Systembolaget har gjort en snygg kampanj där man förespråkar sitt monopol.
Problemet med Systembolaget är att det en gång startades och blev just ett monopol. Jag hävdar bestämt att monopolet bidragit till en snedvriden alkoholkultur i Sverige. Till höger om mig kan jag titta ut genom mitt fönster och jag ser en busshållplats. En allmän plats som ledsamt nog är erövrad av fyllon som letar burkar och tigger pengar för att kunna fortsätta sin alldeles för långa fylla.
I England såg jag inte ett dyft av detta problem. Det berodde förstås på att de satt inne på pubarna, men det var också en annan typ av fyllon. Brightons uteliv kryddades en aning av att man kunde få sällskap av en skum skotte, eller en något överförfriskad old chap. Men det var aldrig så att de tiggde eller blev otrevliga så länge man själv skötte sig snyggt.
Men så är hela kulturen en helt annan i England. Att gå på puben är som att gå ut och ta en kaffe. Faktum är att kaféerna, åtminstone i Brighton, stängde klockan sju på kvällen. Möjligtvis hade Starbucks öppet en timma längre, men det var inte mer heller. Efter det var det bara pubarna man kunde vara ute och umgås på. Men pubar har vi ju i Sverige också? Eller hur?
Jo, men om någon säger att man ska ut och man är svensk i Sverige så betyder det i andras öron att man skall ut och supa. Det begränsade utbudet av alkohol i Sverige har gjort att vi ser det som en fest så fort man skall ta sig en öl. Går man till Systembolaget kan man ju lika gärna ta ett par flarror till, det är ju fest. Det är ju förbjudet - till och med tabu - att dricka ett par kalla utan riktig anledning på kvällen. Ja, det är ett av de få ämnen som fortfarande är tabu i Sverige - drickandet. Man skäms för att ta sig en öl.
Så fort vi skall göra något så slås det på stort i Sverige. Ni vet, ska man på bio köper man hela paketet med popcorn och läsk och helst äter man ute före eller efter - en teater light. Samma sak när det gäller hockeymatcher. Högtider skall firas. Att gå utanför hemmet är en högtid.
Den här mentaliteten förstör för oss svenskar och vårt rykte när vi kommer utomlands. Så länge vi är nyktra är vi fantastiskt lugna och ordentliga. För få droppar blod i kroppens alkoholomlopp och vi strippar loss på Europas bardiskar. Den förstör också vårt eget omdöme om alkohol.
Mitt förändrades drastiskt i England. Jag har alltid sett det som en sällskaplig grej, och inte något man skall dricka för att bli full. Sedan att det alltid inte blir så kan man förlåta så länge det inte händer för ofta. Efter Brighton blev det en annan grej. Jag går helst inte på café längre, det är inte min miljö helt enkelt. Sedan är en pint smäckrare att hålla i än en kopp under en fotbollsmatch.
Skulle vi avskaffa det svenska alkoholmonopolet skulle vi supa oss fördärvade de första åren. En halv generation skulle trasas sönder över våra nya friheter. Har man en gång infört ett förbud kommer baksmällan när det löses upp. För visst är det så? Jäklar, vad vi skulle ha kul om ölet, vinet och spriten såldes på Ica, Coop eller hos turken på hörnet? I ungefär en stund. Sedan kommer baksmällan för hela Sverige. När alla vaknar upp och inser att det inte är så kul egentligen. När jag räknar på det, så kommer det ta i alla fall två generationer innan det är helt ute ur vårt system, det här med det hysteriska helgfestandet. Stundens längd beror på mognaden hos nästkommande generation och utefter vad man ser på ungdomens utveckling ser det inte ljust ut.
All världens huvudvärkstabletter skulle inte räcka till för de som styr när de insett vad de gjort.
Problemet med Systembolaget är att det en gång startades och blev just ett monopol. Jag hävdar bestämt att monopolet bidragit till en snedvriden alkoholkultur i Sverige. Till höger om mig kan jag titta ut genom mitt fönster och jag ser en busshållplats. En allmän plats som ledsamt nog är erövrad av fyllon som letar burkar och tigger pengar för att kunna fortsätta sin alldeles för långa fylla.
I England såg jag inte ett dyft av detta problem. Det berodde förstås på att de satt inne på pubarna, men det var också en annan typ av fyllon. Brightons uteliv kryddades en aning av att man kunde få sällskap av en skum skotte, eller en något överförfriskad old chap. Men det var aldrig så att de tiggde eller blev otrevliga så länge man själv skötte sig snyggt.
Men så är hela kulturen en helt annan i England. Att gå på puben är som att gå ut och ta en kaffe. Faktum är att kaféerna, åtminstone i Brighton, stängde klockan sju på kvällen. Möjligtvis hade Starbucks öppet en timma längre, men det var inte mer heller. Efter det var det bara pubarna man kunde vara ute och umgås på. Men pubar har vi ju i Sverige också? Eller hur?
Jo, men om någon säger att man ska ut och man är svensk i Sverige så betyder det i andras öron att man skall ut och supa. Det begränsade utbudet av alkohol i Sverige har gjort att vi ser det som en fest så fort man skall ta sig en öl. Går man till Systembolaget kan man ju lika gärna ta ett par flarror till, det är ju fest. Det är ju förbjudet - till och med tabu - att dricka ett par kalla utan riktig anledning på kvällen. Ja, det är ett av de få ämnen som fortfarande är tabu i Sverige - drickandet. Man skäms för att ta sig en öl.
Så fort vi skall göra något så slås det på stort i Sverige. Ni vet, ska man på bio köper man hela paketet med popcorn och läsk och helst äter man ute före eller efter - en teater light. Samma sak när det gäller hockeymatcher. Högtider skall firas. Att gå utanför hemmet är en högtid.
Den här mentaliteten förstör för oss svenskar och vårt rykte när vi kommer utomlands. Så länge vi är nyktra är vi fantastiskt lugna och ordentliga. För få droppar blod i kroppens alkoholomlopp och vi strippar loss på Europas bardiskar. Den förstör också vårt eget omdöme om alkohol.
Mitt förändrades drastiskt i England. Jag har alltid sett det som en sällskaplig grej, och inte något man skall dricka för att bli full. Sedan att det alltid inte blir så kan man förlåta så länge det inte händer för ofta. Efter Brighton blev det en annan grej. Jag går helst inte på café längre, det är inte min miljö helt enkelt. Sedan är en pint smäckrare att hålla i än en kopp under en fotbollsmatch.
Skulle vi avskaffa det svenska alkoholmonopolet skulle vi supa oss fördärvade de första åren. En halv generation skulle trasas sönder över våra nya friheter. Har man en gång infört ett förbud kommer baksmällan när det löses upp. För visst är det så? Jäklar, vad vi skulle ha kul om ölet, vinet och spriten såldes på Ica, Coop eller hos turken på hörnet? I ungefär en stund. Sedan kommer baksmällan för hela Sverige. När alla vaknar upp och inser att det inte är så kul egentligen. När jag räknar på det, så kommer det ta i alla fall två generationer innan det är helt ute ur vårt system, det här med det hysteriska helgfestandet. Stundens längd beror på mognaden hos nästkommande generation och utefter vad man ser på ungdomens utveckling ser det inte ljust ut.
All världens huvudvärkstabletter skulle inte räcka till för de som styr när de insett vad de gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar