Ett par av de bloggar jag läser, skriver i dag om hur de kryper till korset och faktiskt tittar på hockey-VM semifinalen mellan Kanada och Sverige. Jag försökte vända mig bort från det, men icke. Anton, Jenny och jag hamnade på Cheers och på sex teveskärmar strategiskt utplacerade runt om i lokalen gick det inte missa hockeyn. Ett antal ögonblick kastades dit medan man sippade på sin Guinness, det var oundvikligt.
Anton, Jenny och jag var så snygga och städade att vi fick komma in trots tjugoårsgränsen. Väl inne, märktes det lite väl tydligt kunde vi konstatera. Det kändes som om vi var minst sju år under snittet, men vad gör väl det. I ren rebellanda funderade vi på att ställa oss upp och sjunga Kanadas nationalsång (eller åtminstone de två första stroferna som ingår i någon slags sjuk allmänbildning) i periodpausen. Av alkoholflödet och stämningen drog vi oss tillbaka och valde att tyst viska hymnen istället. För att inte råka ut för nedanstående scenario.
Oh Canada!
Our home and nati...POW! *smocka rätt i nyllet*
För övrigt är det lite skumt, när man ser någon som man har pratat med en del, om än bara för en gång eller två, och man stirrar rakt på varandra men man inte vågar säga hej eller så. Det blir bara dumt hur man än gör. Har ni något knep att ta till? Råflört kanske?
Anton, Jenny och jag var så snygga och städade att vi fick komma in trots tjugoårsgränsen. Väl inne, märktes det lite väl tydligt kunde vi konstatera. Det kändes som om vi var minst sju år under snittet, men vad gör väl det. I ren rebellanda funderade vi på att ställa oss upp och sjunga Kanadas nationalsång (eller åtminstone de två första stroferna som ingår i någon slags sjuk allmänbildning) i periodpausen. Av alkoholflödet och stämningen drog vi oss tillbaka och valde att tyst viska hymnen istället. För att inte råka ut för nedanstående scenario.
Oh Canada!
Our home and nati...POW! *smocka rätt i nyllet*
För övrigt är det lite skumt, när man ser någon som man har pratat med en del, om än bara för en gång eller två, och man stirrar rakt på varandra men man inte vågar säga hej eller så. Det blir bara dumt hur man än gör. Har ni något knep att ta till? Råflört kanske?
2 kommentarer:
Kör med en sån där blinkning med ena ögat, fast där du verkligen använder hela ansiktet för att först öppna ögonlocket och sedan stänga det, grimaserandes. Det borde bryta isen i vilken situation som helst. :oD
marcus
Haha, åh! Den har jag inte testat, men visst. Det är ju absolut värt ett försök!
Skicka en kommentar