Pojke utråkad av teve

Känner mig lite dålig. Fast på ett bra vis.
För egentligen orkar jag inte med Idol.
Inte min typ av underhållning.
Men jag såg på finalen i går både via ögon, öron och fingrar. Jag såg själv, jag såg via Nina i telefon och via Sigrid på MSN. Det är strongt. För att vara kille.

Mindre strongt var när jag slutade prata med Nina och sedan fick lite för ont i knäet för att kunna sitta uppe vid datorn. Det är en annan sak jag ska ta upp senare.
Så jag lägger mig i sängen, ser på nyheterna och vädret och väntar på att Idol ska börja. Sedan minns jag inte mer än att jag vaknar upp med en riktigt äcklig eftersmak av julmust i halsen och är totaltäppt i näsan. Fumlar efter mobilen, hittar den, tittar på den, ser att klockan är 9 på morgonen.
Ute i köket hör jag hur mamma ropar efter mig och undrar om jag ska ha någon risgrynsgröt i dag.
Jag missade hela slutgrejen. Blandade känslor. Jag kan i ärligt säga att jag inte såg på skiten, utan att jag somnade av uttråkning. Vidare kan jag vara med i alla diskussioner om Idol för att ha en åsikt om det och inte känna mig helt borta när folk pratar om det. Maximal utdelning.

Nu till knähistorien. Det är lite irriterande att jag kan sitta på i princip hur långa lektioner som helst, utan att ha några problem alls. Men så fort jag sätter mig vid en dator får jag problem. Det var faktiskt samma sak under journalistiklektionen senast när vi skrev notiser. Fick ont i knäet. Jag tror det är något med de elektromagnetiska krafter som skapas av datorer och det drar i något i knäet. Eller kanske inte, men det vore lite tufft om jag hade rätt.
Det är alltså fortfarande ett mysterium.

Nu ska jag städa mitt rum. Damma av prydnader och städa undan böcker och papper. Oj, så fint det kommer bli sen. Kanske.