Jo. Så här blev det i midsommar. Klev var platsen. En bit innanför Falkenberg och metropolen Vessigebro.
Faktiskt långt ifrån husvagnar och så.
Vi åkte hit, till Jennys stuga. Jag fattade aldrig varför det bor tyskar där, men det gör det. I ett svagt ögonblick fick vi för oss att Jenny klickat sig runt på Google Earth och hittat ett random hus vid Ätran och åkt dit för att bryta sig in.
Stugan hade det mesta där den låg en bit innanför Falkenberg. Såsom Fritzl-källare där vi låste in Michael.
Där fanns också en Fritzl-vind där ett gäng stackare, inklusive jag, fick sova tillsammans med spindlar och hästaffischer. Vilket i och för sig var väldigt mysigt om än något kallt.
I området fanns dock ingen täckning what so ever. Isolationen var total, förutom en radio som skickade oss tillbaka femtiotre år ungefär. Underlig kanal som sände underliga samtal. Det är nog världens enda kända tidsmaskinsradio.
Så lagades det mat också. Sill och potäter. Kyckling och potäter. Och baconpastasallad utan potäter.
Michael och Tomas blev nöjda över den förstnämndes oanade talang. Att sätta ihop träbitarna till en kub var ingen match. Första försöket och allt.
Amanda hade söta hunden Minja med sig. Hon ville mest ligga under bordet och mysa med illaluktande fötter.
Ätran var relativt ström. Anton och jag hoppades på att få se Rosa Ko bli meddragen i vattnet och sedan bli räddad av Kenny Ko som skulle kastat en livboj till henne och råmat i förskräckelse. Det blev aldrig så, men jag slår vad om att det hände när vi vände ryggen till. Luften var kallare än vattnet när vi tog oss ett nattligt dopp i månskenet.
Så dracks det lite vin och vi hade en minst sagt udda poängpromenad signerad Jenny och Sigrid. Visst älskar man påhittiga människor som faktiskt genomför idéerna fullt ut? Det är charm. Blev lite förälskad i Annikas Golf. Hade den haft servostyrning hade jag nästan bjudit en slant för den.
För övrigt hade vi ingen stång att dansa kring. Mycket till dans blev det inte över huvud taget, men nog var det midsommar i alla fall. Sju blomsorter eller inte.
Vi åkte hit, till Jennys stuga. Jag fattade aldrig varför det bor tyskar där, men det gör det. I ett svagt ögonblick fick vi för oss att Jenny klickat sig runt på Google Earth och hittat ett random hus vid Ätran och åkt dit för att bryta sig in.
Stugan hade det mesta där den låg en bit innanför Falkenberg. Såsom Fritzl-källare där vi låste in Michael.
Där fanns också en Fritzl-vind där ett gäng stackare, inklusive jag, fick sova tillsammans med spindlar och hästaffischer. Vilket i och för sig var väldigt mysigt om än något kallt.
I området fanns dock ingen täckning what so ever. Isolationen var total, förutom en radio som skickade oss tillbaka femtiotre år ungefär. Underlig kanal som sände underliga samtal. Det är nog världens enda kända tidsmaskinsradio.
Så lagades det mat också. Sill och potäter. Kyckling och potäter. Och baconpastasallad utan potäter.
Michael och Tomas blev nöjda över den förstnämndes oanade talang. Att sätta ihop träbitarna till en kub var ingen match. Första försöket och allt.
Amanda hade söta hunden Minja med sig. Hon ville mest ligga under bordet och mysa med illaluktande fötter.
Ätran var relativt ström. Anton och jag hoppades på att få se Rosa Ko bli meddragen i vattnet och sedan bli räddad av Kenny Ko som skulle kastat en livboj till henne och råmat i förskräckelse. Det blev aldrig så, men jag slår vad om att det hände när vi vände ryggen till. Luften var kallare än vattnet när vi tog oss ett nattligt dopp i månskenet.
Så dracks det lite vin och vi hade en minst sagt udda poängpromenad signerad Jenny och Sigrid. Visst älskar man påhittiga människor som faktiskt genomför idéerna fullt ut? Det är charm. Blev lite förälskad i Annikas Golf. Hade den haft servostyrning hade jag nästan bjudit en slant för den.För övrigt hade vi ingen stång att dansa kring. Mycket till dans blev det inte över huvud taget, men nog var det midsommar i alla fall. Sju blomsorter eller inte.
2 kommentarer:
Mr M!
Du borde använda dig lite mer av bilder i ditt bloggande! Det vore trevligt!
anonym
Visst livar det upp lite? Nu med ny, bra, kamera har lusten återfunnits välbehållen och utvecklad. Du kan vänta dig mer bilder, mystiske främling.
Skicka en kommentar