Apor på bussen

På väg till Humanisten i dag satt jag på bussen och fantiserade för att få tiden att gå snabbare. Jag inbillade mig att vi alla var lika primitiva som apor och alla så kallade människor fick päls på sig istället för kläder.

Bredvid mig fanns en apa. Han bjöd sina apvänner på bulle. Ingenting konstigt för en människa, men det skulle bli ett ganska gulligt beteende om man såg det bland apor och man skulle lett för sig själv. Det gjorde jag när bullen delades.

Mittemot mig satt en annan apa och sov. Dennes apvän bredvid petade den sovande primaten i magen och retades. Lekandes bland träd och betong. Jag log än en gång för mig själv.

Snett mittemot satt två flickapor och sminkade sig själva och varandra. De plockade loppor i pälsen och tuggade i sig dem. Jag log brett och tittade ut genom fönstret.

Där jagade två unga apor varandra på trottoaren. En större apa, troligtvis en pappa, kom och stoppade de två illbattingarna som fortsatte räcka ut tungor och fräsa mot varandra. Jag log och tänkte, där jag satt på väg till en föreläsning om gudstankar under renässansen, att den där Darwin har nog rätt i alla fall.