Tillbaka i tristess igen

Om gårdagens föreläsning var en rejäl stämningshöjare bland elevskaran var dagens två desto mer banala och gäspningsframkallande. Ämnet lingvistik som sådant är intressant, men jösses vad Andreas hade svårt att få igång oss. Efter Rons uppvisning i pedagogik hade ribban höjts och Andreas "If you don't have any further questions it's time for me to leave the country he he" gjorde inte någon på läktaren glad. Ett ensamt fniss av empati kunde höras.

Ängeln blev tillbakatryckt av en enad klass. När hennes slutsatser om Mary Shelleys Frankenstein blev underminerade av klassens påpekanden på andra fakta, försökte hon slingra sig ur det hela. Vi hade henne nästan med rep runt halsen då hon kom loss med ett "but that wasn't what I meant. I meant this and that" och plötsligt stod hon på vår sida. I dag blev Einar stoppad innan han ens hunnit säga något. Han räckte upp handen och fick en av de syrligaste kommentarer jag hört i "No, please let me finish, I haven't proved my point yet." Det är synd om honom. Och Ängeln blir mer och mer som en kvinnlig Ulf. Tur vi har Joe i morgon så Einar får sig en släng med lärarkärlek.

Sov alldeles för många timmar i natt. Det kan ju inte vara hälsosamt att vara utsövd när man vaknar eller hur? Mina ögon hade börjat klibba igen av syrebrist. Så illa var det.