Ibland är händelser så pass underbara att benen inte bär en längre. Som i natt. Ett telefonsamtal. En jävla massa skrål i bakgrunden. Säger adieu till Sunne a.k.a. Sara på spårvagnen och försöker lista ut vad det är som spelas. Hultsfred live via etern.
Efter en halvminut hör jag refrängen av Håkan Hellströms Nu kan du få mig så lätt. Benen ger vika och jag sätter mig pladask ned mitt i Brunnsparken i ljumma sommarnatten. En tår. Två tårar. Ännu fler. Jag har aldrig blivit mer rörd. Kanske var det ölen och den något bittra landslagsförlusten som talte, skulle oerfarna sagt. Nej, skulle jag svarat och hänvisat till de uppbubblande rena känslorna. Fria från alkisångor. Fria från sorg. Fria från världens ont.
Musiken tonas ut. Genom publikjublet hörs fyra underbara ord, ett komma och ett utropstecken. Klick.
Bussen kommer. Jag kliver på och iVan spelar Håkan på repeat.
Jag går av bussen och går hem.
Gör piruetter.
Skriker.
Njuter.
Låser upp dörren. Mamma sitter vid datorn och jag lägger armarna kring henne och bryter ihop. Tvivel och saknad som klättrar och kryper i mina ögon och strömmar ut likt lämmeltåg.
I dag ser jag bara det vackra. Jag kan känna mina egna känslor fullt ut igen. Jag vet att de finns och att jag kan förlita mig på dem. De finns, och de är sanna.
Jag mår bra igen och det ska bli med ett nöje jag tar mig an morgondagen. Resten av livet.
Efter en halvminut hör jag refrängen av Håkan Hellströms Nu kan du få mig så lätt. Benen ger vika och jag sätter mig pladask ned mitt i Brunnsparken i ljumma sommarnatten. En tår. Två tårar. Ännu fler. Jag har aldrig blivit mer rörd. Kanske var det ölen och den något bittra landslagsförlusten som talte, skulle oerfarna sagt. Nej, skulle jag svarat och hänvisat till de uppbubblande rena känslorna. Fria från alkisångor. Fria från sorg. Fria från världens ont.
Musiken tonas ut. Genom publikjublet hörs fyra underbara ord, ett komma och ett utropstecken. Klick.
Bussen kommer. Jag kliver på och iVan spelar Håkan på repeat.
Jag går av bussen och går hem.
Gör piruetter.
Skriker.
Njuter.
Låser upp dörren. Mamma sitter vid datorn och jag lägger armarna kring henne och bryter ihop. Tvivel och saknad som klättrar och kryper i mina ögon och strömmar ut likt lämmeltåg.
I dag ser jag bara det vackra. Jag kan känna mina egna känslor fullt ut igen. Jag vet att de finns och att jag kan förlita mig på dem. De finns, och de är sanna.
Jag mår bra igen och det ska bli med ett nöje jag tar mig an morgondagen. Resten av livet.
5 kommentarer:
(:
:'*
Helt klart Håkans specialitet, det där! :')
GRYMM blogg, lite by the way sådär. Utan tvekan bland de bästa jag läst, för att inte säga allra bästa :)
vanda
:)
:*
sara
Ja, han har ett sätt som får en på fall. Tack så hemskt mycket! Snäll du är, som säger så.
Mr M!
Det är när man mår extra bra och allting är extra trevligt som man köper sig en murgröna och vårdar den ömt. Då blir det ännu bättre.
miiiick! jag var där. jag tjöt.
jag darrade.
fyfasen vad underbart det var! jag lyssnade massa åt dig också, bara så du vet :D
Skicka en kommentar