men det ligger hemma i byrålådan.

Trist. Det var ju trevligt där i kväll.

Vad?

Ja, okej då, det är väl inte kväll längre.

Trevligt där i natt.

Tungt

Det är bara för jävligt det här med Engla och Pernilla, och man kan inte mer än att tänka på deras närmsta.

Känsliga män varnas

Aj.

Buss 16

Bussen hem i natt. Klockan är strax efter två, när jag kliver på i Brunnsparken, hem mot Eketrägatan. Jag ställer mig i det bakre av dragspelen, det är fullbesatt i övrigt. En hållplats senare, stapplar en kvinna på. Hon är ärrad och hennes fåror i ansiktet talar nog mer om mängden alkohol som passerat levern än när födelseattesten är signerad.

Hon sätter sig ned.

Jag tänker inte mer på henne, utan stirrar ut genom fönstret eller på det par som sitter två meter bort. Jag kan inte låta bli att låta blicken falla över de två. Hon glufsar på en kebab och han ser något besvärad ut. Vitlöksstanken (den är dock en doft, så länge den inte är i munnen på någon) sprider sig snabbt i den tunga luften.

Längst bak sitter ett gäng ungdomar. Egentligen borde de alla ligga i sängen och sova vid det här laget. En eller två skulle säkert kunna få sina föräldrar att läsa godnattsagor för dem. Det är så unga de är. Och alldeles för vilda för att vara opåverkade. De har dock vett nog att hejda en av deras kompisar till att tända en cigarett inne i bussen. Hur de fått tag i sprit och cigaretter, är inte något mysterium, men det är ledsamt att inte ens langarna har samvete nog att säga nej. Money talks.

I ögonvrån ser jag hur en svart jacka och en grå munktröja slängs på golvet. Så ser jag hur den ärrade kvinnan mödosamt reser sig upp, börjar nynna och dansar ett slag. Bussen kränger till, och hon hamnar på alla fyra på golvet. Hon bestämmer sig för att ta sig en tupplur med sitt röda linne långt uppdraget, precis under brösten. Låt oss bara säga att hon antagligen varit i bättre form tidigare under sitt liv än just den här natten.

Paret ser ut att ha problem. Hennes ögon flackar och för en stund ser det ut som om hon skall få upp hela kebaben, hon nyss tryckt i sig. Jag överväger att flytta på mig, men hon blundar och lutar huvudet mot sin partner som ger mig en blick som skriker "Snälla, ta mig härifrån!". Jag vänder snabbt bort blicken, men tankarna stannar kvar hos den unge mannen. Han ser mycket nykter ut, men hans ögon är blanka av tröttma. Jag möter hans ögon igen och han skakar försiktigt, för att inte hon skall märka något, på huvudet och suckar. Han ser inte ut att trivas. Om det är vitlöksstanken som gör det, eller om det är förhållandet som håller på att braka ihop, låter jag vara osagt. Han ser bara mycket olycklig ut, samtidigt som hon snällt somnar på hans axel med ett svagt leende på läpparna. Jag tyckte synd om de båda.

En man har börjat hjälpa kvinnan på fötter, men hon blir rosenrasande av att bli väckt ur sin sömn, som skulle kunnat vara lika länge som Törnrosas. Hon reser på sig, bussen svänger och hon faller in i en ung kvinna som sitter och försöker ringa till någon. Den ärrade kvinnan drar ned sitt linne som hittills visat för mycket hud. Elasticiteten drar snabbt upp den igen. Hon blir tvingad till att sätta sig ned, och någon frågar henne om vart hon skall hän.

Nästa hållplats går jag av på. Det sista jag hör, när dörrarna stängs är hennes spruckna röst utbrista på grov göteborgska.

"Men jag ska ju till Sahlgrenska!"

Stackars sate, tänker jag och vandrar hem i det gulblå skenet av gatlyktor och neonskyltar.

En skönhet under rätt omständigheter

En sådan här dag är Göteborg min stad. Vår stad. Vårstad.

Efter dagens möte med två tredjedelar av min redovisningsgrupp strosade jag runt på stadens gator i vårsolen. Ljumma vindar, när jag letade efter vår-/sommarjacka.

Som vanligt var jag iförd min grönsvarta gaishalsduk men i dag fick jag inga långfingrar riktade eller svordomar kastade mot mig. Endast leenden och kommentarer. Så mycket att iVan fick ligga och vila i byxfickan.

Tre personer kommenterade muntligt om hur härligt det är att vara gaisare just i dag. Ytterligare en handfull nickade förstående, eller log nöjt. Solen strålade och vårkänslorna sprudlade. I kväll skall man till Pustervik. Det går rätt väg just nu.

I dag är Göteborg världens vackraste stad.

För det är underbart att vara gaisare

Det känns tamejfan som ett SM-guld. Och då snackar jag inte bara om lökringarna jag glufsar i mig i skrivande stund.

Det blev en VIP-afton tack vare gaissyster Elin och Lisas pappa som har röda mattan-biljetter. Kändes som om vi hamnade mitt ibland hammarbypatrasket, men vid målen. Jösses. Äntligen fick GAIS göra ett sådant där mål på ett skott som vanligtvis styrs undan av en tå en decimeter framför mållinjen. Äntligen fick GAIS, och Björn Gust... Andersson menar jag, göra ett sådant där förlösande mål i slutet. Visserligen låg Shabaan bakom målen med två tveksamma ingripanden, men man ska inte ta prestationen ifrån de grönsvarta.

Jag valde att gå över Heden och längs med Vasagatans allé endast för att insupa den, så länge jag inte tog av min rocken, ljumma förvårkvällen. Allt för att njuta av segerns sötma. Förbi mig åkte bil efter bil med halsdukarna viftandes utanför rutan. Ett av fordonen spelade gaismusik så att husfasaderna tycktes skakas med i takten. Glädjen vet fortfarande inga gränser. Jag vill bara ut och skrika järnet av mig, som om jag inte gjorde det, där jag satt på VIP-läktarens mjuka läderbeklädda röda stolar.

Det är det här alla gaisare vet om. Det blir, rent ut sagt, en jävla massa lidande. Men det är så otroligt skönt när det för en gångs skull går vägen. Man tror att Dime utklassar Rami och blir förstemålvakt i EM i sommar. Mittbacken (dock forne forwarden) Björn Andersson vinner skytteligan och Bobbie säljs till Barcelona för 78 miljoner efter sommaren.

Det toknegativa som finns hos GAIS är på grund av de 30 år av underprestation som generationer gaisare levt med. Det lever kvar i min generation. Jag hoppas inte nästa generation behöver uppleva ett enda år av underprestation och kan vara tokoptimister istället. Men då kommer det naturligtvis gå åt helvete? Eller hur?

Jag trodde benhårt på seger mot Trelleborg. 1-3 förlust slutade det med.

Jag trodde benhårt på förlust mot Hammarby. 2-0 seger slutade det med.

Ni, gaisare där ute, vad vill ni att jag tror nästa match mot Kalmar? Och framförallt nästa hemmamatch? Den mot ärkerivalerna Blåvitt?

Just det. Räkna med fetnegg.

Fast dagens match går åt helvete i alla fall

Tror inte på några glädjescener ikväll

GAAAAAARGHIIIIIIIYUCK, kommenterade han lugnt och nickade därefter frenetiskt.

När jag börjar bli pepp för något, riktigt djävla hyperpepp alltså, får jag något som nog framförallt kan liknas som Tourrettes syndrom.

Huvudet rycker och sliter.

Jag spänner alla muskler som går att spänna i mina händer och knyter dem, alternativt spretar med fingrarna så mycket det bara går.

Vaderna spänns hårt.

Jag börjar låta lustigt. Grymtningar och falsettskrik är inte ovanliga.

Handklapp är obligatoriskt.

Ibland går det så långt att jag försöker efterlikna Antons klassiska säl.

Det misslyckas.

Varje gång.

Men kul har jag.

Jag är som en uppsvampad Micke. På speed dessutom.

Hockeynatt

För några sekunder sedan började Stanley Cup-slutspelet.

New Jersey Devils - NY Rangers

Galet spännande om ni frågar mig. Är inte ett jättestort fan av svensk hockey, men NHL är grejen.

Kul att alla svenskar i matchen har spelat i Frölunda.

Devils:
Johnny Oduya

Rangers:
Fredrik Sjöström (eller om man översätter det amerikanska uttalet: Skoström)
Christian Bäckman (Ryggman)
Henrik Lundqvist.

Vi hejar på New York.

Medlidande

Jag har nog aldrig lidit med en IFK:are så som jag gör med Nicklas Carlsson just nu. Saken blir inte bättre av att han tidigare varit AIK:are. Nej, det här ska inte enbart handla om fotboll, mer om känslor.

Carlsson drog axeln ur led på försäsongen och fick ägna sig åt rehabilitering för att vara redo för den allsvenska starten. Han kom tillbaka snabbt, axeln är inte den del av kroppen man använder mest i fotboll, och har på träning och i träningsmatcher spelat med ett specialskydd som stabiliserar leden och motverkar en ny urvridning. Det har fungerat bra i matcherna. Fram till i dag.

I en luftduell mot Halmstads målvakt stöter Carlsson sin axel i en udda vinkel mot målvaktens sida. Han grimaserar och tar sig för axeln med en gång och armen hänger och sladdar. Han springer till bänken där han får hjälp med att slå den tillbaka. Han biter ihop och tänker fortsätta spela, men blåvittledningen tvingar honom av planen. Ingen idé att riskera ytterligare skador på axeln. Man ser besvikelsen i ögonen när han blir utbytt. Hela hans kroppsspråk skriker av smärta. Mental, mer än fysisk smärta.

Jag vet hur han känner sig. Första gången var det smärta och rädsla som fyllde mig. Rysningarna går skytteltrafik längs med ryggraden, bara jag tänker på det än i dag. Andra gången var rädsla och besvikelse. Tredje gången knäskålen stack åt fel håll hade jag ett ledstabilserande skydd motsvarande Carlssons axelskydd. När det omöjliga inträffade fanns ingen smärta eller rädsla. Bara enorm besvikelse och frustration. Tankarna och tårarna som kom när jag satt på väg hem från Rosenhill var vigda åt min frustration. Frustration över inte bli återställd och över att inte få utöva min idrott. Jag gav det en chans till. Sedan gav jag upp. Besvikelsen och frustrationen tog för mycket kraft.

För varje gång en led knäcks på det här viset, blir ledbanden uttänjda eller avslitna och det blir lättare och lättare att dislokera leden. Skydd eller oerhört väl återuppbyggda muskler kan hindra utvecklingen. Det var ingen hård smäll Nicklas Carlsson åkte på under matchen. Hans skydd hjälpte inte och rehabiliteringen har inte varit tillräckligt bra, gissar jag på utan att vara utbildad, men med hjälp av egen erfarenhet kring sjukgymnastik.

Carlsson hade gråten i halsen och tårar i ögonen när han blev intervjuad av Patrick Ekwall. Om det var brunkrämens stank som stack honom i ögonen, får jag ursäkta mig för hela detta blogginlägg, men jag tror det var besvikelsen och frustrationen som vällde fram. Rädslan syntes i ögonen sekunden efter smällen. Jag lider med honom och jag hoppas verkligen att han kan komma tillbaka som elitspelare i Sverige. Att han älskar fotboll och att det inte är på grund av smärta från den svällande axeln hans röst darrar i intervjun vet man för fysisk smärta, det vet inte den karln vad det är.

Knark och så

Ikväll skall det knarkas kaffe och duschas iskalla duschar för att hålla mig vaken. Jag ska inte somna. Kvällen börjar med lite slutspelshockey och fortsätter med Allsvenskan, för att sedan avslutas med Champions League.

Sedan börjar uppladdningen inför GAIS - Hammarby imorgon. Det går rykten om att ett gott band skall spela på Sticky under kvällen och tillsammans med gaissyster lär man hamna där. Hör av er innan 16 imorgon om ni är sugna på fotboll, är det Sticky ni vill till, hojta till när som helst. Här, mobil, mejl eller msn om ni har det. Snigelpost är lite för långsam nu tyvärr.

I mörkret med iVan

I brist på annat att göra rensade jag listan över musik som jag velat få tag i men inte kunnat för stunden. Upptäckte till min förvåning att där fanns "What the Fuck Was I Thinking" bland låttitlarna. Ingen artist namngiven.

Blev frälst när jag upptäckte Jenny Owen Youngs i första artistsläppet till sommarens Storsjöyra. Speciellt förtjust var jag i låten "Fuck Was I".

Precis den låt jag syftat till för jag vet inte hur länge sedan. Ett bra tag sedan i alla fall. Så i själva fallet återupptäckte jag söta Jenny för någon månad sedan eller så.

Well, fuck me!

För övrigt börjar jag redan fråga mig själv om jag inte var lite väl elak mot Lisa i förra inlägget. Hon kanske förtjänar en chans till.

Har en lång utläggning om hur jag tidigare ogillat infiltrationen av engelska uttryck i det svenska språket, men nu bara tycker det är löjligt att försvenska fraser och ord. Galenskap, och jag säger att det är helt okej om inte motsvarande svenska uttryck ger samma effekt. Mer om det en gång när jag inte använder iVan i mörkret för att blogga.

Se! Nu ryter han!

Jag kan vara den person i Göteborg, kanske hela Västsverige eller rent av kanske hela Sverige, som har svårast för att tycka illa om någon. Jag ger människor hur många chanser som helst för att visa sina styrkor. Jag har fördomar, som alla andra, men jag vill få dem motbevisade. Jag vägrar nedslås. Så kan det vara att vara naiv.

Men jag kan inte tycka om Lisa Magnusson i sina krönikor och delvis i sin blogg. Klart att krönikor skall uppröra och så, men lite mer genomtänkta skall de väl ändå vara? Det blir istället kåserier utan knorr på slutet. Utan humor. Om det är ironi hon vill använda sig av, misslyckas hon med detsamma. Redan i rubrikerna, i ingresserna och framförallt i brödtexten. Speciellt den här krönikan, där hon inte får ut ett skvatt.

Och är det verkligen någon som bryr sig om kategorierna här nedanför? I don't. Överväger att slopa dem helt.

För övrigt

Och nu kommer jag naturligtvis inte kunna somna förrän alldeles för sent heller.

Ville bara tillägga det.

En gång är ingen gång men...

Okej. Nu har jag somnat under två fotbollsmatcher i rad. Det kan väl inte vara så att mitt intresse håller på att svalna? Det får inte vara så.

Det som talar emot detta, är det faktum att jag somnat i pauserna. Under reklamavbrott. Min självdisciplin är alltså inte bra nog. Men jag har inte druckit en droppe cola på två dagar. Imponerande, för att vara jag.

Test

Apropå personlighetstester och sådant där tycker jag att alla ska göra det här testet, när ni har lite (okej, rätt mycket) tid över.

Beskrivningarna, som ni bland annat kan hitta här, är häpnadsväckande rätt. Jag fick reda på allt jag redan visste om mig själv, och lite till. Allt slog rätt. Skrämmande rätt.

Conversation

Efter dagens lektion om Things Fall Apart diskuterade Ängeln med mig och Svante.

- Oh, I know you're such fine students! Your opinions were really good just a couple of weeks ago. Why didn't you discuss more during the lesson, I even gave you a question, Michael.

- Well, yeah, I didn't get it at once, therefore I got really perplexed.

- Well, that's alright but you see, all the other students, they discuss and make comments and that's very good. I know you have strong and very good opinions and thoughts. Share them! Are you afraid of the more dominant students?

- No, not at all, it's just that they are much quicker. But we weren't the only students quiet today?

- Ah, no problem. I know you've read the book and all, no question about that - but still. Speak out next time!

- But still, there are others that are even quieter(?) than us?

- Now, remember to talk next time.

- But..

- Byebye now. See you next week.

- Eh... Well, bye then.

Fuck it. Hon som under lektionen sa "... and they losted them self...".

Framtiden

Eftersom jag inte är helt säker på vilken yrkesframtid jag skall rikta in mig på, gör jag oändligt med test. Vissa är vetenskapliga, andra inte. Vissa är grundat på psykologiska teorier, vissa på biologiska grunder. Men alla kommer fram till samma sak.

Arkitekt
Art Director
Copywriter
Designer
Författare
Grafiker
Konstnär
Regissör
Webbdesigner

Och så vidare. Alla säger att det är kreativiteten som skall flöda fullt ut. Det kanske är dags att börja fundera över arbetsprover och sådana uppgifter? Hellre det än diskussioner kring Chinua Achebe och Things Fall Apart.

Lite mer Micke

När vi lämnade 2007 bakom oss, gick jag in med inställningen att romantisera mera kring livet.
Det har gått sådär.

När året började skulle jag börja bli nyttig - sluta dricka läsk, börja motionera ordentligt och sköta studierna.
Det har gått sådär.

En annan skulle få saker att hända. Få Göteborg att bli ens stad igen.
Det har gått sådär.

Nyårslöften är inte direkt min grej, tror jag.

Men.

Det kommer ljusare tider. Det är vår och min kreativa sida börjar kunna visa upp sig igen, efter att ha varit förtryckt av vintrigt mörker. Det blir en gnutta lättare. Det finns tid för vackra ord och beskrivningar. Det tycker jag om. Det som slår mig nu är att jag tydligen tycker om att börja meningar med "Det" också.

Knäet är opererat och reparerat, och nu återstår mycket försiktig sjukgymnastik. Tänker inte göra om samma misstag som förra gången. Motionären inom mig skall få leva lite friare. Dessutom skall andelen Coca-Cola i min dagliga vätskeranson skall bli mindre. Jag skall gå ned i antal deciliter om dagen (just nu säkerligen i snitt 10 dl/dag men det skall drastiskt ned till 2dl/dag för att sedan minska ytterligare).

Sköta studierna då? Ja, jo. Men jag är ingen superhjälte eller hur? Man kan inte göra allt. Just nu är mitt motto att lära mig sådant som är värt för mig, och få godkänt på uppgifterna. Vilket betyder mycket tid på Wikipedia och NE:s webbtjänst.

Att få Göteborg att bli min stad igen, det är lite klurigt och jag sitter just nu och lyssnar på The Kooks. Visserligen hade jag inte något av dem på min iPod i Brighton, men eftersom de kommer därifrån får det ses som en liten strävan åt ett mer händelserikt liv. Om än, en oerhört lat strävan.

Göteborg är min stad. Kommer alltid att vara, men kan nog få komma att dela hjärtat med andra städer. Östersund och Brighton är hedersmedlemmar i min blodpump. Östersund och Jämtland är vackert året om, men håller riktigt hög klass under tre dagar i sena juli, tidiga augusti. Brighton är en personlig resa i jakt på något man tycker om i sig själv. Kastade bort gamla laster och skaffade mig samtidigt nya, lite trevligare sådana. Det känns som om Göteborg måste göra det också.

Jag är ett stort fan av diskbänksrealism, men det blir aldrig ett sådant liv jag lever. Jag tar sextonbussen genom Lindholmen och Eriksberg och hoppar av bussen i ett välmående område i konstant utveckling. Kanske vore jag mer speciell om jag skrev bloggen från djupaste Länsmansgården eller ifrån en vindsvåning i ett landshövdingehus i Majorna? Men nu ser det inte ut så. Utan jag får göra det bästa av min relativt drägliga tillvaro. Det mest speciella med mig är väl min udda fotbollsläggning. Vilken sund människa håller på GAIS egentligen?

Kanske kommer det lite färre blogginlägg, kanske inte. Men det ska i alla fall finnas lite mer tänk bakom dem, och inte bara dagboksinlägg för att jag skall ha skrivit något. En ren dagboksblogg är inte särskilt intressant, verkligen inte om man är 19, bor i Göteborg och pluggar engelska. Det händer för lite. Annorlunda om man är 19, bor i Brighton och pluggar engelska. Nästan exotiskt. I alla fall för en anglofil som jag.

Det ska bli lite mer romantik. Lite vackrare. Lite bättre. Lite mer vad jag tycker om. Inte vad jag känner mig tvingad till. Lite mer Micke.

Nattmatte

Min bärbara dator har svåra problem stundom (även den stationära har sina egenheter) och av någon anledning fungerar inte klockan som den ska. Den ändrar om sig lite då och då. Nu säger den att klockan är fem. Elva över fem till och med. Därför blev jag lite förbryllad när det inte börjat ljusna ute än. Kanske är det också därför General Bofink och hans armé plågar mig med vokalistisk tortyr. Allt levande går efter min bärbara dator. General Bofink sitter nog högt upp i trädet utanför och tittar på mig när jag skriver det här. Rätt igenom fönstret, ned i min säng. Där jag ligger och skriver.
Vilken pervers typ.

Eftersom jag är en aning enfaldig luras jag gång på gång och tror att klockan faktiskt är mer än vad den verkligen är.

Realtid + 1 = Icke Realtid

Och eftersom jag då har en hel timma på mig att komma till Realtid igen (vilket är lönlöst eftersom ekvationen ovan visar att jag aldrig kommer ifatt), tycker jag inte att klockan är ganska så jättemycket heller. Klockan visar ju en timma för mycket. Det ordnar sig.

Ändra klockan?

Nejsch. Ingen sport då.

På västkusten händer det saker

Uppdatering kring terrorismen som utspelar sig på Hising Island:

Den sjungande fågeln utanför har skaffat sig en armé.

General Bofink mobiliserar trupperna.

Jag kryper lite längre ned under täcket och ångrar att jag inte vaccinerat mig mot fågelinfluensan.

Och fågeln ba: Don't you hush me, bitch!

Snälla söta, rara fågeln. Du sjunger oerhört vackert.

Men det regnar, solen har inte gått upp än och jag måste sova.

Håll.

Käf.

Ten.

D.A.N.C.E

Mamma, läs inte det här

Ett ord för en känsla.
Ett ord för att beskriva.
Ett ord bättre än alla andra.

Kuken.

Kan. Inte. Sluta. Skratta. Och. Beundra.

Och ni som inte förstår, har alltså aldrig sett Youtubes mest sedda klipp ever. Snart åttioen miljoner klick.

Dumdristigt

Sedan jag läste ett inlägg hos Silverfisken angående vissa uttryck i främmande språk som man själv aldrig kommer sig för att använda, har jag hört frasen "...and what have you." lite för många gånger än vad som skall anses normalt. I alla fall för någon som aldrig hört uttrycket förut, eller i alla fall tänkt på det, och då har jag ändå bott i England.

Om en stund ska jag in till stan med Sigrid, sätta mig tillsammans med gaisare, tokiga alkoholister and what have you, på Dubliners för att se Trelleborg - GAIS på storbildsteve.

Jag är äckligt säker på seger i dag.

Det brukar väl inte gå bra då?

Fan.

Snedsteg

Alltså. Du som sökte på lackunderkläder och kom hit; hoppas du inte kände dig alltför lurad. Vi har alla våra egenheter. Du är fin som du är.

Välkommen tillbaka.
Du gav mig ett skratt, och jag tycker om människor som får mig att skratta.

Grattis x2

I dag fyller mamma år.

Grattis mamsen.

Weirdly enough, fyller även min moster år dagen till ära. De är inte tvillingar - två år mellan dem.

Vilken tjuv!

Nöjd för en gångs skull

Det är sällan man, som kille, kommer hem med någonting man verkligen vill ha på sig när man varit i väg med sina föräldrar till Ullared. Men den här gången är jag faktiskt det.

Hittade ett par riktigt snygga jeans av obskyrt märke. Billigt och bra.

Sedan är det nog de tajtaste jeans jag någonsin haft på mig. Nej, har testat ett par Cheap Monday en gång, men mina fotbollslår gick inte i, men nästefter dem så kommer det par jag har på mig.

Nu ska jag dra på mig en tröja och mysa.

För övrigt är det galet udda att man träffar en kompis där man inte har en tanke på att de ska befinna sig. Simon stod i entrén. Han hade också blivit medtvingad. Typ.

Maniac Science

Olena och Lars i alla ära, men varför kunde inte vi haft Clifford Stoll
som lärare?

Sent ikväll också

Nästa gång jag ser dig Anton, ska jag klå upp dig rejält.

Folk har varit väldigt gulliga i dag. Sånt tycker man alltid om. De är gulliga helt utan anledning också. Okej, de har en anledning till det, men det är liksom inte en direkt återgäldning av någonting. Det är rakt ut och öppet. Jag måste kärleksförklara tillbaka, men problemet ligger i att jag är sämst på ämnet. Okej, inte sämst. Men inte topp tio om man säger så.

Nu börjar klockan likt förbannat närma sig tre. Jag som lovade mig själv, och morsan, att sova vid det här laget. Den här killen övertygade mig läskigt enkelt.



Jag är också en riktig sucker för Apples Mac-reklamfilmer med Justin Long.
Någon som har en slant över till mig?

Våren är svår

Vill skriva. Kan inte. Av olika anledningar.

Två små sår har jag på knäet. Plåstren är kolsvarta av intorkat blod, men de får inte tas bort förrän om en vecka. Status i övrigt: Svullet och stelt.

Våren har precis inletts, men jag längtar redan till dess slut.

Allbäck till AIK?

Jag har alldeles för udda tjejsmak. Det konstaterades definitivt i dag.

Det är ingen förolämpning mot de tjejer jag tycker om, eller till och med varit tillsammans med eller så. Verkligen inte - all heder med att ni klarat av mig. Jag måste helt enkelt bli manligare, tror jag. Sigrid ska hjälpa mig att leta efter stora bröst och blont hår.

För övrigt gladdes jag åt Marcus Allbäcks AIK-rykte som spridits av Aftonbladet. Se bildbevisen här.

Kan. Inte. Sluta. Skratta.

YouFool

Tycker om att Youtube leker April Fools! de med. Vilken film man än klickar sig in på, på första sidan så kommer man likt förbannad till den här.

Snål

För övrigt är inte jag en sådan där kille som utför mängder med aprilskämt. Inte ens ett enda. Men uppslag för dem, det har jag.

Stora visioner.

Vi sparar dem till jag kan tjäna pengar på det.

Tidningen kom för längesedan

Är alldeles för pigg för att kunna sova. Tror att glädjeruset jag fick efter operationen steg mig åt huvudet för jag kommer inte ned. Snart, när alla droger gått ur mig lär jag ligga i sängen och gnälla.

Sitter och pillar med bilder från i höstas. Det är oändligt många fina minnen som poppar upp likt reklamfönster från fel internetsidor. Fast det här är från rätt sidor ur min egna mänskliga hårddisk. Här kommer i alla fall inte någonting viktigt försvinna för mig.

Inte än på ett par år.

Peppar, peppar.

Saker ni inte visste om mig 1

Jag har blivit erbjuden en tjuga för att sparka Kurt Olsson (a.k.a. Lasse Brandeby) i röven mitt under ett framträdande.

Sug på den du.