Okej, när det regnar här känns det som att man står på den torra sidan av en bassängvägg, och helt plötsligt öppnas de rörelsekänsliga slidedörrarna. Plask och man är dyblöt.
Bara det att jag stod inne på tåget och dörrarna öppnade sig, jag klev ut och möttes av vertikalt regn. Mina armar såg ut som vore de inoljade inför världsmästerskapen i bodybuilding. Det var nog tur att jag köpte jackan igår. Den kostade, men ska det vara så ska det vara… snyggt. Och det var det. Typiskt nog drog en värmebölja förbi den här helgen, alltså kunde jag inte använda jackan – som jag hade behövt när jag klev av tåget. Tur att jag bara har två minuters gångväg från stationen.
Men nu blir det inte mer tåg. Nu skall jag åka buss, vilket kommer ta oerhört mycket längre tid men det kommer bli lite billigare och mycket enklare. Speciellt sena kvällar. Även om jag två nätter i rad har gått den timman som det tar att gå hem från innerstan.
Någonstans kring sex kilometer, längs en spikrak gata. Jag skojar inte. Det är först de tvåhundra sista metrarna som jag behöver svänga och det är bara för att inte gå rakt in i ett träd i en park.
För övrigt har jag lokaliserat huset där Paul McCartney och Fat Boy Slim-pojkarna bor. Eller åtminstone längan av stora villor längs stranden, bakom industriområdet. Heja mig.
Skriv femtio ord om Storbritanniens historia.
Lycka till, sade lektor Dantanus och log.
Och plugga nog inför fonetiktentan på fredag, fortsatte han och spottade mentalt i våra ansikten.
Tack Ulf, svarade vi och kastade upp på våra respektive själars klagomurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar