06 augusti 2006

Storsjöyran 06.

Nu sitter jag här igen.
Tänkte denna gång ge er en liten tillbakablick på Storsjöyran 06.

Torsdag:
Ingen att gå med, men jag beslutar mig för att gå i alla fall. Det kommer säkerligen vara en massa bra musik och jag skulle bara ångra mig ifall jag inte gått. Alltså gick jag.
Takida gör ett sprakande öppningsnummer på Badhusparkens scen. Mycket smällare och eldpelare gör det hela till ett lagomt första röj. Härligt.
Jag strosar runt bland försäljare och tänkte gå vidare mot tivolit men stannade vid cirkustältet med scenen kallad Cirkus Zig Zag. Ett malmöbaserat band spelar. Jag fastnar direkt vid musiken och lär mig att de heter Mon Roe. Helt klart värt att tipsa om.
Jag går en sväng till för att försöka hitta något pjöder att köpa. Går istället förbi RSFL's tält och får gratis kondomer i små söta förpackningar.
Tillbaka till Zig Zag och jag lyssnar på Tiger Lou. Öronorgasmen är totalt i det kokande tältet som är till bredden och höjden fyllt med folk. Underbart.
Kvart över ett går Vapnet på scenen. Jag träffar lite känt folk i form av Erica och några till. Hon har lärt sig prata göteborgska. Riktigt gulligt gjort.
Ett smarto sitter i rullstol längst fram vid staketet som skiljer publikhavet från scenen. Smart var ordet för snart blir trycket riktigt hårt. Gästspelande Annika "Hello Saferide" Norlin kan tyvärr inte höja statusen på en tyvärr rätt usel spelning. Nåväl. Det låter härligare på skiva som tur är. Inget liveband var det i alla fall.
I förbifarten lyssnade jag på ett par Eldkvarnlåtar och ett par Paradise Lostlåtar. Rätt go musik från de sistnämnda också.

Fredag:

Förfest hos Elin, Sofias kompis, och så var det hela igång. Lite jobbigt att springa runt och hålla koll på min kusin med kompisar och det blev inte mycket till musiklyssnande. Jag fick höra The Cardigans, och de gjorde sitt jobb, men tyvärr inte mer. Det var bara en resa genom låtar men ingenting färgsprakande som skulle kunna ge några skjutsar upp mot högre betygssteg.
Jag missade alltså Hello Saferide. Skam på mig. Missade henne dessutom på EM-festen. Men nåväl, tröstar mig med att hon sjöng på Vapnetkonserten.
Vi höll mest till på tivoliområdet där "Boten Anna" spelades nästintill oavbrutet vilket gjorde att man till slut höll på att bli sinnesjuk och totalt neutraliserad av musiken. Någon timme till där och man hade fått men för livet av låten.
Dropkick Murphys var ordentligt fräcka. Även om jag inte hörde speciellt mycket. Alldeles för hög volym gjorde det hela lite svårt att lyssna på. Men den korta stunden var rätt magnifik. Härligt liveband.
Nattens band var Mando Diao och jag kan lätt säga att jag kommer ha riktigt stora förväntningar på spelningen på Liseberg. Härligt band det också även om jag inte lyssnat speciellt mycket på dem. Liseberg 22 september (tror jag). I'll be there.

Lördag:
Jag bestämmer mig för att återigen lyssna på musik framför att hänga med Sofia och hennes kompisar. I'm from Barcelona gör en fantastisk spelning som egentligen krävde en större publik, men att konkurrera med Carola är inte det lättaste. Inte förrän konserten börjar kommer publiktillströmningen. Men sedan. Oj, vilken underbar spelning. Emanuel, das rödtott tillika frontfigur, stagedivear bland annat rakt på mig. Härligt härligt men farligt farligt. Jag svettas ihjäl av det intensiva skuttandet mellan två-tre bara mansöverkroppar längst framme vid scen. Underbart på något vis, men extremt äckligt när man tänker efter. Men glädjen går inte att ta miste på. Jag var jättenära på att fånga en kazoo dessutom. Ni vet ett sånt där roligt instrument som låter sådär jätteroligt och tillverkas i alla möjliga neonfärger! Men ty, jag misslyckades.
Jag sätter mig ned och väntar in Sugarplum Fairy. En timmes väntan i skuggan är mycket välbehövlig då temperaturen går upp emot och över 25 grader.
Också en riktigt härlig spelning, även om jag stannar kvar, sittandes på trottoarkanten, en bit från scenen. Sweet sweet Jackie är självklart dragplåstret.
Men även andra låtar blev små favoriter.
En kvart kvar till kvällens höjdpunkt. Håkan Hellström. Alltså, jag vet inte. Jag lyssnar ju fan inte ens på honom. Men när han spelar live. Då står han i en klass för sig. Även om han är långt ifrån att kunna sjunga så finns det en mysighet hela tiden och den underbara öppningslåten "Klubbland" sitter som en smäck med bongotrummorna. Fantastiska "Gårdakvarnar och skit" och den perfekta avslutningen på extranumret i "Nu kan du få mig så lätt".
Swoosh säger jag bara.
En timme senare kliver Jämtlands president Ewert Ljusberg på scen. Årets entré kanske inte är en av de mest minnesvärda då han tidigare till exempel kommit inridandes på en elefant. I år dög det gott med ett flygplan som kom inrullandes efter en dataanimerad film som visar hur han landar på Frösöbron och rullar in till Stortorget. Rätt läckert trots allt. Det man minns är trots allt viftandet med jämtländska flaggor, utropandet som gång efter gång slår lock i öronen på mig: "JAMTLAND JAMTLAND JAMT OCH STANDUT!". Det hela är en lokalpatriotism. En ironi med sig själv, vilket man helt klart förstår när President Ewert talar om att varje inloggad timme på Lunarstorm skall ge avkastning på pensionsfonden. Dessutom ska nybildade hockeylaget Östersund Great Lakers byta namn till Ewerton, om det finns tillgängligt. "JÄMTLAND ÖKAR NÄR VI GÖKAR!" är en slogan som skall få republiken att öka även i mängd. Alltsammans är sagt med ironisk ton och det är underbart att få stå där och vifta med en blå, vit och grön flagga med ett jämtlandskt sigill på.
Man känner sig som en riktig jämte.
Efter denna något omtumlande händelse beger sig cirka 20 000 personer åt olika håll. De flesta går mot Badhusparken där Thåström skall spela en halvtimme efter talets slut.
Ikväll får Thåström mig att vilja spricka ut i tårar. Hans senaste mollburna skiva skär sönder mig och det är läskigt hur man ser öronorgasmerna ösa över publiken. Ett stort jäkla gangbang i "Fan fan fan" och "The Haters". Hårdrocksdrömmarna bland kvinnor och män i publiken väcks framförallt till liv i "Du ska va president". Jag går från Yran med ett stort leende på läpparna.
Nästa år ska jag stå där igen. Ett år äldre och med en studentexamen och ett legg som säger att jag är myndig. Fy fan vad underbart det kommer att bli.

Halv fyra på natten badar jag i Storsjön. Jag somnar med ett stort leende på läpparna och längtar. Längtar till fler konserter.

Inga kommentarer: