I dag har här firats med en hejdundrande middag. Det är nämligen en alldeles speciell dag. Nej, ingen fyller år. Ingen har namnsdag. Ingenting sådant. Men det är nationaldag.
Flaggan hänger ut på balkongen, stolt står den fortfarande och viftar i regn och mörker, upplyst av en ljuskälla i dagarna benämnd som spotlight, tidigare strålkastare. Det har firats med middag från nationens egna minst sagt traditionsrika kokbok. Nationalsången har spelats, om så än bara med monofonisk ringsignal. Ja, de styrande hade varit stolt över att se exilet leva och se upp till modernationen.
Ja, vilken nation det är jag talar om? Ingen idé att hålla er på halster längre nej.
Republiken Jamtland förstås. Den 12 mars är republikens nationaldag och det firas med den blåvitgröna flaggan på svaj, med nationalrätten kolbulle på bordet och Jamtlandssången i öronen. Jag längtar just nu något oerhört till Yran och Ewert Ljusbergs presidenttal till folket. Maken till gemenskap och tryck i publiken har jag aldrig någonsin upplevt på annan plats. Inte ens Landskrona - GAIS 2005. Att denna historiska och vänskapliga patriotism kan leva vidare är i alla fall i mitt sinne, något fantastiskt som måste bevaras. Om inte annat för den goda komikens skull.
Flaggan hänger ut på balkongen, stolt står den fortfarande och viftar i regn och mörker, upplyst av en ljuskälla i dagarna benämnd som spotlight, tidigare strålkastare. Det har firats med middag från nationens egna minst sagt traditionsrika kokbok. Nationalsången har spelats, om så än bara med monofonisk ringsignal. Ja, de styrande hade varit stolt över att se exilet leva och se upp till modernationen.
Ja, vilken nation det är jag talar om? Ingen idé att hålla er på halster längre nej.
Republiken Jamtland förstås. Den 12 mars är republikens nationaldag och det firas med den blåvitgröna flaggan på svaj, med nationalrätten kolbulle på bordet och Jamtlandssången i öronen. Jag längtar just nu något oerhört till Yran och Ewert Ljusbergs presidenttal till folket. Maken till gemenskap och tryck i publiken har jag aldrig någonsin upplevt på annan plats. Inte ens Landskrona - GAIS 2005. Att denna historiska och vänskapliga patriotism kan leva vidare är i alla fall i mitt sinne, något fantastiskt som måste bevaras. Om inte annat för den goda komikens skull.
2 kommentarer:
haha, har du firat den här dagen alltså?
jag visste inte ens om det!
elin andersson
Okej, jag erkänner att jag överdriver det hela lite grann. Och jämtlandsflaggan hänger ute oftare än bara i dag. Kolbulle åts dock. Och telefonen ringde en gång.
Och du ska kalla dig jämtlandstös. Jösses. Jaja.
Skicka en kommentar