När vi lämnade 2007 bakom oss, gick jag in med inställningen att romantisera mera kring livet.
Det har gått sådär.
När året började skulle jag börja bli nyttig - sluta dricka läsk, börja motionera ordentligt och sköta studierna.
Det har gått sådär.
En annan skulle få saker att hända. Få Göteborg att bli ens stad igen.
Det har gått sådär.
Nyårslöften är inte direkt min grej, tror jag.
Men.
Det kommer ljusare tider. Det är vår och min kreativa sida börjar kunna visa upp sig igen, efter att ha varit förtryckt av vintrigt mörker. Det blir en gnutta lättare. Det finns tid för vackra ord och beskrivningar. Det tycker jag om. Det som slår mig nu är att jag tydligen tycker om att börja meningar med "Det" också.
Knäet är opererat och reparerat, och nu återstår mycket försiktig sjukgymnastik. Tänker inte göra om samma misstag som förra gången. Motionären inom mig skall få leva lite friare. Dessutom skall andelen Coca-Cola i min dagliga vätskeranson skall bli mindre. Jag skall gå ned i antal deciliter om dagen (just nu säkerligen i snitt 10 dl/dag men det skall drastiskt ned till 2dl/dag för att sedan minska ytterligare).
Sköta studierna då? Ja, jo. Men jag är ingen superhjälte eller hur? Man kan inte göra allt. Just nu är mitt motto att lära mig sådant som är värt för mig, och få godkänt på uppgifterna. Vilket betyder mycket tid på Wikipedia och NE:s webbtjänst.
Att få Göteborg att bli min stad igen, det är lite klurigt och jag sitter just nu och lyssnar på The Kooks. Visserligen hade jag inte något av dem på min iPod i Brighton, men eftersom de kommer därifrån får det ses som en liten strävan åt ett mer händelserikt liv. Om än, en oerhört lat strävan.
Göteborg är min stad. Kommer alltid att vara, men kan nog få komma att dela hjärtat med andra städer. Östersund och Brighton är hedersmedlemmar i min blodpump. Östersund och Jämtland är vackert året om, men håller riktigt hög klass under tre dagar i sena juli, tidiga augusti. Brighton är en personlig resa i jakt på något man tycker om i sig själv. Kastade bort gamla laster och skaffade mig samtidigt nya, lite trevligare sådana. Det känns som om Göteborg måste göra det också.
Jag är ett stort fan av diskbänksrealism, men det blir aldrig ett sådant liv jag lever. Jag tar sextonbussen genom Lindholmen och Eriksberg och hoppar av bussen i ett välmående område i konstant utveckling. Kanske vore jag mer speciell om jag skrev bloggen från djupaste Länsmansgården eller ifrån en vindsvåning i ett landshövdingehus i Majorna? Men nu ser det inte ut så. Utan jag får göra det bästa av min relativt drägliga tillvaro. Det mest speciella med mig är väl min udda fotbollsläggning. Vilken sund människa håller på GAIS egentligen?
Kanske kommer det lite färre blogginlägg, kanske inte. Men det ska i alla fall finnas lite mer tänk bakom dem, och inte bara dagboksinlägg för att jag skall ha skrivit något. En ren dagboksblogg är inte särskilt intressant, verkligen inte om man är 19, bor i Göteborg och pluggar engelska. Det händer för lite. Annorlunda om man är 19, bor i Brighton och pluggar engelska. Nästan exotiskt. I alla fall för en anglofil som jag.
Det ska bli lite mer romantik. Lite vackrare. Lite bättre. Lite mer vad jag tycker om. Inte vad jag känner mig tvingad till. Lite mer Micke.
Det har gått sådär.
När året började skulle jag börja bli nyttig - sluta dricka läsk, börja motionera ordentligt och sköta studierna.
Det har gått sådär.
En annan skulle få saker att hända. Få Göteborg att bli ens stad igen.
Det har gått sådär.
Nyårslöften är inte direkt min grej, tror jag.
Men.
Det kommer ljusare tider. Det är vår och min kreativa sida börjar kunna visa upp sig igen, efter att ha varit förtryckt av vintrigt mörker. Det blir en gnutta lättare. Det finns tid för vackra ord och beskrivningar. Det tycker jag om. Det som slår mig nu är att jag tydligen tycker om att börja meningar med "Det" också.
Knäet är opererat och reparerat, och nu återstår mycket försiktig sjukgymnastik. Tänker inte göra om samma misstag som förra gången. Motionären inom mig skall få leva lite friare. Dessutom skall andelen Coca-Cola i min dagliga vätskeranson skall bli mindre. Jag skall gå ned i antal deciliter om dagen (just nu säkerligen i snitt 10 dl/dag men det skall drastiskt ned till 2dl/dag för att sedan minska ytterligare).
Sköta studierna då? Ja, jo. Men jag är ingen superhjälte eller hur? Man kan inte göra allt. Just nu är mitt motto att lära mig sådant som är värt för mig, och få godkänt på uppgifterna. Vilket betyder mycket tid på Wikipedia och NE:s webbtjänst.
Att få Göteborg att bli min stad igen, det är lite klurigt och jag sitter just nu och lyssnar på The Kooks. Visserligen hade jag inte något av dem på min iPod i Brighton, men eftersom de kommer därifrån får det ses som en liten strävan åt ett mer händelserikt liv. Om än, en oerhört lat strävan.
Göteborg är min stad. Kommer alltid att vara, men kan nog få komma att dela hjärtat med andra städer. Östersund och Brighton är hedersmedlemmar i min blodpump. Östersund och Jämtland är vackert året om, men håller riktigt hög klass under tre dagar i sena juli, tidiga augusti. Brighton är en personlig resa i jakt på något man tycker om i sig själv. Kastade bort gamla laster och skaffade mig samtidigt nya, lite trevligare sådana. Det känns som om Göteborg måste göra det också.
Jag är ett stort fan av diskbänksrealism, men det blir aldrig ett sådant liv jag lever. Jag tar sextonbussen genom Lindholmen och Eriksberg och hoppar av bussen i ett välmående område i konstant utveckling. Kanske vore jag mer speciell om jag skrev bloggen från djupaste Länsmansgården eller ifrån en vindsvåning i ett landshövdingehus i Majorna? Men nu ser det inte ut så. Utan jag får göra det bästa av min relativt drägliga tillvaro. Det mest speciella med mig är väl min udda fotbollsläggning. Vilken sund människa håller på GAIS egentligen?
Kanske kommer det lite färre blogginlägg, kanske inte. Men det ska i alla fall finnas lite mer tänk bakom dem, och inte bara dagboksinlägg för att jag skall ha skrivit något. En ren dagboksblogg är inte särskilt intressant, verkligen inte om man är 19, bor i Göteborg och pluggar engelska. Det händer för lite. Annorlunda om man är 19, bor i Brighton och pluggar engelska. Nästan exotiskt. I alla fall för en anglofil som jag.
Det ska bli lite mer romantik. Lite vackrare. Lite bättre. Lite mer vad jag tycker om. Inte vad jag känner mig tvingad till. Lite mer Micke.
2 kommentarer:
Mr M!
En dagboksblogg kan vara mycket intressant beroende på vilken vinkel man vill kika ur. Eller skriv ur, kanske, i ditt fall.
anonym
Jo, det är klart. Ur vissa synvinklar är det ju. Men jag ska försöka lyfta fram mer roliga (eller viktiga) saker. Får se om det finns något sådant. Hm.
Skicka en kommentar