Så här segt vill jag inte minnas att det trådlösa bredbandet var i julas. Tråkigt är vad det är, när man får sitta och hacka sig igenom musikvideos på Youtube. Inte heller kan jag ladda ned insticksmodulen till SVT-play, men det beror mer på Acers idiotiska skydd. En sak är säker, det blir aldrig mer en Acermaskin för min del. Rekommenderar dem inte heller till någon.
Nej, jag har bestämt mig. Nästa dator blir en Mac. Men det dröjer ett tag. Dels fungerar den här datorn fortfarande, även om jag inte tycker om någonting med den - den har trots allt raderat ett halvår av minnen från i somras och Brighton. Studentbilder och så vidare. Det är helt enkelt en onyttig dator. Det dröjer med Mac också för att det saknas pengar till någon sådan utgift. Men vi får se. Vilka i-landsproblem jag dras med eller hur? Och det fortsätter:
Radiosportens kommentatorer, och alla andra journalister, skämmer ut sig rätt rejält efter Frölunda - Färjestad i kväll. Kommentatorerna lyssnar inte på vad de själva säger och tänker inte heller efter före. Allting är stor skandal och så som Marcus skrivit på sin blogg. Att lyssna på dessa så kallade journalister och reportrar gör att man bara håller sig undan hela yrkeskåren. Tur då, att jag bestämt mig för att inte bli journalist i första taget då. Att påstå att publiken skall skämmas är horribelt. En person i raseri och fylla drämmer ned en flaska i isen. Att resten av publiken, som tydligt genom radion hörs skandera "Ut med packet" och även, enligt rapporter, snabbt pekade ut den skyldige, skall bli anklagade för dåligt uppträdande är för mig bara ett tecken på att något inte står rätt till inom svensk journalistik.
Det skall hela tiden ropas efter skandaler. Det är svarta, feta rubriker som trycks upp på sportsidorna i morgon om skandalmatchen. Frölundas vändning hamnar i baksuget och försvinner drunknande ned i det mörka bläckhavet. Det är det vi vill läsa om i tidningarna i morgon. Det är det jag hade velat läsa om i tidningen, om Färjestad gjort vändningen. Inte om vad en person gjorde på läktaren. Då går jag till polisen och läser anmälan om misshandlingar i stället, mycket mer intressant.
För något år sedan läste jag om en enkät som visade på att nästintill alla trodde att kriminaliteten i Sverige hade gått upp under de senaste 20 åren. Så även jag, måste medges. I verkligheten ligger kriminaliteten kvar på samma nivå, och andelen grova brott har faktiskt minskat. Men varför tror vi då att världen är så mycket hemskare i dag än vad den var 1987, strax innan jag föddes? Jo, för att tidningarna använder svartare bläck till trycket på löpsedlarna. Man måste krydda på nyheterna för att kunna sälja tidningar.
Minns speciellt en gång, efter en schlagerdeltävling då Brandsta City Släckers varit med. På löpet inför finalen, då de skulle vara med syntes texten "BRANDSTA CITY SLÄCKERS SÅNGARE MED I DÖDLIG GASOLYCKA" eller något i den stilen. Nyfiken slog jag upp de angivna sidorna och kunde läsa att han varit med om en smärre gasolycka femton år tidigare. Då blev jag ordentligt varse om hur långt man faktiskt går för att kunna sälja lösnummer som kvällstidning. Flertalet liknande rubriker med irrelevanta artiklar kopplade till det hela har förekommit med alltför täta och jämna mellanrum. Många är de kändisar som blivit drabbade.
Naiv som jag är, trodde jag att man kunde bli en journalist på ärliga grunder. Det kanske man kan, men man kommer inte behålla arbetet speciellt länge om man skall berätta sanningen hela tiden. Det var en sådan journalist jag ville bli, någon som faktiskt berättade sanningen - utan modifikationer - för folket. Nu inser jag att det inte längre går i det här landet. Vi är så törstiga efter spänning i det grå och kalla Sverige att vi köper vad sjutton som helst, bara rubrikerna innehåller superlativer. Det finns en anledning till att jag inte köper papperstidningar längre. (Jag inser självklart att tabloidjournalistiken finns överallt i den civiliserade världen, men när Expressen och framförallt Aftonbladet utger sig för att vara seriösa tidningar som skall kampera mot morgontidningarna blir det hela bara löjligt.)
Oj, vilken frustration jag fick utlopp för nu. Känns bra, men tro inte att jag orkar läsa igenom vad jag skrivit. Då blir jag kanske mer arg. Kanske till och med på mig själv.
Nej, jag har bestämt mig. Nästa dator blir en Mac. Men det dröjer ett tag. Dels fungerar den här datorn fortfarande, även om jag inte tycker om någonting med den - den har trots allt raderat ett halvår av minnen från i somras och Brighton. Studentbilder och så vidare. Det är helt enkelt en onyttig dator. Det dröjer med Mac också för att det saknas pengar till någon sådan utgift. Men vi får se. Vilka i-landsproblem jag dras med eller hur? Och det fortsätter:
Radiosportens kommentatorer, och alla andra journalister, skämmer ut sig rätt rejält efter Frölunda - Färjestad i kväll. Kommentatorerna lyssnar inte på vad de själva säger och tänker inte heller efter före. Allting är stor skandal och så som Marcus skrivit på sin blogg. Att lyssna på dessa så kallade journalister och reportrar gör att man bara håller sig undan hela yrkeskåren. Tur då, att jag bestämt mig för att inte bli journalist i första taget då. Att påstå att publiken skall skämmas är horribelt. En person i raseri och fylla drämmer ned en flaska i isen. Att resten av publiken, som tydligt genom radion hörs skandera "Ut med packet" och även, enligt rapporter, snabbt pekade ut den skyldige, skall bli anklagade för dåligt uppträdande är för mig bara ett tecken på att något inte står rätt till inom svensk journalistik.
Det skall hela tiden ropas efter skandaler. Det är svarta, feta rubriker som trycks upp på sportsidorna i morgon om skandalmatchen. Frölundas vändning hamnar i baksuget och försvinner drunknande ned i det mörka bläckhavet. Det är det vi vill läsa om i tidningarna i morgon. Det är det jag hade velat läsa om i tidningen, om Färjestad gjort vändningen. Inte om vad en person gjorde på läktaren. Då går jag till polisen och läser anmälan om misshandlingar i stället, mycket mer intressant.
För något år sedan läste jag om en enkät som visade på att nästintill alla trodde att kriminaliteten i Sverige hade gått upp under de senaste 20 åren. Så även jag, måste medges. I verkligheten ligger kriminaliteten kvar på samma nivå, och andelen grova brott har faktiskt minskat. Men varför tror vi då att världen är så mycket hemskare i dag än vad den var 1987, strax innan jag föddes? Jo, för att tidningarna använder svartare bläck till trycket på löpsedlarna. Man måste krydda på nyheterna för att kunna sälja tidningar.
Minns speciellt en gång, efter en schlagerdeltävling då Brandsta City Släckers varit med. På löpet inför finalen, då de skulle vara med syntes texten "BRANDSTA CITY SLÄCKERS SÅNGARE MED I DÖDLIG GASOLYCKA" eller något i den stilen. Nyfiken slog jag upp de angivna sidorna och kunde läsa att han varit med om en smärre gasolycka femton år tidigare. Då blev jag ordentligt varse om hur långt man faktiskt går för att kunna sälja lösnummer som kvällstidning. Flertalet liknande rubriker med irrelevanta artiklar kopplade till det hela har förekommit med alltför täta och jämna mellanrum. Många är de kändisar som blivit drabbade.
Naiv som jag är, trodde jag att man kunde bli en journalist på ärliga grunder. Det kanske man kan, men man kommer inte behålla arbetet speciellt länge om man skall berätta sanningen hela tiden. Det var en sådan journalist jag ville bli, någon som faktiskt berättade sanningen - utan modifikationer - för folket. Nu inser jag att det inte längre går i det här landet. Vi är så törstiga efter spänning i det grå och kalla Sverige att vi köper vad sjutton som helst, bara rubrikerna innehåller superlativer. Det finns en anledning till att jag inte köper papperstidningar längre. (Jag inser självklart att tabloidjournalistiken finns överallt i den civiliserade världen, men när Expressen och framförallt Aftonbladet utger sig för att vara seriösa tidningar som skall kampera mot morgontidningarna blir det hela bara löjligt.)
Oj, vilken frustration jag fick utlopp för nu. Känns bra, men tro inte att jag orkar läsa igenom vad jag skrivit. Då blir jag kanske mer arg. Kanske till och med på mig själv.
1 kommentar:
Kunde inte hålla med dig mer! Kvällstidningarna blir enbart mer och mer sorgliga. När jag ser en rubrik tänker jag alltid tanke:
Hur är det egentligen? Vilken mening har de misstolkat?
Det känns inget vidare och senast jag köpte en sån tidning var för att få filmen som kom med dvs inte för själva tidningens innehåll.
Skicka en kommentar