12 januari 2008

Får det lov att vara en påtår?

Jag och Anton bestämde igår att vi skulle gå igenom Göteborgs Filmfestivals utbud lite noggrannare i dag. Och det gjorde vi. Trots att vi inte är några riktiga filmnördar blev det ett antal potentiella besök i salonger. Men innan vi satte oss ned och ögnade igenom katalogen köpte jag en svart kofta på H&M och ett par Svensson Jeans-jeans på Karltex.
Så. Dagens Outfit. (Slå mig på fingrarna, men här kommer den)

Vit skjorta med brodyr (Vet ej, men antagligen typ Ullared)
Svart slips (American Apparel)
Svart kofta (H&M) NY!
Jeans (Svensson Jeans (David Åström)) NYA!
Väska (Ben Sherman)

Innan vi hann sätta oss ned och begrunda programmet gick vi dessutom på Konstmuseet och tänka efter lite kring Hasselbladspristagerskan Nan Goldins utställning. Vi vandrar bort till Haga för att sätta oss på ett kafé.

Jag blev närmast rörd av kvinnan bakom kassan när jag beställde vanligt svart kaffe och hon berättade ömt att jag fick en påtår gratis. En påtår. Själva ordet är genomsyrat av någon slags värme och kärlek. Man erbjuder inte någon påtår till någon man tycker illa om. Det är inte kutym, inte ens i neutrala och konflikträdda Sverige.

Alldeles för många filmer att gå igenom och när kaféet stängde för dagen blev vi ivägskickade med varsin överbliven, gratis macka i handen som vore vi pojkar på väg till skolan. Men vi var män, nåja, på väg till Linnés Kök och Bar för en Staropramen och vidare filmspekulationer allt medan regnet fortsatte strila ned.

Nu sitter jag hemma i kreationen ovan och känner mig fin. Jag har missat inledningen på Analyze This som jag dyrt och heligt lovat mig själv att se. Men det gör mig ingenting, jag tittar nog hellre klart på Hata Göteborg eller Control i så fall. Eller så letar jag värda bloggar och lyssnar vidare på Babyshambles.

The 32nd of December
Babyshambles

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag hoppas att ni förstår att jag också behöver underhållas under filmfestivalen. Jag vill inte gå på en massa filmer själv. Och vi har itne träffats på lääänge. Punkt.

Anonym sa...

oooou.. stiligt! (:

Pauline sa...

ok, it's crazy, men idag tjatas det om Hata Göteborg i mitt liv. Först i en konversation i korridorsköket, senare två helt andra korridorare som tyckte att vi skulle se den. (vilket vi gjorde). och nu du. ;)

Författaren sa...

tc
Du är i allra högsta grad medräknad i våra, inte speciellt långt gångna, planer.

vandaaa
Tack!

pauline
Aha! Där har vi ytterligare en situation där världen verkar vara programmerat som en dator. Lättare att hantera information som man har använt nyligen, och därför återvänder man dit. Fast, det har nog andra mer psykologiska och vetenskapliga grunder - typ som uppmärksamhet och sådant. Men jag brukar fundera på sådant där, varför det händer! Kul!