Autograph Hunter.

Så. Nu är jag hemma efter en projektarbetsdag. Möte med Inger i en kvart ungefär; så var det klart. Ned till stadsbiblioteket för att lämna in min urtrista strindbergbok och dessutom för att söka efter ny kunskap, törstande som jag är.
Efter två timmar där nere gick jag tillbaka upp till skolan för att träffa Sigrid. Bestämde ju i går att vi skulle på stan efteråt.
Först bamba, sedan fick vi gå upp till skolans ekonomiansvarige efter att Karl-Heinz beordrat Sigrid att vända sina fordringar åt det hållet. Vi hamnade hos Per-Martin (vad är grejen med dubbelnamn på skolan? Carl-Eric och Lis-Hanne också!) som pratade en massa om Lyran. Jag fick en tuffig kassabok, ty jag är den nye ekonomiansvarige. Eller ja. Jag ska nog klara av att bokföra allting i alla fall. Soheil och Marina är utsedda till firmatecknare tills vidare. Hoppas vi kan ordna upp det här med kontot. Per-Martin lämnade i alla fall ett meddelande på den telefonsvarare som den kontouppgiftsansvarige har. Svårförklarat med så gick det till. Sigrid och Sofia och till och med Eric fick prata med den ekonomiansvarige, men blev istället ivägskickade till Carl-Eric. Stackaren går ju inom en oerhört snar framtid i pension. Lämna honom i fred! Han kommer nog aldrig ordentligt få ägna sig åt soffliggning.

Vidare. Emina fick en spontan idé. Ja! jag tar och piercar mig i näsan. Sagt och gjort. Nåväl. Jag, Sigrid och Emina spatserade runt en stund i stan, hittade de skor som mamma ville ha, men hon får allt ta och pallra sig in helt själv för att köpa dem. När vi sedan går förbi ingången av NK, den ut mot Hamngatan(?) möts vi av två välbekanta ansikten. Åtminstone för oss gaisare. James Keene och Johann "Joi" Gudmundsson! Jag blir smått paralyserad och gör ingenting annat än att få stora ögon. Fräckt liksom. Jag känner direkt lite ånger att jag inte kunde vara spontan och bara gå fram och fråga om autograf. Men vi går vidare och Sigrid är nästan minst lika exalterad.
Emina är lite oförstående tycks det som, men hallå? Den där högre (James) var ju rätt cute!

Vi går vidare till Wettergrens. Tillbaka samma väg förbi en skivbutik och Sigrid har spenderbyxorna på. Ännu mer vidare. Ned mot Dub möter vi dem igen. Keene och Joi. När de sedan stannar för att titta på klockor genom fönstret måste jag gå fram och lite försynt hojta:
- "James?!"
han vänder sig om och tittar med ett leende.
- "Can I have your autograph?" fortsätter jag något nervöst och försöker krångla upp mitt anteckningsblock ur väskan.
- "Yeah. but of course! No problem!"
En penna också, och Joi står bredvid och tittar på.
- "Du också Johann, såklart!" lägger jag till.
Han skrattar och så får han också skriva sin namnteckning i mitt block.
- "Jättetråkigt att du har blivit skadad nu."
- "Jo, men det ordnar sig nog ändå."
Så var det klart. Och jag är nog nästan skakigare än när jag intervjuade Rolle. Usch, varför blir man så? Det är ju vanliga personer ändå. Nåväl.
- "Tack så mycket. Thank you. Heja GAIS!"
- "No problem, thanks!" kommer från James och jag virvlar vidare i någon slags eufori. Hihi.

Gosh, de är så trevliga.
Synd att James flyttar tillbaka till England efter den här säsongens slut. Han är och kommer att vara älskad i många år framöver.

Jag, Sigrid och Emina vandrar vidare och efter en glass på Mackedonkan åker vi hem. Nu sitter jag här. Mamma tycker jag är helt tokig som bara går fram och ber om autografer, men hallå? Hur ska man annars få dem?
Myspys.