FA-cupfinal och grejor.

Så där ja, nu har jag börjat komma igång med psykologiarbetet. Skrivit ungefär en sida med avhandling åtminstone. I storlek 10 med teckensnittet "Palatino Linotype". Rätt starkt jobbat ändå.
Nina ligger i sängen bakom ryggen på mig och ser på Garfield - The movie. Såg på fotbollen förut. Världens mest heliga turnering. Nej, ni har inte missat hela VM-slutspelet. Jag pratar såklart om FA-cupen. Den turnering där Englands serielag tampas om att vinna den mest prestigefyllda trofén i fotbollsvärlden. Årets upplaga är den 125:e (!) i ordningen. Inte konstigt att den är populär.
Liverpool mot West Ham i årets final på Millenium Stadium i Cardiff, Wales. Antagligen sista gången finalen spelas där, då nya Wembley beräknas vara klar till nästa år (egentligen skulle årets final spelats på nya Wembley, men diverse problem med byggnationen stoppade spel där).
West Ham tog ledningen med hjälp av ett självmål. Man drygade ut ledningen strax efteråt, efter ett tveksamt målvaktsingripande på ett skott.
Cissé reducerade för Liverpool innan paus.
Kvitteringen stod Gerrard för. Ett KANONSKOTT i krysset. Men West Ham kom tillbaka genom Konchelskys konstmål. Egentligen ett inlägg, men bollen letade sig in i maskorna över en ställd Reina i Liverpoolmålet. Liverpool gav inte upp och efter att ha legat ned och haft kramp ställer sig Gerrard upp, springer vidare och i slutminutrarna kan han dra iväg ett KANONSKOTT (igen) från över 30 meters avstånd. 3-3 och förlängningen blev mållös. Reina räddar den avgörande straffen och Liverpool är segrare i FA-cupen 2006.
Så grattis Liverpool får man väl ändå säga.