Se! Nu ryter han!

Jag kan vara den person i Göteborg, kanske hela Västsverige eller rent av kanske hela Sverige, som har svårast för att tycka illa om någon. Jag ger människor hur många chanser som helst för att visa sina styrkor. Jag har fördomar, som alla andra, men jag vill få dem motbevisade. Jag vägrar nedslås. Så kan det vara att vara naiv.

Men jag kan inte tycka om Lisa Magnusson i sina krönikor och delvis i sin blogg. Klart att krönikor skall uppröra och så, men lite mer genomtänkta skall de väl ändå vara? Det blir istället kåserier utan knorr på slutet. Utan humor. Om det är ironi hon vill använda sig av, misslyckas hon med detsamma. Redan i rubrikerna, i ingresserna och framförallt i brödtexten. Speciellt den här krönikan, där hon inte får ut ett skvatt.

Och är det verkligen någon som bryr sig om kategorierna här nedanför? I don't. Överväger att slopa dem helt.