Sitter och lyssnar på P3 Lab från 28 februari och en intervju med sångaren i Punch & Judy, Olof Åström, där även min gamle polare Daniel spelar.
Programledaren Pelle Moeld kommer in på ämnet att bandet brukar vara rätt vilt på scenen. Jag tänker direkt på en spelning på Storan, tror jag, för ett par år sedan när trummisen Jonas Abrahamsson tappar en trumpinne i sin frenesi och börjar spela med ena handen istället. När det inte fungerar speciellt bra tar han tag i vad som finns närmast honom, en halvfull glasflaska, häller ut innehållet och börjar spela med den. Det går bra till en början och publiken älskar det. Efter ett tag går flaskan sönder och tusen glasbitar sprids över scenen. Äh, vad sjutton det är ju ändå sista låten.
Och jag spricker upp i ett stort leende över minnet. När Olof nämner historien, som säkert upprepat sig, blir jag ännu gladare.
Programledaren Pelle Moeld kommer in på ämnet att bandet brukar vara rätt vilt på scenen. Jag tänker direkt på en spelning på Storan, tror jag, för ett par år sedan när trummisen Jonas Abrahamsson tappar en trumpinne i sin frenesi och börjar spela med ena handen istället. När det inte fungerar speciellt bra tar han tag i vad som finns närmast honom, en halvfull glasflaska, häller ut innehållet och börjar spela med den. Det går bra till en början och publiken älskar det. Efter ett tag går flaskan sönder och tusen glasbitar sprids över scenen. Äh, vad sjutton det är ju ändå sista låten.
Och jag spricker upp i ett stort leende över minnet. När Olof nämner historien, som säkert upprepat sig, blir jag ännu gladare.
2 kommentarer:
det kommer jag också ihåg. sjuukt kul! får göra mitt bästa med att få in dom i så många festivaler som möjligt i fortsättningen..
gaissyster
Herregud ja! Hultsfred i sommar? Då kommer jag definitivt.
Skicka en kommentar