Okej. Fråga mig inte i vilket sinneslag jag var i, då jag skrev det här för drygt ett år sedan, men jag hade inte brist på fantasi.
Spårvagnen startade och det plingade till för att varna gångtrafikanterna som passerade förbi fronten trots att spårvagnen börjat rulla. Jag skruvade av korken på min flaska med vatten från hälsokällor man aldrig hört talas om djupt in i Tysklands trollskogar. Tog en klunk, två klunkar och en tredje också.
Det var varmt och mitt i juli. Det var den hetaste sommaren sedan sjuttiotvå – den sommaren som ingen minns. Men den här sommaren skulle alla minnas. För det var detta år som hela världen stod stilla när Fredrik Ljungberg slog in den avgörande straffen i matchminut 89 i VM-finalen. Det handlar om fotboll och världsledande Brasilien hade förlorat mot lilla Sverige. Ett enormt fiasko för de sydamerikanska storstjärnorna. Här i Norden hyllades hjältarna. Man räknade till över 700 000 personer i centrala Stockholm då hjältarna kom hem. Det var bara starten på allt. Allt var ett firartåg som drog från stad till stad i Sverige med alla stjärnor. Från Kiruna i norr till Trelleborg i söder. Via Göteborg, Malmköping och Sundsvall. Det var en enda stor fest. Ett kollektiv som äntligen fick lov till att fira. En sommar som aldrig skall glömmas.
Än mer skall den aldrig glömmas för vad som hände två veckor efter att segerturnén tagit slut. En rymdfarkost från den ryska staten kraschlandade i Göteborg. Det hände sig så att den landade på ett av de stora raffinaderierna som finns på Hisingen. En explosion ledde till en annan och hela Sverige lamslogs när gasledningar under hela Göteborg exploderade. Det ledde till att cirka 500 000 människor kunde bli dödförklarade under månaderna av rensning av bråte. 79 249 av dessa hade varit och firat VM-guldet i Stockholm som sig bör om man är fotbollstokig. De hade redan förklarats hjärndöda av sina vänner, men nu var även deras vänner borta. Kropparna var sönderbrända till aska, deras armar och ben kunde ligga på kilometers avstånd. Det var en fruktansvärd syn. Hela Sverige blev till ett land fyllt av hat.
Hat mot ryssar, hat mot rymdfarkoster och hat mot färgen rött. Det blev förbjudet för människor att använda röda kläder. Det ansågs som kommunistiskt och Sverige blev ett land av konservatism. Ett land där kommunisterna förbannandes som djävlar och i resten av världen påstod man att svenskarna äntligen hade kommit tillbaka från alla sina år av blygsamhet. Man hade tagit igen alla dessa år. Ett rejält slag mot Ryssland och vi vore världsledande inom inte bara fotboll, utan även inom krigsindustrin.
I Sverige skapades en ny religion. En religion som man nästan skulle kunna ha liknat vid Hitlers maktrike. Men det får vi inte säga. Men det gör jag i alla fall. Vi är Hitlers små soldater. Han sitter där nere i Helvetet tillsammans med djävulen själv. Han styr oss, vi är hans undersåtar. Som marionettdockor är vi. Lealösa och oskyldiga men orsaken till så många barns rädsla.
Okej, ingenting av det där hände den här sommaren. För det är ingen som kommer ihåg det. Det som inte kan erinras, har aldrig hänt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar