Angry mob.

Okej. Nu är det så att jag har upptäckt ett litet fenomen. Betydelselöst? Mjo, kanske, men det är en liten signatur. Jag börjar häpnadsväckande många blogginlägg med just ordet "Okej.".
Det är som en förnimmelse av vad som komma skall. Som om jag försöker få er att tro att det jag skriver är viktigt på riktigt. Vilket det möjligen är. Vore det det, är jag smickrad.
Men ja, om jag nu hamnar på en redaktion och får chansen till att skriva krönikor eller kåserier. Då jäklar, ska alla mina krönikor och kåserier inledas med "Okej."!

Känns lite menlöst att gå upp halv sju för att ha dryga timmens kursråd i kursen Den elektroniska fotografiska bilden, som bäst sammanfattas med det betydligt mer populära namnet Digitalfoto.
Heidi stod mest och pratade. Ursäktade sig, ändrade sig och började om. Trevande, men hon är säkert bra. (respons Anton..?)
Hem igen för en mycket lång håltimma som jag berättat för er om. Lite dammsugning och lite piffande och puffande för att göra mitt rum excellent. Lite gulligt att jag bryr mig så mycket om mitt rum tycker jag, men bara lite.

Och för övrigt kommer jag aldrig någonsin köpa en takfläkt. Dumt påhitt som man skär sig på när man dammar av. Har fem stycken riktigt nasty papercuts (takfläktscut..?) som gör ont vid minsta beröring. Dessutom är de fula. Och de kan låta, det gör visserligen inte min. Men ändå. De kan. Och det räcker.

Ninas plan landar 16:55. Lycka!