På väg hem från en misslyckad tenta sitter jag och lyssnar på The Postal Service. Bussen stannar utanför Kanalhuset och dörrarna öppnas, och som sig bör stängs de igen. Alla dörrar utom mittendörrarna gör samma gamla vanliga procedur. Mittendörrarna öppnas inte alls och när mannen som vill komma ut där inte får tillåtelse skriker han till chauffören.
Jag trodde det var Allan Edwall som rökt på. Rösten var stark, den trängde igenom Ben Gibbards sång, och förvillande lik Edwalls med en enda liten avvikelse; den var tre gånger så långsam. Det lät som om Emils pappa nyss kommit ut ifrån en rökig reggaekonsert.
Jag smålog och bratsen mittemot stirrade på mig. De undrade vad jag hade för fantasier, där jag satt och lyssnade på musik. Jag föredrar att tänka att de såg upp till mig.
Jag trodde det var Allan Edwall som rökt på. Rösten var stark, den trängde igenom Ben Gibbards sång, och förvillande lik Edwalls med en enda liten avvikelse; den var tre gånger så långsam. Det lät som om Emils pappa nyss kommit ut ifrån en rökig reggaekonsert.
Jag smålog och bratsen mittemot stirrade på mig. De undrade vad jag hade för fantasier, där jag satt och lyssnade på musik. Jag föredrar att tänka att de såg upp till mig.
2 kommentarer:
Emils pappa på en rökig reggaekonsert. Now there's a mental image! haha
qton
Haha, ja. Jag brast ut i ett hjärtligt skratt när jag läste igenom det själv. Ibland är man då bra fyndig.
Skicka en kommentar