Born to Run

Någon som har en aning om vad jag ska sysselsätta mig med på fredag?

En liten ledtråd.

Hej FRA!

Jag föreslår att vi följer HejFRA.se:s initiativ och gör arbetet för FRA en gnutta jobbigare.

Hej FRA!
Det finns ingen anledning att läsa mitt blogginlägg. Jag har ingenting att göra med al-Qaida, al-Jama'a al-Islamiyya eller Hizbollah. Jag har aldrig gjort Istishad eller tillverkat biologiska vapen, jag vet knappt ens vad вторжение betyder. Men tack för visat intresse!

PS. Terroristattacker kommer knappast att planeras i bloggar. Sabba FRA-lagen på www.hejfra.se

Jaha, vad gör man nu då?

Där Soheil, där har du ett värdigt vinnarlag. Tyskland hade inte en chans mot Spanien i dagens match. Ballack var fortsatt tjurig och osynlig.

Torres har stigit i graderna efter den här turneringen. I Liverpool har han dock inte mina sympatier överhuvudtaget.

Nu startar snart Allsvenskan. Underbart att veta att GAIS nästa två bortamatcher (mot Helsingborg och AIK) visas båda två på TV4 Sport. Men sedan då? Vad ska man nu göra på sommarkvällarna? Umgås?

Tur att det bara är fem veckor kvar till OS.

Dagens i-landsproblem

Jag har fått orangebruna rostfläckar på mina strumpor.

Curse you, stålhätteskor!

Släktens nya kelgris

Åkte till Orust och Mollösund för att träffa en familj med släktingar i dag. Mamma, pappa, barn.

Filip blir sötare och sötare. Sicken kalufs.

Jag ska fortsätta titta på Happy Feet nu. Ja, Nina. Du hade rätt, men jag var fortfarande inte pepp på att gå ut i kväll. Men kaffe gör sitt för själen.

Segerns sötma

När jag kom hem i dag låg en överraskning på min bädd. Ingen vet varifrån den kommer, men det tycks vara en personlig gåva, med tanke på att mitt namn och adress är nedtecknat för hand. Den ansvarige har till och med lyckats skriva fel bokstav, och sedan tvingats ändra om genom att skriva ovanpå den redan nedplitade krumeluren. Det ser nu ut som en anarkistsymbol istället. Gåvan var ett pinfärskt magasin i precis min smak. För att uttrycka det milt.

Jävligt udda artiklar om fotboll. Stopper heter magasinet och är det bästa jag någonsin läst i tidningsväg.

Men kära läsare, stanna kvar. Spring inte och göm er, för inlägget handlar visserligen om fotboll, men än mer om glädje och rus.

Jag bläddrar igenom och blir mer och mer glad för varje text och bild jag ögnar igenom tills jag ser en bild på en idrottsplats jag känner igen väl. Mjörnvallen i Alingsås och kvickt har jag kastats tillbaka ett antal år. Jag spelar fotboll och minns mycket väl året då vi vann Potatiscupen som spelades på just detta slitna fotbollstillhåll.
Jag har en del specifika minnen om hur vi lyckades skjuta bollarna över det många meter höga staketet och träffa båtarna som låg utefter bryggan i ån som flyter bredvid. Här gjorde jag mitt livs enda äkta hat trick dessutom. Hur jag på väg mot mittlinjen efter andra målet fick två tummar upp av Erhans charmige pappa. Och hur han skrek på mig av glädje för mig när jag gjorde mitt tredje och jag inte kunde sluta le efter det.

Spelandet hade dock sitt pris eftersom jag har haft en krånglande hälsena sedan liten fotbollsknatte. Till slut kunde jag inte springa mer och blev mästare i träningsoverall när vi med uddamålet slog Lidköping i final. Att jag hade ont i hälen kände jag inte av överhuvudtaget efter matchen.

I tidningen såg jag nu en bild på läktaren som står längs ena långsidan. Den är luggsliten och nednött av pensionärsrumpor, snedriktade vristträffar och kaffefläckar. Och så våra hoppade fötter. För efter finalen fick vi göra som de stora stjärnorna gör när de vinner cupfinaler. Upp i publiken som bestod av föräldrar, fotbollstokiga gubbar med söndagspermis från sina tanter och en drös av semifinalförlorarna. Upp och få medaljer en efter en. Kyssa och lyfta pokalen samtidigt som segerhymner spelas i högtalarna. Medaljen var tung, den tyngsta jag dittills förtjänat och glädjen var enorm.

Det där med att få uppleva, om än i oerhört mycket mindre skala, den stora cupsegerns sötma är något varje sportande ungdom borde få uppleva en gång i sitt liv.

Nu blev det mer fotboll än jag tänkt mig. Skit också. Men det behövdes för sammanhangets skull. För att förklara hur stort det var för en liten skit som jag.

Glädjen. Ruset. Stoltheten.

Nästa år var vi tillbaka och spelade final mot Lidköping igen. Den gången slog de oss. Det var inte lika kul att lämna över vandringspokalen som att få kyssa den. Men den gången fick jag min tyngsta silvermedalj.

Hur som helst. Jag vek av väldigt när jag försökte ta mig mot målet med den här texten. Det skulle bli en ren och skär hyllning till segerns sötma. Det blev en liten hyllning. Krokig och dan men likväl en skönsång.

För övrigt var inte det här det där inlägget jag babblat om. Bara så ni vet.

En blandspelare

Det blev en sjujäkla blandning på Carolinas mp3. En gig till förfogande och jag bredde ända ut i kanterna med album jag tycker om mycket för närvarande.

Så här blev det.
Architecture in Helsinki - Fingers Crossed
Andra Generationen - Kärlekens land
Bloc Party - A Weekend in the City
The Go Team - Proof of Youth
Hellsongs - Hymns in the Key of 666
Hot Chip - The Warning
Jenny Owen Youngs - The Take Off All Your Clothes EP
Juno Soundtrack
Justice - Cross
Kate Nash - Made of Bricks
The Kooks - Inside In, Inside Out
Lily Allen - Alright Still
Louis XIV - The Best Little Secrets Are Kept
The Plan - The Plan
The Postal Service - Give Up
Regina Spektor - Begin to Hope
She and Him - Volume One
Shout Out Louds - Howl Howl Gaff Gaff
Timo Räisänen - Lovers are Lonely

Om jag hade haft mer plats hade även:
José González - In Our Nature
José González - Veneer
The Bird and the Bee - The Bird and the Bee
Bedroom Eyes - Embrace in Stereo EP
Scarlett Johansson - Anywhere I Lay My Head
Vampire Weekend - Vampire Weekend
Vapnet - Jag vet hur man väntar
The Soundtrack of Our Lives - A Present from the Past

Och så en del till...

Hoppas hon hittar något att bli nöjd över. Hon var ju nästintill lyrisk över iVans innehåll.

On Hold

Eh. Jag måste nog fila på texten (egentligen texterna) lite till.

Och bli färdig med att lägga in musik på Carolinas mp3 så hon inte blir arg och musiklös.

Nu blir det reklampaus

Engelsmännen är extremt upprörda. Värre än Dafgårds-upprörda. Heinz har fått dra in sin mayonnäsreklam på grund av stötande material. Något som är skandalöst i mina ögon. Det här är roligt, smart och utmärkande.

Något som inte har med reklam att göra är den här filmen som susar runt kring svenska bloggar just nu. Man blev ju rörd i ögat av det här.

Den som inte känner något efter att ha sett detta, kan inte ha något hjärta.

Att Turkiet inte vann i dag var synd. Turkar vet ju åtminstone hur man firar. Dessutom är jag en sucker för underdogs. Sedan tycker jag inte att något av dagens lag är värda en final men det är en annan femma.

I morgon kommer eventuellt ett längre, lite... viktigare, inlägg. Åtminstone viktigare för mig. Säkert roligare att läsa också.

Nu ska jag leka med kameran

Så som jag ser det är glaset halvfullt nu. Det är min teori.

Ladda ned och njut av The Soundtrack of Our Lives nya singel som släpps gratis på Expressens hemsida i dag fram till klockan tjugonollnoll.

Kort lägesrapport

Man får njuta lite grann av sådana här dagar på jobbet. En timma innan utstämpling finns inga ordrar kvar så vi sätter oss och spontantittar på Äntligen Hemma-reprisering på teve och tävlar om vem som vågar gå ned så sent som möjligt.

Utanför fönstret stormar det vilt. Fönstret står öppet och vinandet låter mer som ett dån just nu. Ingen fotboll ikväll och ja, det känns lite tomt. Jag har dock ett annat projekt att ta tag i, så det kanske är bra. I morgon kväll finns det förhoppningsvis lite tid över för fotografering. Kanske får ni se. Om ni är snälla.

Fotbollsmat

I går blev jag ruskigt besviken när jag gick ned till Burger King strax efter åtta för att köpa mig middag att äta framför fotbollen. De hade stängt. Nej, jag blev inte besviken. Mer förbannad, eftersom jag längtat efter det under hela dagen.

Nu hoppas jag att regnet som kommer falla på mig inte är i onödan. Måtte de ha öppet för jag vill ha fet mat till fotbollen. Som för övrigt Spanien kommer att vinna. Nu ska jag försöka komma på varför tangentbordet slutat fungera. Dessa ord klickar jag långsamt fram med skärmversionen.

Grand Prix

Kul att höra att den underbara Cadbury-gorillan vann Cannes Grand Prix 2008. Värdig vinnare, indeed. Ofta kvällens höjdpunkt under tevekvällarna i England.

Fallon London - The Cadbury Gorilla

Midsommar 08

Jo. Så här blev det i midsommar. Klev var platsen. En bit innanför Falkenberg och metropolen Vessigebro.

Faktiskt långt ifrån husvagnar och så.

Vi åkte hit, till Jennys stuga. Jag fattade aldrig varför det bor tyskar där, men det gör det. I ett svagt ögonblick fick vi för oss att Jenny klickat sig runt på Google Earth och hittat ett random hus vid Ätran och åkt dit för att bryta sig in.


Stugan hade det mesta där den låg en bit innanför Falkenberg. Såsom Fritzl-källare där vi låste in Michael.


Där fanns också en Fritzl-vind där ett gäng stackare, inklusive jag, fick sova tillsammans med spindlar och hästaffischer. Vilket i och för sig var väldigt mysigt om än något kallt.


I området fanns dock ingen täckning what so ever. Isolationen var total, förutom en radio som skickade oss tillbaka femtiotre år ungefär. Underlig kanal som sände underliga samtal. Det är nog världens enda kända tidsmaskinsradio.


Så lagades det mat också. Sill och potäter. Kyckling och potäter. Och baconpastasallad utan potäter.


Michael och Tomas blev nöjda över den förstnämndes oanade talang. Att sätta ihop träbitarna till en kub var ingen match. Första försöket och allt.


Amanda hade söta hunden Minja med sig. Hon ville mest ligga under bordet och mysa med illaluktande fötter.


Ätran var relativt ström. Anton och jag hoppades på att få se Rosa Ko bli meddragen i vattnet och sedan bli räddad av Kenny Ko som skulle kastat en livboj till henne och råmat i förskräckelse. Det blev aldrig så, men jag slår vad om att det hände när vi vände ryggen till. Luften var kallare än vattnet när vi tog oss ett nattligt dopp i månskenet.

Så dracks det lite vin och vi hade en minst sagt udda poängpromenad signerad Jenny och Sigrid. Visst älskar man påhittiga människor som faktiskt genomför idéerna fullt ut? Det är charm. Blev lite förälskad i Annikas Golf. Hade den haft servostyrning hade jag nästan bjudit en slant för den.

För övrigt hade vi ingen stång att dansa kring. Mycket till dans blev det inte över huvud taget, men nog var det midsommar i alla fall. Sju blomsorter eller inte.

Ofrivilligt blogguppehåll och kvällens tevetips

Och när vi ändå är inne på Flight of the Conchords så tycker jag att ni skall bänka er framför teveapparaterna klockan 21:30 (tror jag) då serien om dem börjar på SVT. Komik på hög nivå blandat med finurliga låttexter. Bättre än Tenacious D.

Nu hinner jag inte sitta här. Om en kvart skall jag gå till bussen som tar mig vidare i landet. Vart får ni se på söndag.

If Your Into It

Missa inte kvällens konsert med Flight of the Conchords. SVT 2 är platsen och 00:40 är tiden.

(Ja, jag vet att den sändes redan igår, men jag upptäckt'et för sent.)

Flight of the Conchords - Hiphopopotamus vs. Rhymenoceros

Konstigt nog håller jag humöret högt uppe

Okej. Dagen har inte varit den bästa.

En pall med 18 kolli tog en timma och en kvart att packa. Det blev fel ett par gånger och allt bara sket sig. Jag hatar pac-pallar och det borde vara förbjudet att skicka ordrar som innehåller mindre än att man kan göra den som helpall.

Hade klarat av 140 kolli på tre timmar. Jag var alltså redan rätt körd. Än mer så efter lunch, när jag lyckades med bedriften att slänga på över 400 kilo kött på fel sorts pall, plasta in och nästan återrapporterat den. Fel sorts pall, ja. Det betyder att jag måste riva bort plasten, lyfta över de över 400 kilona på rätt sorts pall. Sedan plasta in igen.

Jag var ganska så jättearg. Förutspådde att Ryssland skulle vinna med 2-1, Zlatan missa straff på övertid och Henrik Larsson bryta benet. Det blev ju nästan så också.

FRA-lagen (det första som engagerat mig politiskt) gick igenom. Gestapohelvetesland. Jag och Marcus diskuterar huruvida vi skall bli flyktingar i främmande land.

Det positiva i dag finner jag i pizzan jag klämde i mig tillsammans med Fredrik på Kungsportsplatsen bredvid Avalon Hotel i dag. Och i att jag använde pengarna, som kommer bli över efter körkortet, till att köpa mig en alldeles egen Canon Eos400D. Måste ladda batterierna bara. Sedan skall det lekas. Efter jobbet förstås.

I min fantasi finns isbjörnar i mängder

När man åker runt och staplar skinkpaket kan man då och då höra hur det viner i plåtväggarna. Vinden tar tag i de inte helt perfekta svetsningarna. Inne på lagret är det endast lysrör som ger oss tillräckligt med sikt för att kunna läsa av artikelnumren. Efter någon timma har man inte den blekaste om hur det ser ut på andra sidan väggarna.

Jag fantiserar mycket och ofta. Det blir roligare då.

Så också när jag hör tjutet från vinden. Kylan inomhus gör sitt och plötsligt tror jag att jag befinner mig i ett snorkallt land, norr om Nordpolen. Jag staplar skinkpaket för att folket skall överleva vintern och kriget som skakar en annan värld än den vi lever i. Det smäller till. Det som egentligen är en lastpall som går i golvet inbillar jag mig är ett gevärsskott som bragt livet om en ilsken isbjörn som snokat runt hörnen.

Jag blir klar med mina skinkstaplar med ett lamm på toppen och åker för att plasta in pallen. Ställer mig i kö och tittar ut genom det enda fönstret vi har. Solen skiner, träden är gröna och vinden som blåser bär mer pollen än snörök.

Ny order. Stapla korvpaket den här gången. Pang! En till isbjörn fick sätta livet till.

Fyra underbara ord, ett komma och ett utropstecken. Klick.

Ibland är händelser så pass underbara att benen inte bär en längre. Som i natt. Ett telefonsamtal. En jävla massa skrål i bakgrunden. Säger adieu till Sunne a.k.a. Sara på spårvagnen och försöker lista ut vad det är som spelas. Hultsfred live via etern.

Efter en halvminut hör jag refrängen av Håkan Hellströms Nu kan du få mig så lätt. Benen ger vika och jag sätter mig pladask ned mitt i Brunnsparken i ljumma sommarnatten. En tår. Två tårar. Ännu fler. Jag har aldrig blivit mer rörd. Kanske var det ölen och den något bittra landslagsförlusten som talte, skulle oerfarna sagt. Nej, skulle jag svarat och hänvisat till de uppbubblande rena känslorna. Fria från alkisångor. Fria från sorg. Fria från världens ont.

Musiken tonas ut. Genom publikjublet hörs fyra underbara ord, ett komma och ett utropstecken. Klick.

Bussen kommer. Jag kliver på och iVan spelar Håkan på repeat.

Jag går av bussen och går hem.
Gör piruetter.
Skriker.
Njuter.

Låser upp dörren. Mamma sitter vid datorn och jag lägger armarna kring henne och bryter ihop. Tvivel och saknad som klättrar och kryper i mina ögon och strömmar ut likt lämmeltåg.

I dag ser jag bara det vackra. Jag kan känna mina egna känslor fullt ut igen. Jag vet att de finns och att jag kan förlita mig på dem. De finns, och de är sanna.

Jag mår bra igen och det ska bli med ett nöje jag tar mig an morgondagen. Resten av livet.

Dagen efter

Det som är jobbigast med att ha ett arbete mellan nio och sex (Dolly Parton, släng dig i väggen) är att man har jättemånga blogginlägg att läsa. Ännu värre är det när man bara hinner hem och vända förrän man skall ut. After work i går och det var helfestligt.

Kajskjul 8 var uppbokat så det blev Barken Viking, Berså och Dubliner. Chefen bjöd laget runt. Smörja lagandan och så vidare.

Men som sagt. I dag kom det hårda. Inga efterdyningar, men jag hade 78 blogginlägg att läsa. Jag ska. Senare. Nu in till stan för att käka och kolla på fotboll. Sverigetröjan på.

Torsdag

07:00 Väckarklockan ringer. Jag snoozar.
07:09 Stänger av alarmet av misstag och somnar om.
07:35 Mamma väcker mig. Jag slänger på mig paltor och borstar tänderna.
07:52 Går ut och väntar på bussen.
08:16 Drar passerkortet och går in på jobbet.

08:18 Beställer rostbiff och potatissallad till lunch.
08:20 Byter om till full lagermundering. Inklusive underställ, såklart.
08:25 Gör några mackor och äter dem, dricker en mugg vatten och en kopp kaffe samtidigt som jag läser Metro.
08:50 Hämtar vantar och skrivplatta och går ned på lagret.
08:55 Stämplar in, hämtar Jalals truck och börjar jobba.

Fram till 12:00 är det rätt händelsefattigt. Jag skall plocka 100 kolli i timman (jag skall i alla fall ligga på det tempot om någon vecka eller så), men ligger något back efter tre timmars arbete.

11:57 Lämnar min truck och går upp för att äta lunch.
12:04 Sätter mig ned med min förbeställda rostbiff med potatissallad kring ett bord med Caroline, Gabriel och en av killarna jag inte lärt mig namnet på än men som är väldigt trevlig och tog truckkort igår även han (sagt i ett enda andetag).
12:30 En kopp kaffe på maten är aldrig fel.
12:42 Dags att börja jobba igen.
15:03 Tar en order och ser att min fasa att jag har fått ”Butikslamm – Helt” på min lista över artiklar. Två stycken till och med.

15:27 Sticker ned huvudet i korgen med lammkött. Det är inte några plastpåsar de ligger i, utan det är mer som ett stort ark av plast som det är inlindat i. Överst ligger ett lamm med buken uppåt och utan plast över sig. Köttigt. Greppar tag i strupe och bakben för att lyfta upp på pallen. Och så gör vi det hela igen. Det droppar lite blodvatten för att göra det ännu äckligare.
15:39 Fikarast. Det diskuteras photoshop och redigering med Caroline över ett par mackor och ytterligare en kaffekopp.
16:04 Ned på lagret för att göra sista rycket.
16:07 Klickar Sigrid när hon försöker ringa mig. Inte på arbetstid ju! Speciellt inte när jag står och återrapporterar ordern.
16:45 Lyfter några potatisgratängskartonger för mycket och det spänner till ordentligt i ryggen. Nästan krampkänsla. Rätar ut ryggen och känner hur stark rygg jag faktiskt fått nu, efter dryga tiotalet arbetsdagar.

17:30 Kommer inte hinna fler ordrar och lägger ned projektet. Går upp för att räkna ihop mina kollin.
17:35 Får en liten chock när jag har arbetat mig upp till 99 kolli i timman utan att ens behöva kämpa. Skyller på att jag haft tur med ordrarna.
17:50 Ställer mig i det ombyggda rökrummet. Numer Internetrum och kollar mail och nyheter.
17:59 Går ned och väntar på att få stämpla ut.
18:01 Stämplar ut.

18:02 Byter om till civila kläder.
18:06 Går ut i den varma luften.
18:12 Kliver på 40-bussen och åker till Hjalmar Brantingsplatsen.
18:31 Tar mig med hjälp av spårvagn till Eketrägatan.
18:35 Mamma ringer och frågar om jag är på väg till biblioteket som jag sagt att jag skulle. Det är jag inte för jag glömde att stoppa ned bibliotekskortet i plånboken. Tänker att jag ska göra det imorgon, men då hinner jag inte eftersom jobbet slutar klockan sex och vår After Work (tjockt med vuxenpoäng) börjar klockan åtta inne i stan. Ångrar mig och säger hej då till mamma.

18:36 Läser ”Vi gör hålfotsinlägg efter avsugning” på en reklamskylt. Blir förbryllad och tittar en gång till.
18:40 Springer till sextonbussen och hinner precis med den. Ljumskmuskeln gillade inte den plötsliga ruschen.
18:43 Haltar in i trappuppgången och låser upp dörren. Säger hej till mamma och sätter mig för att småprata med henne och titta på de sista minuterna av första halvlek av Kroatien – Tyskland.
19:02 Sigrid ringer precis när andra halvlek börjat och pratar om lördagens bravader. Alla är välkomna på något slags EM-kalasgrejsimojs inne i stan. Äta något och se matchen på puben, eftersom det troligen kommer att regna, sägs det. Är ni i krokarna imorgon – Ring!
19:18 Ser Kroatien utöka sin ledning mot Tyskland till 2-0.

19:35 Tyskland reducerar.
20:35 Värmer upp lite middag. Falukorv och makaroner. Sätter mig framför teven för att kolla på Österrike – Polen
21:23 Blir hysterisk när Polens mål inte blir underkänt för offside. Österrike som varit så bra under matchen.
21:25 Blir än mer hysterisk när firma Perlskog/Hedman inte ens kommenterar det. För det första är de helt säkra på att det var likbleke Saganowski som gjort målet, trots att det var desto mer mörkhyade polackbrasilianaren Guirreiro som gjorde’t. För det andra… det är solklar offside. Det finns en vettig expert och han står i en fånig studio i Stockholm och har tråkigt. Fjellström, Jens Fjellström.

22:35 Blir smått överlycklig när Österrike får straff på övertid.
22:40 Utbrister att Magnus Hedman kan gå och skjuta sig. Då skulle jag bli ännu gladare.
22:45 Skriver ned min dag.

"Kolla Jim, Kim och Tim. Vilket jäkla lammkött!"

Jag är trött som en biomaskinist efter att ha sett på den Warholska experimentfilmen Sleep sju gånger på raken. Eller som någon som tagit truckkort.

Men det var inte själva truckkortstagandet som var det jobbiga egentligen. Det var hur lätt som helst och att jag fick alla rätt på provet vi pluggade på till i en kvart innan utförandet säger nog mer om svårighetsgraden än om min skicklighet eller tur.

"Ni vet hur det är när man tar körkort. Man blir rätt så förslappad efteråt... och det är lugnt. Så länge ni gör det här bra så vet jag att ni kan köra. Sedan utvecklar man sin egna stil som funkar för en själv. Vill ni köra bilen fort, ja då får ni ta risken att få böter eller krocka. Ni väljer själva."

Det låter precis som när jag leker att jag åker longboard med den svala havsluften greppandes kring mitt hårsvall, fastän jag bara åker igenom H-gången med trucken och vinden är enbart en kylig bris av det svagaste slaget.

Sedan blev det en halvdag med vanligt plockarbete och jag vet inte vad det var som gjorde det, men på bussen hem var jag erbarmligt trött och ansiktet hettade av feber. Inte någon sjukdom på gång, men eftersom kroppen är van vid att kämpa för att hålla tempen uppe, tar det lite tid för den att ställa om. En timma eller så, på ett ungefär.

För övrigt är det rätt äckligt på jobbet. Hela lamm, dock utan huvuden och inälvor, skall lastas på. Det är, låt mig uttrycka det milt, köttigt. Jag har inte behövt lasta på någon på mina pallar ännu, men eftersom jag berättar om'et, lär första gången bli i morgon. Huvaligen.

Det blir mycket jobb nu. Knappa tio timmar av mitt 18 timmar vakna dygn går åt till jobb.

I morgon skall jag skriva ned exakt allt jag gör och sedan publicera det. En vanlig jäkla torsdag den här sommaren. Sitt inte uppe och vänta på mer ikväll. Det blir ändå inget.

Med viss ironi i rösten

Zlatan. Gult och blått. Jordgubbar med glass.

Blir det mer svenskt?

Härligt är det hur som helst.

Nystart

Man får en del söta kommentarer när man är off blog, det måste jag ge er. Jo, Anonym som kallar mig för Mr. M (och som jag har utvecklat en ny ganska långsökt gissning om vem du är), det finns mängder med inspirationspiller och medel, men tyvärr är inga av dessa speciellt lagliga i Sverige. Holland borde vara landet av kreativitet och galenskap. Van Gogh är ju väl ett dött bevis på detta. Att man fortfarande traskar omkring på fotbollsmatcher i orange klädsel, pippiflätor och träskor gör misstankarna än starkare.

Det har gått en dryg vecka och det är dags att börja ta tag i det här igen. Få snöbollen att börja rulla och hoppas att den växer sig större och större med tiden istället för att vänta på att bli träffad av en fylld med slask, is och kreativitet. Slasket och isen kan vi vara utan den här gången tycker jag. Då kanske mitt nyårslöfte blir infriat till slut.

Jag har tjackat ett par Converse och uppgraderat mig i skostorlek till fyrtioen och en halv, nästan fyrtiotvå. De ser ut precis så här. Efter en dag på jobbet är det en befrielse att få hoppa i de röda skönheterna. Fötterna stönar högt av njutning. Mitt samvete förkovrar sig i och med att jag skänkte en slant till forskning kring Aids, TBC och malaria när jag köpte skorna.

Dessutom har jag haft en släng av magsjuka, jobbat en del under Göteborg Cup där pappa min gick och slog sig halvt fördärvad. Den ena armen är mer svart än hudfärgad men det är den andra armen han har ont i, underligt nog.

Vidare fick jag beröm för mitt engelska uttal när jag hjälpte en britt att hitta rätt inne i stan. Han trodde jag bott i England och blev pratglad när jag nämnde Brighton. Min buss kom och jag var tvungen att skynda vidare, tyvärr. He was a nice chap though.

Någon grammatiktenta blev det inte för min del eftersom de djävlarna hade bytt datum. Det finns roligare saker att roa sig med, men det verkar inte de veta. Det är mycket fotboll mest hela tiden just nu. Hem från jobbet och direkt på med teven för att hinna se andra halvlek av den tidiga matchen. Kort stund för att läsa bloggar och annat dravel på Internet innan man bänkar sig framför den andra matchen. Holland blir ruskigt giftiga. Italien repar mod och går också vidare ur gruppen.

Det kommer mer. Det börjar gripa tag i mig igen. Bloggandet har mig i sina klor. Inspirationscentrat i hjärnan blev antagligen nedkylt så till den grad att de kände att de var tvungna att vila upp sig i sitt lilla ide, så som Qton försökte förklara. Sedan vill jag ju inte att människor ska dö nu, utbrast han förskräckt och tittade menande på Vanda.

Vad händer nu?

Trodde aldrig jag skulle säga det här, men bloggen ligger på is just nu. Nedlagd is. Inspirationen finns ej.

Jag kommer tillbaka någon gång. Snart hoppas jag, men man vet aldrig. En dag. En vecka. En månad. Ett år. Vi får se.

Jag har lurat mig själv för många gånger nu

Jag har övertråkigt och till veckan stundande grammatikomtenta gör inte saken lättare. Att jag har övertråkigt beror inte på fantasibrist, snarare långt därifrån. Men jag har inte samvete nog att lägga undan böckerna jag slagit upp men inte läst speciellt mycket i och göra något roligare av tillvaron.

Jag lurar mig själv igen. Det är verkligen inte så här det ska levas. Vart tog den här helgen vägen för övrigt? Det är redan söndag och det kroppen säger att det är fredag.

Vad som är positivt är dock att det faktiskt kan betraktas som sommar nu. Pollenallergiker som man är tar man emot sådana besked med tvetydiga känslor.

Nu blev jag lite ledsen

Varför var jag inte i Hammarkullen i går?

Jens Lekman spelade och som hemlig gäst hade han José González med sig. Nu måste jag gå och deppa eftersom jag inte var där.

Jä'la skit fan.

Alla spelar Allan

Jag längtar ganska så jättemycket till årets Storsjöyra. Kent, Justice, Ane Brun, Magnus Uggla, Hästpojken, Jenny Owens Young, Håkan Hellström, The Animal Five, Autisterna, Adam Tensta och Kleerup kommer att spela bland annat. För att inte tala om presidenttalet.

Men jag ser mest fram emot en specialtillställning. En hyllning till Allan Edwall. De som skall spela Allan är exempelvis Annika Norlin (Hello Saferide och Säkert!), Martin Hanberg (bl a Vapnet), Bedroom Eyes och Stefan Sundström.

Alla spelar Allan på Storsjöyran. Jag har högt ställda förväntningar.

När jag var liten och gärna diskade kaffekopparna åt farfar fick jag även berättat för mig att just farfar och Allan Edwall lekte tillsammans i Krokom i Jämtland där de båda är uppvuxna. Jag hade svårt att tänka mig farfar liten och ännu mindre kunde jag tänka mig en liten farfar leka med en liten version av Lönneberga-Emils pappa.