ILSKA ÖVER SVENSKA VEKLINGAR

Det trodde jag verkligen inte. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. Oerhört svagt av Helsingborg att inte kunna slå ut ett kraftigt desarmerat Landskrona, med den startelva HIF ställer upp.
Att Helsingborg förlorar förklarar Hasse Backe som beviset på hur bred svensk fotboll är. Han är en jubelidiot. Det är bara ett bevis på att svensk klubbfotboll inte är att ta på allvar i år heller. Inte nästa och nästa och nästa heller. Helsingborg åkte ur Svenska Cupen som elfte allsvenska lag. Det betyder att det är tre kvar i åttondel- och kvartsfinaler.

Svenska Cupen har absolut noll status, men herregud. Spel i Europa väntar vinnaren. Inte ska vi väl skicka ut ett superettanlag till UEFA-cupen igen? Det Åshöjdens BK som vi sportserienördar minns finns inte på riktigt. Svensk klubblagsfotboll är ett skämt i Europa. Någonting måste göras. Men vad ska kunna vända trenden? Det krävs förändring, och först ut är avskedandet av Lars-Åke Lagrell. Det behövs slagkraft. Inget mjäkeri.

Det finns ingen viking i svensk fotboll.
Ingen som vågar roffa åt sig bortasegrar, våldta motståndare och bränna ned deras drömmar om framgång i Europa. Vekt.
En annan attityd måste in. "Vi kom, vi såg, vi segrade"-mentalitet. Lite Helsingborg som slog ut Juventus för ett antal år sedan. Juvestaben trodde de skulle till Danmark och spela och blev förbryllade när de åkte över sundet.

Hela världen skrattar åt svensk klubblagsfotboll. Heja på.
Det märks att jag är förbannad va? Framförallt på Helsingborg, men egentligen på hela organisationen över huvud taget.