På den sjunde dagen

Timmarna försvinner iväg i dag. Trots att jag gick upp hyfsat tidigt, allting är relativt, så får jag som vanligt ingenting gjort på söndagar. Det är någon slags förbannelse, som jag vet att inte bara jag är drabbad av.

Någon bestämde ju att söndag skulle vara vilodagen, och det har etsats sig fast i mitt undermedvetna, jag är ju ändå konfirmerad, och alla mina krafter tycks ha rest till okänd ort på semester. Det innebär även att kreativiteten ligger och solar sig gyllenbrun på en strand. Förhoppningsvis rekreerar den sig själv, men det hjälper inte när jag måste ha tag på den i dag.

Kanske kommer kaffe och nattens intåg hjälpa mig. Det är det jag förlitar mig på. Samtidigt som jag förbannar min egenskap i att alltid vänta till sista sekunden med att göra klart saker och ting.

Gårdagen bjöd på den bästa utekvällen sedan någon gång i Brighton. Mycket på grund av liknande musik att dansa till och trevligt umgänge från Halmstad. Tänk att jag ens funderade på att inte följa med. Ska kanske tillägga att det inte var så pass vilt att dagens slöhet går att skyllas på't.