Manhood Confessions

Kusiner med pojkvän är avfärdade. Okej, det lät aningen hårt, men jag har fått min säng tillbaka. Höften hade inte pallat med en kväll till på soffan tror jag, eftersom det var otroligt svårt att röra sig de första timmarna på jobbet i dag.

Och efter lunch.

Och efter fikarasten.

Sitt aldrig ned för guds skull.

Avverkade Sex and the City-filmen i dag tillsammans med Sigrid. Den var förvånadsvärt underhållande. Trodde seriens kvickhet skulle gå vilse i en två och en halv timma lång film, men jag som alltid får en släng av tröttma under biobesök (Spelar inte någon roll vilken filmgenre det är, jag dåsar alltid till minst en gång. Jag hävdar att det är för mjuk sammet på stolarna.) höll mig alert genom hela filmen. Allt tjafs om produktplacering är bara nonsens. Det finns värre - äckligt mycket värre - exempel på misslyckad smygreklam. Apple får in både datorer och mobiltelefon märkte jag. iPhone blev dock dissad å det grövsta. Sådant där modetrams som Louis Vitton kommer jag dock aldrig förstå mig på.

Nej, jag måste säga att jag gillade den. SATC-känslan fanns där. Men mest var det nog på grund av den något nonchalanta inställningen jag hade tidigare, dock också lite grann för att jag kände mig som en lite utstirrad minoritet i publiken. Många vackra ögon var det. Särskilt när man arbetar på en i allra högsta grad mansdominerad arbetsplats.