Efter sex timmars tidningsutdelande, och en över milen lång promenad tillsammans med Sigrid vilade jag mina fötter nyss. När jag skulle resa på mig kunde jag inte stå på dem, det gjorde så ont. Jag tror jag ska lägga mig i sängen igen. Titta på film och invänta nattens hockey får bli mina huvudsakliga sysslor ikväll. Go Rangers!
Jag trodde inte jag skulle säga det här, men jag älskar blåvitt dagar som dessa.
Det var inte speciellt händelserikt att vara sampler på Chapmans torg en dag som denna. Fick en snäsning av en kvinna med stockholmsk dialekt. Varför ska alltid fördomar bli bekräftade? Jag bara undrar. Hon hade en väska i ena handen och en take away-kaffemugg i den andra.
Jag hade inte ens erbjudit henne en tidning. Stod bara vänd mot henne och våra blickar möttes. Hennes snabba och vassa kommentar kom plötsligt.
"Aah, men ser det ut som om jag kan ta en tidning då eller..?!"
"Eh..? Njae, men... äh." och så hejdade jag mig. Inga käbblingar i dag, det orkar jag inte med.
Istället hade jag drive through för bilarna istället. Hand efter hand stacks ut genom rutan och de fick sig en tidning var. Till slut fick jag även lön för mödan genom en liten muta från Ramlösachauffören som slängde en vattenflaska till mig.
Hade en trevlig, om än udda diskussion med en asiatisk (såg framförallt japansk ut) gubbe som blandade hejvilt med sitt modersmål och svenska, men jag fick i alla fall ut att han tyckte det var tråkigt att man inte kunde stå upp mot de stora starka krafterna som USA, Ryssland och Kina i världen. Han tyckte att vi, alla andra, skulle motarbeta stora företag och starka stater.
"Ensam är inte alls stark, det är det dummaste nån sagt", var det sista jag fick berättat för mig innan han gick klev på spårvagnen.
Så då stod jag där ensam. Med lite för många tidningar på armen, och tyckte nog att det han sade var mycket sant. Det jag förstod åtminstone, tyvärr var det inte mycket.
Han sög på sin långa och sneda framtand också. Det gjorde mig lite mindre koncentrerad på vad han sade.
Jag trodde inte jag skulle säga det här, men jag älskar blåvitt dagar som dessa.
Det var inte speciellt händelserikt att vara sampler på Chapmans torg en dag som denna. Fick en snäsning av en kvinna med stockholmsk dialekt. Varför ska alltid fördomar bli bekräftade? Jag bara undrar. Hon hade en väska i ena handen och en take away-kaffemugg i den andra.
Jag hade inte ens erbjudit henne en tidning. Stod bara vänd mot henne och våra blickar möttes. Hennes snabba och vassa kommentar kom plötsligt.
"Aah, men ser det ut som om jag kan ta en tidning då eller..?!"
"Eh..? Njae, men... äh." och så hejdade jag mig. Inga käbblingar i dag, det orkar jag inte med.
Istället hade jag drive through för bilarna istället. Hand efter hand stacks ut genom rutan och de fick sig en tidning var. Till slut fick jag även lön för mödan genom en liten muta från Ramlösachauffören som slängde en vattenflaska till mig.
Hade en trevlig, om än udda diskussion med en asiatisk (såg framförallt japansk ut) gubbe som blandade hejvilt med sitt modersmål och svenska, men jag fick i alla fall ut att han tyckte det var tråkigt att man inte kunde stå upp mot de stora starka krafterna som USA, Ryssland och Kina i världen. Han tyckte att vi, alla andra, skulle motarbeta stora företag och starka stater.
"Ensam är inte alls stark, det är det dummaste nån sagt", var det sista jag fick berättat för mig innan han gick klev på spårvagnen.
Så då stod jag där ensam. Med lite för många tidningar på armen, och tyckte nog att det han sade var mycket sant. Det jag förstod åtminstone, tyvärr var det inte mycket.
Han sög på sin långa och sneda framtand också. Det gjorde mig lite mindre koncentrerad på vad han sade.
3 kommentarer:
Jag ursäktar den smärta jag har orsakat dig idag och hoppas att dina fötter återhämtar sig i sängen...
sis
Ingenting att ursäkta sig för. Det var så trevligt så. De gör förresten inte ont längre, men jag kan ju gnälla lite till så kanske man får lite mer medlidande. Slug är jag.
Mr M!
Folk är intressanta.
Skicka en kommentar