Unika människor.

Åh, jag måste skriva ett par ord om den unga man som klev på 16bussen i går när jag var på väg till skolan.
Han var runt 1,90 och kan väl ha varit i min ålder. Kanske runt 20. Han hade en svart skinnjacka med päls och svarta manchesterbyxor. På fötterna hade han Clarks. Hans ansikte var stort och runt. Ingen nacke att tala om, kortklippt hår med ordentlig stylingpotential men inget vax.
Med sig hade han en portfölj och två tidningar i handen. Den ena tidningen såg ut att vara någon slags företagstidning på engelska utifrån att endast ha läst rubrikerna på framsidan. Den andra tidningen förbryllade mig. En katalog från danska leksaksjätten Lego.
Det var också denna han satt och studerade noggrannt under hela den återstående tiden jag åkte med bussen och det var ungefär tio minuter. Då och då föll hans haka nästan ned till golvet. Det var någonting riktigt häftigt och en gång brast han ut i ett högt och tydligt "Fräckt!".
Han skämdes något, när han insett vad han precis gjorde och hans kinder blev något rödare. Men snart fanns ingen skam kvar och han var ännu mer inne i sin tidning.

Det var en så udda upplevelse att jag har tänkt på det lite då och då under det senaste dygnet. En mer intressant människa får man nog leta efter med ljus och lykta. Man får nog gå igenom vartenda sockerdricksträd för att kunna hitta en mer intressant människa.
Jag ville prata med honom. För att se vem han egentligen var.
Men jag skulle gå av.
Mot skolan.
Jag undrar vart han var på väg.