30 oktober 2008

Inte ens en stucken gris

Det här är antagligen de absolut mest fantastiska tre minuter av känslor jag någonsin sett.

Nästefter Landskrona - GAIS 2005.

T(ang)enta

Nu får jag ju testa att skriva på mitt nyinköpta tangentbord. I ren frustration, eller kanske inte, gick jag raka vägen från Handels, där dagens tenta skrevs, till Kungsgatan och smög in på Macforum och skaffade mig ett vanligt tangentbord. Det är åh, så mycket skönare faktiskt, när jag ändå sitter hemma.

Ett glädjeämne i att ha gått på tentan var att frågorna inte såg helt omöjliga ut, men det fanns ändå inte en chans att jag skulle kunna ha klarat den, hur mycket jag än pluggat igår.

29 oktober 2008

Besserwisser

Nu blir det inte mer pluggande.

Jag kan allt! Try me!

GAIS får en ny betydelse

Mina isländskakunskaper är inte de bästa, men jag kan i alla fall, genom att koppla på den gnutta fornnordiska vi fick lära oss på universitetsengelskan, utläsa att GAIS är läkarundersökningar från att signa inte mindre än två styck bolltrillare från det ekonomiskt nedtyngda ölandet. Dessutom på femårskontrakt. Måste vara något man tror på.

Förre gaisaren Johann Gudmundsson tycks göra ett gott scoutingjobb nu när han flyttat hemmúr tillur Islandur.

Göteborgs Atlet och Isländska Sällskap mot den allsvenska toppen tjugohundranio.

Och detta skriver jag bara för att skjuta upp pluggandet. Så jag räknar inte med några exalterade kommentarer. Alla sådana räknar jag som sarkasm. Okej?

Saker man ser

Kvällarna slutar alltid med att jag får slut på saker att göra, klickar mig in på Flickr, hänger, glor och blir avundsjuk på andras fantastiska förmåga att få tiden att stå stilla. Så sitter jag där och klockan blir säg, tre minuter över två på natten och jag inser att jag suttit för länge igen.

Speciellt eftersom morgondagen blir fylld av plugg. Absolut mastodontplugg. Och så lyssna en hel del på Kent.

Jag som bara vill ut och fota. Det blir så här varje natt. Jag lär mig aldrig. Kommer aldrig vilja göra det heller.

28 oktober 2008

Några ljuspunkter i alla fall

Okej.

Skola. The Shining, som jag inte sett på hur länge som helst (alltså kanske sedan mellanstadiet?). Den här gången uppskattade jag den hundra gånger mer än tidigare. Upp på topplistan. Dock verkar alla vara lika uppgivna inför tentan på torsdag. Inget självförtroende här inte. Det ger mig lite mer motivation att skippa plugga imorgon och gå ut och ta massa kort. Men kanske inte.

GAIS var ju ingenting att ha, som vanligt. Helsingborg stod för motståndet, så jag hade i och för sig inte speciellt stora förhoppningar, men ändå. När man har ett så pass överlägset bollinnehav och inte kan förvalta det till farliga målchanser och vidare mål, då går man ändå hem med bitterheten fastnaglad i nacken. Enormt skönt att det var näst sista matchen på Betongbunkern.

Det roliga var att jag, ganska oväntat, träffade söta bloggvännen Vanda på matchen. Hennes dialekt var värd att dö för ju. Weird kombination, men jisses. Snyggt.

Trevlig överraskning

Snacka om att en annan blev paff när Kents Box 1991-2008 kom på Posten i dag.

En dag för tidigt?

Självporträtt - Söndagsmorgon

Michael08

27 oktober 2008

On the Up-Side

Det här fick mig att skratta lite ikväll i alla fall.

Kom igen, snälla?

Någon som har en Spotify-inbjudan att skicka mig?

Vore mycket uppskattat.

Fuck the fuck off, please

På ett litet kick har lägenheten förvandlats till ett härbärge för en vilsen ungdom utan pengar och framtid om den inte börjar spela sina kort rätt. Och den har fanimej bara tvåor och fyror på handen.

Jag är jävligt pissed off och vill flytta nu. På momangen. För sådant här är fan inte acceptabelt, och jag skiter i vilken historia som ligger bakom. Det är bara rötet att tränga sig in ovälkommen och i allra högsta grad oinbjuden.

EDIT: Okej. Förlåt, jag brusade upp mig lite. Det var i ett känsligt läge. Jag menade inte det där så himla mycket. Faktiskt.

Anna

Annika Norlin är fantastiskt vacker i musikvideon till låten Anna från Hello Saferides senaste platta More Modern Short Stories.


Hello Saferide - Anna

Dygnsrytm

Jag var på väg mot en riktigt fin dygnsrytm.

Jo, tjena.

I natt satt jag uppe till fem och vaknade för en timma sedan. Men vad gör det? Jag tycker om nätterna mycket.

Ansvar och sånt

Klockan är redan kvart i tre och jag har mycket att göra. Tiden går så fort när man har roligt. Jobbigt.

Tiden går till och med fort när man har tråkigt känns det som nu när man närmar sig tentor. Jag tycker inte riktigt om ansvar av den här sorten. Nåja. Det blir fint. Desto skönare när det är färdigt. Nu ska här skrivas.

25 oktober 2008

The Gayest Drink

Jag har en förkärlek till återblickar. Små minnesfragment som berättas om igen. Den här historien är nu så pass gammal att man ändå kan se tillbaka på den, med en del självinsikt och ironi. Den är snygg och komisk på något vis. Lite Fredrik och Filip-aktig. Och dessutom helt jävla sann.

Vi firar ett par födelsedagar på samma gång och det gör vi på klubben Audio i Brighton. Slutet av november förra året, att det redan gått ett knappt år är helt obegripligt, men tack vare infravärme kan vi njuta av uteserveringen. Jag går runt på en skral budget (inte egentligen, men en felräkning, med hela lägenhetsdepositionen inblandad, gör att jag tror att jag är ganska fattig) och hade koncentrerat mig på det lite billigare förfestandet.

Anton, the crazy-ass weirdo-beaver ni vet, är på besök och vi skall in i baren för att köpa någonting att dricka. Det, istället för att lyssna på ett av födelsedagsbarnens, Adam, eviga tjatande om att festen är någon annanstans på samma festinrättning.

”Men alltså, hör ni. Kom nu, festen är där nere.” följt av pekande fingrar och yviga armrörelser.

Följande utspelar sig på väg inåt.

Vi pratar ihop oss innan vi kommit fram till baren, som är bemannad av en ganska välbyggd mörk kille. Man skulle inte vilja möta honom i skogarna kring Moulsecoomb, som jag redan berättat om en annan gång. Han är respektingivande, punkt.

Bryr jag och Anton oss om det?

Mycket tveksamt.

One-liner’n slungas fram.

”Get me the gayest drink you have… Please.”

Blicken vi får tillbaka är på samma gång obetalbar och mördande.

”Sorry. What?”

Nervöst skratt hörs från de två svenskarna. Kort pinsam tystnad följer.

”Ehm. Ok. Det där gick inte som planerat… What drink do you recommend then?”

Han svarar inte, utan smäller upp en tjock bok på bardisken. Vi får välja själva. Tristmört. Hrm.

Vad vi drack?

Det äckligaste någon någonsin serverat. Whiskey, citronsaft och sirap i en vedervärdig blandning on the fucking rocks. Naturligtvis försvann hela min dagsbudget i sugröret.

Bara så att du vet

I have news for you my friend.
I'm sticking by you 'til the end.

24 oktober 2008

Köptvång

Så fort jag ser att lönen dyker upp på kontot blir det ett inköp av den här nätta musikpjäsen. Eller ja. En bokning i alla fall.

Till det lägger vi dessutom Juno och Little Miss Sunshine för 69 kr.

Och kapar det med 50 kr rabatt.

Hyggligt.

What did you do that for?!

Råkade somna förut i kväll. I en dryg timma snusade jag lugnt, med kläderna på, brainfreezed av grabbarna Ben och Jerry. Sedan vaknade jag. Läste jPod, som ni märker nedan, och senast har jag nu tittat på This is England. Briljant film och måtte Thomas Turgoose aldrig växa upp. Fantastisk insats av lillkillen.

Vicky McClure (Lol i filmen) is a real charm as well.

Men säg inte det till någon. Sch.

Jag vill ju bara veta

Kära Ronald McDonald.

Det sägs att du är ganska så ensam, eller mina fiktiva vänner tror så i alla fall. Det verkar så. Okej, så är det inte. De är inte mina vänner egentligen, jag bara läser om dem och är nog snudd på perverst besatt av dem. Men vi kan ju låtsas. Har du någon kontakt med Hamburglar, Grimace eller Birdie? Jag har inte sett dem på åratal. Vad har hänt egentligen? Hur som, jag tycker vi ska försöka bli vänner. Men då måste vi reda ut ett par fakta först.

De gånger jag minns att jag sett dig i verkliga livet, så har du varit av kvinnligt kön. Eller, en clown är ganska könlös i sig med allt smink och så. Och eftersom det alltid varit ett och samma kön, bakom en och samma typ av sminkning, så tyder det på att du kanske är en enda person som reser runt hela världen. Hur är det egentligen? Har du sett alla McDonaldsrestauranger runt om i världen? Stortorget i Östersund har du nog inte varit på, för där är någonting helt klart fel. Den är gudsförgäten. Där sitter enbart fjortisar. Aldrig sett en normalt funtad vuxen människa gå in där. Eller har du varit på den i Västra Frölunda? På torget där? Vem f-n är Stellan egentligen, för han tycks vara där varenda gång man står i kö, och det är minsann inte ofta. Man är där alltså. Står i kö gör man varenda jävla gång. Heter han Bengtsson i efternamn, så undrar jag hur sjutton världens bästa pingpongspelare hamnade där.

Fast sedan slår det naturligtvis mig att det också kan vara skådespelare? Mhm, som spelar dig, ja. Det vore ju lite opersonligt, och ganska så dyrt men du borde vara mångmiljonär vid det här laget? Varför är det då alltid kvinnor som har spelat dig? Jag menar, betyder det att du är kvinna? För alltså, det hållet är ju jag lagd åt. Vi kanske kan vara ett perfekt par? Men jag är inte jättemycket för allt det där sminket egentligen, men du stämplar väl ut någon gång? Äh, jag kanske kan släcka ljuset för pengarnas skull.
Eh…
Fast om du nu är en man. Då kan du strunta i föregående stycke. I don’t stroll that way, vad än mina vänner säger. Ville du bli brandman eller brevbärare när du var liten? Du vet, en pojkdröm som skulle kunna bli uppfylld, eller fastnade du också på en sådan där konsultfirma, som gav dig ett jobb och sedan var det omöjligt att ta sig ifrån det?

Och så var det, det där med sminket, går det ens att tvätta bort? Jag vet, jag är lite besatt av sminket, men så är jag inte insatt i clownvärlden heller. Jag har tagit det som en självklarhet nämligen, att det går att få bort alltså. Allt går väl i dag, men jag menar, du har väl haft det som ditt kall ett bra tag. Det måste vara jobbigt att måla dig varje morgon som… alla… fruntimmer… i och för sig gör ändå. Nej, glöm det där. Det är nog inte så jobbigt.

Jag bara frågar och babblar på så här. Lite om mig själv, kanske inte skadar. Jag är en västkustkille på tjugo frivolter (jordsnurr är ju lite förlegat) som älskar att gå långa och intensiva promenader och stjärnfall. Behöver någon som kan hålla om en. Ring eller mejla snarast.
Puss.

22 oktober 2008

Apropå att fotbollen på TV6 är inställd ikväll

Upptäckte till mitt förtret att det inte finns någon Champions League-fotboll att följa på TV6 i kväll. Det är onsdag och säsongen är i full gång. Det är alltid match på en av grundutbudskanalerna då i vanliga fall. Så har det varit så länge jag kan minnas. TV3, ZTV eller TV6.

Traditioner ska man hålla fast vid. I alla fall av sådana av denna grad.
Men att köpa Viasats nya sportkanaler är ingenting jag ens funderar på att göra. Jag har Canal+ och där får jag allt jag behöver. Premier League, Allsvenskan och NHL-hockey. Jag får elitseriehockey, elitseriespeedway(eh.. nåja.), italienska ligan och en del annat smått och gott i sportväg. Dessutom världens bästa filmer först och om jag så vill så finns även tillgång till porr om nätterna.

Viasat Sport. Ja, då får jag bland annat tyska, franska, holländska och norska ligorna i fotboll. Finska och norska ligan i hockey och jag tror bannemej att jag får in lite annan skit också. Basket, golf och boxning till exempel. En mängd blaha blaha alltså. Och så Champions League varannan vecka. Visst låter det sjukt ovärt när jag redan har allt jag vill ha?

Jag ska nog inte klaga, men traditioner är ändock till för att följas.

En jävla Attityd

Jag suckar bara.

Egentligen vet jag inte varför jag ger henne uppmärksamhet. Men antagligen för att ni också ska le lite grann åt det fåniga i hela debattinlägget. Jag hoppas jag får se henne fast i bilköer, när jag susar förbi med bussen om några år, eller vad det nu kan vara kvar tills hon får sitt körkort.

Cash, eller..?

Någonting som är riktigt schysst är att när man budgeterat klart nästa månad, får en lönespecifikation som visar på ungefär dubbelt så mycket pengar som man tänkt.

Man blir lite glad i höstrusket.
Men det betyder väl lite mindre pengar i form av återbäring i sommar. Nåja.

21 oktober 2008

Ytterligare en sådan där natt

Jag tycker det måste finnas bättre saker att ha sig för än att klicka sig igenom natten med hjälp av den gröna uppdatera-rutan på bloggkoll ytterligare en natt. Vänta på knyst från en värld jag bara känner genom Internet. Precis som om världen skulle stå still om jag inte uppdaterade. På sitt sätt mycket sorgligt. Men mest tråkigt.

Jag läser Per Bjurmans, som vanligt excellenta, helgkrönika och jag som minuterna innan byggt upp en stor önskan om att få strosa runt på New Yorks teatraliskt raka gator blir brutalt mosad mot marken. Likt bananflugan. Den ekonomiska krisen (så var den nämnd här på bloggen) slår hårt mot den fattigare befolkningen och gatukriminaliteten ökar från noll även i de lugnaste områden av innerstan.

Jag tänker på när jag själv nästan råkade illa ut i centrala Minneapolis med en kamera lite väl synlig efter att ha tagit kort på skyskraporna. Jag ignorerade antagonisten så gott det gick, och lyckades väl, för kameran ligger ute i hallen här hemma i Göteborg nu.

Jag hör hur regnet smattrar mot mitt fönsterbleck. Svagt och inte alls intensivt, men ändå ett smattrande. Men det är för svagt för att vara inspirerande. Molnen är halvdana och ger inte ifrån sig nog. Nu måste jag koncentrera mig igenom tangentknäppningar för att kunna höra dropparna och charmen försvinner. Papper och penna skall inte underskattas.

Jag får göra ett nytt försök. Sov nu. Kom igen. Bara lite. Jag vill sova, hjärnan. Förstå det. Nu.

Jag tackar.

Hela listan

Så. Nu har jag, i statistiknördarnas tecken, sammanställt hur många som kom från de olika sökorden jag vävde in i ett inlägg. Grundanledningen: Se hur många besökare jag kunde komma upp i genom detta lilla drag.

Här är hela listan.

sexnovell: 9
sexblogg: 8
onanera: 3
lulu carter: 3
kissie: 1 (vem fan är kissie?)

övriga: 0.

Snuskhumrar. Totalt fick jag ihop 56 besökare. Siffror jag inte ens varit nära sedan jag drog ned på bloggandet för ett par månader sedan.

20 oktober 2008

Precis så jag känner just nu


Håkan Hellström - Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Men det är något annat som gäckar mig

För första gången sedan senaste knäoperationen gav jag mig ut på en liten löprunda. Något måste hända med det där extra lagret Micke jag har samlat på mig. Men jag tog det oerhört lugnt, med tanke på hur det gått hittills när jag försökt träna efter operationerna. Dock gick det bra den här gången. Tog till och med ut rundan en bra bit, och det tycks som det relativt tunga arbetet i sommar har skaffat mig kondition.

Men efteråt kände jag hur det började bulta och svullna upp. Bah. Nu vågar jag inte ens testa om det uppkommit några knäppningar i det. För det vore sorgligt.

Experimentera mera

Jo. Jag tänkte på det här med Papa Dee. Daniel Wahlgren heter han ju och kommer från Göteborg. Slagit sin fru ska han tydligen ha gjort också, men det skiter jag i ganska brutalt. Jag tänker mest på en intervju i Kanal Lokal för ett tag sedan som rullade när de inte hade några program att sända. Han blev galet pissed off på reportern, men det här skriver jag bara för att locka några extra läsare till det här experimentet som går ut på att jag skriver ett inlägg innehållandes topp åtta sökta termerna på Bloggportalen.se just nu.

Jag har redan fått in Papa Dee. Nu ska jag ha in Blondinbella, som så tragiskt har slutat blogga. Mhm, visst är det hemskt. Nu får hon ägna sig åt att skriva en och annan sexnovell med sin pojkvän Storstadspojken i huvudrollen. Eller vad hon nu gör för att vila upp sig ifrån den prepubertala utbrändhet hon ådragit sig. Sexnoveller piggar alltid upp, right? Hennes nya blogg kan ju bli en så kallas sexblogg. Eller det kanske är det Storstadspojken skall utvecklas till? Hm. Frågorna blir jättemånga nu.

Det här är ju ingen sexblogg, men nu har jag en fråga. Hur ofta brukar du onanera? Jag menar, det är väl ändå en relevant fråga i ett sådant här inlägg. Jag har hört att Lulu Carter... Njae. Sån dynga sprider man ju inte på nätet.

Och vem fan är Kissie?

(Hoppas nu att alla ser all ironi och sarkasm som ligger inbäddat här. Det är endast ett experiment för att se hur många som dyker upp på bloggen med sådan här frekvens av sökord. Och jag vet, jag har gjort det förut. Men det är kul att göra igen.)

19 oktober 2008

Några fler konstnärliga uttryck

Fler bilder från Navid Modiri och Gudarnas konsert hittar ni på min Flickr-profil. Den ligger antingen bortanför den här länktexten, eller i bildspelet där i marginalen.

Mot betongbunkern

Jag skulle gärna säga att det blir sju noll i baken i dag, men Anonym har ju förstört det för mig. Som kommit på att jag skriver så bara för att det ska bli tvärtom (nåja). Hela världen kretsar ju runt min blogg. Det vet ni väl om? Solen kretsar runt den här lilla grå planeten i cyberspace.

Vi får väl se hur det går i dag. Solen skiner, det blåser och löven håller på att blåsa bort. Snart kommer vintern. På med understället. Nittio minuter med solen i ansiktet och hela helvetet framför sig i form av elva odugliga grönsvarta. Det kommer gå bra. Eller?

Jag ska göra fotboll till skriven poesi en dag. På riktigt. I dag ska vi hur som helst ta från de rika och ge till de fattiga. Mot betongbunkern!

NM&G på Sticky Fingers

Spelningen var precis så svettig, tät och intensiv som det ska vara på klubbar. Navid gjorde ingen besviken i dag. Efter konserten fick jag till och med en ”bröstgnuggning” av honom, när han skulle ta sig förbi garderobskön in till souvenirförsäljningen. På efterfesten kunde Anton, TC och jag dessutom få en liten stunds dansande med nyss nämnde huvudperson. Denna efterfest fick en anings dålig eftersmak med en sjukt ojämn dj med den ohetaste av hockeyfrillor.
Kasst, tyvärr.

Det här var dock inte pjåkigt. Det var underbart.

Bilder: Michael Lagercrantz © 2008

18 oktober 2008

IQ

Jo. I går såg jag IQ's nya reklam. Och jag tyckte hemskt mycket om den. Mest för att fotografiet i den kändes så osvenskt - därför snyggt - och det gick inte slita sig ifrån teven. Skådespelet och det briljanta låtvalet gör den det här till den snyggaste svenska reklamfilm jag sett på mycket länge. Forsman & Bodenfors, naturligtvis.

Sedan läste jag i morse att Please Copy Me-bloggen redan skrivit om reklamfilmen och då ville jag inte blogga om den. Trist att bli tvåa. Men så erinrade jag mig att man faktiskt fick kopiera och länka hur mycket man ville, enligt honom själv. I like.

Här är reklamfilmen. Titta och njut. Hög nivå.


Snart dags för slagsmål men först kommer blåsljud

Både mamma och pappa säger sig bli sjuka. Ont i halsen och frusna kroppar. Med ens blir jag likadan, får ont i leder och muskler. Jag skyller på vädret medan jag glåmar ut genom regnstänkta fönster.

Ikväll skall det dansas och sjungas som det bara kan göras på konsert. Navid. Sticky. Minnen. Nya erfarenheter. Så nu när han sjunger i mina öron via min iPod är det trovärdigt, för man känner med i texterna.

Jag vet det är tungt vännen, men det är lugnt vännen.

Vaknade av att någon kastade en svart avlång väska på mig. Ni vet, jag vaknade precis för att kunna se den flyga mot mig och ställa in kroppen i försvarsläge. Jag kände knappt stöten av det viktlösa kamerastativet jag överraskades av. Föräldrar är bra söta ibland.
Mörk choklad också. Helst med hallon i. Mmm.

Ute är det mörkt så man tror att klockan är sex. Klockan är fem. Bisarrt, inte sant? Ibland är det faktiskt nästan som man tror. Det stämmer och kanske slår ned en.

Nu, dags för slagsmål.

17 oktober 2008

Bengan

För en tid sedan lovade jag en läsare (den som kallar mig Mr. M och som jag fortfarande inte har en susning om vem den är) att jag skulle lägga upp en text jag skrev för längesedan. Helt oredigerad från ögonblicket den skrevs. Någon fortsättning har dock aldrig blivit skriven.

Så, här är den. Skriven av mig, drygt sju år gammal. Själv tycker jag att jag var pinsam. Men mest briljant.

Håll till godo.

---

En dag hos polisen, det var redan på morgonen som en tant med gråt hår, blå hatt, blå kappa. 
Hon sa: 
- När jag vaknade så var min man borta helt spårlöst försvunnen. han heter ...
... Bengt (Bengan) Andersson, han var 56 år. När han försvann var det hans födelsedag. 
Polisen kände igen namnet. Det var en rånare/mördare. Det vet polisen för han var anklagad förut. Det var därför polisen hittade honom på datorn.

Polisen sa:
- Han har varit på 5 bankrån, 4 mord, 60 postrån och 100 taxirån. Vi anmäler detta.
- Tack sa den gamla tanten, föresten heter jag Gunilla Hallgard.
- Men mannens namn är viktigast sa polisen. 
- Ja, nu går jag sa Gunilla Hallgard och gick ut.

Det regnande ute nu och tant Gunilla hade inget paraply med sej. Hon sa:
- Tusan. 
Men polisen hade att köpa för 100 Kr och hon hade 900 kr i plånboken. När hon såg det så gick hon in igen. Hon sa:
- Jag vill ha ett paraply.
- Ja ta ett, sa polisen. Dom kostar 100 kr.
- Här får ni 900. Ge mig 700 kr av dem så får ni lite dricks för att ni anmälde detta.
- Tack, sa polisen. Vi ska leta efter honom.

Nästa morgon hittade dom fotspår. Dom gick till polisstationen.
- Vi hittade fotspår.
- Vilken storlek?

- 42:or.
- Vi kallar hit Gunilla Hallgard så får vi fråga henne om hon vet vad han hade för sko storlek.

Hon kom. Hon visste vad han hade i sko storlek. Han har 42:or. Hon visste det för hon hade kollat det. Hon visste allt om honom för hon hade hittat kartor över det värsta flygvapnet på jorden. Det var till och med det värsta någonsin har gjort i hela universum. Det var Maeter Picks. Föresten var det dan före dan före doppardan. Det var därför polisen hade julpynt, julgran av plast och kransar. Det tyckte dom var fint.

Fortsättning följer.

16 oktober 2008

Ganska typiskt

Somna sent. Vakna sent.
Åka till skolan. Se Johnny Guitar. Åka från skolan.
Laga världens godaste toast. Sätta sig vid datorn. Strax titta på Simpsons och äta världens godaste toast.

Där har ni min dag så långt.

Kvar i tonåren

Jag pluggar för lite.
Jag läser för lite.
Jag dricker för lite.
Jag sover för lite.
Jag jobbar för lite.
Jag städar för lite.
Jag äter för lite.
Jag motionerar för lite.
Jag skriver för lite.
Jag fotograferar för lite.
Jag umgås för lite.
Jag lyssnar för lite.
Jag tittar för lite.
Jag säger för lite.

Men

Jag tänker för mycket.

Låtas bli inspirerad

Först Navid. Sedan Allan. Supa in och låtas bli inspirerad. Nu är jag inne i ett skrivande skede. Texter och formuleringar växer fram inom mig. Det ser fint ut i mitt huvud, men det fungerar inte riktigt när det kommer svart på vitt och skall fylla ut ett helt papper tyvärr. Jag skriver ord efter ord. Radbrytningarna sitter inte riktigt där de skall sitta och det hela blir utan kontext.

Jag ska läsa lite annat. Lite gamla favoriter. Kanske hittar jag tillbaka till där jag vill vara. På god väg är jag nog.

Snart kommer det ny design på bloggen också. Men det är ett helgprojekt och beror lite på vädret. Jag har hört att färger är heta i höst.

15 oktober 2008

En stjärna är född...

Oi!
Se vem som har hittat tillbaka till bloggosfären nu då? Fast nu på svenska, verkar det som?

Sevylicious är hennes nya namn. Giftigt, inte sant?

Hon är sjukt utrustad med en ny fin kamera också.

Trovärdighet


Jo, jag gjorde ett stavningstest på Aftonbladet.

Det är därför jag väljer att inte tro på den här artikeln...

NM&G

Nu har jag den äntligen i handen. Ett nedklottrat konvolut och en färgsprakande skiva. När man håller häftet och låter ljuset gnida, ser man reliefen av kulspetspennor och spritpennans färgskiftningar. Som det ska vara.

Navid Modiri & Gudarna har släppt låtarna lyssningsbara på nätet i en tid, så att göra något slags recension på det är ganska så jättepointless tycker jag. Eller jag säger så här: Det är precis så bra som på Myspace, och en eller två levlar till på skivan.

För det är något speciellt med skivor. Framförallt konvolutet. Det ger skivan en själ, därför är det något av det viktigaste med hela utgivningen. Antagligen har också artister och skivbolagen märkt det, det är snarare det som säljer albumet än själva skivan. Så är det för mig, för annars hade jag gladeligen köpt den över iTunes. Fast då hade man fått vara utan brännbollsträn och tunna svarta slipar vid Röda sten.

Jag kastade mig över brevet som en viagrastinn jycke och skickade in skivan i cd-sloten, got those effing speakers cranked up, och lät grannarna lyssna på vartenda basslag och skrik. För första gången fick jag rysningar av låtarna och jag tror det var bara känslan av att sitta med NM&G precis bredvid sig istället för att ha mil av fiberoptik och en del luft emellan som gav nackhåret den där extra lilla kraften.

Jag längtar efter spelningen på lördag, Navid. Det kommer bli stort. Jag vill höra en hälsning till alla bloggvänner. Gôtt jobbat som f-n.

14 oktober 2008

Ett år senare och inte riktigt samma visa

Enligt bloggen är det nu ett år sedan jag flyttade in i en lägenhet med Anna, Sigrid och Sofia alldeles vid The Greenhouse Effect och Palmeira Square i Hove.

Ett himla sjå var det att förflytta sig med bussen, men det gick. Vill minnas att jag inte sov speciellt många timmar den natten. Kom hem ganska sent efter en del promenerande och tevetittande i en annan del av stan.

Ytterdörren slog högt när jag kom hem mitt i natten, precis så som den inte fick göra. Efter det var jag noggrannare. Hur som helst. Jag kan uppenbarligen inte sova det här året heller, natten till den fjortonde.

Om några dagar minus ett år försvann all min data på min gamla dator. Tusentals bilder, hundratals texter och hur mycket annat viktigt som helst. Nu har jag en ny dator och jag hoppas den inte djäklas med mig. Får smeka aluminiumskalet lite och polera äpplet.

I  my Mac.

13 oktober 2008

Utpumpad å det grövsta

Handen darrade när jag släppte brevet i den blå postlådan inne i stan. En djup suck, så tappade jag taget och en bil bländade mig med sitt skarpa vita strålkastarljus.

Nu finns ingen återvändo. Jag kan inte göra arbetet bättre. Sämre kan det inte heller bli. Vilket ju är ganska så bra. Men jag gick ändå därifrån med tankegången att det verkligen inte går och att det finns minst hundra som är så mycket bättre än mig.

Det är mellan den tanken och det något mer självsäkra tänket "Jag kommer ta mig sjutton bli ruskigt bra på det här". Den senare tanken var den jag hade när jag skrev ett personligt brev om varför jag skulle bli antagen. Vilket var tur det. Annars kommer det aldrig gå vägen.

Hur som helst. Nu är jag utpumpad å det grövsta. Inget mer skrivande ikväll. Kanske imorgon.

Fääääärdig

Själv anser jag att min idé är alldeles briljant.

Att jag sedan inte hann få tag på en modell och så till en photoshoot, och tvingades skissa upp hur annonserna skulle se ut, är förhoppningsvis en annan femma.

Nu ska det fyllas i ansökningsformulär och printas CV. Heja.

Snart klar

En uppgift kvar nu. Men det är också den jag anser vara den svåraste. Den jag har minst koll på över huvud taget.

Modemagasin för kvinnor. Yoghurt. Kalorier och vitaminer?

Nej, tack. Men det måste göras.

Och det måste göras bra.

12 oktober 2008

Då börjar vi om

Klockan är 23:59 och dygnet har ett par sekunder kvar. Jag hoppas att nästa dygn kommer med inspiration till mig. Helst mycket snart. Men slappnar jag av kommer det gå fint.

Så. Slappna av.
Nu.

På den sjunde dagen

Timmarna försvinner iväg i dag. Trots att jag gick upp hyfsat tidigt, allting är relativt, så får jag som vanligt ingenting gjort på söndagar. Det är någon slags förbannelse, som jag vet att inte bara jag är drabbad av.

Någon bestämde ju att söndag skulle vara vilodagen, och det har etsats sig fast i mitt undermedvetna, jag är ju ändå konfirmerad, och alla mina krafter tycks ha rest till okänd ort på semester. Det innebär även att kreativiteten ligger och solar sig gyllenbrun på en strand. Förhoppningsvis rekreerar den sig själv, men det hjälper inte när jag måste ha tag på den i dag.

Kanske kommer kaffe och nattens intåg hjälpa mig. Det är det jag förlitar mig på. Samtidigt som jag förbannar min egenskap i att alltid vänta till sista sekunden med att göra klart saker och ting.

Gårdagen bjöd på den bästa utekvällen sedan någon gång i Brighton. Mycket på grund av liknande musik att dansa till och trevligt umgänge från Halmstad. Tänk att jag ens funderade på att inte följa med. Ska kanske tillägga att det inte var så pass vilt att dagens slöhet går att skyllas på't.

Det är de små sakerna...

När man köper en stor påse Skittles får man oerhört få röda skittlar. Vilket är trist eftersom de är de godaste. Nu har jag hittat dem. I de små påsarna. Påsen som blir uppäten i skrivande stund innehåller fler röda skittlar än jag sett sammanlagt i hela mitt liv. På ett ungefär.

Jag är lycklig.

OMFG!

aftonbladet.se






Det händer inte speciellt mycket i världen just nu, eller? Jösses.

11 oktober 2008

Väl spenderade timmar?

Gårdagen ägnades åt att jobba. Efter att ha ätit middag hemma, däckade jag i sängen och sov tills klockan var elva och jag kunde avnjuta(?) världens genom tiderna sämsta film*, som jag bara var tvungen att se som uppladdning till nattens hockey.

Så drack jag kaffe också.

Och somnade inte förrän hockeyn var slut och jag hade sett på nästan hela Fab 5. Vid kvart i fem eller så.

Nu är jag redan uppe. Heja Björn.

*Går ju inte säga egentligen vilken som är världens sämsta. Den här var ju roande ändå. Hur som helst. Ofta omnämnd som en av tidernas sämsta produktioner.

10 oktober 2008

Och tänk hur det låter när fantasin flödar...

När ska min hjärna och kropp förstå att man inte ska bli trött vid sju-åttasnåret, för att piggna till rejält när John Blund äntligen knackar på.

Jag har sjuttioåtta lasersvärd att försvara mig gentemot John Blunds lilla sandviftningar. Fatta hur hårt jag klår honom varenda eviga sena kväll.

Han är som en dvärg från Lilleputt, medans mitt huvud har samma omkrets som Jupiters månars omkretsbanor sammanslagna. Förstår ni hur otroligt små chanser han har att vinna över mig i en fight? Hans enda chans är att hoppa in porerna i huden och simma sig till hjärnan för att förstöra lite nervtrådar. Men det kommer ta miljoner år för honom.

Nä, John, bättre får du allt försöka. Fram med cementen så kan vi börja snacka.

Hur stänger man av dem? Lasersvärden alltså.

Eeh. Chewie...hjälp?

...någon?

09 oktober 2008

"Men hon då? Hon kallade mig för strutt!"

Förresten. Jag zappade runt bland kanalerna häromdagen och fastnade vid Desperate Houseviwes. Inte så mycket för själva programmet, men mer för översättningen som syntes ett par sekunder.

En dialog utspelar sig ute på gatan i villaförorten.
Karaktären som har ordet säger:

"Stop being such a bitch!"

och översattes med:

"Sluta vara så fittig!"

Jag satt och gapade i minst två minuter. Sedan när är det där okej?
Nog för att jag inte är i tonåren längre, men hallå? Lite ska man la fortfarande hänga med i?

När försvann "subba" och "strutt" ur vokabulären?

Röde lille bastard

På en sekund sitter den där och ser ut som ett kulhål rätt i pannan. Oväntad och i allra högsta grad unwanted.

Under den korta tid jag har varit kortklippt, väck med det mesta av luggen, så har jag haft inte mindre än tre kulhål rätt in i pallet. Vad händer? Har luggen fungerat som någon slags bakteriesköld? Jag trodde det var tvärtom? Svettigt och dant. För under luggen har jag sällan haft en enda prick.

Å andra sidan kan man ju ana att smuts från den yttre världen attackerar min panna med en robotmissils träffsäkerhet nu när det har chansen? Och de tar den. Big time.

En annan grej med min hud är att jag allt som oftast inte har speciellt mycket akne. Men när jag väl svullnar upp gör jag det på en enda plats. Jag menar, jag måste matcha mina kläder till den här kompisen. Så pass illa blir det. Helst mitt emellan ögonen också.

Hur som helst, han (för det måste vara en han?) får nog ta sitt pick och pack nu tycker jag.

Inte en chans att jag erbjuder ett nytt hyreskontrakt. Med andra ord, hjälp mig. Vad har ni för mirakelkurer mot röda illbattingar i fejjan? Och säg nu inte bara att "concealers fungerar alltid".

Ni kan sluta anteckna nu, ni i intresseklubben. Ok?

Sluta, sa jag!

Nostalgi

Gud, vad jag saknar Darkwing Duck.


08 oktober 2008

De coola katterna på stan har det ju

Nu när jag egentligen har för lite tid till allt jag redan vill göra så satte jag press på mig själv genom att ordna ett offentligt Flickr-konto. Ett sådant som skall bli uppdaterat då och då. In och kommentera om ni vill och kan.

Och för att det skall bli det. Så måste man fotografera.

Och det ska jag göra.

Snart.

Och mycket. Tror jag.

Nu ska jag skriva lite fler och mer övertygande små meningar.

Skrattar bäst som skrattar sist

Går över gatan på övergångsstället som jag brukar, etthundrafemtio meter hemifrån. Bussen är en bit bort, men han saktar inte ned. Istället kör han så nära mig han bara vågar och tutar på mig.

Våra blickar möts för en tiondels sekund och jag hoppas att han kände min avsmak. Och framförallt, hörde mitt hysteriska skratt när han kör rakt fram i korsningen, istället för att svänga som hans linje gör. Nu kör han fel och får en försening på fem minuter. Minst.

Så går det när man ska leka farlig, herr Achmed Busschaufför.

Vad?

Ja, inte fan hette han Bosse.

06 oktober 2008

Det gick vägen trots allt

Det blev aldrig riktigt nervöst under matchens gång. Tidigt ett noll på ett riktig sketnick från Björn Andersson via Fredrik Lundgren via en norrköpingspelare via målvakten och stolpen in i mål.

Matchens höjdpunkter var dock GAIS åtta(!) raka hörnor när Kenneth Gustafsson och Wanderson dödade matchen in på stopptid. Kenneth petar till Wanderson som skjuter bollen på IFK:are som styr bollen till ny hörna. Och igen. Och igen. Och igen. Den totala hörnstatistiken blev alltså 3-16 i göteborgarnas favör. Vackert.

Alltsammans som gaisklacken vackert sjunger vår egna version av Håkans hitlåt.

Här har ni GAIS ifrån Göteborg
Atleterna från Gårda
Vi maler ned allt motstånd
Här har ni GAIS ifrån Göteborg

Magkänslor

Det är två och en halv timma kvar till fullständig lidelse.

Nej, världen kommer inte gå under men GAIS kommer att förlora med tre noll borta mot Norrköping. Det är dagens magkänsla.

Fy fan.

Jag får sitta och leka med andra projekt för att driva bort oron.

04 oktober 2008

Premiere

I kväll startar NHL igen. Kvalité.

Årets säsong startar i Stockholm och i Prag under lördag och söndag.
I Tjeckien spelar NY Rangers och Tampa Bay, medans Ottawa Senators och Pittsburgh Penguins gör upp i ett dubbelmöte i Globen.

Fräckt så det förslår.

Även om jag är en fotbollsmänniska ända in i benmärgen så är NHL-hockey ändå något av det mest underhållande i sportväg.

"Bloody.. I mean FUCKING hell, mate!"

This is fucking great.

Newcastles nya manager Joe Kinnear kommer in på sin första presskonferens och börjar så här:

JK Which one is Simon Bird [Daily Mirror's north-east football writer]?

SB Me.

JK You're a cunt.

SB Thank you.

Här finns hela presskonferensen inklusive alla 52 svordomarna.

03 oktober 2008

Megaövertrött

Post nummer ettusensexhundra.

Tentan gick faktiskt över förväntan. Men med det menar jag inte att jag är säker på att klara den. Inte överhuvudtaget. Det är nog inte många fullpoängare, även om jag svarat så utförligt jag bara kunde.

Allt koffein, taurin och socker har börjat gå ur mig nu, och tröttheten slår mot mig som en tegelsten mot en glasruta ungefär. Snart går något sönder. Antagligen några blodkärl i ena ögat.

Hur som helst. Fortsätt ge mig tips på nya bloggar. Jag uppskattar allt. Feed me.

Och ja. I dag fick jag ett paket från AA. Jag blev överlycklig över mina nya tröjor (Royal Blue) och (Mustard). I like a lot.

Vi hörs i natt eller så. När jag återhämtat mig från två och en halv timmas nattsömn, fem timmars arbete och fyra timmars tenta. *slopffh* (Ljudet av mitt huvud mot min dunkudde)

Uppmaning

Så.

Nu har jag pluggat färdigt. Eller nej. Men jag stänger ned datorn och kommer inte öppna den förrän efter tentans slut. Ska försöka i alla fall.

Di.

Sci.

Plin.

Men hur som helst. Nu tänkte jag uppmana var och en av er. Anonym, känd eller okänd. Ge mig ett bloggtips. Vilken är den bästa blogg ni läser? Jag vill hitta nya bloggar att läsa. Fräscha ord och formuleringar från någon. Alla förslag givna är bra förslag.

Ge mig ett tips. Ge mig en blogg. Din blogg?

02 oktober 2008

"Den har svart snedlugg och skär sig i arma..."

Mitt anteckningsblock heter Emo.

På riktigt.

Jag skrattade hysteriskt i flera minuter när jag såg det.

Hrrm, plugga var det ja.

Filmvetenskap

Walla - A nonsense word spoken by extras in a film to approximate the sound of a crowd during sound dubbing.

Sådan här kunskap tycker jag om.

Skottland alltså?

Albi, som jag visade upp i förra inlägget, hade dålig inverkan på mig. Jag vaknade upp i morse med titelspåret till detta magnifika fiktiva barnprogrammet och har sedan haft det på hjärnan sedan dess. Fram tills att jag började lyssna på Glasvegas. Svårt att sätta fingret på det bara, men jag kan säga så här:

Jag älskar't.


Glasvegas - Flowers and Football Tops

01 oktober 2008

Albi, the Racist Dragon. Only for you

När jag upptäckte, sent omsider, den fantastiska gloslistan nästan längst bak i boken blev jag så nöjd med mig själv att jag tittade på ett Flight of the Conchords-avsnitt. En favoritepisod.

Och här bjuder jag på bästa delen, även för er. Generöst, visst?