Det var för ett år sedan

För ett år sedan blev jag och många andra en vän fattigare.

Femte maj tjugohundrasju och jag vaknade av att mamma satte sig på sängkanten.

Du ska ringa din kusin. Hon har något att berätta.

Jag reste mig yrvaket upp och tog telefonen och knappade in hennes nummer. En dyster kusin svarade i telefonen. Hon sade att hon mådde bra, men jag insåg att någonting inte stod rätt till med tanke på det sorgsna darret på hennes röst. Några tankar på vad hon kunde vilja säga hade jag inte hunnit tänka, så jag var rätt blank när hon förkunnade att hennes resekamrat hit till mitt Göteborg inte fanns längre.

Jo, jag ville bara säga det till dig personligen.. Att du vet Sofia - din och min Sofia - hon finns inte mer. Hon dog för en timme sedan. Hjärtat stannade. Det klarade inte mer. De kunde inte hjälpa henne.

Jag satt och gapade. Kunde inte förstå. Ville inte förstå. Jag skulle inte förstå det, förrän jag själv stod vid gravstenen några månader senare tillsammans med kusin.

Ett par veckor före detta telefonsamtal med min kusin, fikade vi på Tehuset i Östersund. Vi såg Sofia åka upp för rulltrappan och hasta iväg. Kusin ringde till henne och bad henne komma. En stund senare strosade vi runt på Östersunds hala gator. Jag, Kusin Sofia och Sofia tittade på skor, kläder och allt möjligt. Det kändes alltid så naturligt att umgås med henne. Sofia hade på sig samma sönderslitna Vans som hon hade när hon och kusin var och hälsade på mig. De var svarta, eller nej mer grå av slitaget, med döskallar på.

Jag fick inte någon kram eftersom hon inte var säker på om hennes utslag i ansiktet smittade eller ej. Det finns inte ord för hur mycket jag ångrar att jag inte tog en kram av henne i alla fall. Utslag eller ej. Vi skulle ju ses igen i sommar. Yran och grejor på gång, precis som vanligt. Men det blir sällan som man tänkt sig.

Kusin Sofia och Sofia Andersson

Hon var en underbar tjej. Vi alla tyckte om henne oerhört mycket. Jag var till och med kär i henne, det är jag öppen med att säga för jag tror det syntes tydligt. Det finns en del minnen som ni inte får veta något om. Jag håller dem för mig själv, i min egna minnesbank med underbara bilder, känslor och förnimmelser av Sofia.

Vila i frid
Sofia Andersson
18 november 1990 - 5 maj 2007

Let's get naked under blankets
Let's get wasted, let's get stoned
Let me tell you I adore you
Oh let me take you home
Let's not talk about the sorrows
Let's just say that oh oh oh
Let's go crazy for each other
And let's just fall in love...
(Marit Bergman - Let's Just Fall in Love)