Har haft världens jävla underbara dag idag.
Nina har varit här. Behöver jag säga mer?
Nåväl.
Blev lite konstigt på slutet. Instabilt om man säger så. Tittade på halvtidssnacket i matchen mellan Ukraina och Schweiz. Plötsligt dyker en sekvens på tre sekunder upp där Michael Owen gör sönder sitt knä på samma vis som jag gjort. Jag hann inte vända bort blicken och... ja.
Det gör fortfarande ont.
Bläh. Deprimerande. Orkar inte skriva mer. Önskar bara att känslan kunde försvinna. Det gör den inte.
Inte förrän jag blir senildement.
Se jag kan se ljus i det hela.
26 juni 2006
Så fruktansvärt underbart.
Formulerat av Författaren @ 23:47
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar