Det bubblar en orolig känsla i mig. Jag vet inte varför och per definition är det kallat ångest. Viktig skillnad på oro och ångest - kan man peka på problemet är man orolig, men har inte ångest. Är det bara en känsla som man inte vet vad den beror på, ja då har du ångest. Men nu ska jag inte vara långrandig.
Jag får lite svårare att andas, det trycker i bröstet och stundom blir jag även yr. Det är jobbigt när det inte går att peka på vad det beror på. Att leva i mörker. Just nu vill jag bara sova och drömma om en värld där man kan vakna upp helt utan bekymmer och med ett leende på läpparna. Men lägger jag mig nu kommer jag bara tänka på hemska saker. Saker som hänt mig. Saker som händer mig. Saker som kan hända mig. En värld i mitt huvud som bara faller samman. Jag brukar alltid säga till andra att man ska tänka positiva tankar vad som än händer, men jag har sedan länge insett att det är nog så svårt i vissa situationer.
Jag ogillar söndagar. De gör mig illa till mods. Det är en dag som oftast bara består av en lång tomhet. Det slutar alltid i att man sitter vid datorn, bläddrar igenom alldeles för många hemsidors menlösa ord och läser nyheter man redan läst allt om. Samma musik. Samma filmer. Samma reklam. Samma serier. Samma människor. Samma beteende.
Det finns en anledning till varför söndagskvällar är den kväll som det är flest människor inloggade på MSN.
Egentligen inga motgångar. Egentligen nästan tvärtom, men inte riktigt. Men utebliven medgång efter utebliven medgång blir till en stor motgång i slutändan.
Minnen, minnen, minnen. Åter minnen.
Jag får lite svårare att andas, det trycker i bröstet och stundom blir jag även yr. Det är jobbigt när det inte går att peka på vad det beror på. Att leva i mörker. Just nu vill jag bara sova och drömma om en värld där man kan vakna upp helt utan bekymmer och med ett leende på läpparna. Men lägger jag mig nu kommer jag bara tänka på hemska saker. Saker som hänt mig. Saker som händer mig. Saker som kan hända mig. En värld i mitt huvud som bara faller samman. Jag brukar alltid säga till andra att man ska tänka positiva tankar vad som än händer, men jag har sedan länge insett att det är nog så svårt i vissa situationer.
Jag ogillar söndagar. De gör mig illa till mods. Det är en dag som oftast bara består av en lång tomhet. Det slutar alltid i att man sitter vid datorn, bläddrar igenom alldeles för många hemsidors menlösa ord och läser nyheter man redan läst allt om. Samma musik. Samma filmer. Samma reklam. Samma serier. Samma människor. Samma beteende.
Det finns en anledning till varför söndagskvällar är den kväll som det är flest människor inloggade på MSN.
Egentligen inga motgångar. Egentligen nästan tvärtom, men inte riktigt. Men utebliven medgång efter utebliven medgång blir till en stor motgång i slutändan.
Minnen, minnen, minnen. Åter minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar