Jag är galet intresserad av att köpa en begagnad Canon EOS 350D eller liknande. Gärna något objektiv till och så. Eller annan studioutrustning, jag är öppen för förslag. Om någon har det på lager och ni vill göra er av me't, så vet ni var ni skall höra av er.
31 januari 2008
En känsla av förvåning
Utan att jag ens märkt det har det blivit svart utomhus igen.
Jag har inte heller märkt att det börjat blåsa storm och att det regnar mer än lovligt mycket.
Hittade ett drömhus igår. Fast jag vill att det skall vara en lägenhet. Jag trivs så mycket bättre i lägenheter. Tillsammans med föräldrarna var jag och hälsade på våra gamla grannar som precis fått en liten son. De är alltid trevliga, nästan onormalt trevliga.
Ute i Lilleby har de byggt ett hus för sig, lille Rasmus och katten Jansson med gigantiska tassar. Men jag vill inte bo där. Det är för långt bort. Torslanda vill bli en egen liten metropol, ja egen kommun och allt, men jag tänker inte dras med tid. Nej, hade deras hus varit en lägenhet på fastlandet och nära till vad som helst, då hade jag köpslagits om det.
Vaknade i dag med en känsla av förvåning. Mobilen vibrerade till, SMS från en vän. Mysigt. Men förvåningen fanns redan innan meddelandet. Jag vaknade, för en gångs skull, upp helt utsövd. Det borde finnas fler sådana morgnar.
Ett tecken på att jag skriver för lite är att Word inte längre finns med under Startmenyn, där de mest använda programmen står uppradade. MSN Messenger ligger etta. Det är lite så att man skäms. I dag har det inte blivit något pluggat heller. Suck. Bäst att jag sätter mig ned innan hockeyn börjar. Frölunda spelar borta mot Linköping. Skall bli kul att titta på Frölunda igen - jag gav upp att köpa hem enstaka matcher på PayPerView då de aldrig vann de matcher jag beställt. Och det kunde vara mot Mora eller Brynäs, men de ville aldrig göra mig lycklig. Nu, när jag (läs: pappa) inte behövt betala 69:- för matchen kanske de vinner?
För övrigt är jag upptagen från och med 15:00 till och med 19:00 med ett projekt. Försök gärna att störa mig, det blir nog bättre då.
Jag har inte heller märkt att det börjat blåsa storm och att det regnar mer än lovligt mycket.
Hittade ett drömhus igår. Fast jag vill att det skall vara en lägenhet. Jag trivs så mycket bättre i lägenheter. Tillsammans med föräldrarna var jag och hälsade på våra gamla grannar som precis fått en liten son. De är alltid trevliga, nästan onormalt trevliga.
Ute i Lilleby har de byggt ett hus för sig, lille Rasmus och katten Jansson med gigantiska tassar. Men jag vill inte bo där. Det är för långt bort. Torslanda vill bli en egen liten metropol, ja egen kommun och allt, men jag tänker inte dras med tid. Nej, hade deras hus varit en lägenhet på fastlandet och nära till vad som helst, då hade jag köpslagits om det.
Vaknade i dag med en känsla av förvåning. Mobilen vibrerade till, SMS från en vän. Mysigt. Men förvåningen fanns redan innan meddelandet. Jag vaknade, för en gångs skull, upp helt utsövd. Det borde finnas fler sådana morgnar.
Ett tecken på att jag skriver för lite är att Word inte längre finns med under Startmenyn, där de mest använda programmen står uppradade. MSN Messenger ligger etta. Det är lite så att man skäms. I dag har det inte blivit något pluggat heller. Suck. Bäst att jag sätter mig ned innan hockeyn börjar. Frölunda spelar borta mot Linköping. Skall bli kul att titta på Frölunda igen - jag gav upp att köpa hem enstaka matcher på PayPerView då de aldrig vann de matcher jag beställt. Och det kunde vara mot Mora eller Brynäs, men de ville aldrig göra mig lycklig. Nu, när jag (läs: pappa) inte behövt betala 69:- för matchen kanske de vinner?
För övrigt är jag upptagen från och med 15:00 till och med 19:00 med ett projekt. Försök gärna att störa mig, det blir nog bättre då.
29 januari 2008
Bra för att va svensk
En sjukt rolig film, det var Offside.
Som vanligt väldigt svensk på alla sätt och vis, tolka det hur ni vill. "Men bra för att va svensk!" för att citera en man med krullkalufs.
Nu skall jag sova. Gå upp tidigt i morgon och fortsätta mitt försök till att bli en hälsosammare människa. Jag hoppas bara att knäet håller den här gången.
Som vanligt väldigt svensk på alla sätt och vis, tolka det hur ni vill. "Men bra för att va svensk!" för att citera en man med krullkalufs.
Nu skall jag sova. Gå upp tidigt i morgon och fortsätta mitt försök till att bli en hälsosammare människa. Jag hoppas bara att knäet håller den här gången.
Loeb har kontroll
Det sjukaste med den här videon från rally-VM i Monte Carlo är ju med vilken lugnhet polismannen i den gula västen agerar. Sebastien Loeb är sjukt nära, men jag tror på honom när han själv hävdar att han aldrig var riktigt nära att köra på honom. Eller rättare sagt, han hade kontroll över situationen. De kör ju minst lika nära stenmurar och 100 metersstup. Rallyförare kan vara mer dumdristiga än boxare.
28 januari 2008
Ord från en svunnen tid
Loggade in på Lunarstorm för första gången på hur länge som helst. Läste gamla bloggar. Tittade till en vän som inte längre finns. Funderade.
Läste dennes dagbok. Läste min. Hittade ett inlägg från 2004 värt att publicera på en mer respektabel sida (läs: här).
Ni som var med i 9C, kan väl kommentera. Vore kul att höra något från er. Ni andra får också säga något väl valt, självklart.
En kärleksförklaring till 9C på Bräckeskolan, Göteborg.
_______________________________________________
Söndag 20 juni 2004
9C
Det finns inte ord för hur mycket jag kommer sakna er men här kommer en hälsning till er alla.
Daniel. Vi har gått i samma klass i hela tio år minus två veckor i sexan. Det har varit en helt underbar tid, saknar dig redan. Ditt fantastiska målande och ritande smittade mig redan i förskolan och lågstadiet, ditt gitarrspelande på senaste tiden är ljuvligt och det spelar ingen roll om man sitter vid en lägereld och lyssnar på en akustisk eller om man sitter i replokalen i kyrkan med en distad elgitarr, det blir lika mysigt vad du än spelar. Jag hoppas att vi ses på Hvitfeldtska och du får lova mig att ge mig vipbiljetter till dina rockkonsterter. Lova mig det danny-boy.
Anton. Om det inte vill sig väl nu i intagningstider förstår jag inte hur jag skall klara mig resten av livet. Jag träffade dig första gången i ettan någon gång. Sedan har en stabil vänskap byggts upp och det känns förjävligt om jag inte kommer få reta dig för ”tabellpojken” eller "h+h". Hur skall jag kunna fixa engelskalektionerna och hur skall det gå på svenskan när inte du finns och svarar på frågorna. Du bytte tillbaka till min klass i sexan efter typ två tre veckor, och det hoppas jag inte att du ångrar. Jag kan inte se dig i någon annan klass. En underbar tid har det varit, en underbar tid är det och en underbar tid kommer det att förbli. Hoppas för glatta livet att vi inte släpper varandra nu. Om vi gör det önskar jag dig all lycka i livet.
Nina. Jag älskar dig gumman, vi har haft det superkul under alla år och jag undrar vart du har varit hela mitt liv förutom de två sista åren. Ditt svar kommer antagligen bli i klassrummet bredvid. Men så enkelt kan det inte ha varit. Du är min största kärlek hittills och jag hoppas att du har märkt det. Synd att det tog slut bara. Du är en helt underbart go’ tjej som lever sig in i allt du gör. Det spelar ingen roll om det är en laboration på tekniken eller en hajk med scouterna du lägger ner möda i det du gör. Du är faktiskt lite av en kämpe precis som jag själv. Jag borde lyssnat på dig den 2 maj 2003, för då skulle jag antagligen inte behövt hoppa på kryckor i en månad men körtelfebern samma år måste vara ditt fel, vem skulle det annars vara? Älskar dig för alltid lillgumman!
Calle. Vi träffades för första gången i förskolan, vi splittrades till ettan men vi fann varandra i fotbollen. Du var den bästa ända tills Ali kom men han spelar ju i pojklandslaget nu så det säger väl en del om dina kvaliteer. Du blev rädd för turkarna och slutade i fotbollen men samtidigt hade vi hamnat i samma klass. Då växte vår vänskap och den blev enorm. Visst har jag hjälpt till och fått ditt humör att gå överstyr men allt har bara varit roligt efteråt. Nu e de klart att vi inte kommer gå på samma gymnasie men vad gör det när vi kan träffas på kvällar och helger, låter som ett telefonabonnemang men men. Vi kommer alltid hålla varandra nära och du finns i mitt hjärta och mina öron. Klassens bästa golfare ska bli sveriges bäste om inte världens. Jag hoppas på framgångar och att vi ses på din framtida nyköpta herrgård i florida. JMS fårever.
Malama. Du kom till vår klass för att du var för bråkig i den andra. Det märkte vi ingenting av, jag minns då du, Simon och Bekir höll ihop i ett gäng. Suck, det var tider det. Men vi tappade varandra i fyran då vi bytte klasser. Tråkigt som tusan. Du har höga tankar om dig själv och det ligger kanske någonting till grund för det. Du är otroligt rolig och har alltid några kommentarer på lager. Oförglömlig. Jag hoppas att du inte ramlar av hästarna och jag vill se dig i något stort sammanhang där man kan vara stolt över att du har gått i samma klass som mig. Inte bara gått i samma klass. Blivit min vän för alltid. Vi har inte sett varandra för sista gången det kan jag lova. Älskar dig.
Nadia. Du har haft många drömmar genom åren. Jag träffade dig för första gången i fyran då vi hamnade i samma klass. Då hade du drömmar tillsammans med Pernilla din dåvarande själsfrände. Ett tag ville du bli advokat eller åklagare eller något liknande men nu satsar du helt klart på det du är bäst i stan på, nämligen dansningen. Du e grym. Vad vore SO-lektionerna utan dig? Det skulle varit så tråkigt och dött. Dina underbara diskussioner med Lars och avloppsmuttor med Elin och allt helt enkelt. Det har varit så tyst då du varit sjuk eller borta av andra anledningar. Harkling. Love you 4-ever.
Kristofer. Det räckte med två ord av din dikt och jag började gråta. Och du har väl sett hur många gånger Ia fällt tårar av dina känslosamma ord. Det är en sida som du aldrig visat upp förut. Klassens stora romantiker är det epitet som jag kommer komma ihåg av dig. Vi har gått tillsammans till skolan i många år nu och det har varit tomt då du varit sjuk eller bortrest. Varje morgon har du fått mig att skratta, varje eftermiddag har du fått mig att skratta, varje dag helt enkelt. Du kan få vem som helst att skratta och det är en gudabenådad gåva så ta vara på den och fortsätt förgylla andras gråa verklighet. Lycka till med livet och bli vad du än vill du klarar av allt. Saknar dig redan.
Elin. Gaisendomen kommer lätt att slå igenom på Gamla Ullevi. Jag hoppas verkligen inte att det bli det sista vi gör tillsammans. Blond i håret - grönsvart i själen, kan det bli bättre? Du kommer alltid komma ihåg mig som syster Michael och jag kommer alltid komma ihåg dig som den kaxiga 89:an som slog sig in bland äldre personer. Jag ger kanske bort min plats på Polhem till dig men det är inget jag tvekar om. Klart att en vettig människa som du är värd att gå där. Vi kommer ses på Gamla Ullevis ståplatsläktare under gaismatcherna om inte annat. Älskar dig över alla andra gaisare, utom pappa kanske då.
Michell. Vi har alltid gått i samma klass och jag minns då du kom hem till mig i stort sett varje dag och satt framför datorn och spel som Motoracer och GTA. Det var tider det. Nu ska du få äta den antagligen godaste gymnasielunchen i stan och jag unnar dig verkligen det. Du e en jättego’ kille som kan det mesta inom datorer. Du skulle knappt behöva gå gymnasiet för att få ett bra jobb inom datorbusinessen, men du är en smart pojke och utbildar dig så att du kan skapa ett nytt microsoft. Håll (kon)takten och take care. Kommer för alltid sakna dig.
Therese. Du kom och du gick. Sen kom du igen och då stannade du för alltid i våra hjärtan. Det gör ont att skiljas från dig och vem ska man nu jämföra sina provresultat med, hehe. Du äger inte bara vasastan utan hela jävla götet med din rosa kavaj. Och visst ägde vi på de sista kemilektionerna precis som du sa. Det var grymt. Vi kommer nog ses i stan eftersom du syns när du är i stan. Kommer för alltid älska och sakna dig. Pussar och kramar.
Jonas. Du kommer med din colaburk i handen på varenda lektion. Det har blivit lite kult över det hela. Visst vi har la haft lite duster under åren men det har för det mesta varit på skoj. Din frisyr äger totalt och ändra inte på den, även om Behzad och David mobbar dig för den. Du är en jävla go’ kille när du e på humör. Men man ska ha lite temprament för annars blir livet tråkigt. Vi har gått i samma klass i fyra år nu tror jag och det har varit fyra roliga år. Lycka till och länge leve colaburkens mästare!
Jasmine. Du kom till oss i sexan, helt ny och undrande. Men vi tog emot dig och du fick vänner direkt. Kommer aldrig glömma dig, om jag inte får Alzheimers eller något sånt. En riktig göteborgsk tjej som får en plats i hjärtat hos alla som hon träffar. Det är du i ett nötskal det. Men hur fasen kan du vara så lång när du är släkt med Karin Dinov och hennes syskon. Jag bara undrar. Du får ha det så gött och lycka till med allt som kommer i din väg. Håll fast vid Rickard det är en bra kille. Vi höres.
Cissi. Den verkliga poeten i klassen, det är omöjligt att inte älska dig. Det går inte bara. Du har alltid lätt till skrattet och om några år vill jag läsa om dina litterära verk i tidningarna och höra om dem på radio och tv. Du har en framtid inom vad du än väljer. Du är en sådan person som kan lyckas med allt du gör. Fredagen med stort U kommer för alltid var inprentad i mitt minne som en superkul kväll. Älskar dig vännen.
Sofia. Jag är din tyskaguru. Det är så jävla coolt så det finns nicht. Jag vet inte varför men det har gjort mig stolt på något vis. Du kom i sjuan helt ensam från Tjörn och skulle slå dig in i en klass där nu alla kände varandra. Men vi släppte in dig också och du kunde känna dig hemma. Du har kunnat vara dig själv fullt ut nu och det gör alla oss glada. Älskar dig också otroligt mycket.
Simon. Vi har gått i samma klass i nio år. Det är en lång tid men man vill att den skall bli ännu längre. Det har varit underbart att lära känna dig och jag hoppas att inte våran vänskap tar slut nu för det vill jag verkligen inte och jag vet att du inte vill det heller. När jag skall lämna in bilen på verkstad ska det bli till dig när du driver största bilverkstan i stan. Det kommer du göra tro mig. Vill inte att det skall ta slut nu. Det finns så mycket ogjort trots nio år. Vi kommer höras inom kort det är jag säker på.
Ingela. Så tyst så tyst på lektionerna och i skolan överhuvudtaget men om man bara är några stycken kompisar och dig då ser man ditt verkliga jag. Och det borde du visa upp mer. Lär man känna dig så kan man inte annat än älska din personlighet. Du har alltid ett skämt på lager men kan ändå vara allvarlig i nästa stund. Och vilken humor sen, du kan få alla att skratta och det är helt underbart. Kommer sakna ihjäl mig efter dig. Älskar dig.
Jessie,. Du fanns här från början men sen bytte du skola. Varför undrar jag. Det var ju inte nödvändigt. Stämningen i klassen lyftes ytterligare något när du kom tillbaka till klassen. Du har lärt oss att skrika högt i falsett när man blir skrämd och du har lärt oss mycket lärorikt. Supergo’ tjej som gillar allt och alla och alla sina rolfar. Fortsätt och du kommer bli känd på något sätt. På ett positivt sätt hoppas jag. Kommer sakna din galna humor och mysko tankar om världen. Love you ffs!
Behzad, Binedine Behzad. Du kom i trean och jag lärde dig ett nytt ord. Warta, det fotbollslag vi skulle bli så fästa vid i många år. Vi splittrades nästan direkt när du hamna i 4A och ja i 4B. men vi hamnade tillsammans i klass 6C och nu går vi ut skolan i samma klass. Det känns förjävligt rent ut sagt. Alltså att vi skall skiljas nu. Du är en go’ pojke när man är med dig ensam men varför förvandlas du i skolan? Det är onödigt att hamna där. Det är tråkigt för du e så underbar annars. Vi kommer ses framöver och se till att bli nåt bra nu. Älskar dig
Alla. Mer sammansvetsad klass tror jag inte finns. Man brukar ju höra om att man kan gråta när två tre kompisar splittras men när vi grät på båten grät vi för att vi skulle lämna 9C. Vi grät för allas skull och jag visste allvarligt inte att det fanns så mycket tårar i ögonen. Fy fan vad jag kommer sakna er alla. Det här är oslagbart. Så här kommer jag alltid känna och ni kommer för alltid vara mina bästa kompisar. Jag älskar er allihop och om vi inte träffas mer kommer mitt hjärta gå sönder bit för bit. Vi får aldrig tappa kontakten och jag hoppas vi kommer att ses på många urartningar och grillfester framöver. Ni är för jävla goa allihop. Utan er hade jag aldrig trivts på bräckeskolan så trist som den är. Ni har varit mitt ljus i tunneln. Ni har alltid funnits där när man behövt er. Trots många år tillsammans kommer man för alltid önska att det varit längre. Oj, så många tårar som föll under resan hem från Gotland. Oj, så många tårar som föll på skolavslutningen och aj! så många flaskor som kastades på avslutningsfesten. Men det gör ingenting för jag vet att det inte är meningen att göra någon illa eller sånt. Vi älskar varandra alldeles för mycket för det. Vi skall stå upp mot jobbiga femteklassare från Stockholm på Gotlandsbåten och vi skall stå upp för att vi älskar varandra i vårt och torrt. Ingenting kommer någonsin bli som 9C. Ingenting kommer att hyllas utav alla som känner oss, ingenting kommer få mig att känna sådan stolthet som över att ha gått i världens mest älskvärda klass. Ingenting, nej ingenting.
Detta var min kärleksförklaring till klass 9C Bräckeskolan VT 2004.
Läste dennes dagbok. Läste min. Hittade ett inlägg från 2004 värt att publicera på en mer respektabel sida (läs: här).
Ni som var med i 9C, kan väl kommentera. Vore kul att höra något från er. Ni andra får också säga något väl valt, självklart.
En kärleksförklaring till 9C på Bräckeskolan, Göteborg.
_______________________________________________
Söndag 20 juni 2004
9C
Det finns inte ord för hur mycket jag kommer sakna er men här kommer en hälsning till er alla.
Daniel. Vi har gått i samma klass i hela tio år minus två veckor i sexan. Det har varit en helt underbar tid, saknar dig redan. Ditt fantastiska målande och ritande smittade mig redan i förskolan och lågstadiet, ditt gitarrspelande på senaste tiden är ljuvligt och det spelar ingen roll om man sitter vid en lägereld och lyssnar på en akustisk eller om man sitter i replokalen i kyrkan med en distad elgitarr, det blir lika mysigt vad du än spelar. Jag hoppas att vi ses på Hvitfeldtska och du får lova mig att ge mig vipbiljetter till dina rockkonsterter. Lova mig det danny-boy.
Anton. Om det inte vill sig väl nu i intagningstider förstår jag inte hur jag skall klara mig resten av livet. Jag träffade dig första gången i ettan någon gång. Sedan har en stabil vänskap byggts upp och det känns förjävligt om jag inte kommer få reta dig för ”tabellpojken” eller "h+h". Hur skall jag kunna fixa engelskalektionerna och hur skall det gå på svenskan när inte du finns och svarar på frågorna. Du bytte tillbaka till min klass i sexan efter typ två tre veckor, och det hoppas jag inte att du ångrar. Jag kan inte se dig i någon annan klass. En underbar tid har det varit, en underbar tid är det och en underbar tid kommer det att förbli. Hoppas för glatta livet att vi inte släpper varandra nu. Om vi gör det önskar jag dig all lycka i livet.
Nina. Jag älskar dig gumman, vi har haft det superkul under alla år och jag undrar vart du har varit hela mitt liv förutom de två sista åren. Ditt svar kommer antagligen bli i klassrummet bredvid. Men så enkelt kan det inte ha varit. Du är min största kärlek hittills och jag hoppas att du har märkt det. Synd att det tog slut bara. Du är en helt underbart go’ tjej som lever sig in i allt du gör. Det spelar ingen roll om det är en laboration på tekniken eller en hajk med scouterna du lägger ner möda i det du gör. Du är faktiskt lite av en kämpe precis som jag själv. Jag borde lyssnat på dig den 2 maj 2003, för då skulle jag antagligen inte behövt hoppa på kryckor i en månad men körtelfebern samma år måste vara ditt fel, vem skulle det annars vara? Älskar dig för alltid lillgumman!
Calle. Vi träffades för första gången i förskolan, vi splittrades till ettan men vi fann varandra i fotbollen. Du var den bästa ända tills Ali kom men han spelar ju i pojklandslaget nu så det säger väl en del om dina kvaliteer. Du blev rädd för turkarna och slutade i fotbollen men samtidigt hade vi hamnat i samma klass. Då växte vår vänskap och den blev enorm. Visst har jag hjälpt till och fått ditt humör att gå överstyr men allt har bara varit roligt efteråt. Nu e de klart att vi inte kommer gå på samma gymnasie men vad gör det när vi kan träffas på kvällar och helger, låter som ett telefonabonnemang men men. Vi kommer alltid hålla varandra nära och du finns i mitt hjärta och mina öron. Klassens bästa golfare ska bli sveriges bäste om inte världens. Jag hoppas på framgångar och att vi ses på din framtida nyköpta herrgård i florida. JMS fårever.
Malama. Du kom till vår klass för att du var för bråkig i den andra. Det märkte vi ingenting av, jag minns då du, Simon och Bekir höll ihop i ett gäng. Suck, det var tider det. Men vi tappade varandra i fyran då vi bytte klasser. Tråkigt som tusan. Du har höga tankar om dig själv och det ligger kanske någonting till grund för det. Du är otroligt rolig och har alltid några kommentarer på lager. Oförglömlig. Jag hoppas att du inte ramlar av hästarna och jag vill se dig i något stort sammanhang där man kan vara stolt över att du har gått i samma klass som mig. Inte bara gått i samma klass. Blivit min vän för alltid. Vi har inte sett varandra för sista gången det kan jag lova. Älskar dig.
Nadia. Du har haft många drömmar genom åren. Jag träffade dig för första gången i fyran då vi hamnade i samma klass. Då hade du drömmar tillsammans med Pernilla din dåvarande själsfrände. Ett tag ville du bli advokat eller åklagare eller något liknande men nu satsar du helt klart på det du är bäst i stan på, nämligen dansningen. Du e grym. Vad vore SO-lektionerna utan dig? Det skulle varit så tråkigt och dött. Dina underbara diskussioner med Lars och avloppsmuttor med Elin och allt helt enkelt. Det har varit så tyst då du varit sjuk eller borta av andra anledningar. Harkling. Love you 4-ever.
Kristofer. Det räckte med två ord av din dikt och jag började gråta. Och du har väl sett hur många gånger Ia fällt tårar av dina känslosamma ord. Det är en sida som du aldrig visat upp förut. Klassens stora romantiker är det epitet som jag kommer komma ihåg av dig. Vi har gått tillsammans till skolan i många år nu och det har varit tomt då du varit sjuk eller bortrest. Varje morgon har du fått mig att skratta, varje eftermiddag har du fått mig att skratta, varje dag helt enkelt. Du kan få vem som helst att skratta och det är en gudabenådad gåva så ta vara på den och fortsätt förgylla andras gråa verklighet. Lycka till med livet och bli vad du än vill du klarar av allt. Saknar dig redan.
Elin. Gaisendomen kommer lätt att slå igenom på Gamla Ullevi. Jag hoppas verkligen inte att det bli det sista vi gör tillsammans. Blond i håret - grönsvart i själen, kan det bli bättre? Du kommer alltid komma ihåg mig som syster Michael och jag kommer alltid komma ihåg dig som den kaxiga 89:an som slog sig in bland äldre personer. Jag ger kanske bort min plats på Polhem till dig men det är inget jag tvekar om. Klart att en vettig människa som du är värd att gå där. Vi kommer ses på Gamla Ullevis ståplatsläktare under gaismatcherna om inte annat. Älskar dig över alla andra gaisare, utom pappa kanske då.
Michell. Vi har alltid gått i samma klass och jag minns då du kom hem till mig i stort sett varje dag och satt framför datorn och spel som Motoracer och GTA. Det var tider det. Nu ska du få äta den antagligen godaste gymnasielunchen i stan och jag unnar dig verkligen det. Du e en jättego’ kille som kan det mesta inom datorer. Du skulle knappt behöva gå gymnasiet för att få ett bra jobb inom datorbusinessen, men du är en smart pojke och utbildar dig så att du kan skapa ett nytt microsoft. Håll (kon)takten och take care. Kommer för alltid sakna dig.
Therese. Du kom och du gick. Sen kom du igen och då stannade du för alltid i våra hjärtan. Det gör ont att skiljas från dig och vem ska man nu jämföra sina provresultat med, hehe. Du äger inte bara vasastan utan hela jävla götet med din rosa kavaj. Och visst ägde vi på de sista kemilektionerna precis som du sa. Det var grymt. Vi kommer nog ses i stan eftersom du syns när du är i stan. Kommer för alltid älska och sakna dig. Pussar och kramar.
Jonas. Du kommer med din colaburk i handen på varenda lektion. Det har blivit lite kult över det hela. Visst vi har la haft lite duster under åren men det har för det mesta varit på skoj. Din frisyr äger totalt och ändra inte på den, även om Behzad och David mobbar dig för den. Du är en jävla go’ kille när du e på humör. Men man ska ha lite temprament för annars blir livet tråkigt. Vi har gått i samma klass i fyra år nu tror jag och det har varit fyra roliga år. Lycka till och länge leve colaburkens mästare!
Jasmine. Du kom till oss i sexan, helt ny och undrande. Men vi tog emot dig och du fick vänner direkt. Kommer aldrig glömma dig, om jag inte får Alzheimers eller något sånt. En riktig göteborgsk tjej som får en plats i hjärtat hos alla som hon träffar. Det är du i ett nötskal det. Men hur fasen kan du vara så lång när du är släkt med Karin Dinov och hennes syskon. Jag bara undrar. Du får ha det så gött och lycka till med allt som kommer i din väg. Håll fast vid Rickard det är en bra kille. Vi höres.
Cissi. Den verkliga poeten i klassen, det är omöjligt att inte älska dig. Det går inte bara. Du har alltid lätt till skrattet och om några år vill jag läsa om dina litterära verk i tidningarna och höra om dem på radio och tv. Du har en framtid inom vad du än väljer. Du är en sådan person som kan lyckas med allt du gör. Fredagen med stort U kommer för alltid var inprentad i mitt minne som en superkul kväll. Älskar dig vännen.
Sofia. Jag är din tyskaguru. Det är så jävla coolt så det finns nicht. Jag vet inte varför men det har gjort mig stolt på något vis. Du kom i sjuan helt ensam från Tjörn och skulle slå dig in i en klass där nu alla kände varandra. Men vi släppte in dig också och du kunde känna dig hemma. Du har kunnat vara dig själv fullt ut nu och det gör alla oss glada. Älskar dig också otroligt mycket.
Simon. Vi har gått i samma klass i nio år. Det är en lång tid men man vill att den skall bli ännu längre. Det har varit underbart att lära känna dig och jag hoppas att inte våran vänskap tar slut nu för det vill jag verkligen inte och jag vet att du inte vill det heller. När jag skall lämna in bilen på verkstad ska det bli till dig när du driver största bilverkstan i stan. Det kommer du göra tro mig. Vill inte att det skall ta slut nu. Det finns så mycket ogjort trots nio år. Vi kommer höras inom kort det är jag säker på.
Ingela. Så tyst så tyst på lektionerna och i skolan överhuvudtaget men om man bara är några stycken kompisar och dig då ser man ditt verkliga jag. Och det borde du visa upp mer. Lär man känna dig så kan man inte annat än älska din personlighet. Du har alltid ett skämt på lager men kan ändå vara allvarlig i nästa stund. Och vilken humor sen, du kan få alla att skratta och det är helt underbart. Kommer sakna ihjäl mig efter dig. Älskar dig.
Jessie,. Du fanns här från början men sen bytte du skola. Varför undrar jag. Det var ju inte nödvändigt. Stämningen i klassen lyftes ytterligare något när du kom tillbaka till klassen. Du har lärt oss att skrika högt i falsett när man blir skrämd och du har lärt oss mycket lärorikt. Supergo’ tjej som gillar allt och alla och alla sina rolfar. Fortsätt och du kommer bli känd på något sätt. På ett positivt sätt hoppas jag. Kommer sakna din galna humor och mysko tankar om världen. Love you ffs!
Behzad, Binedine Behzad. Du kom i trean och jag lärde dig ett nytt ord. Warta, det fotbollslag vi skulle bli så fästa vid i många år. Vi splittrades nästan direkt när du hamna i 4A och ja i 4B. men vi hamnade tillsammans i klass 6C och nu går vi ut skolan i samma klass. Det känns förjävligt rent ut sagt. Alltså att vi skall skiljas nu. Du är en go’ pojke när man är med dig ensam men varför förvandlas du i skolan? Det är onödigt att hamna där. Det är tråkigt för du e så underbar annars. Vi kommer ses framöver och se till att bli nåt bra nu. Älskar dig
Alla. Mer sammansvetsad klass tror jag inte finns. Man brukar ju höra om att man kan gråta när två tre kompisar splittras men när vi grät på båten grät vi för att vi skulle lämna 9C. Vi grät för allas skull och jag visste allvarligt inte att det fanns så mycket tårar i ögonen. Fy fan vad jag kommer sakna er alla. Det här är oslagbart. Så här kommer jag alltid känna och ni kommer för alltid vara mina bästa kompisar. Jag älskar er allihop och om vi inte träffas mer kommer mitt hjärta gå sönder bit för bit. Vi får aldrig tappa kontakten och jag hoppas vi kommer att ses på många urartningar och grillfester framöver. Ni är för jävla goa allihop. Utan er hade jag aldrig trivts på bräckeskolan så trist som den är. Ni har varit mitt ljus i tunneln. Ni har alltid funnits där när man behövt er. Trots många år tillsammans kommer man för alltid önska att det varit längre. Oj, så många tårar som föll under resan hem från Gotland. Oj, så många tårar som föll på skolavslutningen och aj! så många flaskor som kastades på avslutningsfesten. Men det gör ingenting för jag vet att det inte är meningen att göra någon illa eller sånt. Vi älskar varandra alldeles för mycket för det. Vi skall stå upp mot jobbiga femteklassare från Stockholm på Gotlandsbåten och vi skall stå upp för att vi älskar varandra i vårt och torrt. Ingenting kommer någonsin bli som 9C. Ingenting kommer att hyllas utav alla som känner oss, ingenting kommer få mig att känna sådan stolthet som över att ha gått i världens mest älskvärda klass. Ingenting, nej ingenting.
Detta var min kärleksförklaring till klass 9C Bräckeskolan VT 2004.
Ännu ett amerikanskt schabrak igång-hivat
NHL All-Star Game. Inte särskilt spännande, men ändå underhållning.
Började med att The Hives fortsatte sin amerikanska PR-kupp och spelade inför en inte alltför entusiastisk publik. Såg rätt mesigt ut också, om man skall vara ärlig. En scen i ena änden av isen, en helt tom hockeyrink så när på ett par fotografer och ett par cheerleading-dansöser utan pom-poms och så artontusen stillasittande feta amerikaner på läktarna. Ingen respons när Howlin' Pelle försökte klappa igång publiken. Men visst tryckte de i lite extra med trummorna under spelarpresentationerna av de svenska spelarna?
Bikuporna fick dock inte sjunga nationalsångerna, kanske skall nämnas.
Det gjorde en söt kanadensisk tjej och en gosskör som med oerhörda röstresurser (fast det spelar väl ingen roll, om de bara sjunger så man får ont i öronen?).
Matchen slutade hur som helst 8-7 till East Conference till atlantapublikens glädje. Om någon bryr sig.
Började med att The Hives fortsatte sin amerikanska PR-kupp och spelade inför en inte alltför entusiastisk publik. Såg rätt mesigt ut också, om man skall vara ärlig. En scen i ena änden av isen, en helt tom hockeyrink så när på ett par fotografer och ett par cheerleading-dansöser utan pom-poms och så artontusen stillasittande feta amerikaner på läktarna. Ingen respons när Howlin' Pelle försökte klappa igång publiken. Men visst tryckte de i lite extra med trummorna under spelarpresentationerna av de svenska spelarna?
Bikuporna fick dock inte sjunga nationalsångerna, kanske skall nämnas.
Det gjorde en söt kanadensisk tjej och en gosskör som med oerhörda röstresurser (fast det spelar väl ingen roll, om de bara sjunger så man får ont i öronen?).
Matchen slutade hur som helst 8-7 till East Conference till atlantapublikens glädje. Om någon bryr sig.
27 januari 2008
It was the summer of '07
Well. Hemma igen och istället för att läsa vidare på King Lear har jag suttit och tittat på Over the Hedge, ätit middag och tittat igenom Studentkatalogen 2007. Det väckte en del minnen till liv. Riktigt mysiga. Jag gillar't.
Om ingen skrivit något nytt i bloggarna skall jag återgå till sängen, sträcka ut ryggen och sedan läsa Shakespeare tills jag kroknar, men som längst till midnatt. Då börjar NHL All-star Game på Canal+. Jag ska sitta bänkad med chips och cola. Sedan får det bli en hälsosam vecka. Från och med att jag vaknar i morgon bitti. Tror ni, ärligt talat, att jag kommer lyckas?
Om ingen skrivit något nytt i bloggarna skall jag återgå till sängen, sträcka ut ryggen och sedan läsa Shakespeare tills jag kroknar, men som längst till midnatt. Då börjar NHL All-star Game på Canal+. Jag ska sitta bänkad med chips och cola. Sedan får det bli en hälsosam vecka. Från och med att jag vaknar i morgon bitti. Tror ni, ärligt talat, att jag kommer lyckas?
King Lear and red wine, thou know'st?
Kände mig kultiverad då jag satt med King Lear i ena handen och ett glas rött vin i andra. Det kanske är så litteratur skall avnjutas?
25 januari 2008
24 januari 2008
Klick var det här
En lång dag på skolan kändes inte speciellt lång. Composition Introduction med en amerikansk svensk och efter det Composition Lecture med lite skämtsamma analyser kring huruvida Shakespeare var homosexuell eller ej, han var ju trots allt skådespelare. Och så lite lingvistik på det; Beowulf och riktigt gammal engelska.
Gick på Röhsska museet tillsammans med Anton och Sigrid, ständiga följeslagare, och kikade på en arkitektutställning. Pojkdrömmar som troligen inte kommer slå in.
Sedan utföll inte kvällen riktigt som planerat och Sverige förlorade handbollen. Jag skulle ha satsat en slant på Tyskland, då hade jag kanske varit lite gladare.
Ett beteende som jag tidigare brottats med verkar komma tillbaka till mig. Det är låt oss säga, lite tungt.
För övrigt längtar jag tillbaka till Brighton. Just nu för att en dokumentär på TV4 avhandlar en man som lider av dysmorfofobi och bor i Brighton. Många kända vyer från framförallt Kemp Town och alldeles nyss var han inne på Somerfield inte långt från Old Steine.
Nu tänkte jag slå på London to Brighton istället för att läsa King Lear som jag egentligen borde göra. Det finns säkert tid för sådant i Åkers Styckebruk där jag skall spendera min helg.
För övrigt. Stäng av alla som ertappas dopade på livstid. Att Kajsa Varis ens fått chansen är att skymfa hela idrottsväsendet. Kul är att när jag sökte på finskan på wikipedia fick jag upp ett antal sökträffar. 100 % relevans på artikeln om Troll.
23 januari 2008
Ursäkta att jag är sen?
Varför upptäcker jag att Daniel spelar på Sticky Fingers med Punch & Judy ikväll? Precis för fem minuter sedan började spelningen. Damn.
Utför tester
Och nu testar jag att blogga från Windows Live Writer. Kan vara det onödigaste programmet någonsin, men det är rätt snyggt. Och jag tycker om snygga prylar.
I mitt undermedvetna dansar djävlar i ring
Jag drömde i natt att jag hade ett musikbibliotek större än någon annans och jag var DJ på New York, London, Paris, Tokyo och Göteborgs största klubbar. Samtidigt. Allt styrdes hemifrån mitt penthouse och jag tjänade miljoner för varje låt som spelades. Det dansades och lampor blixtrade runt om på mina teveskärmar som visade hur stämningen var på alla dansgolv jorden runt.
Det var kul. Sedan vaknade jag och jag hade glömt iPoden på och det som spelades var Daft Punk.
Buy it. Use it. Break it. Fix it. Crash it. Change it. Melt - upgrade it.
Sedan spelades det Kent.
Synkroniserade, som ett dansgolv.
Det var kul. Sedan vaknade jag och jag hade glömt iPoden på och det som spelades var Daft Punk.
Buy it. Use it. Break it. Fix it. Crash it. Change it. Melt - upgrade it.
Sedan spelades det Kent.
Synkroniserade, som ett dansgolv.
GAIS skulle kunna ha blivit ett riktigt A-lag
Den armenske landslagspelaren Levon Pachajyan, som också blev utsedd till Armeniens bästa fotbollsspelare 2007, skall ha skrivit ett fyraårskontrakt med GAIS. Något som förundrar mig är att GAIS förnekar det hela, eller rättare sagt: "Vi har bestämt oss för att inte kommentera det" som Magnus Sköldmark svarar till GT och alla andra medier. Locket på även för tränare Magnus Pehrsson.
Det som är betryggande, men samtidigt oroväckande, är att UEFA uppmärksammat nyheten på deras hemsida tillsammans med uttalanden från Pachajyan själv om att han vill till en europeisk marknad för vidareförsäljning till Europa. Han skall ha skrivit på ett fyraårskontrakt, men det dröjer med bekräftelsen från klubbarna. På engelska Wikipedia står han redan som gaisspelare 2008, men kommer inte klubbarna överens om något pris så kan detta behöva ändras.
Frågan är då om det har något med Bobbie att göra. Han blev alltså inte såld till Hertha Berlin och enligt Friberg da Cruz agent finns endast Viborg och Ålesund kvar som alternativ, och Bobbie vägrar gå till någon av dessa klubbar. Han vill gå till en bättre liga, annars stannar han i Göteborg och GAIS. Någon miljon blir det alltså inte nu, frågan är om GAIS kan lägga ut ett par miljoner på Pachajyan, sedan hoppas på att Bobbie gör en kanonvår, blir såld under VM-uppehållet och GAIS kan håva in lite pengar då.
Jag anar oråd tills GAIS bekräftar Pachajyans övergång. Känns bra att han är intresserad, känns inte lika bra om GAIS återigen inte har den ekonomiska kraft att kunna få över spelare.
Hade bara azerbadjanske Ponomarev inte blivit utlånad till FC Baku hade förstaelvan kunnat bestå av en intressant A-kedja. Albanske Memelli, armenske Pachajyan och azerbadjanske Ponomarev, skämt åsido.
Det som är betryggande, men samtidigt oroväckande, är att UEFA uppmärksammat nyheten på deras hemsida tillsammans med uttalanden från Pachajyan själv om att han vill till en europeisk marknad för vidareförsäljning till Europa. Han skall ha skrivit på ett fyraårskontrakt, men det dröjer med bekräftelsen från klubbarna. På engelska Wikipedia står han redan som gaisspelare 2008, men kommer inte klubbarna överens om något pris så kan detta behöva ändras.
Frågan är då om det har något med Bobbie att göra. Han blev alltså inte såld till Hertha Berlin och enligt Friberg da Cruz agent finns endast Viborg och Ålesund kvar som alternativ, och Bobbie vägrar gå till någon av dessa klubbar. Han vill gå till en bättre liga, annars stannar han i Göteborg och GAIS. Någon miljon blir det alltså inte nu, frågan är om GAIS kan lägga ut ett par miljoner på Pachajyan, sedan hoppas på att Bobbie gör en kanonvår, blir såld under VM-uppehållet och GAIS kan håva in lite pengar då.
Jag anar oråd tills GAIS bekräftar Pachajyans övergång. Känns bra att han är intresserad, känns inte lika bra om GAIS återigen inte har den ekonomiska kraft att kunna få över spelare.
Hade bara azerbadjanske Ponomarev inte blivit utlånad till FC Baku hade förstaelvan kunnat bestå av en intressant A-kedja. Albanske Memelli, armenske Pachajyan och azerbadjanske Ponomarev, skämt åsido.
22 januari 2008
Ett par för mycket och poff!
Inte för att jag någonsin sett Heath Ledger som en skådespelare utöver det vanliga, men jag blev förvånansvärt bekymrad då jag blev varse om hans död. En olustig tomhet fyllde mig och jag började tänka på hur lätt det egentligen är. Alldeles för lätt, och ofta orimligt hemskt.
10 Things I Hate About You, The Brothers Grimm och Brokeback Mountain är de filmer jag har sett, varav de två senare är klart sevärda. I den första är han bara sliskig med konstant svettigt hår. Ni ser, vår relation är inte speciellt god. Men som sagt, en olustig tomhet är vad som lämnade mig efter att ha läst rubrikerna och skummat igenom artiklarna.
Döden som fenomen betraktat är intressant, men ingenting jag vill att jag, eller någon i min riktiga närhet, skall behöva möta. Den innebär även humor.
I övrigt. Kändes som om man kom igång ordentligt med engelskan i dag. Literary Survey och det krävs en mängd böcker. I morgon är det shoppingdags och det kommer göra rejält ont i plånboken tyvärr. Men en kopp kaffe eller så skall jag ha råd med.
10 Things I Hate About You, The Brothers Grimm och Brokeback Mountain är de filmer jag har sett, varav de två senare är klart sevärda. I den första är han bara sliskig med konstant svettigt hår. Ni ser, vår relation är inte speciellt god. Men som sagt, en olustig tomhet är vad som lämnade mig efter att ha läst rubrikerna och skummat igenom artiklarna.
Döden som fenomen betraktat är intressant, men ingenting jag vill att jag, eller någon i min riktiga närhet, skall behöva möta. Den innebär även humor.
I övrigt. Kändes som om man kom igång ordentligt med engelskan i dag. Literary Survey och det krävs en mängd böcker. I morgon är det shoppingdags och det kommer göra rejält ont i plånboken tyvärr. Men en kopp kaffe eller så skall jag ha råd med.
21 januari 2008
Årets svenska film 2007
Du levande fick en guldbagge för Årets Film. Det är solklart den bästa svenska film jag såg under förra året. Jag skall titta på den igen nu. Det är den värd.
20 januari 2008
Första skoldagen
Och för övrigt börjar jag för andra gången på universitetet i morgon.
Det påminner mig lite om att börja skolan. Min första dag var lite speciell och jag läste om den för inte längesedan i ett häfte skrivet av bland andra mig. Det var en historia om Bräckeskolan bestående av dikter, noveller och krönikor skrivna av eleverna i klass 9C.
Jag minns dock min första skoldag tydligt ändå.
Pappa och jag vandrar förbi den gigantiska gula tegelbyggnaden och fram till arbetsbarackerna längst bort på den kala skolgård vi senare lärde oss att älska och hata. Längst till höger låg vårt tillfälliga klassrum. Klass 1C. Vi möts av Birgitta, min och vår klass nya föreståndare som hälsar oss välkomna på norrländsk dialekt. In i ett klassrum med en stor svart (egentligen mörkt grönblå) griffeltavla på bortre väggen, bänkarna står i ett U. Barnens ansikten är vända framåt. På andra sidan busar ett par pojkar som känt varandra länge. Ett par av ansiktena är bekanta även för mig, vi har gått i samma förskolegrupp.
En del välkomstfraser uttalas och ett informerande tal från Birgitta till framförallt våra föräldrar hålls, men jag reagerar på en fråga.
"Är det någon som inte tål något, eller inte äter något särskilt? Och därför vill ha specialmat?"
Jag vänder mig snabbt som ögat till min pappa som står bakom och frågar bestört:
"Man får inte sill här va? Det vill jag inte ha!"
Han skrattar och berättar lugnande att man inte brukar få "vuxenmat" i bamba.
"Säker?"
Han nickar.
Jag vänder mig tillbaka och stirrar på alla andra. De ser lika förskräckta ut som jag, men i närheten av kritor och papper blir alla barn något mer stillsamma. Pappret var i form av en flagga med texten "Jag har börjat ettan!" eller liknande. Jag har kvar den i en kartong på vinden, om inte möglet angripit mitt arv. Den är färgglad som regnbågen.
Jag och pappa går trappan ned vid Bamba, mot bilen nere på parkeringen vid fotbollsplanen. Jag viftar ivrigt med flaggan och visar upp den för farfar senare på kvällen.
I morgon får jag nog ingen flagga, hur mycket jag än ber och bönar om att inte bli serverad sill.
Det påminner mig lite om att börja skolan. Min första dag var lite speciell och jag läste om den för inte längesedan i ett häfte skrivet av bland andra mig. Det var en historia om Bräckeskolan bestående av dikter, noveller och krönikor skrivna av eleverna i klass 9C.
Jag minns dock min första skoldag tydligt ändå.
Pappa och jag vandrar förbi den gigantiska gula tegelbyggnaden och fram till arbetsbarackerna längst bort på den kala skolgård vi senare lärde oss att älska och hata. Längst till höger låg vårt tillfälliga klassrum. Klass 1C. Vi möts av Birgitta, min och vår klass nya föreståndare som hälsar oss välkomna på norrländsk dialekt. In i ett klassrum med en stor svart (egentligen mörkt grönblå) griffeltavla på bortre väggen, bänkarna står i ett U. Barnens ansikten är vända framåt. På andra sidan busar ett par pojkar som känt varandra länge. Ett par av ansiktena är bekanta även för mig, vi har gått i samma förskolegrupp.
En del välkomstfraser uttalas och ett informerande tal från Birgitta till framförallt våra föräldrar hålls, men jag reagerar på en fråga.
"Är det någon som inte tål något, eller inte äter något särskilt? Och därför vill ha specialmat?"
Jag vänder mig snabbt som ögat till min pappa som står bakom och frågar bestört:
"Man får inte sill här va? Det vill jag inte ha!"
Han skrattar och berättar lugnande att man inte brukar få "vuxenmat" i bamba.
"Säker?"
Han nickar.
Jag vänder mig tillbaka och stirrar på alla andra. De ser lika förskräckta ut som jag, men i närheten av kritor och papper blir alla barn något mer stillsamma. Pappret var i form av en flagga med texten "Jag har börjat ettan!" eller liknande. Jag har kvar den i en kartong på vinden, om inte möglet angripit mitt arv. Den är färgglad som regnbågen.
Jag och pappa går trappan ned vid Bamba, mot bilen nere på parkeringen vid fotbollsplanen. Jag viftar ivrigt med flaggan och visar upp den för farfar senare på kvällen.
I morgon får jag nog ingen flagga, hur mycket jag än ber och bönar om att inte bli serverad sill.
Runt, runt, runt
Vaknade tidigt för att äta frukost och göra varm choklad, men jag kom inte längre än att stänga av väckarklockan. En halvtimme senare skiker mamma att jag måste gå upp. Ett par snabba mackor sitter jag nere i bilen för att köra till Ruddalen. Det går fint. Ända tills Sigrids pappa ställer sig mitt i vägen för mig. Men ingen skada skedd, men jag hade glömt choklad hemma.
Skridskoåkning i VM-hallen tillsammans med miljoner småbarn. Skrikande, skrattande och gråtande. Stapplande som bambi tog jag mina första skridskoskär på två år, men snart kunde jag till och med stoppsladda som på gamla dagar. Efter att ha skrinnat någon mil eller två bestämde vi (Anton, Fredrik, Joel, Sigrid och Simon) att dra en varsin pizza på Frölunda Torg. Glamouröst värre.
Men det var trevligt att snurra runt på en is igen. Har saknat det, och saknar lördagarna i åttan/nian när vi fullständigt ägde Rambergsrinken. Då, på den tiden man var ung och dum (nu är man bara dum), kände man inte heller av sitt halvtaskiga knä.
För övrigt kommer jag lida något oerhört av träningsvärk i ljumskar, lår, vader och rygg i morgon. Men nu har jag klagat färdigt.
Skridskoåkning i VM-hallen tillsammans med miljoner småbarn. Skrikande, skrattande och gråtande. Stapplande som bambi tog jag mina första skridskoskär på två år, men snart kunde jag till och med stoppsladda som på gamla dagar. Efter att ha skrinnat någon mil eller två bestämde vi (Anton, Fredrik, Joel, Sigrid och Simon) att dra en varsin pizza på Frölunda Torg. Glamouröst värre.
Men det var trevligt att snurra runt på en is igen. Har saknat det, och saknar lördagarna i åttan/nian när vi fullständigt ägde Rambergsrinken. Då, på den tiden man var ung och dum (nu är man bara dum), kände man inte heller av sitt halvtaskiga knä.
För övrigt kommer jag lida något oerhört av träningsvärk i ljumskar, lår, vader och rygg i morgon. Men nu har jag klagat färdigt.
Soffpotatisvärlden, jag är hemma!
Ja, egentligen har jag ingenting att berätta förutom att jag suttit och varit sportnörd hela dagen.
Skidskytte, fotboll (tre matcher samtidigt), handboll, ishockey och om ett par timmar fotboll igen. Men innan dess, den kritiker- och blogghyllade Juno.
EDIT: Jag ställer mig in i kören av hyllningar till Juno. Ellen Page är min nya filmdukskärlek, om hon skulle komma in här nu skulle jag inte tveka en sekund. Nästan inte heller om Michael Cera snubblade in.
Skidskytte, fotboll (tre matcher samtidigt), handboll, ishockey och om ett par timmar fotboll igen. Men innan dess, den kritiker- och blogghyllade Juno.
EDIT: Jag ställer mig in i kören av hyllningar till Juno. Ellen Page är min nya filmdukskärlek, om hon skulle komma in här nu skulle jag inte tveka en sekund. Nästan inte heller om Michael Cera snubblade in.
18 januari 2008
Stormen kommer liksom inspirationen
Det har börjat regna och stormen är på väg in över Sverige.
Jag längtar.
Det är kolsvart ute så när på reklamskyltarna vid busshållplatsen och ett par gula förbipasserande billyktor.
Jag kan inte finna en bättre natt för att påbörja något nytt.
Biografiskt
Var tillsammans med Anton och Sigrid på bio igår. Atonement (Försoning) var en okej film. Tre stjärnor/plus/whatever. Efter filmen var min enda tanke: "Jag måste se Fjärilen i glaskupan!"
Ett par timmars surrande över en kopp te.
Förklara för mig varför det är oändligt svårt att kliva upp på morgonen, när man vet att man måste upp? I dag skrev jag in mig på Engelska: Fortsättningskurs. Det kommer nog bli bra. Börjar kvart över åtta på måndag. Pow! - den satt rätt i solar plexus.
Ett par timmars surrande över en kopp te.
Förklara för mig varför det är oändligt svårt att kliva upp på morgonen, när man vet att man måste upp? I dag skrev jag in mig på Engelska: Fortsättningskurs. Det kommer nog bli bra. Börjar kvart över åtta på måndag. Pow! - den satt rätt i solar plexus.
17 januari 2008
En stor svart, tack!
I morgon skall jag köpa en rejäl klump till bok där jag kan skriva ned allt jag inte har möjlighet att publicera öppet.
Det ni.
Det blir vår lilla hemlighet.
Det ni.
Det blir vår lilla hemlighet.
16 januari 2008
Dagens i-landsproblem
Nu fick jag lite problem.
Sex böcker och en film fick jag hämta ut från Posten på Coop. Dessutom satt pappa på lunchen och beställde ny kabelteve innehållandes bland annat Canal+ Total.
Sex böcker, en film och om någon timma också Canal+. Dagens i-landsproblem nummer ett.
Sex böcker och en film fick jag hämta ut från Posten på Coop. Dessutom satt pappa på lunchen och beställde ny kabelteve innehållandes bland annat Canal+ Total.
Sex böcker, en film och om någon timma också Canal+. Dagens i-landsproblem nummer ett.
Koncentrerad morgon
Nu satt jag och läste en längre historia. Läste klart och tänkte efter: "Vad menar hon? Vad skrev hon?" och jag inser att under hela tiden har jag bara irriterats över tystnaden runt omkring. Om hur gärna jag ville sätta igång skivspelaren. Men hur jag inte gjorde det. Nu har jag satt igång musik i form av östersundska Bedroom Eyes och jag skall läsa texten igen.
Även om jag inte greppade den var det en historia som fängslade mig.
Minst sagt.
Även om jag inte greppade den var det en historia som fängslade mig.
Minst sagt.
15 januari 2008
Mitt första supporterminne
Jag sitter och läser Lasse Anrells Skaffa dig ett liv och funderar kring hur och varför jag egentligen är gaisare. Det här är början.
Mitt tidigaste minne av GAIS är ifrån en vårdag. Jag och pappa hade varit ute på äventyr och på väg hem genom staden svänger vi in på Gamla Ullevi, GAIS har hemmamatch mot Heimer och det är en liten stund kvar av matchen. På den lokala sportradion har vi hört att de grönsvarta leder med 1-0. Pappa hoppas att grindarna ut har öppnats så att vi kan smita in bakvägen och kolla på de sista tio minuterna. Vi kommer in och slår oss ned på sittplats på den ödsliga arenan.
Några äldre män ett par rader ovanför oss gör narr av trycket jag har på ryggen av min jacka, men mitt sinne uppslukas snabbt av spelet nere på planen. Jag har spelat fotboll i ett år ungefär men är inte speciellt insatt vare sig i klubbar eller spelare. Det här är faktiskt min allra första fotbollsmatch som åskådare jag minns överhuvudtaget. Pappa suckar och vilar huvudet i händerna som stöds upp av armbågarna som vilas mot låren.
"Inte nu igen."
Heimer har kvitterat och det ser inte ut att bli någon trepoängare i dag heller. Det blir det inte heller. Jag känner en viss besvikelse, framförallt för att pappa inte är glad. Han svär inte ofta, men den dagen gjorde han det. Vi kom dit med tio minuter kvar och gick därifrån endast fem minuter senare.
"Fan. Ja, nu går vi så vi slipper rusningstrafiken."
Det var en utväg för att inte bli förödmjukad av Heimers glädje över att ha spelat lika mot GAIS, för någon trafikrusning skulle knappast åstadkommas av de drygt 1000 åskådarna.
Det var division II. Det var GAIS mot Heimer och det kändes som en förlust. Det är mitt allra första supporterminne. Det var inte på Gamla Ullevi fröet till mitt fotbollsintresse såddes, men det var härifrån det fick sin näring.
Mitt tidigaste minne av GAIS är ifrån en vårdag. Jag och pappa hade varit ute på äventyr och på väg hem genom staden svänger vi in på Gamla Ullevi, GAIS har hemmamatch mot Heimer och det är en liten stund kvar av matchen. På den lokala sportradion har vi hört att de grönsvarta leder med 1-0. Pappa hoppas att grindarna ut har öppnats så att vi kan smita in bakvägen och kolla på de sista tio minuterna. Vi kommer in och slår oss ned på sittplats på den ödsliga arenan.
Några äldre män ett par rader ovanför oss gör narr av trycket jag har på ryggen av min jacka, men mitt sinne uppslukas snabbt av spelet nere på planen. Jag har spelat fotboll i ett år ungefär men är inte speciellt insatt vare sig i klubbar eller spelare. Det här är faktiskt min allra första fotbollsmatch som åskådare jag minns överhuvudtaget. Pappa suckar och vilar huvudet i händerna som stöds upp av armbågarna som vilas mot låren.
"Inte nu igen."
Heimer har kvitterat och det ser inte ut att bli någon trepoängare i dag heller. Det blir det inte heller. Jag känner en viss besvikelse, framförallt för att pappa inte är glad. Han svär inte ofta, men den dagen gjorde han det. Vi kom dit med tio minuter kvar och gick därifrån endast fem minuter senare.
"Fan. Ja, nu går vi så vi slipper rusningstrafiken."
Det var en utväg för att inte bli förödmjukad av Heimers glädje över att ha spelat lika mot GAIS, för någon trafikrusning skulle knappast åstadkommas av de drygt 1000 åskådarna.
Det var division II. Det var GAIS mot Heimer och det kändes som en förlust. Det är mitt allra första supporterminne. Det var inte på Gamla Ullevi fröet till mitt fotbollsintresse såddes, men det var härifrån det fick sin näring.
Underhållning
Jag vill inte ur sängen i dag.
Varför kan inte vardagarna innehålla mer än Momento, Dagens rätt och Våra bästa år?
Varför kan inte vardagarna innehålla mer än Momento, Dagens rätt och Våra bästa år?
14 januari 2008
Ponera detta
Sätter mig ned för att njuta av ett glas kall Coca-Cola. Funderar kring hur rogivande jag finner städning nuförtiden. Det har hittills varit en av de tråkigaste uppgifterna i hela mitt liv. "Idioter håller ordning, genier överskådar kaos" har varit något av mitt motto.
Men plötsligt. Nu tycker jag det är härligt. Ett slags ansvar som jag tror växte på mig i England. Vara lite duktigare. Det är faktiskt skönt när det är städat.
Ponera att man drar upp persiennen, solen skiner in och på sängen ligger hunden och trynar. På köksbordet ligger dagens morgontidning, ett par mackor och ett stort glas färskpressad apelsin-ananasjuice. In kommer sin underbara fru och kysser en i nacken.
Vet inte om det är perfekt, men det ser bra ut i mitt huvud.
Men plötsligt. Nu tycker jag det är härligt. Ett slags ansvar som jag tror växte på mig i England. Vara lite duktigare. Det är faktiskt skönt när det är städat.
Ponera att man drar upp persiennen, solen skiner in och på sängen ligger hunden och trynar. På köksbordet ligger dagens morgontidning, ett par mackor och ett stort glas färskpressad apelsin-ananasjuice. In kommer sin underbara fru och kysser en i nacken.
Vet inte om det är perfekt, men det ser bra ut i mitt huvud.
Fri tandvård
För övrigt kan Västra Götalandsregionen gjort sin bästa förändring någonsin. Fri tandvård i två extra år. Alla i Västra Götaland som är födda 1988 (fyller 20 i år) får alltså fri tandvård till och med det år man fyller 21, med andra ord till årsskiftet 2009-2010. Men detta gäller alltså endast i Västra Götaland.
Sjukt trevligt.
Sjukt trevligt.
Otur i spel ger tur i kärlek?
Höll Sigrid sällskap en liten stund på stan i dag. För att värma oss gick vi in på Café Kosmos och drack en kopp te. Jag lyxade till mig och beställde en liten chokladtryffelboll, utöver teet, av baristan. Hon tittade lite förundrat på mig, faktiskt så till den grad att jag började undra om något hängde från näsan. Hon frågar:
"Är du gaisare?"
"Va?"
"Är du gaisare?" och nickar mot mig och min grönsvarta halsduk.
"Jorå, det är klart!"
"Då får du den här." säger hon leendes och skjuter fram den lilla assietten.
"Seriöst?" skrattar jag och sätter nästan i halsen av förvåning.
"Ja, det blir bara 20 kronor för teet, tack."
"Oj, ja visst, tack så hemskt mycket!" avslutar jag med ett brett leende och räcker över sedeln.
Det är nog första gången jag har haft fördel av att vara gaisare.
"Är du gaisare?"
"Va?"
"Är du gaisare?" och nickar mot mig och min grönsvarta halsduk.
"Jorå, det är klart!"
"Då får du den här." säger hon leendes och skjuter fram den lilla assietten.
"Seriöst?" skrattar jag och sätter nästan i halsen av förvåning.
"Ja, det blir bara 20 kronor för teet, tack."
"Oj, ja visst, tack så hemskt mycket!" avslutar jag med ett brett leende och räcker över sedeln.
Det är nog första gången jag har haft fördel av att vara gaisare.
13 januari 2008
Steg 3 i tyska är allt man behöver
Min tyska håller kunde jag konstatera efter att ha läst en artikel på Hertha BSC:s hemsida. Bobbie Friberg de la Cruz kommer få chansen i dagens match mot Rapid Wien (efter en snabb check med babelfish insåg jag att jag förstår mer än jag trodde av tyskan). Deras tränare säger sig fortfarande vara mycket intresserad av vår Bobbie, men han vill gärna se honom (och den andre provspelanden Arguez) i match. Matchen börjar om en kvart och sänds på Eurosport2. Jag sitter bänkad. Go Bobbie!
En klassinsats och miljoner kan vara på väg in till GAIS?
En klassinsats och miljoner kan vara på väg in till GAIS?
Mätarlarven
I dag vill jag inte bort härifrån. Jag värderar det jag redan har på ett annat vis i dag.Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad○ Werner Aspenström
och spanar mot evigheten:
evigheten är alldeles för stor i dag,
alldeles för blå och tusenmila
Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad
och mäter upp mitt gröna körsbärsblad
Det är inte lätt när det är så här. När man inte vet hur man skall känna nästa morgon. Nästa vecka kan börja med ett desperat rop efter förändring igen. Det är tröttsamt.
12 januari 2008
Får det lov att vara en påtår?
Jag och Anton bestämde igår att vi skulle gå igenom Göteborgs Filmfestivals utbud lite noggrannare i dag. Och det gjorde vi. Trots att vi inte är några riktiga filmnördar blev det ett antal potentiella besök i salonger. Men innan vi satte oss ned och ögnade igenom katalogen köpte jag en svart kofta på H&M och ett par Svensson Jeans-jeans på Karltex.
Så. Dagens Outfit. (Slå mig på fingrarna, men här kommer den)
Vit skjorta med brodyr (Vet ej, men antagligen typ Ullared)
Svart slips (American Apparel)
Svart kofta (H&M) NY!
Jeans (Svensson Jeans (David Åström)) NYA!
Väska (Ben Sherman)
Innan vi hann sätta oss ned och begrunda programmet gick vi dessutom på Konstmuseet och tänka efter lite kring Hasselbladspristagerskan Nan Goldins utställning. Vi vandrar bort till Haga för att sätta oss på ett kafé.
Jag blev närmast rörd av kvinnan bakom kassan när jag beställde vanligt svart kaffe och hon berättade ömt att jag fick en påtår gratis. En påtår. Själva ordet är genomsyrat av någon slags värme och kärlek. Man erbjuder inte någon påtår till någon man tycker illa om. Det är inte kutym, inte ens i neutrala och konflikträdda Sverige.
Alldeles för många filmer att gå igenom och när kaféet stängde för dagen blev vi ivägskickade med varsin överbliven, gratis macka i handen som vore vi pojkar på väg till skolan. Men vi var män, nåja, på väg till Linnés Kök och Bar för en Staropramen och vidare filmspekulationer allt medan regnet fortsatte strila ned.
Nu sitter jag hemma i kreationen ovan och känner mig fin. Jag har missat inledningen på Analyze This som jag dyrt och heligt lovat mig själv att se. Men det gör mig ingenting, jag tittar nog hellre klart på Hata Göteborg eller Control i så fall. Eller så letar jag värda bloggar och lyssnar vidare på Babyshambles.
The 32nd of December
Babyshambles
Så. Dagens Outfit. (Slå mig på fingrarna, men här kommer den)
Vit skjorta med brodyr (Vet ej, men antagligen typ Ullared)Svart slips (American Apparel)
Svart kofta (H&M) NY!
Jeans (Svensson Jeans (David Åström)) NYA!
Väska (Ben Sherman)
Innan vi hann sätta oss ned och begrunda programmet gick vi dessutom på Konstmuseet och tänka efter lite kring Hasselbladspristagerskan Nan Goldins utställning. Vi vandrar bort till Haga för att sätta oss på ett kafé.
Jag blev närmast rörd av kvinnan bakom kassan när jag beställde vanligt svart kaffe och hon berättade ömt att jag fick en påtår gratis. En påtår. Själva ordet är genomsyrat av någon slags värme och kärlek. Man erbjuder inte någon påtår till någon man tycker illa om. Det är inte kutym, inte ens i neutrala och konflikträdda Sverige.
Alldeles för många filmer att gå igenom och när kaféet stängde för dagen blev vi ivägskickade med varsin överbliven, gratis macka i handen som vore vi pojkar på väg till skolan. Men vi var män, nåja, på väg till Linnés Kök och Bar för en Staropramen och vidare filmspekulationer allt medan regnet fortsatte strila ned.
Nu sitter jag hemma i kreationen ovan och känner mig fin. Jag har missat inledningen på Analyze This som jag dyrt och heligt lovat mig själv att se. Men det gör mig ingenting, jag tittar nog hellre klart på Hata Göteborg eller Control i så fall. Eller så letar jag värda bloggar och lyssnar vidare på Babyshambles.
The 32nd of December
Babyshambles
Frustrationen är stor, större än någonsin
Han säger det jag tänkt så många gånger sedan jag kom hem från Brighton. Inte just jämförelsen med Stockholm, men Göteborg är en grå stad.
Exempel.
Jag och Fredrik blev uppriktigt exalterade då vi såg en kändis på Kungsgatan i går. Jan Rippe.
Och någonstans då insåg jag hur jag målat mig själv in i ett litet hörn. Frustrationen över staden Göteborgs oduglighet blir enorm.
Ett evenemangsstråk, som de flesta göteborgare egentligen aldrig uppfattat, som aldrig har gått på plussidan. Nu tillkommer en ny fotbollsarena. Men det känns som om även det är ett halvdant projekt. Man går aldrig fullt ut i den här staden. Det har fungerat förut, men just nu ser det mörkt ut. Göteborg har hamnat någonstans mellan det forna och det framtida. Nuet? Nej - man har hamnat i ett vacuum som man sugs längre och längre in i. Gör man ingenting snart kommer vi vara omsprungna av Skövde och Vänersborg. Och det är bara i Västergötland jag talar.
Jag vet, Stockholm blir aldrig min stad. Men frågan är om jag, med stolthet i rösten, kan säga att Göteborg alltid kommer vara det.
I dag skall ett tappert försök göras.
Exempel.
Jag och Fredrik blev uppriktigt exalterade då vi såg en kändis på Kungsgatan i går. Jan Rippe.
Och någonstans då insåg jag hur jag målat mig själv in i ett litet hörn. Frustrationen över staden Göteborgs oduglighet blir enorm.
Ett evenemangsstråk, som de flesta göteborgare egentligen aldrig uppfattat, som aldrig har gått på plussidan. Nu tillkommer en ny fotbollsarena. Men det känns som om även det är ett halvdant projekt. Man går aldrig fullt ut i den här staden. Det har fungerat förut, men just nu ser det mörkt ut. Göteborg har hamnat någonstans mellan det forna och det framtida. Nuet? Nej - man har hamnat i ett vacuum som man sugs längre och längre in i. Gör man ingenting snart kommer vi vara omsprungna av Skövde och Vänersborg. Och det är bara i Västergötland jag talar.
Jag vet, Stockholm blir aldrig min stad. Men frågan är om jag, med stolthet i rösten, kan säga att Göteborg alltid kommer vara det.
I dag skall ett tappert försök göras.
11 januari 2008
Engelsk vår i Göteborg
Och vet ni vad? Jag antar att jag kommit in på Engelska: Fortsättningskurs. För ett par minuter sedan damp det ned ett brev i inkastet och i det brevet fanns en kallelse till registrering och en kursplan för i vår. Joe Trotta i grammatik. Kul!
Göteborgs Filmfestival närmar sig
Jag sitter och hämtar andan efter att ha tittat igenom Göteborgs Filmfestivals program en första gång. Då har jag bara ögnat igenom filmpresentationerna där bilden och titeln tilltalat mig - det vill säga jag har fortfarande närmast oändligt många oexploaterade mästerverk kvar.
Redan nu har jag en diger samling filmer jag kanske tänkt se.
Ett axplock:
My DNA Says I Love You
Lars and the Real Girl
Ping-Pongkungen
Den vita sporten
Sedan är det alldeles för många novell- och kortfilmer jag vill se. Personligen tycker jag absolut bäst om dem. Man tänker till utan att behöva drunkna i överflödig handling och det känns som om det ger mycket mer att titta på en sådan - det känns på ett annat vis att de är personliga.
Ett besök hos Navid Modiri på Stadsbiblioteket är inplanerat. Hans Bergmanoskuld är tagen och egentligen kan man läsa om'et på hans blogg, men seminariet tror jag även det kan bli intressant. Jag ser fram mot ett oerhört filmspäckat månadsskifte.
I morgon släpps biljetterna till allmänheten.
Hela programmet och så, hittar ni här.
Redan nu har jag en diger samling filmer jag kanske tänkt se.
Ett axplock:
My DNA Says I Love You
Lars and the Real Girl
Ping-Pongkungen
Den vita sporten
Sedan är det alldeles för många novell- och kortfilmer jag vill se. Personligen tycker jag absolut bäst om dem. Man tänker till utan att behöva drunkna i överflödig handling och det känns som om det ger mycket mer att titta på en sådan - det känns på ett annat vis att de är personliga.
Ett besök hos Navid Modiri på Stadsbiblioteket är inplanerat. Hans Bergmanoskuld är tagen och egentligen kan man läsa om'et på hans blogg, men seminariet tror jag även det kan bli intressant. Jag ser fram mot ett oerhört filmspäckat månadsskifte.
I morgon släpps biljetterna till allmänheten.
Hela programmet och så, hittar ni här.
10 januari 2008
This is Kurt Wallander speaking... English!?
Bara en kort tanke angående detta.
Kenneth blir Kurt.
Hur sjutton skall filmerna bli trovärdiga egentligen?
Wallander i Ystad. Det fungerar.
Men lyssna på det här:
Wallander in Ystad. Det går inte? BBC tycker det.
Jag menar, ska man spela in det hela på engelska, fast i Sverige? Ska alla 80 miljoner gå till att göra staden englandsvänlig? Och ja, hur realistiskt är det med endast engelsktalande i svensk miljö? Det känns helt fel. Men antagligen blir det exotiskt för engelsmännen och räkna med succé. Vi får nog lägga om planerna på att skänka bort Skåne till Danmark. England har lagt sig i striden.
Kenneth blir Kurt.
Hur sjutton skall filmerna bli trovärdiga egentligen?
Wallander i Ystad. Det fungerar.
Men lyssna på det här:
Wallander in Ystad. Det går inte? BBC tycker det.
Jag menar, ska man spela in det hela på engelska, fast i Sverige? Ska alla 80 miljoner gå till att göra staden englandsvänlig? Och ja, hur realistiskt är det med endast engelsktalande i svensk miljö? Det känns helt fel. Men antagligen blir det exotiskt för engelsmännen och räkna med succé. Vi får nog lägga om planerna på att skänka bort Skåne till Danmark. England har lagt sig i striden.
Yes, We Have No Bananas
Efter en lugn dag sitter jag här och laddar för att titta på spanska cupen. Lite sorgligt, och jag kommer somna innan matchen börjat.
♣ Café med Jenny och Sigrid i dag. Mycket trevligt.
♣ Träffade f.d. flat-mate Sofia för att överlämna £190 och en mobilladdare.
Och jag har verkligen ingenting vettigt att skriva om i dag. Ursäkta.
[Yes, We Have No Bananas (1923)]
♣ Café med Jenny och Sigrid i dag. Mycket trevligt.
♣ Träffade f.d. flat-mate Sofia för att överlämna £190 och en mobilladdare.
Och jag har verkligen ingenting vettigt att skriva om i dag. Ursäkta.
[Yes, We Have No Bananas (1923)]
Uppdatering
Status: Träningsvärk och sand i håret.
Åtgärd: En dusch och lite tänjövningar.
Tidpunkt: Nu.
09 januari 2008
Note: Sand i hårbottnen kliar
Det är riktigt skoj att spela beachvolley, men efterdyningarna är desto mindre trevliga. Det kommer ta ett par duschar innan allt sand är ur hårbottnen. Det kliar i och för sig rätt skönt där, men om någon timma, när jag skall försöka sova kommer jag att inte vara lika lycklig. Skall läsa om High Fidelity av Nick Hornby nu. På engelska of course.
Tills vidare lyssnar jag på José González och hans båda album Veneer och In Our Nature.
Dagens två favoriter (en från varje album)
Veneer: Crosses
In Our Nature: Killing for Love
Tills vidare lyssnar jag på José González och hans båda album Veneer och In Our Nature.
Dagens två favoriter (en från varje album)
Veneer: Crosses
In Our Nature: Killing for Love
Göteborg måste bli mer götebosskt.
Satt och lyssnade på The Postal Service på väg hem i dag. Sitter som vanligt på sextonbussen och passerar Japan Foto vid Brunnsparken när jag en av låtarna tar slut och en annan skall precis ta vid då jag hör en röst basunera ut "Nästa: Nordstaden".
Här är vad jag stör mig på:
♣ För det första, det som alla säger är erbarmligt tråkigt i Göteborg. Varför har man en präktig stockholmare som speaker? Tomas von Brömssen har nämnts mången gång i detta sammanhang. Att låta von Brömssen sluddra fram "Axel Dahlströms Torg" och "Hjalmar Brantingsplatsen" hade varit originellt och helt rätt. Låt bara inte Leif "Loket" Olsson göra det. Då gråter jag.
♣ För det andra, kanske har med stockholmarattributet att göra i och för sig, varför säger han "Nästa: Nordstaden". Det heter på göteborgskt manér "Nordstan". Period. Punkt. Finito. Det finns värre saker att oroa sig ja, jag vet. Men jag tycker det är viktigt som göteborgare. Okej?
Och nu tänker ni självklart, varför åkte han buss överhuvudtaget? Jo, för i dag var jag och spelade beachvolleyboll i NRJ-hallen tillsammans med Hanna, Sigrid och en hel drös av Hannas polare. Det hela var tjockt kul.
Tjockt kul. Och någonting om en kondomklänning som luktade. NRJ har jag alltid tyckt varit en skum kanal. Efter att ha misstolkat Fredriks nyårssms ser det ut som om det blir en lugn kväll här. Antagligen framför teven (läs datorn) och This Is England.
Här är vad jag stör mig på:
♣ För det första, det som alla säger är erbarmligt tråkigt i Göteborg. Varför har man en präktig stockholmare som speaker? Tomas von Brömssen har nämnts mången gång i detta sammanhang. Att låta von Brömssen sluddra fram "Axel Dahlströms Torg" och "Hjalmar Brantingsplatsen" hade varit originellt och helt rätt. Låt bara inte Leif "Loket" Olsson göra det. Då gråter jag.
♣ För det andra, kanske har med stockholmarattributet att göra i och för sig, varför säger han "Nästa: Nordstaden". Det heter på göteborgskt manér "Nordstan". Period. Punkt. Finito. Det finns värre saker att oroa sig ja, jag vet. Men jag tycker det är viktigt som göteborgare. Okej?
Och nu tänker ni självklart, varför åkte han buss överhuvudtaget? Jo, för i dag var jag och spelade beachvolleyboll i NRJ-hallen tillsammans med Hanna, Sigrid och en hel drös av Hannas polare. Det hela var tjockt kul.
Tjockt kul. Och någonting om en kondomklänning som luktade. NRJ har jag alltid tyckt varit en skum kanal. Efter att ha misstolkat Fredriks nyårssms ser det ut som om det blir en lugn kväll här. Antagligen framför teven (läs datorn) och This Is England.
08 januari 2008
Efter regn kommer solsken
"Bobbie till Hertha Berlin"; Det låter riktigt bra ur många synvinklar. Trots den ansträngda budgeten hos Hertha BSC kanske man kan få ut mer pengar av dem än av en norsk eller dansk klubb (man kommer definitivt få mer pengar av dem, än av en allsvensk klubb). Det vore mycket roligt för Bobbie också, om han kan få chansen i Bundesliga. Spännande att se om han kan imponera på dem under deras veckolånga träningsläger. Helt taget ur luften är inte detta provspel eftersom de, enligt källor, redan var framme med intresse inför förra säsongen.
I övrigt. Blev som sagt lite arg och bitter i går morse, men det avhjälptes med hjälp av ett fyratimmarsmaraton av Kanal 5:s tecknade serie Myggan, som producerats av radarparet Fredrik och Filip. Jag skrattade mycket gott. Det gjorde jag för övrigt också åt Roy Anderssons Du Levande i förrgår. Briljant. När jag så åkte in för att träffa Hanna inne i stan var jag på strålande humör och vi hade en trevlig stund där jag inte hittade de kläder jag ville ha, provade för tight sittande jeans och Hanna hittade en fin kofta. Heja.
Och i dag har solen faktiskt lyckats tränga igenom den tjocka muren. Men inte längre.
I övrigt. Blev som sagt lite arg och bitter i går morse, men det avhjälptes med hjälp av ett fyratimmarsmaraton av Kanal 5:s tecknade serie Myggan, som producerats av radarparet Fredrik och Filip. Jag skrattade mycket gott. Det gjorde jag för övrigt också åt Roy Anderssons Du Levande i förrgår. Briljant. När jag så åkte in för att träffa Hanna inne i stan var jag på strålande humör och vi hade en trevlig stund där jag inte hittade de kläder jag ville ha, provade för tight sittande jeans och Hanna hittade en fin kofta. Heja.
Och i dag har solen faktiskt lyckats tränga igenom den tjocka muren. Men inte längre.
07 januari 2008
Alldeles för tidigt
För övrigt gick jag upp tidigt i dag för att äta ordentlig frukost och ladda för en ordentlig löprunda, den första detta år. Vaknade strax före sju och kunde inte somna om, låg och lyssnade på hur pappa försov sig och stressad klampade ut genom dörren. Gick upp kring kvart över sju och åt frukost med mamma. Det händer inte speciellt ofta och definitivt inte så ofta som man kanske borde - det är ganska mysigt.
Lät maten sjunka in och drog på mig alla de kläder man behöver för en löprunda när temperaturen ligger kring nollstrecket. Ut i friska luften vid nio och snabb gång som uppvärmning. Vilken härlig dag det här kommer att bli. Börjar ta de första löpstegen och efter ungefär tio meter känner jag att det inte håller. Knäet spökar på ett nytt vis och solens strålar förmår inte täcka det milstjocka täcket av moln. Det blir mörkt igen och för att öka på det drar jag ned mössan över ögonen. Fan.
Det gör ont precis där den lilla vridningen, jag ådrog mig när släktens nya gunstling (hunden Stina) sladdade in i benet under julhelgen, kändes. Förutom smärtan, finns där en känsla av instabilitet som oroar mig. Just denna instabilitet har jag känt efter hundsammanstötningen då jag suttit eller legat stilla med knäet så att det stelnat till. När jag skall gå efteråt smärtar det och gången blir haltade och lite lustig för ett slag.
Nu försökte jag springa vidare, för ibland släpper smärtan, men det fungerade inte i dag. Jag fick förkorta ned och gå min Eriksbergsrunda. Det funkade bara inte. Nu är jag arg och bitter. Alldeles för tidigt i livet.
Lät maten sjunka in och drog på mig alla de kläder man behöver för en löprunda när temperaturen ligger kring nollstrecket. Ut i friska luften vid nio och snabb gång som uppvärmning. Vilken härlig dag det här kommer att bli. Börjar ta de första löpstegen och efter ungefär tio meter känner jag att det inte håller. Knäet spökar på ett nytt vis och solens strålar förmår inte täcka det milstjocka täcket av moln. Det blir mörkt igen och för att öka på det drar jag ned mössan över ögonen. Fan.
Det gör ont precis där den lilla vridningen, jag ådrog mig när släktens nya gunstling (hunden Stina) sladdade in i benet under julhelgen, kändes. Förutom smärtan, finns där en känsla av instabilitet som oroar mig. Just denna instabilitet har jag känt efter hundsammanstötningen då jag suttit eller legat stilla med knäet så att det stelnat till. När jag skall gå efteråt smärtar det och gången blir haltade och lite lustig för ett slag.
Nu försökte jag springa vidare, för ibland släpper smärtan, men det fungerade inte i dag. Jag fick förkorta ned och gå min Eriksbergsrunda. Det funkade bara inte. Nu är jag arg och bitter. Alldeles för tidigt i livet.
Andesson & Läling strikes again
Ibland sprutar mjölken ur näsan vid frukostbordet. I dag var en sådan dag.
Andesson & Läling ang. en ny skiddrottning!
- Vissa mänskor kan man kalla heta!
- Ja, å en lär heta Kalla!
Som så många gånger förr förgyller P.S., på baksidan av GöteborgsPostens tredje del, morgonen.
06 januari 2008
Det var söndag
Ligger långt ned under mitt täcke med näsan, och det jag har ovanför denna, utstickandes för att titta på en mycket känd musiktevekanal. The 100 Greatest One Hit Wonders sänds med William Shatner som programledare. (Hur många gånger har man inte hört det namnet, men aldrig förstått hur han egentligen ser ut? Eller är det bara jag?)
På plats sextio-sjuttio-någonting kom House of Pains gigantiska hit från 1992: Jump Around. Jag kastades genast tillbaka till det enda tydliga minne av denna låt. Jag har i och för sig hört den åtskilliga gånger tidigare och även på någon form av Mellofestival som skolan arrangerat på mellanstadiet men ett enda tydligt minne finns. En måndag tror jag det var. För inte alls längesedan. Vi bestämde hux flux att vi skulle träffas på Wetherspoon för ett par öl med flera stycken från klassen. När vi, jag och Sigrid, kommer dit sitter bara Adam och Linus där. Vi får, efter en stund, en bordsgäst i form av en alldeles för överförfriskad skotte som berättar att han minsann också är skandinav och viking.
Han berättar livligt och osammanhängande om varför han har så långa ögonfransar. Det är ju naturligtvis för att hålla havets uppslängda vattendroppar från ögonen och sjöfolk som vikingarna har desto längre sådana. Han visar upp sitt grå hår, som han övertygar oss har varit blont en gång i tiden. Samtalet leder oss in på skämt.
"Y' know what a joke is, huh? Y' have that in Sweden, huh?"
"Yeah, we know what a joke is."
"Y' do?! Oh, good. Shit, I'm drunk. Very well. Wanna hear about an old Scottish joke, huh?"
"Sure, why not! (om du lämnar oss i fred sen?)"
"Alright, here it goes... Y' ready?"
"Mm."
"Really, huh? Well... It was Sunday... You know that I am a Viking right, huh?"
"Eeeeh."
"Yeah, y' all see me eye lashes? That's proof isn't it? Wanna'no' why?"
"Eeh, no! You've already told us."
"Right... I'd better get going before they kick me out. Cheers."
Skotten lämnar oss, glömmer bort sitt skämt han påbörjat och vi får istället ett stående skämt för oss själva.
Sedan den dagen gick det inte många fester utan att man bröt isen med: "Vill ni höra ett skämt? Aah, jag hörde det från en gammal god vän till mig. Från Skottland kom han förresten! Lord, det var han också, av kunglig börd. Död sedan många år nu, han berättade det här sjukt roliga skämtet för mig när han låg på sin dödsbädd. Okej, är ni med nu? Säkert? Ah, nej det var så att det var söndag." Varpå jag, Adam, Linus och Sigrid skrattade oss halvt fördärvade.
I övrigt var det alltid dödstyst.
Senare på kvällen begav vi oss till The Beach Club och dansade loss till 90-talsklassiker. Däribland låten som givit mig detta underbara avtryck i minnesbanken.
Dagens låt alltså:
Jump Around
House of Pain
På plats sextio-sjuttio-någonting kom House of Pains gigantiska hit från 1992: Jump Around. Jag kastades genast tillbaka till det enda tydliga minne av denna låt. Jag har i och för sig hört den åtskilliga gånger tidigare och även på någon form av Mellofestival som skolan arrangerat på mellanstadiet men ett enda tydligt minne finns. En måndag tror jag det var. För inte alls längesedan. Vi bestämde hux flux att vi skulle träffas på Wetherspoon för ett par öl med flera stycken från klassen. När vi, jag och Sigrid, kommer dit sitter bara Adam och Linus där. Vi får, efter en stund, en bordsgäst i form av en alldeles för överförfriskad skotte som berättar att han minsann också är skandinav och viking.
Han berättar livligt och osammanhängande om varför han har så långa ögonfransar. Det är ju naturligtvis för att hålla havets uppslängda vattendroppar från ögonen och sjöfolk som vikingarna har desto längre sådana. Han visar upp sitt grå hår, som han övertygar oss har varit blont en gång i tiden. Samtalet leder oss in på skämt.
"Y' know what a joke is, huh? Y' have that in Sweden, huh?"
"Yeah, we know what a joke is."
"Y' do?! Oh, good. Shit, I'm drunk. Very well. Wanna hear about an old Scottish joke, huh?"
"Sure, why not! (om du lämnar oss i fred sen?)"
"Alright, here it goes... Y' ready?"
"Mm."
"Really, huh? Well... It was Sunday... You know that I am a Viking right, huh?"
"Eeeeh."
"Yeah, y' all see me eye lashes? That's proof isn't it? Wanna'no' why?"
"Eeh, no! You've already told us."
"Right... I'd better get going before they kick me out. Cheers."
Skotten lämnar oss, glömmer bort sitt skämt han påbörjat och vi får istället ett stående skämt för oss själva.
Sedan den dagen gick det inte många fester utan att man bröt isen med: "Vill ni höra ett skämt? Aah, jag hörde det från en gammal god vän till mig. Från Skottland kom han förresten! Lord, det var han också, av kunglig börd. Död sedan många år nu, han berättade det här sjukt roliga skämtet för mig när han låg på sin dödsbädd. Okej, är ni med nu? Säkert? Ah, nej det var så att det var söndag." Varpå jag, Adam, Linus och Sigrid skrattade oss halvt fördärvade.
I övrigt var det alltid dödstyst.
Senare på kvällen begav vi oss till The Beach Club och dansade loss till 90-talsklassiker. Däribland låten som givit mig detta underbara avtryck i minnesbanken.
Dagens låt alltså:
Jump Around
House of Pain
Vinter är överskattat
Vaknade till liv när pappa gick ut genom dörren i morse. Fem minuter senare hör jag skyffeln som skrapar mot asfalten. Tittar ut och det är vitt. Ett antal centimeter snö täcker Göteborgs gator. Det började redan i går kväll och det ligger faktiskt kvar. Men jag blir ledsen när jag ser det, för det syns alldeles för väl att det är tung blötsnö som ligger där. Tung blötsnö kommer, utan att man kan hindra det, bli slask. Men inte i Göteborg, för här kommer det bli värre än slask. Göteborg kommer om ett par timmar eller så kunna betraktas som en gigantisk hink med vatten. En bunke som man kommer att trampa i, hur man än försöker undvika det.
Jag är så glad på vintern, speciellt när slasken gör sig påmind.
Jag är så glad på vintern, speciellt när slasken gör sig påmind.
En liten förtydling
Träffade Nina i dag för första gången på hur länge som helst. Eller rättare sagt vi umgicks på riktigt för första gången på hur länge som helst. Det kändes konstigt innan, men det blev helt okej faktiskt. Jag kommer alltid ha en törn instucket i hjärtat, men det känns ändå som att vi kommer kunna vara rätt goda vänner.
Men inte mer.
Men inte mer.
04 januari 2008
En gång älskat, saknar alltid
Det är riktigt kallt i mitt rum ikväll. Jag är sömnig och på myshumör. Bara hålla om någon hade varit trevligt och värmande. Mängder av värmeljus och musik håller mig sällskap. Det är inte så att jag vantrivs, men det är något som saknas. Någonting varmt, ömt och värdefullt. Om man en gång haft trygghet, vill man hela tiden komma tillbaka till något liknande.
Jag ska krypa ned under täcket. Fortsätta hoppas på att snart hitta något värdefullt att hålla om.
Jag ska krypa ned under täcket. Fortsätta hoppas på att snart hitta något värdefullt att hålla om.
Bobbie på väg bort
GAIS skriver alltså inte något nytt kontrakt med Bobbie Friberg José de la Cruz. Istället sätts han upp på transferlistan för att man skall kunna få lite pengar för honom redan i januari. Han vill vidare och förra säsongen var Bobbie inte helt i fas. Även om han blev GAIS bäste målskytt på otroliga fyra kassar känns det som om man relativt lätt kan fylla det tomrum han eventuellt lämnar efter sig.
GAIS är villiga att lyssna på vad, enligt rykten, flertalet klubbar har att erbjuda för hans tjänster. Men GAIS är en klubb som inte säljer sig för vad som helst längre och jag tror mycket väl att vi kan få en extra miljon i kassan för unge herr Friberg. Men skall han någonstans skall han till Norge eller Danmark. Där finns det lite pengar för honom själv att tjäna och det vore det mest naturliga steget i utvecklingen.
Magnus Pehrsson har redan sagt och pratat om att det skall in två tre kantspelare till GAIS. Nya friska sådana som skall skapa ett helt annat djup i anfallsspelet har utlovats. Jag sitter på spänn varje dag för nya rykten men det är tyvärr rätt dött från GAIS sida. En eller två spelare av klass ville han ha och jag hade en liten förhoppning om att Abgar Barsom skulle vara på väg. Djurgårdare som de båda är. Men icke. Det är knappt fyra månader kvar till allsvensk start. Känns som om klockan tickar fort.
GAIS är villiga att lyssna på vad, enligt rykten, flertalet klubbar har att erbjuda för hans tjänster. Men GAIS är en klubb som inte säljer sig för vad som helst längre och jag tror mycket väl att vi kan få en extra miljon i kassan för unge herr Friberg. Men skall han någonstans skall han till Norge eller Danmark. Där finns det lite pengar för honom själv att tjäna och det vore det mest naturliga steget i utvecklingen.
Magnus Pehrsson har redan sagt och pratat om att det skall in två tre kantspelare till GAIS. Nya friska sådana som skall skapa ett helt annat djup i anfallsspelet har utlovats. Jag sitter på spänn varje dag för nya rykten men det är tyvärr rätt dött från GAIS sida. En eller två spelare av klass ville han ha och jag hade en liten förhoppning om att Abgar Barsom skulle vara på väg. Djurgårdare som de båda är. Men icke. Det är knappt fyra månader kvar till allsvensk start. Känns som om klockan tickar fort.
Teve som vet hur den spänner av
"Detta är en hypnotisk skylt. När du läser detta kommer du att somna och sedan vakna upp och veta att sändningarna starta 08:30."
Jag tycker TV6 är en för jävla skön kanal.
Jag tycker TV6 är en för jävla skön kanal.
Kanadensisk folkmusik är perfekt blandad saft
Tycker inte om att tvingas vara hemma. Det skrev jag ju för någon dag sedan. Det är mycket skönt att vara ensam när man vill vara det. Det blir alltså mycket tråkigt när man inte kan gå på en tillställning som man hade velat vara på. Som Jennys födelsedagsmiddag i kväll. Jag tröstar mig med musik och god läsning. Sådant man gör när man är sjuk, ni vet.
One Voice
The Wailin' Jennys
One Voice
The Wailin' Jennys
03 januari 2008
Now, I'm screwed - Big time
Var hos läkaren i dag. Det tar alltid sin lilla tid och man blir alltid lika otålig och förbannad, men som tur är har man Gunnar Lundell som är trevlig och galet fotbollsintresserad - är man där kan man räkna med att det snackas fotboll efter undersökningen. Så även i går, och det kanske är därför det tar sådan tid för kön att bli kortare?
Nåväl. Han kom fram till att antingen är det en bakterieinfektion som ligger och lurar någonstans. Eller en av virustyp. Eller så har jag kvalsterallergi och det täcke jag använde hos mormor var inte helt fräscht. Är detta fallet räcker det att ta allergitabletter i ett par dagar och sedan skall det vara över. Sedan tog han en liten titt på mitt knä och sade att det kan vara skelettförändringar på baksidan av knäskålen och det bästa vore om man tog en röntgen för att avgöra i fall en titthålsoperation är nödvändig.
Sagt och gjort. Remiss till Lundby Sjukhus och så blev jag sittandes där ett tag. Röntgades och efter första bilden hör jag ett "Oj, du har metall i dig du!". Och efter fem ytterligare bilder får jag titta på bilderna själv. Jag häpnade. Det är ju för fan en sjuttumsspik som sitter där. Ungefär. Nåja. Det var inte en spik i alla fall. Och den var inte sju tum. Men den gick igenom hela mitt ben. Straight through, baby!
Okej, det sista var lite perverst.
Jag lämnade rummet med kommentaren från läkaren:
"Du kan omöjligen komma igenom säkerhetskontrollerna på flyget va?"
"Eh, joooo. Det fungerade faktiskt."
"Konstigt."
Nåväl. Han kom fram till att antingen är det en bakterieinfektion som ligger och lurar någonstans. Eller en av virustyp. Eller så har jag kvalsterallergi och det täcke jag använde hos mormor var inte helt fräscht. Är detta fallet räcker det att ta allergitabletter i ett par dagar och sedan skall det vara över. Sedan tog han en liten titt på mitt knä och sade att det kan vara skelettförändringar på baksidan av knäskålen och det bästa vore om man tog en röntgen för att avgöra i fall en titthålsoperation är nödvändig.
Sagt och gjort. Remiss till Lundby Sjukhus och så blev jag sittandes där ett tag. Röntgades och efter första bilden hör jag ett "Oj, du har metall i dig du!". Och efter fem ytterligare bilder får jag titta på bilderna själv. Jag häpnade. Det är ju för fan en sjuttumsspik som sitter där. Ungefär. Nåja. Det var inte en spik i alla fall. Och den var inte sju tum. Men den gick igenom hela mitt ben. Straight through, baby!
Okej, det sista var lite perverst.
Jag lämnade rummet med kommentaren från läkaren:
"Du kan omöjligen komma igenom säkerhetskontrollerna på flyget va?"
"Eh, joooo. Det fungerade faktiskt."
"Konstigt."
Åshöjdens BK är lika med gemenskap
Jag tycker att det är vidunderligt mysigt när hela familjen kan samlas kring ett och samma intresse. Därför blir jag alltid varm i själen, samtidigt som jag nästan blir äcklad, av familjer där alla medlemmar är sjukligt intresserade av samma sak. Äcklad för att det är läskigt hur man kan bli påverkad av andra även om man inte är helt lika. Men det är en petitess.
I går hade jag, mamma och pappa ett sådant där ögonblick när vi samlades kring en sak och njöt tillsammans. Åshöjdens BK - teveserien. Pappa var såld redan som elvaåring då han läste böckerna skrivna av Max Lundgren. Mamma säger sig kanske ha snappat upp någonting från hennes lillebror då han läste sportserietidningen Buster som liten, där Edward och Bagar'n har varit ständiga huvudpersoner. Hon är dock säker på att hon fastnade vid teveserien som sändes på SVT 1985. Själv har jag läst Buster i ett antal år och streckläste tidningen allt som oftast och Åshöjden inledde alltid högtidsstunden. Jag har minsann till och med upplevt Edward som landslagsman även om han endast spelade i de lägre divisionerna.
Så nu, när SVT givit ut hela serien på DVD, satt jag, mamma och pappa bänkade framför teven i går kväll för att avnjuta två halvtimmeslånga avsnitt. Med en nygrillad toast, lite läsk och ett par chokladbitar var som efterrätt, myste vi tillsammans i vardagsrummet. Det kanske inte är ett ögonblick jag kommer att minnas hela livet, men om jag blickar tillbaka och läser min blogg igen om ett par år, kommer jag säkerligen att minnas det med värme.
I går hade jag, mamma och pappa ett sådant där ögonblick när vi samlades kring en sak och njöt tillsammans. Åshöjdens BK - teveserien. Pappa var såld redan som elvaåring då han läste böckerna skrivna av Max Lundgren. Mamma säger sig kanske ha snappat upp någonting från hennes lillebror då han läste sportserietidningen Buster som liten, där Edward och Bagar'n har varit ständiga huvudpersoner. Hon är dock säker på att hon fastnade vid teveserien som sändes på SVT 1985. Själv har jag läst Buster i ett antal år och streckläste tidningen allt som oftast och Åshöjden inledde alltid högtidsstunden. Jag har minsann till och med upplevt Edward som landslagsman även om han endast spelade i de lägre divisionerna.
Så nu, när SVT givit ut hela serien på DVD, satt jag, mamma och pappa bänkade framför teven i går kväll för att avnjuta två halvtimmeslånga avsnitt. Med en nygrillad toast, lite läsk och ett par chokladbitar var som efterrätt, myste vi tillsammans i vardagsrummet. Det kanske inte är ett ögonblick jag kommer att minnas hela livet, men om jag blickar tillbaka och läser min blogg igen om ett par år, kommer jag säkerligen att minnas det med värme.
02 januari 2008
Fru Gårman är en dyr tant
Så fort man blir irriterad på något, bör man skriva ned det. Nu har jag suttit och grott på tankar kring en artikel i dagens ÖstersundsPosten som handlade om huruvida man skall sätta upp "Fru Gårman"-skyltar istället för Herr Gårman. Fin tanke och jag har ingenting emot det, tvärtom! Men måste man slösa bort kommunens värdefulla tid på det? Jag menar, vi har värre problem att försöka klara av - det närmsta hotet: klimatfrågan som står högt upp på alla kommuners agenda.
Det kostar tid och framförallt pengar (mycket mer än man tror) på att gå igenom förslag som kommer in till kommunen. Dessutom måste alla förslag, hur dumma och missriktade de än är, gås igenom av flertalet tjänstemän innan de kan avfärdas som dumma och missriktade. En gnutta idioti, men så fungerar det i en demokrati, men det är väl också rätt anser jag.
Men just en sådan här sak. Byta ut skyltar? Fortsätt att dra upp illegala skyltar istället i så fall så som man redan börjat, som privatpersoner. Östersund skadas inte av lite välmenande street art.
Det kostar tid och framförallt pengar (mycket mer än man tror) på att gå igenom förslag som kommer in till kommunen. Dessutom måste alla förslag, hur dumma och missriktade de än är, gås igenom av flertalet tjänstemän innan de kan avfärdas som dumma och missriktade. En gnutta idioti, men så fungerar det i en demokrati, men det är väl också rätt anser jag.
Men just en sådan här sak. Byta ut skyltar? Fortsätt att dra upp illegala skyltar istället i så fall så som man redan börjat, som privatpersoner. Östersund skadas inte av lite välmenande street art.
Frivilliga uppgifter är sköna uppgifter
Nu ska jag slänga ned mina kvarvarande prylar i random väska och sätta mig i bilen på väg hem till Göteborg igen. Hoppas att vi kan komma i väg relativt snart, så man får ett par sköna timmar av ensam existens i sitt eget rum, i sin egen säng. Tycker om sådant när det är en frivillig syssla.
En av alla vackra varelser
Kate Nash framför Birds på en spelning i Brighton under sommaren 2006. Jag skulle gärna varit där, men just då visste jag ingenting om Brighton och ännu mindre om den här skönheten.
Den här korta snutten visar rätt så klart den gestalt jag försökte beskriva i den här romantiseringen av en poesikväll i Kemp Town i december. Hur hon är universums vackraste varelse under tre och en halv minut. Naken och blottad, men så stark och beundransvärd.
För övrigt är låten riktigt bra också. Och jag är riktigt sugen på att åka upp till Stockholm den femte april då hennes enda Sverigespelning går av stapeln. Någon som är villig till rese- och konsertsällskap?
Den här korta snutten visar rätt så klart den gestalt jag försökte beskriva i den här romantiseringen av en poesikväll i Kemp Town i december. Hur hon är universums vackraste varelse under tre och en halv minut. Naken och blottad, men så stark och beundransvärd.
För övrigt är låten riktigt bra också. Och jag är riktigt sugen på att åka upp till Stockholm den femte april då hennes enda Sverigespelning går av stapeln. Någon som är villig till rese- och konsertsällskap?
Sprängande huvudvärk och sprucken röst
Årets första dag var fylld med äckligt mycket självömkan från min sida. Gick och lade mig strax efter att jag skrev det där sista (eller första beroende på vinkling) inlägget. Somnade kanske halv nio i morse. Vaknade upp kring tvåtiden och huvudet kändes precis som jag spenderat natten i ett bad av citroner och saltsyra. Helt utblåst och värken dunkandes. Jag somnade om igen. Mycket beror antagligen på den, fortfarande, trilskande förkylningen. Näsan täpps igen ideligen och feberfrossa är jag rätt van vid nu. Vaknade i alla fall en timma senare av att pappa skakar liv i mig.
"Hörru, ska du inte gå upp nu? Vill du ha någon middag?"
"Böööööh", svarade jag och bad strax efteråt om en värktablett. Sedan somnade jag om igen.
Klockan åtta gick jag ned till släkten som satt och spelade Singstar och där har jag spenderat resten av kvällen. Och nu ska jag spendera resten av natten med vadå? Jag lär inte kunna sova även i fall jag skall göra ett försök. Lyssna på bra musik kanske.
Born to Run
Bruce Springsteen
"Hörru, ska du inte gå upp nu? Vill du ha någon middag?"
"Böööööh", svarade jag och bad strax efteråt om en värktablett. Sedan somnade jag om igen.
Klockan åtta gick jag ned till släkten som satt och spelade Singstar och där har jag spenderat resten av kvällen. Och nu ska jag spendera resten av natten med vadå? Jag lär inte kunna sova även i fall jag skall göra ett försök. Lyssna på bra musik kanske.
Born to Run
Bruce Springsteen
01 januari 2008
En bagatell denna, 2008 års första, morgon
Nu hade jag precis avslutat första säsongen med GAIS i Allsvenskan på Football Manager 07. Jag vann ligan med knappa resurser. Otroligt, men sant. Så när jag skall till att spara spelet, ja då hänger det sig och säger: "Nej, GAIS kan inte vinna Allsvenskan - den tiden är förbi sedan länge."
Okej, riktigt så stod det inte, men jag inbillar mig att spelet är programmerat som sådant. Men det är väl inte mer än att spela om matcherna och hoppas på lite tur igen? Väldigt många matcher har varit täta tillställningar där jag vunnit på mål i sista minutrarna eller liknande. Men ja, man kan ju faktiskt bli förbannad för mindre?
Okej, riktigt så stod det inte, men jag inbillar mig att spelet är programmerat som sådant. Men det är väl inte mer än att spela om matcherna och hoppas på lite tur igen? Väldigt många matcher har varit täta tillställningar där jag vunnit på mål i sista minutrarna eller liknande. Men ja, man kan ju faktiskt bli förbannad för mindre?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)