Det är en Sigrids födelsedag. Hon har hastigt och lustigt bjudit in oss till middag på The House i The Lanes. Sigrid, jag, Anna W, Astrid, Emelie, Hanna, Ida, Maria och Sara; Ett mycket trevligt umgänge med jag som enda kille. Det är jag van vid. Vi äter diverse kulinariska delikatesser och sjunger för födelsedagsbarnet. För min del är det en tallrik lasagne och dessutom till efterrätt chokladmousse som smakar som kladdkakesmet. Jag klagade inte. Till detta vitt vin.
Vi får sedan problem när vi skall in på Beduin på Sigrids begäran. Det är trångt, det brôtas och Astrid kommer inte förbi vakterna. Vi försöker på andra ställen istället beslutar vi och kryper in på The Black Horse där det inte syns till några vakter någonstans. Efter en stund får vi också reda på att en av de i baren är svenskor som läste engelskakursen vi läser, för ett och ett halvt år sedan och efter det fastnade i Brighton. Det är så det skall vara.
Grön träpanel och många tavlor med Brightonmotiv gör den lilla puben mer mysig. Lite för hög volym på musiken sänker trivselfaktorn och gör att vi måste prata i öronen på varandra, men vi har det trevligt ändå, tillsammans med drinkar, öl och pepparkakor.
Jag måste göra ett besök på herrarnas känner jag och får sällskap in med en britt som närmar sig de stora femtio.
”Cheers”, säger han när jag håller kvar dörren för honom. Jag nickar och ler lite smått och ställer mig vid pissoaren.
”So, what’ve you been up to tonight? You going out?”
“Well, yeah, I don’t really know yet, we’ll see.”
“Right, well it’s too early for dancing!” (klockan är nu strax efter tolv)
”Yeah, that’s right!” skrockar jag.
”So, what have you done tonight?”
“Me and my friends celebrated a friend’s birthday, so we’ve been to an Italian restaurant in The Lanes and now we’re here!”
“Oh, is that so? Do you go to college or university or what?”
“Yeah, University.”
“Oh, what’re you studying?”
“Actually, English”
“English? Why? Or is it that poetry stuff?”
“No, I’m Swedish, so it’s my second language.”
“What!? You’re not English? My gosh, I thought you were a fellow Englishman, mate!”
“Really?”
“Yeah! I’m really impressed, gosh! You know Scandinavians, and especially Swedes, are really good at English… I feel kind of bad that we don’t learn any other languages that well. But really? You’re not joking? You’re Swedish?”
“Mhm, I’ve lived here for three months, going home in a bit more than a week.”
“Oh my god… Shit, that’s good. Good for you, son! But what are you studying?”
“Well, we’ve done lots of grammar and also, we read, as you mentioned, poetry and both English and American literature, which we’ll have an exam in next week.”
“Wow, I really thought you were English. Well, I have to go out to my mates again, but nice meeting you and good luck on your exam next week! And have a really nice evening!”
Han går ut genom dörren men vänder snabbt igen.
”Oh, and have a Merry Christmas and a happy new year!”
“You too, mate!”
När jag kommer ut har resten av grabbgänget kommit hit och jag hör “Jag knullar som en fet elefant!” med engelsk brytning. Då har en av engelsmännen i baren börjat visa upp sina svenskkunskaper. Svenskan i baren skyller ifrån sig och hävdar att det inte är hon som lärt honom allt det där. Vi drar oss därifrån, eftersom puben har stängt och vi går över gatan till nästa hak. Där är det full rulle. Jag går in, utan att behöva visa leg. Sedan måste jag springa ut och få fart på Adam, Hanna och Sara som samlar luft. När jag ska gå in igen får jag tummen upp av vakten, men så kommer en äldre tant som också är vakt och killen tvingas rycka tag i min axel och be mig visa mitt leg.
Orka.
Sedan blir inte kvällen så lång där. Tröttheten faller över mig och jag går hem tillsammans med Hanna och Sara till Natal Road där jag tar bussen hem. Skönt.
