Nej, nu kanske jag får sluta sitta och titta på reklamfilmer och avundas storheten hos till exempel F&B. Där skulle man jobba. Hade varit något. Kanske i framtiden. Vem vet i dagsläget?
Jag känner inte alls för att sova. Jag vill istället rita, ta kort, skriva, dikta, modellera och fantisera, helst alltihop samtidigt. Skulle behöva sju hjärnor och tretton armar för det. Inte mer, inte mindre, gissar jag på.
Sedan kommer verkligheten ikapp mig, när jag för ett slag tittar ned på den växande ölkaggen, och jag inser att det bara är dagar kvar till en hiskelig grammatiktenta som jag måste plugga till. I morgon skall jag hålla mig undan för att distraktioner som halvintressant fotboll, fantastiska teveserier och usla filmer. Det är hårt, men det måste göras.
Har varit på osedvanligt bra humör hela dagen. Jag har nästan varit lycklig, men jag har ingen aning om vad det berott på. Ont i huvudet har jag gått runt och haft och lite snuvig känner jag mig. Lite hängig, men med ett mycket gott lynne. Antar att det är ett hyfsat tecken.
Samtidigt har jag drabbats av lite prestationsångest så här på våren. Det är mycket som skall göras i vårtider, så som att söka jobb, söka utbildningar, söka kärlek, söka lycka, söka sig själv, söka fakta och söka möjligheter. Man springer omkring som en tomte med lyktan så långt fram armen räcker för att lysa upp marken framför en för att vara beredd på rötter och gropar som skulle kunna fälla en. En liten säck slängd över axeln med uppgifter att göra, mössan lite på sned och skjortan, den är uppknäppt för att vädra den slitna lilla kroppen.
Jag har mängder med textidéer för blogginlägg snurrandes i huvudet, men att dra upp någonting mer i detta inlägg vore att krossa er. Jag väntar lite till. Då blir ni lite gladare, inbillar jag mig.
Stick nu. Ut. Hej då. Men kom gärna tillbaka och kommentera. Ni är snälla som läser.
Jag känner inte alls för att sova. Jag vill istället rita, ta kort, skriva, dikta, modellera och fantisera, helst alltihop samtidigt. Skulle behöva sju hjärnor och tretton armar för det. Inte mer, inte mindre, gissar jag på.
Sedan kommer verkligheten ikapp mig, när jag för ett slag tittar ned på den växande ölkaggen, och jag inser att det bara är dagar kvar till en hiskelig grammatiktenta som jag måste plugga till. I morgon skall jag hålla mig undan för att distraktioner som halvintressant fotboll, fantastiska teveserier och usla filmer. Det är hårt, men det måste göras.
Har varit på osedvanligt bra humör hela dagen. Jag har nästan varit lycklig, men jag har ingen aning om vad det berott på. Ont i huvudet har jag gått runt och haft och lite snuvig känner jag mig. Lite hängig, men med ett mycket gott lynne. Antar att det är ett hyfsat tecken.
Samtidigt har jag drabbats av lite prestationsångest så här på våren. Det är mycket som skall göras i vårtider, så som att söka jobb, söka utbildningar, söka kärlek, söka lycka, söka sig själv, söka fakta och söka möjligheter. Man springer omkring som en tomte med lyktan så långt fram armen räcker för att lysa upp marken framför en för att vara beredd på rötter och gropar som skulle kunna fälla en. En liten säck slängd över axeln med uppgifter att göra, mössan lite på sned och skjortan, den är uppknäppt för att vädra den slitna lilla kroppen.
Jag har mängder med textidéer för blogginlägg snurrandes i huvudet, men att dra upp någonting mer i detta inlägg vore att krossa er. Jag väntar lite till. Då blir ni lite gladare, inbillar jag mig.
Stick nu. Ut. Hej då. Men kom gärna tillbaka och kommentera. Ni är snälla som läser.
2 kommentarer:
Mr M!
Du kanske behöver en kompass?
anonym
Mjo, gärna det. Det är svårt att hitta i livets skogar. Ser några orangevita vimplar här och där, men jag måste ta mig över stock och sten för att ta mig dit. Älska utmaningen! Typ.
Skicka en kommentar