Kära Ronald McDonald.
Det sägs att du är ganska så ensam, eller mina fiktiva vänner tror så i alla fall. Det verkar så. Okej, så är det inte. De är inte mina vänner egentligen, jag bara läser om dem och är nog snudd på perverst besatt av dem. Men vi kan ju låtsas. Har du någon kontakt med Hamburglar, Grimace eller Birdie? Jag har inte sett dem på åratal. Vad har hänt egentligen? Hur som, jag tycker vi ska försöka bli vänner. Men då måste vi reda ut ett par fakta först.
De gånger jag minns att jag sett dig i verkliga livet, så har du varit av kvinnligt kön. Eller, en clown är ganska könlös i sig med allt smink och så. Och eftersom det alltid varit ett och samma kön, bakom en och samma typ av sminkning, så tyder det på att du kanske är en enda person som reser runt hela världen. Hur är det egentligen? Har du sett alla McDonaldsrestauranger runt om i världen? Stortorget i Östersund har du nog inte varit på, för där är någonting helt klart fel. Den är gudsförgäten. Där sitter enbart fjortisar. Aldrig sett en normalt funtad vuxen människa gå in där. Eller har du varit på den i Västra Frölunda? På torget där? Vem f-n är Stellan egentligen, för han tycks vara där varenda gång man står i kö, och det är minsann inte ofta. Man är där alltså. Står i kö gör man varenda jävla gång. Heter han Bengtsson i efternamn, så undrar jag hur sjutton världens bästa pingpongspelare hamnade där.
Fast sedan slår det naturligtvis mig att det också kan vara skådespelare? Mhm, som spelar dig, ja. Det vore ju lite opersonligt, och ganska så dyrt men du borde vara mångmiljonär vid det här laget? Varför är det då alltid kvinnor som har spelat dig? Jag menar, betyder det att du är kvinna? För alltså, det hållet är ju jag lagd åt. Vi kanske kan vara ett perfekt par? Men jag är inte jättemycket för allt det där sminket egentligen, men du stämplar väl ut någon gång? Äh, jag kanske kan släcka ljuset för pengarnas skull.
Eh…
Fast om du nu är en man. Då kan du strunta i föregående stycke. I don’t stroll that way, vad än mina vänner säger. Ville du bli brandman eller brevbärare när du var liten? Du vet, en pojkdröm som skulle kunna bli uppfylld, eller fastnade du också på en sådan där konsultfirma, som gav dig ett jobb och sedan var det omöjligt att ta sig ifrån det?
Och så var det, det där med sminket, går det ens att tvätta bort? Jag vet, jag är lite besatt av sminket, men så är jag inte insatt i clownvärlden heller. Jag har tagit det som en självklarhet nämligen, att det går att få bort alltså. Allt går väl i dag, men jag menar, du har väl haft det som ditt kall ett bra tag. Det måste vara jobbigt att måla dig varje morgon som… alla… fruntimmer… i och för sig gör ändå. Nej, glöm det där. Det är nog inte så jobbigt.
Jag bara frågar och babblar på så här. Lite om mig själv, kanske inte skadar. Jag är en västkustkille på tjugo frivolter (jordsnurr är ju lite förlegat) som älskar att gå långa och intensiva promenader och stjärnfall. Behöver någon som kan hålla om en. Ring eller mejla snarast.
Puss.
Det sägs att du är ganska så ensam, eller mina fiktiva vänner tror så i alla fall. Det verkar så. Okej, så är det inte. De är inte mina vänner egentligen, jag bara läser om dem och är nog snudd på perverst besatt av dem. Men vi kan ju låtsas. Har du någon kontakt med Hamburglar, Grimace eller Birdie? Jag har inte sett dem på åratal. Vad har hänt egentligen? Hur som, jag tycker vi ska försöka bli vänner. Men då måste vi reda ut ett par fakta först.
De gånger jag minns att jag sett dig i verkliga livet, så har du varit av kvinnligt kön. Eller, en clown är ganska könlös i sig med allt smink och så. Och eftersom det alltid varit ett och samma kön, bakom en och samma typ av sminkning, så tyder det på att du kanske är en enda person som reser runt hela världen. Hur är det egentligen? Har du sett alla McDonaldsrestauranger runt om i världen? Stortorget i Östersund har du nog inte varit på, för där är någonting helt klart fel. Den är gudsförgäten. Där sitter enbart fjortisar. Aldrig sett en normalt funtad vuxen människa gå in där. Eller har du varit på den i Västra Frölunda? På torget där? Vem f-n är Stellan egentligen, för han tycks vara där varenda gång man står i kö, och det är minsann inte ofta. Man är där alltså. Står i kö gör man varenda jävla gång. Heter han Bengtsson i efternamn, så undrar jag hur sjutton världens bästa pingpongspelare hamnade där.
Fast sedan slår det naturligtvis mig att det också kan vara skådespelare? Mhm, som spelar dig, ja. Det vore ju lite opersonligt, och ganska så dyrt men du borde vara mångmiljonär vid det här laget? Varför är det då alltid kvinnor som har spelat dig? Jag menar, betyder det att du är kvinna? För alltså, det hållet är ju jag lagd åt. Vi kanske kan vara ett perfekt par? Men jag är inte jättemycket för allt det där sminket egentligen, men du stämplar väl ut någon gång? Äh, jag kanske kan släcka ljuset för pengarnas skull.
Eh…
Fast om du nu är en man. Då kan du strunta i föregående stycke. I don’t stroll that way, vad än mina vänner säger. Ville du bli brandman eller brevbärare när du var liten? Du vet, en pojkdröm som skulle kunna bli uppfylld, eller fastnade du också på en sådan där konsultfirma, som gav dig ett jobb och sedan var det omöjligt att ta sig ifrån det?
Och så var det, det där med sminket, går det ens att tvätta bort? Jag vet, jag är lite besatt av sminket, men så är jag inte insatt i clownvärlden heller. Jag har tagit det som en självklarhet nämligen, att det går att få bort alltså. Allt går väl i dag, men jag menar, du har väl haft det som ditt kall ett bra tag. Det måste vara jobbigt att måla dig varje morgon som… alla… fruntimmer… i och för sig gör ändå. Nej, glöm det där. Det är nog inte så jobbigt.
Jag bara frågar och babblar på så här. Lite om mig själv, kanske inte skadar. Jag är en västkustkille på tjugo frivolter (jordsnurr är ju lite förlegat) som älskar att gå långa och intensiva promenader och stjärnfall. Behöver någon som kan hålla om en. Ring eller mejla snarast.
Puss.
2 kommentarer:
Douglas Coupland, någon? ;o)
marcus
Inte alls, serru. Hrm.
Skicka en kommentar