ENSAM HEMMA

Mamma och pappa åkte till Östersund i morse. Jag har faktiskt aldrig varit hemma ensam mer än tre dagar och två nätter i streck. Det känns lite underligt att jag ska klara mig själv fram till lördag kväll, då jag kan lägga mitt liv i deras trygga händer igen.

Mamma hade svårt att släppa mig i morse. Hon har ringt mig fem gånger. Jag hoppas att hon lugnar ned sig ett par grader imorgon till exempel.
Men det är skönt att hon bryr sig. Jag skulle vara mycket mer irriterad om hon inte hörde av sig. Jag skulle känna mig mer ensam här i, just nu, min egna möblerade men tomma lägenhet.

Det är måndag i morgon. Jobb igen. Varför går helgerna alldeles för fort?