Rester.

Ni vet säkert hur extremt roligt det är att skrapa bort sårskorpor och liknande eller hur?

Jag har suttit i en halvtimme och skrapat loss gammalt skinn, tejp och klisterrester från mitt knä nu. Åh, jag kunde nästan inte sluta.
Det jag upptäckte var att den del som man kan säga är precis ovanför mitten på såret, men inte längst upp. Övre mitten helt enkelt är ihopläkt och stygnen är under skinnet någonstans, eller nåt sånt. På mitten och nedåt förutom ett en centimeter långt område under mitten är fortfarande stygnen synliga som svart ståltråd. Myspys. Men det kändes riktigt skönt faktiskt. Och jag känner det som om jag bara blir starkare och starkare för var dag som går faktiskt.

Jag är överlycklig över att ha kommit in i fas 2 av den här rehabiliteringen som tycks vara utan slut faktiskt. Minst dryga fem månader kvar innan jag kan springa runt som vanligt.
Nåväl. En dag i taget...går lite långsamt så vi tar tre istället.