Ytterligare en sådan där natt

Jag tycker det måste finnas bättre saker att ha sig för än att klicka sig igenom natten med hjälp av den gröna uppdatera-rutan på bloggkoll ytterligare en natt. Vänta på knyst från en värld jag bara känner genom Internet. Precis som om världen skulle stå still om jag inte uppdaterade. På sitt sätt mycket sorgligt. Men mest tråkigt.

Jag läser Per Bjurmans, som vanligt excellenta, helgkrönika och jag som minuterna innan byggt upp en stor önskan om att få strosa runt på New Yorks teatraliskt raka gator blir brutalt mosad mot marken. Likt bananflugan. Den ekonomiska krisen (så var den nämnd här på bloggen) slår hårt mot den fattigare befolkningen och gatukriminaliteten ökar från noll även i de lugnaste områden av innerstan.

Jag tänker på när jag själv nästan råkade illa ut i centrala Minneapolis med en kamera lite väl synlig efter att ha tagit kort på skyskraporna. Jag ignorerade antagonisten så gott det gick, och lyckades väl, för kameran ligger ute i hallen här hemma i Göteborg nu.

Jag hör hur regnet smattrar mot mitt fönsterbleck. Svagt och inte alls intensivt, men ändå ett smattrande. Men det är för svagt för att vara inspirerande. Molnen är halvdana och ger inte ifrån sig nog. Nu måste jag koncentrera mig igenom tangentknäppningar för att kunna höra dropparna och charmen försvinner. Papper och penna skall inte underskattas.

Jag får göra ett nytt försök. Sov nu. Kom igen. Bara lite. Jag vill sova, hjärnan. Förstå det. Nu.

Jag tackar.